Brorsan

… ringde häromdan.

Inte brorsan … inte han som jag har kallat brorsan sen alltid … utan min biologiska bror som ju egentligen inte är … inte blev  … eller hur jag ska kalla det … min brorsa.

Vi pratade säkert närmare en timme där på min Morgonrunda med StinaFina som fick ovanligt vida ramar för sin upptäckarlust … eftersom matte ju var djupt engagerad ”på annat håll” …

Först trodde jag det hade hänt min biologiska mamma något. Hon ligger mer och mindre borta från världen efter en stroke för flera år sedan och talar inte ens längre … enligt ”brorsan” som ju håller kontakten med henne på ett helt annat sätt än jag gjort.

Förstås … men ändå …

Skam till sägandes.

Jag skyndade mig också att säga till honom att jag hade tänkt ringa honom sååå många gånger … och det hade jag … men att det ena eller andra kommit i vägen och ju längre tiden hade gått så … osv osv …

Ja, ni vet …

Efter de där inledande urskuldande fraserna från mig talade vi med varandra om ditten och datten och det var som om vi snackat med varandra senast igår … eller åtminstone alldeles nyss …

Vi tycks faktiskt känna varandra fast vi bara har träffats en enda gång ”på riktigt”

Är det blodsbanden … ?

Det är något som jag aldrig kan tro på … att det skulle vara så.

Visserligen snackas det  mycket genetik nuförtiden men ändå …

En tanke, en tankeparentes,  som jag bara måste ta med här är … att någonstans  … läste jag något som jag inte kan hitta eller spåra fast jag har bläddrat i varenda tidskrift och tidning som finns kvar i högarna… en väldigt egendomlig sak … nämligen att en farmor lär bry sig mer som sin sondotter som har mer gemensamt DNA med henne än sin sonson som inte har så starka band ”genetiskt” med henne som sin syrra. Man hade gjort undersökningar på barn som vuxit upp hos sina farföräldrar och sedan undersökt vetenskapligt på nåt sätt …

Visst låter det helknäppt …

Alla vi adopterade barn skulle då … rent logiskt alltså … eftersom vi inte har något gemensamt DNA … skulle inte kunna få samma varma kärlek och väcka samma omsorgskänslor som om vi varit biologiska barn med DNA i rakt nedstigande led. Och knyta samma varma starka band till varandra … som helsyskon i en kärnfamilj där mamman var ens ”riktiga” mamma och pappan var ens ”riktiga” pappa.

Men nu kom jag av mig och bort mig …

”Brorsan ”, som jag faktiskt inte tänker på som en sådan … så jag kallar honom F i stället … och jag pratade på och vi upptäckte hur lika vi var i många saker, spontaniteten, intressena, sättet att se på världen o s v  o s v … och vi tyckte båda det var tråkigt att vi inte lärt känna varandra tidigare  … F sa bland annat att oj … vad han skulle sett upp till en storasyster som jag … 🙂

F hade också en underbar pappa som alltså inte är min pappa på något sätt och det var tack vare hans öppna sinne och generositet som jag fick så bra kontakt med min biologiska mamma  när jag som vuxen vågade mig på att söka den kontakten … Det var synd att jag inte vågade ta den kontakten bra mycket tidigare för då hade vi … Foch jag …  med all säkerhet också lärt känna varandra  mycket tidigare…

Men nu är det som det är … och man skall inte gråta över spilld mjölk … Bara se till att man håller kontakten ordentligt … ringer lite oftare, kanske träffas också  då och då fast vi bor långt ifrån varandra …

Snart  fyller ”brorsan” sextio år också …  och knappar in  … så det gäller att sätta fart …

19 reaktioner på ”Brorsan

  1. Nä gråta över det utspillda är ju liksom föga mening med, men att ta avstamp i det och förändra…då kan det bli bra.

    Så intressant det är det där med blodsbanden, och de andra banden man skapar sig. Och som i vissa fall kan vara så otroligt starka, kännas mer medfödda än de andra. Har några sådana och varje gång jag möter dem tillåter jag mig att njuta ohämmat. Tänk att få ta del av sådana relationer… (kanske en liten utvikning fr din reflektion…men ändå)

    • Ja det är konstigt att man kan känna sån ”frändskap” med någon som man egentligen inte känner …

      Konstigt men fint på nåt sätt …

      Kram!

  2. Visst är det mer biologiska varelse i oss än vad vi vill medge ibland men jag är ändå lite tveksam till att adopterade barn skulle få mindre kärlek. Och förresten hur mäter man kärlek?

    • Jag tror inte heller att adopterade barn skulle få mindre kärlek. Kanske kan det vara svårare med ”anknytningen” till ett adopterat barn om det är lite äldre när det kommer till familjen … och väldigt olik en själv … men som sagt … kääär blir man ju inte i sin brorsa. Och det finns ju olika slags kärlek … icke mätbara. 🙂

      Kram!

  3. Låt han hinna ikapp och ha inte så bråttom. Vill han kan han gärna köra om också.

    Eftersom jag inte har någon erfarenhet av adoption, förutom bekanta och en kusin som är adopterad men inte har någon kontakt med sedan många år tillbaka. Kärlek och DNA vet jag inte om jag tror på att det hör ihop. Däremot kan jag förstå att genom ”gemensam” DNA kan ha mycket som stämmer. Uppväxten och miljön gör att vi dras till vissa människor och avstår från andra. Nu drar jag inte alla över samma kam, men det finns några sådana aspekter och tankar hos mig. Sedan handlar det om närhet och när i livet vi lär känna varandra (och hur mycket).

    Jag tycker verkligen att det låter helknäppt och är helknäppt. Nu har inte jag några barnbarn men får jag några så blir jag farmor oavsett om det är en pojke eller flicka. Jag som ibland sett mig själv som en ”pojkflicka” i intressen kanske har hormonser som inte stämmer med mitt kön och hur påverkar det min DNA till en flicka?

    Nej , nu slutar jag innan … Ha en bra kväll.

    • Ja det där med farmor och sonson var ju verkligen helknäppt. Men det hade kanske inte med ”kärlek” att göra utan med anknytning och därmed med ansvarskänsla och omsorg osv … att göra. Det lät verkligen jättekonstigt och jag har bara läst det på ett enda ställe och hittar det inte på nätet. Så …

      Starka band kan knytas utan gemensamma DNA … det har du ju inte med ”guben” eller med bästa vännen … till exempel.

      Kram!

  4. Intressant ämne Skatis! Men man kan känna en oerhörd gemenskap trots att samma blod ej flyter. Det bara är så . Man känner varandra helt enkelt / svårt…
    Oförklarligt men underbart!
    Kram Lena

    • Nu när vi har blivit så ”vetenskapliga” av oss … hittat DNA och massa andra biologiska samband som man inte visste om förr … är det lätt att bortse från den icke fysiska delen av människan … själen om man så vill. Det är klart att det finns starka band mellan föräldrar och barn av överlevnadsskäl … men de kan säkert byggas upp utan gemensamma DNA … Finns det inte djur och fåglar som adopterar i sin värld också? Tror det …

      Kram!

  5. Så vackert vemodsblått det blivit här. Är det den här sisa sommardagarna-känslan som kommer till uttryck. Det är ju roligt att ”möblera om” lite på bloggen emellanåt. Själv använder jag färdiga bakgrundsmallar så jag vet inte vad det är för storlek på bilderna, de ligger liksom klara.

    Tror inte heller att kärlek och DNA hänger ihop. Sen är det väl klart att man kan ha en del gemensamt om man har liknande DNA men jag vet också att man kan ha ganska lite gemensamt, trots liknande DNA…typ.

    Vad roligt att han ringde din ”bror” i alla fall och att ni hade ett bra samtal. Bättre att glädjas åt det som är än att sörja det som kunde ha varit.

    Kram på dig och tack för vackra ord på min blogg!

    • Ja det var roligt att han ringde … jag hade ju också tänkt ringa så många gånger … och det var roligt att vi har så lätt att prata med varandra om i princip allt.

      Det tog på krafterna skall du veta att ”möblera om” här och få in allt som jag har och vill ha med mig här på sidan om. Jösses … hade jag vetat att det var sååå jobbigt hade jag kanske stannat. Det jag inte gillade med mitt ”gamla hus” var det väldigt kraftiga typsnittet i rubriken. Och här är det också större plats … verkar det som … för sidhuvudsbilden.

      Jag gillar din blogg jättemycket skall du veta, hur du skriver, vad du skriver om och … även om vi inte alltid har samma tankar … din avsaknad av den påstridiga aggressivitet som man kan finna på många andra bloggar (särskilt politiska … som jag vill men inte kan hålla mig ifrån ändå 🙂 ) Jag … i alla fall … tar då lättare till mig nya tankebanor om de inte hävdas på ett aggressivt sätt. Visserligen försöker jag avhålla mig från ”politiken” här i bloggen men det går ta mig sjutton inte … så ett eller annat inlägg blir det . Du har ju inte heller en politisk blogg … men politik är ju så mycket mer än blått eller rött … bu eller bä …

      Och så gillar jag förstås de citerade dikterna … nu av Paul Andersson m m m m

      Kram!

  6. Hmm. Jag som har möjlighet att bli både mormor och farmor, skulle jag på grund av något skumt DNA-upplägg komma att älska ett barnbarn mer än ett annat? Näää…Det där köper jag inte.

    Men, trevligt att du ändå kände samhörighet med F. Kanske kan det utvecklas till en relation av något slag.

    • Nej inte jag heller … Man är väl mer än sina gener … Jag har försökt att leta efter det där på nätet men inte hittat det och inte heller hittat tidningen som jag såg det i. Jag tror man knyter an precis lika mycket till både sonson och sondotter. Jag har ju också chans att få en sån … en sonson kanske …

      Kram!

  7. Väldigt många har en bror eller syster nånstans man inte känner till, och en tid som gått. Jag tror att de där banden finns, och längtan, även om det är ”halva” syskon, eller hela… själv mötte jag min äldste bror för första gången 1997. Han var 48 och jag 40. Han uppväxt i Indien och jag i Sverige. Fullständigt olika världar. Ändå såg han på mig och det första han sa nästan var: Same blood. Och han var otroligt lik sin far i både sätt och tal, och kroppsspråk. En far han inte sett sedan han var ett år. Det är märkligt, eller hur? Kram och ta vara på brodern!

    • Det skall jag göra, ta vara på honom … jag har en halvsyster också … och systerbarn. Och sen har jag två halvbröder som inte vet att jag finns och som jag inte ”vågat” närma mig ännu. De är på min fars sida och han ville inte ”veta av mig” när jag närmade mig honom för några år sedan så … om de är samma ”skrot och korn” som den gubben så … ja jag har i alla fall inte vågat det ännu.

      Kram!

  8. Jag skulle så gärna haft ett syskon. Jag hoppades lite att det kanske kunde dyka upp ett halvsyskon när pappa dog…men inte.

    • Jag förstår dig … sSyskon är berikande även om man inte alltid gillar dom har man dom (finns dom där för det mesta för dig) … jag har en syster och en bror som jag växt upp med (och en bror som är död) sen har jag tre halvbröder, en som jag lärt känna, två som inte vet att jag finns och en halvsyster … Så jag har mer än en handfull … 🙂

      Kram!

  9. Pingback: Mobilen ringde … | SKATANS TANKAR

  10. Pingback: Koh Samet, Folke och Joy « SKATANS TANKAR

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.