ställa sig på vågen …. så småningom … i alla fall …

Aj aj aj …

Nu får det bli  andra bullar än mat och öl varenda dag.

Mat kanske det måste bli förstås … i en eller annan form  … men ööölet.

Ölet går bort … och mycket av kolhydraterna  (de ”dåliga” kolydraterna förstås) och inte så mycket mat …  lite mindre portioner alltså … och … *suck*

Skatan som älskar mat …

Det är att börja från början men svälten och … motioooonen  … men på egen hand. Så mycket slantar som Skatan lagt ut på ”bantning” genom åren … dom lägger hon  inte ut mer.

Never … ever …

Men så  talar Skatan lugnande med sig själv …

Ääär det meningen att hon ska vara lite rundhyllt på äldre dar …  så … tant pis … hon är alltså en liten rulta till skata och får va´glad att hon är en skata i alla fall 🙂 .

Och landar mjukt OM ifall att hon skulle drutta omkull igen.

Mannen och StinaFina mötte upp på Arlanda  i den … som det skulle visa sig …  strålande solvinterdagen och de körde hem direkt och Skatan inspekterade och förstod att det var en hel del att göra i den nya våningen

(hm … björnhuvudet var på plats ovanför ytterdörren … osv osv ) … kul kul kul … men först och främst gick hon en runda med sin StinaFina i solen och sen fick hon middag av maken … kors i taket flera gånger om (han lagar så gott som aldrig middag nuförtiden): torsk med äggsås som han lagt upp på tallrikarna på ett mycket sofistikerat och originellt sätt … torsk för sig, något överkokt potatis … men potaaaatis … för sig, ägget för sig och så kom han med en kastrull med smält smör i (för sig).

Inget finlir direkt, inte Per Morberg-stil   … eller det kanske var  just det det var … Per Morberg-stil.

Och så underbart gott.

Skatan hade ju längtat efter  torsk med äggsås redan efter halva tiden där i solen … på Koh Chang.