.. mitt i veka livet när jag gick där i skogen på morgonrundan med StinaPinaFina.
Den smärtade så att jag var tvungen att vika mig dubbel och flytta knytnäven till munnen för att inte skrika rakt ut. Men tårarna rann … där i tysta skogen och jag lät dem vara….
Det var ju så här års förra året som hoppet tändes… allt var ljust och framtidstron började så sakta växa…planera för 2008 kunde vi …. om än försiktigt….
ALDRIG MER drabbade mig med full styrka… igen
Skatans tankar 
Skickar en kram till dig.
Znogge! Kram tillbaka … och tack för att du min fina goa bloggvän, finns. Tänk vad många fina vänner jag fått genom mitt bloggande.. det skulle bli verkligen tomt utan er. Många kramar får du!
Kära goa Skatan. Vad ska jag säga? Nöjer mig med att hålla om dig i tankarna. Stor stor kram.
Tack själv Skatan för att du finns och delar med dig av din tillvaro och dina tankar!
Kram!
Det där känner jag igen SÅ väl….Kram på dig!
lilla blå, Znogge och Pruddelutt!
Stora varma kramar till er alla tre!
Det är som du säger, knytnäven. Jag kollade min inbox i mailen häromdan och där var ett mail från Margith. Jag raderade inte.
Stora B! Nej det går bara inte… att radera spåren. Kramar!