var det för 42 år sedan … och värre blev det. *
Mannen och Skatan gifte sig alltså då … den 1 november 1969 … när det var den värsta höststormen i mannaminne, den s k Allhelgonastormen **, med blåst och regn och snö och hagel … och åska om vartannat.
Och har överlevt …
Tre underbara ungar, Karin, Lilla E och Sonen och så fem barnbarn, jämnt fördelade mellan de tre … 2 + 2 + 1: Ida, Johanna, Karl Axel, Agnes och Alice … och snart, snart ett till …
Den 17 november skall Alice få ett syskon …
Skatan får inte heller glömma sina fina svärsöner: Svärson I och Svärson II och sin gulliga svärdotter, Pa, … som ju aldrig heller kommit i hennes väg utan att hon, Skatan, träffat Mannen och fått barnen och …
Hon känner sig rik … som hennes pappa brukar säga.
– Jag känner mig rik, jag känner mig verkligen rik som fått så fina barn och barnbarn, säger han med jämna mellanrum.
Så Skatan skall inte klaga … och det gör hon inte heller.
Utom ibland, förstås.
– Mannen då?
– Jo, tackar som frågar. Vi är alldeles som nygifta … då och då och emellanåt … 🙂
* Nej, Skatan, bara skoja´… men en och annan liten orkan har väl dragit förbi och överlevts 🙂 om man så säger.
Läs även andra bloggares åsikter om Allhelgonastormen 1969, bröllopsdag
Skatans tankar 
Varmt grattis på er bröllopsdag!
Jag och maken har rannsakat minnet, men det dyker inte upp något speciellt angående den där Allhelgonastormen.
Men vi minns att vi vid den tiden hade ett långvarigt strömavbrott som varade i över ett dygn, det måste ha varit då.
Det var inte roligt med en ladugård full av nykalvade kor som skulle mjölkas och ha vatten. Vatten fick vi köra från Klintehamn i dunkar och så fick vi försöka köra mjölkmaskinerna med en bensinmotor som vi annars använde när vi mjölkade ute på sommaren.
Inne var det iskallt, men som tur var hade vi vedspisen i köket kvar och i vardagsrummet kunde vi elda i kakelugnen.
Kram
Det måste ha varit i den vevan om det nu var i slutet av 1969 … Många av våra bröllopsgäster minns vårt bröllop enkom … kanske … för att de hade svårt att ta sig hem från festen för nedfallna träd och tak och elände …
Kram!
Ett stort grattis på er 42-åriga bröllopsdag. Numera är det nog inte många som lyckas med det.
Härliga barn och barnbarn har det också blivit trots några småstormar. Men säg vilket äktenskap som inte innehåller det?
Kram och ha en fin dag båda två
Tack detsamma … hoppas du får en fin höstdag och att den följs av flera nu när det är lediga dagar på G …
Kram!
Hjärtliga gratulationer på mässing-Jubileumsdagen till Er båda.
Underbar brudkrona Du har.Gick den i arv sedan.?
Minns höststormen 1969 samma år jag mötte Den ende.Vi gifte oss året efter.Men fixade bara 24 år.
Önskar Er lycka till i fortsättningen.
kram Mi
Tjugofyra år var inte illa det heller … om man nu skall räkna år. Det är ju inte åren som är det viktigaste utan hur man har fyllt dom … så att säga.
Tack för lyckönskningen till en bra fortsättning,
Kram!
Stort Grattis; Storm har det varit hos oss oxå ,, den 21/12 blir det 50, vi har mycket att skratta åt. Och är glada att vi överlevt stormarna, många rätt larviga!
Men, idag har boken OTTAR äntligen kommit ut. Hur många av dagens flickor och kvinnor vet hennes förbeållslösa engagemang.
Ska vi blogga om OTTAR, tycker du?
margareta
Oj oj oj … att ha ridit ut alla stormar under ett så långt liv tillsammans är inte dåligt. Men … om man har gjort just det … ridit ut dem och kunnat skratta åt dem tillsammans sen … så kanske det inte är så konstigt att man fortfarande håller ihop. Det gäller ju att inte knäckas i första taget 🙂
Kanske det … Då måste jag läsa på först … jag känner till OTTAR förstås men är inte tillräckligt påläst. Är du det tycker jag ABSOLUT att du skall blogga om henne. Jag länkar till dig på studs.
Kram!
Grattis!!
Kram
Tack och kram! 🙂
Så är det, en och annan orkan drar förbi. Klarar man av dem vet man att man valde rätt.