Första Tranströmerstipendiet är utdelat

Tomas Tranströmers

dikter inspirerade.

Haikuns mästare.

Nobelpristagaren Tomas Tranströmer har varit tillbaka i sin gamla skola Södra Latin och har för första gången delat ut Tranströmerstipendiet till två elever, Agnes Mührer och Linnea Carlström för var sin svit om tre haikudikter.

Syftet med stipendiet är att uppmuntra elever i årskurs två ”att på svenska språket skriftligt med klarhet, enkelhet och precision, formulera tankar, känslor och stämningar”. (Kulturbloggen i SvD)

Skatan kan nästan förstå att eleverna vann med just haikudikter.

Får man en fullträff i en haiku (5 + 7 + 5 är versmåttet*) som många kanske tror är lätt  men som inte är det … långt ifrån … och kan formulera sina tankar och känslor stämningsfullt med ”klarhet, enkelhet och precision” … är man mästare.

Åtminstone ett mästarämne 🙂

Här är två exempel på stipendiaternas haikudikter. Först en skriven av Agnes Mührer:

Hon fällde domen

och blommorna vissnade

i mina händer

 

Ett moln gled undan

där jag låg blev bassängen

ett flöde av ljus

 

När vårsolen skymde

min blick hade jag glömt

bort det som gjorde ont

 

Och här är en dikt av Linnea Carlström:

Ljumna duggdroppar

landar i gatans smilgrop

tusen gånger om

 

Nattregnet täcker

allt utanför dörrarna

med kolmörkrets lack

 

Vattenpussarna

speglar sig i molnhimlen

utan längtan dit

 

Skatan är imponerad …

* … men inte dess känsla. En haiku bör koppla en känsla till naturen som sedan skall återkoppla den (känslan alltså). Så Skatans inledande ”haiku” är ingen haiku utan anänder bara versmåttet (5+7+5).

10 kommentarer

  1. Jag är också imponerad! Värdiga pristagare minst sagt. Först tyckte jag bäst om den första och sedan den andra men nu vet jag inte. Inte mer än att båda är bra!

    Kram

    • Precis så tyckte jag också … omedelbart. Men när man läst dem flera gånger växte Linnea Carlströms dikt och ja …

      Värdiga vinnare! 🙂 (fast vi har ju inte läst de andras bidrag förstås)

      Kram!

  2. Poesi är tyvärr inte min grej. Det är hemskt att behöva erkänna det men för att det ska funka måste någon tonsättare tagit tag i det. Tror du att det kan vara som jag är poesiblind?

    • Nej det finns inga poesiblinda lika lite som det finns konstblinda eller musikdöva … Intresse och övning om intresse finns … och varför ska man öva upp något som inte intresserar en ?

      Man kan ju försöka tonsätta verserna … 🙂 … kanske.

      Kram!

      • Med musik hör jag om texten är vacker. Annars tror jag att jag läser för fort för att höra det. Jag är nästan larvigt mycket en snabbläsare. Det funkar för prosa och det funkar för facklitteratur. Poesi blir inte bra så.

    • Han är härlig … 🙂

      Bara den här haikun t ex :

      EN SVARTVIT SKATA
      SPRINGER ENVIST I SICK-SACK
      TVÄRS ÖVER FÄLTEN.

      (TOMAS TRANSTRÖMER, DEN STORA GÅTAN, 2004)

      🙂
      Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.