ställa sig på vågen …. så småningom … i alla fall …
Aj aj aj …
Nu får det bli andra bullar än mat och öl varenda dag.
Mat kanske det måste bli förstås … i en eller annan form … men ööölet.
Ölet går bort … och mycket av kolhydraterna (de ”dåliga” kolydraterna förstås) och inte så mycket mat … lite mindre portioner alltså … och … *suck*
Skatan som älskar mat …
Det är att börja från början men svälten och … motioooonen … men på egen hand. Så mycket slantar som Skatan lagt ut på ”bantning” genom åren … dom lägger hon inte ut mer.
Never … ever …
Men så talar Skatan lugnande med sig själv …
Ääär det meningen att hon ska vara lite rundhyllt på äldre dar … så … tant pis … hon är alltså en liten rulta till skata och får va´glad att hon är en skata i alla fall 🙂 .
Och landar mjukt OM ifall att hon skulle drutta omkull igen.
Mannen och StinaFina mötte upp på Arlanda i den … som det skulle visa sig … strålande solvinterdagen och de körde hem direkt och Skatan inspekterade och förstod att det var en hel del att göra i den nya våningen
(hm … björnhuvudet var på plats ovanför ytterdörren … osv osv ) … kul kul kul … men först och främst gick hon en runda med sin StinaFina i solen och sen fick hon middag av maken … kors i taket flera gånger om (han lagar så gott som aldrig middag nuförtiden): torsk med äggsås som han lagt upp på tallrikarna på ett mycket sofistikerat och originellt sätt … torsk för sig, något överkokt potatis … men potaaaatis … för sig, ägget för sig och så kom han med en kastrull med smält smör i (för sig).
Inget finlir direkt, inte Per Morberg-stil … eller det kanske var just det det var … Per Morberg-stil.
Och så underbart gott.
Skatan hade ju längtat efter torsk med äggsås redan efter halva tiden där i solen … på Koh Chang.