Sorgen träffade mig som en knytnäve…

margith1

.. mitt i veka livet när jag gick där i skogen på morgonrundan med StinaPinaFina.

Den smärtade så att jag var tvungen att vika mig dubbel och flytta knytnäven till munnen för att inte skrika rakt ut. Men tårarna rann … där i tysta skogen och jag lät dem vara….

Det var ju så här års förra året som hoppet tändes… allt var ljust och framtidstron började så sakta växa…planera för 2008 kunde vi …. om än försiktigt….

ALDRIG MER drabbade mig med full styrka… igen

8 reaktioner till “Sorgen träffade mig som en knytnäve…

  1. Znogge! Kram tillbaka … och tack för att du min fina goa bloggvän, finns. Tänk vad många fina vänner jag fått genom mitt bloggande.. det skulle bli verkligen tomt utan er. Många kramar får du!

  2. Det är som du säger, knytnäven. Jag kollade min inbox i mailen häromdan och där var ett mail från Margith. Jag raderade inte.

Lämna ett svar till znogge Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.