Etikett: RLS/WED

RLS/WED

Natten igår var ett helvete. Skatan sov i n g e n t i n g, Hon var uppe och v a n k a d e. Av och an och an och av. Och emellanåt försökte hon lägga sig men det var tji. Upp igen och vanka.

I morse ringde hon neurologen och fick kontakt. De var överens med henne att så här kan hon ju inte ha det. Och skulle fundera på medicineringen.

De återkom.

Hon skulle börja med Targiniq (ett opiat … heter det så?). Hon skulle ta bort sitt älskade Sifrol helt och hållet. Pang bom. Och hon skulle långsamt trappa ner på Lyrican.

Sagt och gjort och här sitter hon nu. Klockan är 00.15 pip. Mellan meningarna är hon uppe och vankar. Ellr sitter kvar och hoppar med benen. Och håller på att bli tokig.

Men det vet ni ju redan. Eller hur? Detta tjat. Gör ingen glad.

Lite andra stötestenar har hon också behövt tampas med. Mannen fick en plats på Villan, en dagverksamhet för dementa och trivdes och tyckte allt var jättekul där. Och då trivdes ju Skatan också. Men så utan förvarning eller samtal eller någonting skulle Mannen plötsligt vara på Kattugglan, en dagverksamhet för de dementa som kommit lite längre i sin demens (so zu sagen.) De höll på och tänkta till och organisera om, sas det. Andra dagen när hon lämnade av honom där så skulle han vara där på Kattugglan som om det var fullkomligt självklart och överenskommet. Skatan grät når hon såg honom sitta kvar där lite förvirrad bland hängande huvuden och döda blickar. Så hon gick direkt in till personalen på Villan och fick ett snack som inte gav så mycket utom att de naturligtvis skulle ha pratat först men det var nog så att Mannen inte passade så bra på Villan längre utan nog skulle trivas bättre på Kattugglan.

Hur som helst och summan av kardemumman … när hon hämtade Mannen var han nöjd och belåten, hade fått en ny kompis och den gamla ska också vara där och han prisade personalen som Skatan också bara har gott att säga om (utom det här med brist på information förstås). Han hade mycket att berätta om sin dag och en stor sten lämnade Skatans magtrakt och hjärta. Hon hade ju oroat sig hela dagen att Mannen skulle säga att han absolut inte ville gå tillbaka dit.

Men som sagt. För en minut sen to hon en halv Sifrol i alla fall trots allt. Hon står helt enkelt inte ut. Och hoppas, hoppas, hoppas att benen lugnar ner sig. För annars vet hon fasiken inte vad hon ska ta sig till. Hon är ju dödens trött. Dödens trött.

Skatan har också glömt sin laddare till mobilen och har väldigt lite kräm kvar i den och måste åka int till stan = Nyköping i morgon. Som hon hade trott hon skulle slippa.

Fast … i morgon ääär det en annan dag, Med nya tag. För sådana behövs. Hon har för att stilla sina ben redan förstört dagens matupplägg genom att trycka i sig ost, melon, salami … Suck! Allt p g a denna förbannade RLS/WED. Och det lindrar. Lite. För stunden vill säga.

Grått, grått, grått, gråååååt

Ja, så var det.Så känns det.

För en vecka sedan på Pilatsträningen innan de började och låg och slappnade av började Skatan gråta. Och hon grät och grät och kunde bara inte sluta. Men Fia (vår tränare) förslog Skatan att ligga kvar och slappna av och bara lyssna hela passet.

Och det gjorde Skatan.

Och skämdes lite för de andra förstås.

Men idag på pilatesträningen hängde hon med … från början till slut. Utan att gråta.

Som ni förstår går Skatans humör upp och ner. Hon toppar fort som f-n och lika snabbt sjunker hon djupt ner i deppdyn. Och allt hänger på sömnen. Och den satans kroppen som inte kan stillna när hon är hur trött som helst utan värker och sticker och kryper så fort hon slappnar av. Nu är hon inne i ett sånt där skov igen och det är för dj-ligt. Hennes neurolog är på utbildning och någon ny läkare vill de inte sätta in för att ge henne ett knockout-piller så att hon får sova. De måste gå igenom alla hennes mediciner först. Och på vårdcentralen sa hennes husläkare att först i slutet av mars kunde hon få en tid. Men då är också hennes neurolog tillbaka och då väljer Skatan förstås henne. För hon lyssnar.

Så för Skatan … som ju är vaaan att sova minimalt  … kan det ju inte spela så stor roll (tyckte doktorn) att vänta ytterligare drygt en månad. Och när hon tänker efter sov hon faktiskt hyfsat när hon var i solen och värmen på Gran Canaria.

Hmmm ….

Fast Skatan, som som sagt vad, är van att sova dåligt hade i alla fall allvarliga tankar på att hoppa från balkongen igår. Skatan visste inte vart hon skulle ta vägen så ont hade hon och hon stampade i golvet och for omkring, slog sig på ben och armar så att StinaFina blev rädd och gömde sig hos husse och Skatan blev arg på husse som tyckte hon skulle lämna rummet för att StinaFina var rädd.

Nåja … det lugnade ner sig efter ett tag och sent omsider sov hon riktigt gott. Några timmar.

Skatan skulle ju inte använda bloggen att klaga i men hon har ändrat sig. Var ska hon annars klaga. Hon skriver ju huvudsakligen för sig själv … som en slags dagbok utan de värsta tankarna och avslöjandena … (hick). Och de flesta av er känner ju Skatan ganska bra och vet att hon har sina ups and downs. Och kan leva med dem.