”Beundran förblindar, sade Reger igår, den gör beundraren själlös. De flesta människor kommer inte ur beundrandet igen om de en gång hamnat i beundrandet och är därför själlösa. De flesta människor är själlösa hela livet bara för att de beundrar. Det finns ingenting att beundra, sade Reger igår, ingenting, ingenting alls.” (Gamla mästare, Thomas Bernhard)
Alltså är Skatan själlös …
Verkligen …
Hon är ett tomt skal, en kropp bara … hon som beundrar så många … levande och döda …
Pressfoto – Bernhard – Schmied
Skatan beundrar Bodil Malmsten, som beundrar Thomas Bernhard … hmm … som har skrivit ovan citat i sin bok Gamla mästare och antagligen menar det. Nu har inte Skatan läst Thomas Bernhard särskilt noga och mycket … han är väldigt svår att komma in i och inpå livet på … hon har försökt och försökt både på svenska och tyska … och ska inte ge upp eftersom Skatan beundrar Bodil Malmsten som beundrar Thomas Bernhard …
Cordelia Edvardson
Skatan beundrar Cordelia Edvardson som har en stor själ … men Skatan vet ju inte om Cordelia Edvardson beundrar någon …
Skatan beundrar Bob Dylan, Bob Marley, Tom Waits, Adele, Patti Smith, Joan Baez … oj oj oj .. med flera, med flera, med hur många fler som helst … det är så många som Skatan beundrar … Hemingway, Paul Auster, och och … hon kan inte räkna dem alla …
Skogsnuvan
Skatan beundrar sin vän och bloggaren Skogsnuvan som beundrar Skatan och har skrivit de finaste ord om henne som gjorde henne djupt rörd och väldigt väldigt glad:
Det som fick mig att tänka på det är min bloggkompis Skatan som är den mest sociala jag vet. Hon kommer hit till vildmarken till människor hon aldrig sett och efter en stund så känns det som man känt henne i hela livet.
Hon lyssnar och intresserar sig och får den mest tystlåtna person att börja prata med sig. Det kan jag känna är social kompetens. Det är faktiskt inte bara att kunna prata men måste kunna lyssna och ha ett genuint intresse för människor och sådan är hon ”Skatan” en helt fenomenal människa som jag beundrar.
Skatan beundrar förstås många många bloggvänner av olika anledningar … Lilla Blå … den mystiska ord-och-tanke-konstnären, Znogge … som skriver om sin vardag, sin familj och sina hundar så att man tycker man har känt dem i hela sitt liv fast Skatan inte ens vet vad de heter på riktigt … om hon så säga. Znogge med den stora integriteten … Och Ingrid förstås … som Skatan fått följa genom livet på Gotland och på Stenstugu tillsammans med hennes man Åke … om flytten från gården och om Åkes svåra sjukdom och bortgång … om livet på Gotland … om själva LIVET nu efter sjuttio …
Skatan beundrar Turez den yngsta av sina bloggvänner som blev mamma för ett år sedan och skriver så fint om sin lilla familj … i med- och motgång.
Skatan beundrar fotografen, konstnären, poeten, skådespelaren … you name it … tusenkonstnären Maria-Thérèse och fotografen och poeten Maria Rosenqvist. Hon beundrar förstås Loll …en så engagerad själ och som också lärt Skatan mycket om livet, hon beundrar Eldklotter … hon beundrar så många så hon kan inte räkna dem alla …
Ingen mera nämnd … och ingen glömd … kära vänner …
Ingen glömd …
Skatan kaaan ju inte räkna dem alla …
Av olika anledningar …
Hon beundrade Margith … som nu efter sin död nästan har fått helgonstatus … och nu skojar Skatan inte till det. Nej Margiths sidor framträdde … liksom Skatans mammas sidor förresten, som hon förstås också beundrar .. … ännu tydligare och klarare och så beundrandsvärda sedan Margith och mamma inte längre finns här. Först efteråt insåg Skatan vilken enastående, fantastisk människa Margith varit … som så många av hennes släktingar är .. de som Skatan nu träffar i Kärringgänget … och som Skatan beundrar …
Livet är fullt med människor och företeelser som Skatan beundrar … häpnar över … älskar.
Försvinner hon då själv … blir själlös?
Nej det kan hon då aldrig tro … hon FÅR ju av de hon beundrar …
Skatans tankar 
Vad gör det om man bara är ett skal? Vad vore livet om man inte fick beundra och bli berusad av andras själar? Fortsätt du att fylla ditt ”tomma skal” med alla dessa underbara människors tyckande och tänkande. Du blir ju tillslut en fulländad själ av alla dessa fantastiska själar.
Visst är det så att man berikas av människor som man beundrar … Vad vore livet utan idoler …men förstås … det får inte gå överstyr så att man inte ser sitt eget liv och vad man själv har att komma med 🙂
Kram på dig Britt … Kram!
Skulle man tro Bernhard så vore man lika själlös när man blir förälskad. Då är man minst lika förblindad. Men ett liv utan vare sig beundran eller kärlek känns inte eftersträvansvärt för mig och säkert heller inte för dig.
Jag beundrar massor av människor och det är jag tacksam för att jag är kapabel till. Det ger mig inspiration och energi och drömmar och kunskap… Förebilder är ett annat ”fenomen” jag är lika glad i. Människor att se upp till och hämta drivkraft, mod och så mycket mer ifrån. Det tror jag vi alla har gjort i alla tider.
Tack för dina ord om mig. Jag är inte mer mystisk än någon annan men jag har valt att skriva blogg under ”annat namn”. Det ger mig frihet och ett svängrum som jag inte har i mitt officiella skrivaryrke. Men en dag är jag övertygad om att vi sitter tillsammans, du och jag, och pladdrar om det ena och det andra – och då kommer det att kännas hur hemtamt och trevligt som helst. För visst känner vi varandra numera. Trots att vi aldrig träffats. 😉
Puss på kind så länge, baby.
Utan idoler och förebilder och människor att beundra och få … som du säger … ”inspiration och energi och drömmar och kunskap” av, vore livet bra torftigt. Och trots att du är den mystiska damen så tycker jag vi känner varandra riktigt bra. Nu läste jag inte Thomas Bernhards bok … kom liksom inte in i den … en enda oavbruten tankeström genom hela boken … så jag kan ju ha missuppfattat baksidestexten som jag citerade. Men den tyder ju onekligen på en viss arrogans och självtillräcklighet och elitism.
Jag är också övertygad att vi någon gång sitter tillsammans … det skulle verkligen var så roligt att träffas …
Puss puss …
Äsch gamla gubbar har så underliga tankar kanske bara för att dom ibland bara kan beundra sig själv.
Fortsätt du att beundra och tjusas av andra människor för det är fullständigt naturligt och normalt och det gör alla människor utom några enstaka gubbar och deras åsikter kan vi vara utan. Kram på dig
Visst är det så att vi alla tjusas av andra människor … och allra mest tjusas jag av människor som jag har något att lära av … som kanske till och med är min raka motsats. Jag gillar ju det ”brokiga” , färgstarka … som du vet 🙂
Kram och tack än en gång för de fina orden om mig …
Inte tror jag att det är rent skadligt att beundra lite lagom. Att man ser det positiva behöver inte nödvändigtvis betyda att man blir blind för det negativa. Man har bara valt vad man vill fokusera på.
Lite lagom är kanske kärnan i all beundran så att den håller sig ”frisk”. Avgudadyrkan är något helt annat och den kan ju föra en rejält vilse. 🙂
Kram!
Hej, Eva!
Kan hålla med om att beundran kan förblinda men inte sjutton blir man själlös..DET är en helt annan femma det! Om man med beundran menar ”se upp till” eller sätta andra människor på en piedestal så finns alltid risken att man förminskar sig själv Den risken får man väl ta då om man så vill.
Men att uppskatta andra människor eller deras arbete eller vad de nu må vara är däremot något jag gör ofta och gärna och talar också om det för vederbörande. Så vi får väl börja använda ordet ”uppskatta” i stället så hamnar vi själva inte i underläge och risken för att det ska bli en förväxling mellan beundran, dyrkan och därmed avundsjuka elimineras härmed 😉
Det finns en poäng i detta med att beundran förblindar faktiskt för det är lätt hänt. En människa som man beundrar kan falla platt till marken när man inte llängre är förblindad av densamma och upptäcker sidor som man inte visste fanns. Lite kritisk må man allt vara, men smaken är ju delad, som alltid.
Jag tänker i alla fall fortsätta med att uppskatta andra människor utan att vara själlös men ska sluta beundra. Detta för att föremålet för min beundran kan känna sig pressad till att leva upp till kraven jag då ställer..eller?? Känna sig pressade till att prestera utan paus för att få behålla alla beundrande människor.
Några snabba tankar bara om ämnet du tar upp här för det kan ju ventileras betydligt mer och kanske bör göras. Försöker att inte bli långrandig som vanligt 😉
Kram, Agneta
Hej Agneta … du beundransvärda av många anledningar men främst för dina alltid så kloka och genomtänkta kommentarer. Det gäller faktiskt att inte slarva med orden och deras betydelser. Jag kan ju ha missuppfattat Thomas Bernhard och att han menar det du sätter fingret på … att man förminskar sig själv och att beundran kan vara blind så man börjar ”dyrka” istället för att beundra. Däremot tycker jag kanske ”uppskatta” är ett lite ”tamt” ord för vad jag menar med min beundran när jag beundrar. 🙂
Kramar!
Hejsan, Eva!
Håller med dig att ”uppskatta” kan låte lite väl mesigt, men kanske det är ett ord som inte är ”uppskattat”…;-) Känslan av att vara uppskattad är sagolik eller ??
Jag tror att han menade så som jag skrev och i så fall har ju karln helt rätt…..hemska tanke 😉
Hur många politiker har inte just ”beundrats” tills dom blivit så egotrippade så att dom blivit diktatorer t.ex. Störst, bäst och vackrast ? Ve o fasa!
Jag har ”beundrat” i hela mitt liv och därmed förminskat mig själv med förödande resultat som satt sig i både kroppen&knoppen:-(
Jag kan beundra en skulptur t.ex. men inte skulptören per automaitk och det är så jäkla lätt att blanda ihop begreppen, att bli förblindad.
Nåja, vi får väl hitta ett ord som är starkare än ”uppskatta” trots att det är ett perfekt ord som värmer hjärtat ordentligt utan att ställa krav …krav som ger mig panikångest och prestationsångest och jag är övertygad om att du förstår vad jag menar med detta 🙂
Någon sa EN gång till mig att ” Agneta, det uppskattar jag verkligen att du sa, det gör mig så glad och ger mig mod att fortsätta..” och då höll jag på att börja lipa…ja ja, är man en ”mesapa” så är man!
Nu sitter klupmen i halsen då jag läser dina ord om mig…klok…genomtänkta ord…lilla jag som ”talar först och tänker sen”…och är långrandig..?
Men du ska veta att jag uppskattar dina ord till max och jag känner mig riktigt stolt på gamla dar 🙂
”Tokstora snoken” i vädret blir det nu..ja ja.. vi har alla våra självkritiska punkter som en gång i barndomen ständigt påpekades och sådant ”sätter sig”.
Intressant ämne med många infallsvinklar du tar upp här och så kul att läsa vad andra skriver ochså 🙂
Tusen tack och kramis! /Agneta
Neej, inte är Skatan själlös för att hon är empatisk och beundrar sina medmänniskor, författare, konstnärer och sina bloggvänner – där till och med lilla jag finns nämnd. Nej, Skatan har nog en stor och varm själ, som räcker till för oss alla och vi är många som gillar, uppskattar och beundrar henne.
Varm kram!
Något som jag har lagt märke till med mitt bloggande är alla nya bloggvänner och deras sinsemellan väldigt olika personligheter. Många hade jag nog antagligen aldrig lärt känna om jag träffat dem i verkliga livet för att de skulle ha varit så annorlunda mig själv. Ytligt sett alltså. Att jag t ex lärde känna Margith var en lycklig omständighet … vi var verkligen olika på många sätt … men tvillingsjälar. Och jag är så tacksam för att vi ”fann varandra”.
Jag har sagt det förut att du är för mig som en vis storasyster som utstrålar en sån livskraft liksom … jordnära men mer …
Kram Ingrid …
Nu får vi visst ta på vinterkläderna igen till helgen … fast våren kommer bara av sig lite … den ääär på G och kan inte vända om helt. 🙂
Hm… Kanske är det så att beundran förblindar för att man har inte förmå se det som inte är så vackert hos den man beundrar… Fast annars verkar det ju som om det generellt är lättare att hitta fel hos folk och det här att leta fel hos varandra tror jag är själsdödande om något. Har aldrig riktigt förstått dem som klagar på att bloggvärlden kan vara en klubb för inbördes beundran där man bara kliar varandra på ryggen. Varför kan man inte peppa varandra istället för att ha en massa fåniga bloggbråk om ingenting? Det finns ju som sagt så många beundransvärda, själfulla människor i bloggbranschen. Tack för att du nämnde mig på din lista!
Kram, du beundransvärda och själfulla Skata!
Ja just den blinda hänförelsen är ju lite läskig på sätt och vis … den fanatiska dyrkan av någon. Men jag kan inte läsa in att han menar just det, Thomas Bernhard. Fast jag läste ju inte boken … bara några sidor av den flödande texten. Citatet tog jag från baksidestexten 🙂
Visst är det fantastiskt i alla fall att träffa på så många beundransvärda människor i bloggvärlden som berikar en själv … men jag personligen rör mig ju i en ganska begränsad del av den. Läser t ex inte mode-, mat- eller inredningsbloggar fast jag kan vara intresserad av dessa ämnen också.
Många kramar …
Den får liksom inte gå till överdrift … den där beundran …
Skatan,
”…så jag kan ju ha missuppfattat baksidestexten som jag citerade. Men den tyder ju onekligen på en viss arrogans och självtillräcklighet och elitism. ”
…allt jag kan säga är att det räcker inte att läsa baksidestexterna. Hade det varit tillräckligt hade boken inte behövt blivit skriven… (fritt efter B.M).
Det handlar inte om att läsa Thomas Bernhard, jag har läst Thomas Bernhard och det är ingen elitism så långt ögat når. Tvärtom. Bernhard kissar på elitism… läs böckerna!
Ang. att vara själlös, det måste du väl förstå att du inte är? Det är väl inga baksidestexter som kan få dig att tro det?
Tommy.
Självklart räcker inte baksidestexterna för att förstå och uppskatta en författare. Och eftersom jag uppskattar Bodil Malmstens omdöme kommer jag verkligen försöka mig på Thomas Bernhard igen … men han är inte helt lätt … fast vem har sagt att det ska vara lätt?
Att jag citerade baksidestexten var att jag fastnade för just det här som på något sätt ändå skulle omfatta vad boken ”handlade om” och tyckte det påståendet om beundran inte var riktigt. Och ändå på något vis var det det. Har själv funderat mycket över ”beundrans” gränser … var den övergår till något osunt …
Och nog vet jag att jag har en själ … en rastlös sådan 🙂
Läs ”Mina priser” lätt och rolig bok att börja med av Bernhard. Be bibblan köpa in den. F.ö, gillar du inte Bernhard så gör du inte… oavsett vem som rekommenderat… varför läsa något som är jobbigt? OM du vill läsa om när ”beundrans gränser, och när den övergår till något osunt” så läs Fredrik Strages bok ”Fans”. Där får du läsa om osund beundran…
Tommy.
🙂 … tack Tommy … Det är klart att man inte ska läsa något som är jobbigt men man ska nog inte heller ge upp för lätt … mycket kan initialt verka oöverstigligt som sedan blir något man kommer att älska. Och jag ska läsa Fredrik Strages bok Fans … den ska jag beställa ögonaböj. Jag har nämligen ibland känt att jag är på väg att gå över ”beundrans gränser” … och jag är ju inte 17 år om man så säger 🙂 Du ser hur lätt jag blir entusiastisk … 🙂
Ska bli kul att se vad du tycker om Strages: Fans… T.
Den var slut på lager … men jag har beställt den så min beställning ligger på ”vänt”.
Jag är också full av förväntan … 🙂
Kram!