Etikett: Fisksjön

Vårskriket

I Fisksjön skriker de in Våren som Ronja Rövardotter. Så det passade de förstås på att göra när Skatan besökte Skogsnuvan och byn.

Det var Skogsnuvan, Dans-Britt och så Skatan som for iväg i Dans-Britts fyrhjulsdrivna bil.

Och det gick uppåt, uppåt, uppåt på steniga vägar. De såg björnskit, älgskit … men inga djur som hörde till avföringen. De såg murklor och egendomliga stenbumlingar som såg ut som pyramider på rad. Och de fick en vidunderlig utsikt över Fisksjön och de närliggande sjöarna, skogarna och de blånade bergen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och som de skrek in Våren och ut elände som de burit på.

Skatan skrek så hon storknade.

Hemma igen satte de sig i hammocken och fikade och tittade och lyssnade på ”oljudet” från alla fåglar som samlas hos just Skogsnuvan. Det var Dans-Britts yngsta barnbarn som en gång när han var där frågade: ”Mormor, vad är det för oljud” som hörs?” Oljudet var all fågelsång och -kvitter.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Skatan såg och/eller hörde domherrar, både hane och hona, talgoxar, blåmesar, pärskrikor (= nötskrikor), grönsiskor, större hackspett, koltrast, svalor och tornfalken. Hon har säkert glömt att nämna några. Och är de satt där i hammocken och gungade var det verkligen en kör av fågelröster. Dans-Britt påstår att det är för att Skogsnuvan alltid matar sina fåglar som så många är just hos henne. Men hon slutar mata dem också nu när Våren snart har fått riktigt fäste och de kan hitta mat själva i skog och mark.

Skogsnuvan serverade sen en god nässelsoppa gjord på nässlor som hon plockade på morgonen och sen gick de badstrandsrundan även om det blev fram och tillbaka till badstranden samma väg eftersom det var så högt vattenstånd att man måste haft fiskarstövlar för att gå ”runt”. De satt nere vid strandkanten och filosoferade och Skatan tänkte att de här dagarna har verkligen varit sååå himla välgörande på alla sätt. Filosofera med vänner om stort och smått, vara ute i naturen och nära den. Tystnaden och lugnet som hon ska försöka ta med sig hem i morgon när hon åker tillbaka till ”verkligheten.”

Detta bildspel kräver JavaScript.

I Fisksjön

Skatan är här igen. Hos Skogsnuvan och det var som igår fast det säkert gått två år sen senaste gången. Hon lämnade Mannen hos Lilla E i Örebro och körde längs låååånga vägar och sen efter Indalsälven som är den vackraste av dem alla.

Hon blev bjuden på den godaste fisksoppan när hon kom fram och så gick de ut och gick så stegräknaren stod på 9875 när hon kröp till kojs efter Lets dance och ostbricka på kvällen.

Och så pratade de förstås … om allt som hänt alla, om bygden och kalhyggena och timmerbilarna vintertid och stormarna som dragit fram och fällt skog så Skatan trodde det var ett nytt kalhygge men så såg hon de knäckta stammarna och det var så sorgligt att se. Fin skog som gallrats i stället för att mejas ner av skogsmaskinerna hade stormvindarna kommit åt att skövla i sin tur.

Häruppe i Fisksjön fungerar inte Skatans mobil så hon är borta från världen, sin gamla värld, och kan inte göra något på FB eller Instagram eller någonstans och det känns riktigt skönt. Det sämsta är att hon inte kan ringa så Skatan har ringt till Mannen och Lilla E som fått Skogsnuvans nummer. Nu sitter hon vid Skogsnuvans dator och det känns ovant det också. Hon kan i alla fall skriva även om bilderna får komma in senare.

Skatan har sovit gott!

Och idag ska de skrika in Våren.

Det stora Vårskriket.

Hos Skogsnuvan i Fisksjön

Skogsnuvan hämtade Skatan vid bussen i Hammarstrand (dit hon farit från Sundsvall efter den vackra Indalsälven)

Brorsan Göte var chaufför. De körde hem till Fisksjön genom landskapet som … fick Skatan veta … en gång varit sjöbotten men torrlades av Vild-Hussen av misstag. (Döda fallet)

Detta bildspel kräver JavaScript.

I byn Fisksjön är inte längre Skogsnuvan så ensam idag utan hon har fått brorsan Göte nästgårds eller ”nästhus”. Han bor där med sin svarta labrador Jack, en hund som Skatan då aldrig sett maken till. En klokare, lydigare, följsammare hund än Jack, som bara är två år dessutom, kan Skatan inte föreställa sig.

Skatan blev bjuden på en härlig älggryta och sen var det prat och mera prat förstås  (det var ju två år sen sist) innan det var dags för sängen.

Nästa dag dök DansBritt upp framåt förmiddagen. Då hade Skogsnuvan och Skatan redan hunnit gå en morgonrunda med hunden Jack. Som tur var hade Skogsnuvan dubbar att låna ut för det låg fortfarande is och snö kvar på stigarna fast bäckarna vår-porlade för fullt.

De tillbringade nästan hela dagen nere vid sjön i solen (fast aprilvädret gjorde sig påmint med en och annan hagelskur).

SkogsnuvanAnita smorde upp den gamla järnspisen med spissvärta och satte fyr i den så det rykte från alla håll och kanter men efter ”reparation” tog skorstenen hand om det mesta av röken igen. Hon rengjorde också ett våffeljärn … ett riktigt järnjärn … med Zeta olivolja. Och sen blev det våffelgräddning (fast i smör förstås) och godare våfflor har då Skatan aldrig ätit.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det kändes i kinderna att de varit ute hela dagen och kvällen avslutades med en delikat abborrmiddag och soffhäng framför TVn.  Skatan somnade sedan ovaggad.

Fredagen bjöd på blåsigare väder igen … tänk att det ska blåsa så gott som varje dag … och de åkte in till Hammarstrand en sväng och åt lunch på ett mysigt matställe, en god räkmacka, och gjorde lite sightseeing genom att ta en annan väg tillbaka genom … det har Skatan tjatat om förr … det fantastiska och storslagna landskapet.

Underbart är kort.

Redan kl 05.30 ringde väckarklockan och bussen tillbaka startade 06.50 och så tillbaka med tåg från Sundsvall.  Väl i Stockholm skulle Skatans tåg gå 14.40 tillbaka till Nyköping men var försenat med tio minuter och startade kl 14.50.

Kl 14.53 smällde lastbilen in i Åhléns.

En ny verklighet tog sin början i Sverige. På något sätt hade Skatan trott de skulle vara förskonade men …

Vilken fruktansvärd katastrof.

Hos Skogsnuvan i Fisksjön

Några dagar hos Skogsnuvan är som ett helt liv.

Ja, ja … hon vet. Skatan överdriver.

Men på några dagar hann Skatan uppleva så mycket och samtidigt lugna ner sig och ta dagen som den kom.  Hon sov som en prinsessa med änglarna vakande över sig och värken försvann så gott som helt och hållet … (Skatan fick sig en omgång änglamassage av en ängel också förstås, DansBritt)

Skogsnuvan delar ut frukost till sina skyddslingar

Skogsnuvan delar ut frukost till sina skyddslingar.

Varje morgon satt de vid köksfönsteret, åt frukost  och tittade ut på ett fågel- och djurliv som Skatan sällan får uppleva så nääära. Ekorren eller ekorrarna kom varje dag och fick sig sitt skrovmål … 

Ekorrens frukost

Skatan åkte spark som hon inte gjort sen hon var barn, hon var på vackra Håsjögården och åt en lunch som hette duga och en annan dag åt de på hotellet i Hammarstrand,  hon träffade Kinabror Börje som hade filéat sina uppfiskade abborrar så inte ett ben fanns att uppbringa när Skogsnuvan gjort den godaste fiskrätt som Skatan ätit på länge. Och det var inte den enda rätt som Skogsnuvan tillagat Skatan njöt av …  (Skatan kommer ständigt hem med recept på god mat … förra gången var det en härlig fisksoppa).

Och så träffade hon Sven som kom men en smörgåstårta till Vasaloppet framför TVn … den åt de alltså av till frukost … 🙂

Dagen innan Skatan skulle åka hem for de till Kälarne och lyssnade på jazz …

Thorbjörn Risager & the black tornado

Oj oj oj … så det svängde och så Skatan njöt. På måndag kan ni som bor i Borlänge med omnejd  få uppleva det danska bandet i Borlänge Jazzklubb. Och på lördag i Go´kväll på TV.

Om ni vill.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Skogsnuvan och Fisksjön

ÄNTLIGEN

fick Skatan ändan ur vagnen och kraxar iväg några rader på bloggen igen.

Efter flera nätters avsaknad av sömn (RLS) trodde inte Skatan att hon skulle komma iväg norrut till Skogsnuvan, Fisksjön och Jämtland. Men natten innan planerat datum fick hon sova och torsdagen den 2 maj hade hon packat bilen och StinaFina och hon reste norrut.

Enligt GPSen skulle resan ta ca 6 timmar och med pauser kanske sju …

Den tog åtta timmar.

Inte så underligt.

Skatan blir ju tvärtrött nuförtiden och måste slänga sig av vägen och sova i tio minuter för att inte somna vid ratten. Vid första stoppet började det redan. När Skatan sovit ut, gnuggat sömnen ur ögonen, startat motorn och skulle fortsätta norrut tog hon riktning Stockholm men när hon kommit ut på motorvägen igen kom Skatan ihåg.

Hon hade ju redan passeeerat Stockholm.

Nu var hon alltså på väg tillbaka.

Det gällde verkligen att lyssna noga på den nya GPSn för att komma på rätt köl igen. Den hade  förstås protesterat mot färdriktningen men de där protesterna var på engelska  och Skatan hade tyckt att de inte riktigt kunde tas på allvar.

Jo … i alla fall kom hon så småningom fram efter att först ha åkt på kanske Sveriges tråkigaste vägsträcka Uppsala – Sundsvall … en raksträcka och skog, skog, skog … och sedan längs Sveriges kanske vackraste väg från Sundsvall längs Indalsälven mot blånande berg, gröna skogar och grönskande marker förbi Döda fallet mot Fiskjön.

Skogsnuvan tog emot Skatan och StinaFina … som redan från första början älskade Skogsnuvan och kände sig som hemma … med en underbart doftande älggryta med svamp.

Åh, vad härligt att vara där igen.

Skatan som en stock första natten … och StinaFina också som sov den hos Skogsnuvans i hennes säng. 🙂

Sedan gick dagarna i ett enda fläng och de fick snabbt sina rutiner.

Morgonrundan blev Badstrandsrundan eller till Götes hus tur och retur + Badstrandsrundan

StinaFina kunde strosa lös redan från första dagen om de bara höll koll vad skogsmaskinerna höll till.

”Folk”, Skogsnuvans vänner,  kom och gick som barn i huset, fikade, snackade en stund och så iväg. På lördagen åkte de först iväg för att städa tillsammans med andra i Håsjögården (Skatan och StinaFina var bara med en liten stund innan de smet hem) och sedan på kvällen skulle Meditationsgruppen komma och det skulle grillas nere vid sjön och  Skogsnuvan skulle trumma på sin trumma och de skulle  titta ut över Fisksjön där delar av isen fortfarande låg kvar och de skulle meditera och Skatan fick vara med.

Det hade varit soligt och fint hela dagen men framåt seneftermiddagen och kvällen drog det ihop sig och … förstås … naturligtviiiis … började det regna lagom till Meditationsgruppen skulle komma.

Dukat i strandstugan

Bilden har Skogsnuvan fotograferat och Skatan har ”knyckt” den från hennes blogg

Men Skogsnuvan tar det som det är.  Hon bryter inte ihop som Skatan skulle gjort  utan gjorde i ordningen så fint med levande ljus osv  i Strandstugan där de lagom fick rum och där de satt, Skatan med benen i Britts knä …

Dansbritt och Skatan

Skatan och DansBritt i Strandstugan (Skogsnuvans foto)

DansBritt kan ge massage och hela … s k Änglamassage … och när de skulle äta sprang Skogsnuvan som en tätting mellan elden utanför och stugan med  underbart goda kolbullar och grillade korvar … och de åt och pratade och SKRATTADE …

Som de pratade och skrattade …

Innan Datafia, Karin och DansBritt åkte hem framåt senkvällen hade t o m StinaFina fått massage, hundmassage, som DansBritt också behärskar … och njöt och nästan spann som en katt.

Inga kort blev tagna … eller jo … visst fotograferade Skatan med sin iPhone men det blir ju inte lika bra … hon kan inte zooma och hon kan inte alls få till sina bilder som med sin gamla systemkamera som tog slut efter den där fuktiga Thailandsvistelsen en juni. Förresten var hon så upptagen IRL att hon glömde bort att fotografera och t o m ibland hade glömt mobilen i huset.

Men här kommer en radda bilder av inte bästa kvalitet i alla fall (som Skatan lägger in här på bloggen för att ha dem samlade och kvar)  på händelser och ställen som Skatan ändå ”knäppte” och kanske en eller annan bild för mycket också för Skatan har inte riktigt tagit sig tid att redigera. Bilden där Skogsnuvan plötsligt dyker upp i svartvitt är från en tidning som gjorde ett reportage om hennes familj som var tvingade att flytta söderut på grund av arbetsbrist men Skogsnuvan stannade kvar … hon hade jobb. För övrigt är det bilder från sjön, och Götes hus (Göte är Skogsnuvans äldsta bror som kommer hem nu och ska bo kvar som pensionär efter att ha jobbat i Kina länge etcetcetc …)

Detta bildspel kräver JavaScript.

Men som sagt. När Skatan är väldigt upptagen med att leva glömmer hon bort att föreviga det där livet.

Och det är väl som det ska. Man ska ta tillvara på livet utan att hela tiden ha en kameralins mellan det och sig själv.

Eller hur?

Lite lugnare är det allt

mellan vindbyarna. Men både Skogsnuvan och Skatan vaknade av blåsten idag också … och är redan på benen.

De har fullt program idag också så det gjorde inte så mycket  …

Askan ska rakas ut och slängas. Det gick  inte igår  för blåsten … så idag måste den ut.

Sotarn är på ingång.

Och sen ska de iväg till Hammarstrand och PappersBeda och sen …

Gårdagen gick  i ett enda  huj … fullt av aktiviteter och möten … och nu börjas det redan idag också.

Mycket ljus … mycket värme … mycket vänner. Här hos Skogsnuvan kommer och går vännerna hela tiden. Tittar in, äter, pratar och avlöser varandra.

Igår fick Skatan healing av en kvinna som är under utbildning.

Det var en fantastisk känsla när Maja la sina händer på de ställen där Skatan har sina krämpor … som inte Maja kände till innan. Visserligen är magen ett väldigt vanligt ställe att ha ont i … men hon upptäckte också att Skatan haft ont i höger njure eller äggstock. Något som hon själv glömt bort.

Och så fötterna och benen förstås …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Skatan och Skogsnuvan åkte till Kälarne på förmiddagen, till biblioteket oc h sen åt de lunch på hotellet som Skogsnuvan brukar en gång i veckan nu när hon slutat jobba. De träffade Sven och såg en hel del fler av hennes arbetskamrater … bara män … som åt falukorv och makaroner.

Precis som Skogsnuvan och Skatan.

Restaurangen var fullsmockad.

Sedan besökte de en affär som såg oansenlig ut men som bakom disken dolde rum efter rum efter rum med saker och ting … sällan skådade.  Ett eldorado.

En ren skattkammare.

Väl hemma igen kom DansBritt … och så Maja … och så PapperBeda som Skogsnuvan väver tillsammans med  och hennes hund, Grisnäsan.

De åt middag tillsammans … en fisksoppa som inte gick av för hackor … helt underbar. Skatan har fått receptet.

Och sen kom Ola, brorsan, som avlöstes av E, exfrun till brorsan och så …

Så blev de så småningom de två och Oskar igen … och Skatan såg för första gången +30 grader i februari på TV, en serie om människor i Thailand som Skatan inte sett förut. Det var ju spännande.

Och emellanåt var det Wordfeud … lite grand … för Skatan … och CastleVille … lite grand … för SKogsnuvan.

Nu kan denna dag börja …

Shoot!

Det blåser på månen

här i Fisksjön hos Skogsnuvan.

Åtminstone igår.

Och ganska ordentligt.

Så något norrsken fick inte Skatan se  … men det går fler tåg.

Skatan har sovit som en stock hela natten och frampå morgonkvisten fick hon sällskap i sängen. Oskar kröp upp och la sig på Skatans mage … och började spinna som en katt 🙂

Oskar är en katt … så det är ju inte så konstigt

.

 Tåget till Bräcke var lite försenat men där stod Skogsnuvan och väntade och det blev ett kärt återseende. Som om det vore igår. Men så är det ju med vänner … det behövs ingen inkörssträcka.

Vi pratade och pratade och pratade.

Väl hemma blev det middag så småningom … älgbiff med gräddsås och lingon och gurka och sallad och så introducerade Skogsnuvan Castleville för mig på FB … Skatan som aldrig …

Man ska aldrig säga aldrig.

Men hon är bara i början.

De bänkade sig framför TVn och Melodifestivalen på kvällen förstås … och Loreen vann med sin Euforia. Det var ju bäddat och klart genom den massiva mediarapporteringen INNAN själva tävlingen. Folk förväntades helt enkelt rösta på den. Jag tyckte Danny var bättre. Faktiskt.

Thorsten Flinck och Ranelid  fick sina röster och det var väl ingen som hade trott att de skulle komma långt upp på listan.

Skogsnuvan har redan dragit på sig overallen … nu är det dags för Morgonrundan innan frukost här i Fisksjön …

Ses!

Söndag i Fisksjön

… var det igår fast inte bara i Fisksjön förstås

Skogsnuvan kände sig piggare och efter frukost började vi förbereda för dagens lunch. Då skulle nämligen Dansann och Datafia komma och äta och ”titta på” Skatan.

Det var på upphällningen med potatisen med Skogsnuvan satt där på huk och letade bland plantorna och fick ihop en kastrull i alla fall som räckte till fyra personer och mer därtill …  När hon reste sig från den där ”indianställningen” snurrade det till … förstod Skatan … för hon vacklade och höll på att säcka ihop. Yrslen hade slagit till. När hon tog och mätte blodtrycket lite senare var det knappt skönjbart … så lågt var det.

Vi hjälptes åt att laga till en laxrätt så god så till och med en för det mesta ointresserad kock som Skatan skrev av receptet.

Dansann

Datafia

Och sen kom dom och vi åt och pratade och Skatan fick presenter av Dansann och Skogsnuvan om Vildhussen och Indalsälven och en sagobok om trakten … Det är fantastiskt varje dag här i Fisksjön med alla möten.

Datafia och Skogsnuvan och Skatan tog en promenad i solen som tittade fram men annars var det mest innesittande. Och umgänge.

På kvällen tittade vi på Mamma Mia-filmen med Meryl Streep och gick och la oss med ett leende på läpparna .

Och nu har en ny dag tagit sin början …

Mot Döda fallet och den thailändska paviljongen …

Vi slöade och slappade …

tittade på TV och snackade … Skatan tog sig en sväng utomhus och fotograferade Skogsnuvans paradis … och det var

”GOTT ATT LEVA”

Skogsnuvans hus från vägen

Skogsnuvan i Lekkamratens soffa … svag men glad ändå …

Oskar


Fisksjön i lite gråmulet väder …

Skogsnuvan vilade upp sig riktigt ordentligt och hade vaknat lite piggare än hon gick ock la sig … så hon bedömde att vi skulle kunna åka till hennes iranske vän Lekkamraten och hans fru L på mat … och det tyckte Skatan verkligen var kul … att få träffa också dem IRL.

– Dom bor inte långt bort så det går fort, sa Skogsnuvan när hon satte sig bakom ratten …

Allt är relativt, tänkte Skatan när vi for mil efter mil efter mil genom det vackra landskapet.

Vi hade  passerat ett älgjaktlag alldeles hemmavid Skogsnuvan där jägarna satt och pustade ut och fikade efter lyckad jagt. Skatan bad Skogsnuvan stanna och knäppte ett kort på offret, älgkalven, som bara fått leva en sommar.

Vi  passerade också Döda fallet som vi skall försöka besöka i morgon med sin stora sjö  som inte längre finns  utan har blivit bördig jordbruksjord och kom till slut fram till den lilla byn på sju hushåll på älvkanten högt över Indalsälven där Lekkamraten och L, hans nyblivna hustru,  också hon från Iran,  tog emot oss.

Skatan, Leila, Lekkamraten, Skogsnuvan

Och vi hade så trevligt. Ni skall veta att kameran inte låg stilla i knäet på Skatan … Lekkamraten lärde till och med ut hur hon  själv skulle kunna vara med på bild genom förhandsinställning. Så nu kan hon det … och bildbevisen kompletteras senare … när hon är hemma hos sin sladd …

Lekkamraten

Leila serverar morotsglass

Vi blev fägnade med iransk mat … jättegott … och pratade pratade pratade och Lekkamraten var den bästa av lekkamrater och månade om sin kompis Skogsnuvan som om hon var drottningen själv. L talade redan mycket bra svenska fast hon bara bott här i knappt ett år … och ja, det var en trevlig eftermiddag.

L och Skatan gick sen en liten …  av L guidad tur …  runt byn och njöt av den vidunderliga utsikten och att få prata lite på tu man hand.

Vid kvällningen drog vi hemåt igen … såg Morden i Midsomer som var spännande men som tog sån tiiid … genom all den här reklamen … och stöp i säng …

Nu har den nya dagen grytt … och nya äventyr och möten väntar …

Hoppas bara Skogsnuvan är ännu lite bättre idag …

Skatan och tågåkning

Det har gått troll i det …

V a r j e  gång, och nu överdriver jag knappast, när jag åker tåg, händer det nåt.

Gårdagens tågresa avlöpte väl … men

a) Tåget från Nyköping till Stockholm var 20 minuter försenat.

Det gjorde ingenting eftersom jag hade god tid på mig i Stockholm innan X2000 till Östersund skulle lämna …

b) Tåget från Stockholm till Östersund var en dryg halvtimme försenat. Det ääär verkligen skitjobbigt att stå där och vänta med all packning och veta att man har så lång tid kvar att åka. I alla fall.

Dom körde in tiden bra och jag hade underhållning av mina RSL (skall verkligen ta ett snack med min läkare när jag kommer hem igen) och en liten grabb och hans pappa som satt framför mig. Det var” knöfullt”. Folk och packning överallt. Och varmt och instängt.

Skatan hade gjort egen matsäck, mackor med ägg och bacon och en med brieost och sallad … inga Cambridge-soppor så långt ögat kunde nå … gick till restaurangvagnen bara för att röra på benen och köpa lite kaffe och …

När jag anlände Bräcke hade tåget kört in så det var bara 15 minuter försenat. Jag hade förstås förvarnat Skogsnuvan om min sena ankomst.

Och där stod hon. I sitt fina långa vackra vita hår.

Vi körde hemåt i hennes bil genom den ljusa  – trots molnigt väder – sommarnatten.

Pratade och pratade och pratade.

Skatan kände sig hemma med Skogsnuvan direkt.

3G fungerade inte häruppe. Nu skriver jag på Skogsnuvans dator och klockan har hunnit bli 6.30.

 En timme redan har jag suttit här.

Jag lägger mig nog en liten stund till …