Tomas Tranströmers

dikter inspirerade.

Haikuns mästare.

Nobelpristagaren Tomas Tranströmer har varit tillbaka i sin gamla skola Södra Latin och har för första gången delat ut Tranströmerstipendiet till två elever, Agnes Mührer och Linnea Carlström för var sin svit om tre haikudikter.

Syftet med stipendiet är att uppmuntra elever i årskurs två ”att på svenska språket skriftligt med klarhet, enkelhet och precision, formulera tankar, känslor och stämningar”. (Kulturbloggen i SvD)

Skatan kan nästan förstå att eleverna vann med just haikudikter.

Får man en fullträff i en haiku (5 + 7 + 5 är versmåttet*) som många kanske tror är lätt  men som inte är det … långt ifrån … och kan formulera sina tankar och känslor stämningsfullt med ”klarhet, enkelhet och precision” … är man mästare.

Åtminstone ett mästarämne 🙂

Här är två exempel på stipendiaternas haikudikter. Först en skriven av Agnes Mührer:

Hon fällde domen

och blommorna vissnade

i mina händer

 

Ett moln gled undan

där jag låg blev bassängen

ett flöde av ljus

 

När vårsolen skymde

min blick hade jag glömt

bort det som gjorde ont

 

Och här är en dikt av Linnea Carlström:

Ljumna duggdroppar

landar i gatans smilgrop

tusen gånger om

 

Nattregnet täcker

allt utanför dörrarna

med kolmörkrets lack

 

Vattenpussarna

speglar sig i molnhimlen

utan längtan dit

 

Skatan är imponerad …

* … men inte dess känsla. En haiku bör koppla en känsla till naturen som sedan skall återkoppla den (känslan alltså). Så Skatans inledande ”haiku” är ingen haiku utan anänder bara versmåttet (5+7+5).