Tomas Tranströmers
dikter inspirerade.
Haikuns mästare.
Nobelpristagaren Tomas Tranströmer har varit tillbaka i sin gamla skola Södra Latin och har för första gången delat ut Tranströmerstipendiet till två elever, Agnes Mührer och Linnea Carlström för var sin svit om tre haikudikter.
Syftet med stipendiet är att uppmuntra elever i årskurs två ”att på svenska språket skriftligt med klarhet, enkelhet och precision, formulera tankar, känslor och stämningar”. (Kulturbloggen i SvD)
Skatan kan nästan förstå att eleverna vann med just haikudikter.
Får man en fullträff i en haiku (5 + 7 + 5 är versmåttet*) som många kanske tror är lätt men som inte är det … långt ifrån … och kan formulera sina tankar och känslor stämningsfullt med ”klarhet, enkelhet och precision” … är man mästare.
Åtminstone ett mästarämne 🙂
Här är två exempel på stipendiaternas haikudikter. Först en skriven av Agnes Mührer:
Hon fällde domen
och blommorna vissnade
i mina händer
Ett moln gled undan
där jag låg blev bassängen
ett flöde av ljus
När vårsolen skymde
min blick hade jag glömt
bort det som gjorde ont
Och här är en dikt av Linnea Carlström:
Ljumna duggdroppar
landar i gatans smilgrop
tusen gånger om
Nattregnet täcker
allt utanför dörrarna
med kolmörkrets lack
Vattenpussarna
speglar sig i molnhimlen
utan längtan dit
Skatan är imponerad …
* … men inte dess känsla. En haiku bör koppla en känsla till naturen som sedan skall återkoppla den (känslan alltså). Så Skatans inledande ”haiku” är ingen haiku utan anänder bara versmåttet (5+7+5).
Skatans tankar 
Jag är också imponerad! Värdiga pristagare minst sagt. Först tyckte jag bäst om den första och sedan den andra men nu vet jag inte. Inte mer än att båda är bra!
Kram
Precis så tyckte jag också … omedelbart. Men när man läst dem flera gånger växte Linnea Carlströms dikt och ja …
Värdiga vinnare! 🙂 (fast vi har ju inte läst de andras bidrag förstås)
Kram!
Nej, det har vi i och för sig inte…
Poesi är tyvärr inte min grej. Det är hemskt att behöva erkänna det men för att det ska funka måste någon tonsättare tagit tag i det. Tror du att det kan vara som jag är poesiblind?
Nej det finns inga poesiblinda lika lite som det finns konstblinda eller musikdöva … Intresse och övning om intresse finns … och varför ska man öva upp något som inte intresserar en ?
Man kan ju försöka tonsätta verserna … 🙂 … kanske.
Kram!
Med musik hör jag om texten är vacker. Annars tror jag att jag läser för fort för att höra det. Jag är nästan larvigt mycket en snabbläsare. Det funkar för prosa och det funkar för facklitteratur. Poesi blir inte bra så.
Har du last texterna till musiksatta visor … t ex Ulf Lundells. Det är också poesi … med musik därtill.
Kram!
Just Ulf Lundell är inte heller min tekopp men annars finns det en hel del.
Han är för härlig den där Tomas!
Han är härlig … 🙂
Bara den här haikun t ex :
EN SVARTVIT SKATA
SPRINGER ENVIST I SICK-SACK
TVÄRS ÖVER FÄLTEN.
(TOMAS TRANSTRÖMER, DEN STORA GÅTAN, 2004)
🙂
Kram