Citat av citat och ännu fler citat

Skatan missar sällan ett inlägg från Svenska Akademins ständige sekreterare Peter Englund i hans blogg  och bevakar den omsorgsfullt.

Idag måste hon bara citera delar av  hans beskrivna upplevelser under Nobelveckan och av Tomas Tranströmer och av Priset men råder er  att läsa hela hans fina inlägg i den egna bloggen  Att vara ständig.

Till och med det som Peter Englund citerar, kan Skatan inte låta bli att citera i nedan citat .

– Krax krax.

/…/ Det är omöjligt att känna sig obetydlig efter att ha läst din poesi. Inte heller är det längre möjligt att älska världen av fel skäl.

/…/ Paul Valéry – en av dessa berömda litteratörer som skulle givits Nobelpriset om inte döden varit snabbare – har sagt, ungefär, att ”Ord är mer en del av oss än våra nerver. Jag känner min hjärna blott genom hörsägen”. Slut citat. Och detta på gott och ont. Där en människas språk tar slut tar också hennes värld slut.   Men medan den fysiska världen ligger där den ligger,  /…/ så har språkets värld gränser som faktiskt låter sig ändras, flyttas, vidgas. Och de som gör dessa viktiga men svåra upptäcktsfärder in i detta terra inkognita är i regel stora poeter, som Tomas Tranströmer. ”Människohjärnans ändlösa vidder är hopskrynklade till en knytnäves storlek”.

Det citerade är från  inledningen av Peter Englunds tal under arrangemanget som anordnats i stället för  Nobelföreläsningen, som Tomas Tranströmer inte kunde ge på grund av sin stroke. Det färgmarkerade har Skatan markerat alldeles själv.

Varför citerar då Skatan?

Varför citerar man överhuvudtaget?

Jo, för att man på långa vägar inte kan säga det bättre själv eller lika bra.

Därför att man med ord inte kan uttrycka sina tankar  med  samma geniala enkelhet som här Peter Englund gör med hjälp av Paul Valéry och Tomas Tranströmer själv.

Och … ju mer man läser, lägger märke till, förstår av andras sätt att skriva, uttrycka sig, tänka, ju mer utvecklas ens egen förmåga till just det.  Att läsa och läsa in, lägga märke till, förstå och kunna uttrycka vad man tänkt och förstått i nedtecknade ord, som blir meningar som andra kan förstå och utvecklas av.

Ord är mer en del av oss än våra nerver.  (Paul Valéry, se ovan citat)

Att språket, orden, är så avgörande för oss och vårt samspel med andra,  blir förstås väldigt tydligt när man umgås med små barn eller så kallade nysvenskar, som Pa,  Sonens thailändska fru, som nyss börjat erövra de svenska orden, språket.

Alla dessa missförstånd … feltolkningar. Människor emellan.

Ibland skapar man egna ord eller ordsammansättningar som förmedlar vad man vill säga och det  på pricken.

Och ibland … när orden tryter kan örfilen eller knytnäven hänga i luften.  Av pur frustration, brist på ord …

Som avslutning på detta Skataninlägg citerar hon slutligen den del av Tomas Tranströmers dikt ”Schubertiana” som Peter Englund citerade i sitt inlägg bara för att, bara för att … hon inte hittar egna ord.

Och vad är då bättre än en poets, en Nobelpristagares ord,  som i sin tur Svenska akademins ständige sekreterare också valt att citera.

Så mycket vi måste lita på för att kunna leva vår dagliga dag
utan att sjunka genom jorden!

Lita på snömassorna som klamrar sig fast vid bergssluttningen
ovanför byn.

Lita på tysthetslöftena och samförståndsleendet, lita på att
olyckstelegrammen inte gäller oss och att det plötsliga
yxhugget inifrån inte kommer.

Lita på hjulaxlarna som bär oss på motorleden mitt i den
trehundra gånger förstorade bisvärmen av stål.

Men ingenting av det där är egentligen värt vårt förtroende.

De fem stråkarna säger att vi kan lita på någonting annat.

På vad? På någonting annat, och de följer oss en bit på väg dit.

Som när ljuset slocknar i trappan och handen följer – med
förtroende – den blinda ledstången som hittar i mörkret.

Läs även andra bloggares åsikter om Ord, språket, citat, Tomas Tranströmer, Paul Valéry, Peter Englund