Kategori: Skatans Tankar

Inte en enda tavla

… blev det för Skatan.

Allt sket sig.

– Ni är inte här för att måla tavlor, sa Ria.

– Ni är här för att lära och träna er på att måla akvarell.

Och det har Skatan gjort förstås. Lärt sig massor och målat hmm … tränat på att måla akvarell …

Dagens ord (från Ria) : Jag har haft förmånen att leva ett händelselöst liv. (Giorgio Morandi 1890-1964)

Hädanefter … åtminstone lite mer än hittills … skall Skatan försöka leva upp till detta så förnuftiga Dagens ord.

Nåväl …

Sista dagen hade hon bestämt sig för att åtminstone måla en enda färdig bild. Vi skulle åka till havet och måla vatten och himmel och hav. Ria hade gått igenom flera blå färger och visat oss dess egenskaper och hur de blir när de blandas med gult eller rött eller svart.

Vi åkte på förmiddagen till Borstahusen, en strand mitt emot Ven och norr om Landskrona … och hade några timmar på oss innan vi skulle tillbaka till lunch och genomgång och avslutningen klockan tre.

Väl där … det var en underbart varm och solig förmiddag med härliga grålila åskmoln i väster och disigt blått i öster och Ven rakt framför oss …

såg Skatan genast den ultimata platsen … en dubbel stenmur som vågbrytare en bit ut i vattnet som det gick liksom ett sandrev och stenar ut mot.

Redan när Skatan skulle kliva upp på den första stenen, fullpackad som hon var med papper uppspänt på plywoodskiva, palett, penslar, vattenbehållare, hushållspapper etc etc i en väska på ena axeln och kameran på den andra … insåg hon att ditut kunde hon inte balansera på några stenar. Så hon vadade ut och blev blöt upp över knäna trots att hon kavlat upp byxorna en bra bit.

Väl därute kravlade hon sig upp på en något så när flat sten och installerade sig. Hon tog upp paletten och skrev namnen på de färger hon skulle använda framför ”färgkopparna” på klisterremsor, la färgerna på en plasttallrik efter att ha klickat en klick av varje på respektive plats, öppnat locket på vattenbehålleren som hon fyllt, tog fram hushållspapper, ljusstump (färgen fäster inte om man gnidit in stearin t ex på pappret innan man målar) för glittret i vattnet och salt att eventuellt strö på för rytterligare glitter. Höjde penseln som hon blött och skulle just till att blanda det första blåa …

Då kom en rejäl kastvind …

Allt … och då menar Skatan allt … föll på ända, flera av de tolv små färgtuberna hamnade i sprickor mellan stenarna och … ja … det tog sin tid att samla ihop sig och sina prylar, klafsa tillbaka genom vattnet, sätta sig vid en rejäl bänk med bord, duka med färg etc och sätta igång igen.

Hon hann ”grunda”.

Då var det dags igen …att åka tillbaka till Fridhem för en avslutande genomgång av våra resultat och teorilektion.

Allt … och då menar Skatan verkligen ALLT … var som förgjort helt enkelt.

Den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket.

Två veckor på raken, först Peace & Love och sen en, som det visade sig, mycket krävande akvarellkurs blev för mycket helt enkelt. Åtminstone för Skatan, … en ”gammal” kropp med en ”ung” knopp som vill så mycket …

Vad är det för en dag

Är det en vanlig dag?

Nej det är ingen vanlig dag …

För det är JoJos trettonårsdag …

Hurra  Hurraa  Hurraaa …

JoJo på Peace & Love …ÄNTLIGEN tonåring om några dagar …


Mormor Skatan skickar massor av gratulationer i förväg … snart sitter hon i bilen och kör härifrån Fridhem så att hon kan grratta dig på plats …

Ses …

Först skall hon ut och måla haaavet …

Skatan missade Tomarps kungsgård

Akvarellgruppen hade utflykt i dag på eftermiddagen.

Förmiddagen gick som om hon var i dimma. Hon kände så,  Skatan. Hon hade frossa, dunkande fot och klockann elva gav hon upp och sökte sig till Vårdcentralen.

Där fick hon inte tid förrän klockan halv fyra.

Så hon sov, hade frossa, åt Alvedon och Diklofenak, och ställde alarmet på mobilen medan de andra susade iväg för att måla och se på konst …

De åkte till Tomarps kungsgård … och Skatan hade sååå gärna velat följa med. Hon försökte slutföra några målningarhär hemma men det blev bara ”skit” och hon kom inte ens ihåg hur hon skulle göra när hon spände pappret på skivan och ordningen på att blöta upp och klistra fast  … hur länge hon skulle vänta … hur torrt det skulle vara när hon satte igång … oj oj oj

De har fortfarande inte kommit hem så Skatan har i alla fall ätit middag. Klockan är snart sju. Vad sjutton håller de hus? Lunchen och eftermiddagskaffet ”missade hon” av olika anledningar. Lunchen sov hon över och vid eftermiddagskaffet var hon hos doktorn.

Nu vaaar det ingen infektion som tur var, men feber … inte mycket … men hon hade som sagt preparerat sig.

Skatan känner sig fortfarande som en ledsen hund ser ut …

Imorgon är en annan dag, vår sista här … Då skall vi åka till kusten och måla himmel och hav … Då är nog Skatan pigg igen.

Då måste Skatan vara pigg igen.

Nattmålning

Nja, snarare Kvällsmålning … för det var långt ifrån natt när vi fullpackade med färg … en enda, nämligen Natural tint … och vatten, penslar, uppspänt papper på skiva, extrapapper, fältstol mm, mm … gick … eller stapplade som Skatan gjorde … upp till silot som det var meningen vi skulle måla en nattbild av med hjälp av en enda färg.

Vi hade redan tecknat den i kol på morgonen …

En del av våra kolteckningar upptejpade på fönstret.  Skatans kolteckning  har fått en liten avledande mun i fejan … (”Frejdig med ett personligt uttryck”, blev omdömet från Ria)

I kvällssolen var den vänstra sidan belyst i stället för den främre … och så var det ju det där med att måla i akvarell istället för i kol  …

Nåja … här står vi i alla fall en del av gänget med sina alster som vi  nu på morgonen skall fortsätta med, lavera, fördjupa svärtan på sina ställen, tvätta ur (bort) en del partier (Skatan  målar ofta snabbt men fel) och måla nytt innan vi kastar oss ut på nya äventyr.

Den ”svarta” Ria i mitten omgiven av en del av sina adepter

Hypomani

Dagarna här har varit långt ifrån magiska * utan … just det … hypomaniska **

Ria kör med oss från morgon till kväll, från klockan 9 till klockan 18, kafferasterna inräknade.

Rena rama korvstoppningen.

Det var inte riktigt vad Skatan hade tänkt sig …

Hon hinner varken coola ner sig eller njuta av den skånska naturen. Allt går i en rasande takt och allt är viktigt och väsentligt att insupa.

Gårdagens Dagens ord: Man ser det man har behov av.

Jag söker inte! ***

Jag finner. (Pablo Picasso)

Det vete sjutton om Skatan finner något överhuvudtaget i den här takten. Allt svischar ju förbi i 300 kilometer i timmen.

Och blåsan under foten har brustit och nu är det ett köttslafsigt öppet sår i en  femörings ***** storlek. Det gör ont även om Skatan har klämt på sånt där Compeed.

Nu skall Skatan inte klaga mer.

Som sagt.

Igår lärde vi oss att blanda till GRÖNA färger …

Nej, visst nej. Det har inte Skatan sagt i den här bloggen utan i sn.se-bloggen. *suck*

Men … i alla fall … det gjorde vi.

Bland annat.

Vi lärde oss också hur man tecknar med akvarell. Man kan spara ut linjer, man kan göra överlappningar med färg. Man kan lägga mycket färg i vatten utanför bilden och låta den vippa så att färgen rinner över pappret. Bra till horisonten mellan himmel och hav.

Till exempel.

Och så kan man använda sig av den norska metoden som är lite fusk. Då sliter man bort papper genom att trycka på klisterremsor och slita till.

Man kan rispa, skrapa, teckna med blyerts i våt färg … man kan … man kan … man kan …

Vi fick lära  känna olika tekniiiker: vått i vått och vått på torrt.

Vi fick upptäcka och veta lite mer om det Gyllene Snittet.

Och vi fick måååla däremellan. Skatan målade så maniskt att det blev skit. Grötigt. geggigt … ja, som en grön sörja. Hon hade inte orkat tänka på allt, det hade liksom inte satt sig. Inte sjunkit in.

Idag skall vi prata om svarta färger, svarta färgblandingar, vandra upp till ett silo … jobba på, teori blandat med praktik. Ikväll blir det heller ingen vila. Då skall vi samlas klockan nio för att återigen vandra upp till det där silot för att lära oss måla ”natten”.

Rena rama natta!   ****

En del av gänget äter lunch. Han på språng hör också till kursen … som ju som sagt går i den takten. Språngets.

* Skatan har inte glömt bort den sista magiska kvällen på Peace & Love men i detta sitt nervöst uppretade sinnestillstånd är det inte rätt tid … och framför allt inte rätt plats att komma in i den stämningen. Hon har fullt sjå att hålla sig över ytan.

** Hypomani – en lindrigare form av mani, då en människa blir överdrivet upprymd eller kreativ.

*** Utropstecknet är inte mitt utan Rias på ”svarta” tavlan eller som det heter nu … whiteboard

**** Skatans utropstecken.

***** SpaceAgeGrandma kommenterade att många … yngre, men det förstår ni ju ..  inte känner till femöringen och dess storlek.  Som en upplysning kan då tilläggas att den är något större än en enkrona.

Gult Rött Blått

Det var ett härligt återseende.

Fridhems Folkhögskola låg där  precis som Skatan lämnade det för ett år sedan.

Huvudbyggnaden från baksidan …

Ser ni riktigt noga efter  så sitter Thomas Oredsson och förbereder kvällens framträdande som var … med någon liten ändring … samma framträdande som förra året 🙂 Man kan göra det lätt för sig

I matsalen

åt vi frukost och hälsades sedan välkomna av en av de två Daniel som också hälsade oss välkomna förra året.

Daniel presenterade  kursledarna för oss. I år var det inte med nyfikna blickar Skatan tittade på Jan Sigurd.  Nu var det Ria Roes Schwartz som hon skärskådade. Skatan skall lära sig måla akvarell och inte gå på skrivarkurs. Fast nog skulle Skatan vilja gå där också och  lära sig mer omskrivandets konst.  Som avslutning läste Daniel samma dikt som förra året 🙂 Man kan göra det lätt för sig

Och så satte vi igång …

På en dag med Ria har Skatan lärt sig lika mycket som på alla andra dagar på alla andra kurser i akvarell som hon gått på.

Med hjälp av Rias pedagogik och de tre grundfärgerna …

gult  rött och blått

Skatan skall börja från början …

Det första vi fick var en bit kol i näven och papper som vi fick klistra upp med markeringstejp på en av våra medhavna plywoodskivor.  Vi skulle ge oss ut att teckna något vi fastnade för i naturen i trädgården eller omgivningen.

Instruktionen var att vi inte skulle  ”rita streck” utan försöka hitta ”ytan” …

– Vi ses efter lunch, sa Ria,

– Då sätter vi upp bilderna och jag går igenom var och en …

Ute i trädgården vimsade Skatan runt och fann ett stort träd. Det var inte så svårt för det fanns gott om dom. Det tecknade hon av och la det i förgrunden.  Men hon blev långt ifrån nöjd och fann till sin glädje några fjädrar … inte från sina fränder, skatorna, men från någon kråka.

Kolteckningarna.

Varje teckning skärskådades och kommenterades av Ria. En av dem vände hon helt sonika upp och ner för att illustrera att den gjorde sig mycket bättre med en mörkare himmel än jord.

Här är den rättvänd men på tavlan ovanför hänger den upp och ner …  Den blev faktiskt bättre upp och ner.

Sedan gav vi oss i kast med färgerna …

Av grundfärgerna gult, rött och blått skulle vi först ta fram komplementfärgerna  och sedan med hjälp av dem få fram en grå färg ..

Det var inte helt lätt må ni tro. Men vi kämpade på och som läxa fick vi gå ut och måla ett motiv och bara använda oss av de här tre färgerna.

Det har Skatan gjort men ”lämnat in” utan att fotografera. Ännu.

När hon stod där i trädgården och målade kom Ria förbi och hejdade henne.

– Stopp, gör inte mer … om den bilden  finns det massor att säga om i morgon.

– Hmm …

Förgerna hade flutit ihop på ett icke önskvärt vis och … tja, Skatan var långt ifrån nöjd men lydde naturligtvis snällt.

Allt för undervisningen.

Ria och en del av hennes elever som kunde tänka sig vara med på bild

6 dagar av kärlek, budskap & musik

trodde Skatan att det stod på hennes inträdesband som hon fick att ha runt handleden under Peace & Love-dagarna.

Trodde hon ja …

6 degar med samma ingredienser … kärlek, budskap & musik var vad som bjöds.

Men vilka degar! Maffiga, härliga, voluminösa, mjuka, färdigjästa helt klart …  och gräddade precis lagom länge.

Kan det vara därför magen inte riktigt har kommit i balans ännu …

Kan det vara därför?

En dag som idag …

var en dag som Skatan inte kommer att minnas.

Hennes ”rastlösa ben” gjorde att hon inte somnade förrän bortåt tretiden, sov till sjutiden, duschadfe packade, manade på barnbarn och Svärson I, åt fruktost, vinkade adjö till Sonen och Pa och Alice  och så var hon på väg igen …

söderut …

I Örebro stannade vi till, lastade ur Skatans bagage, blev bjudna på lunch i trädgården.

Tack och adjö … nu var det fyra barnbarn som vinkade av oss, Mannen, StinaFina och Skatan.

Och så var hon på väg igen …

söderut …

I Nyköping var det ut med smutstvätt och resväska. Skatan packade om i en hast, körde Mannen och StinaFina till Femöre och så var Skatan på väg igen …

söderut …

I Gränna körde hon av motorvägen och tog sig en tupplur på sisådär en kvart och så var hon på väg igen …

söderut …

Först vid tiotiden på kvällen landade hon där hon kommer att tillbringa de närmaste fem dagarna.

I Svalöv och på Fridhems Folkhögskola.

Lilla a mötte upp med nyckel som hon hämtat ut. Urlastning och snabbt iväg till baren innan den stängde.

Sedan satt vi där i kvällningen med var sitt glas rosé …

Imorgon skall Skatan måla akvarell.

Fridhems Folkhögskola 2010 … har tagit sin början.

Lily Allen

Lily Allen hade  sin stund på scen en timme före Patti Smith.

Och tur var det …

Annars hade det känts ännu mer  … ännu mindre engagerat än det ändå kändes som att det var.

För det första var hon försenad vilket är pest på en festival med sitt tighta tidsschema … Vi passade på att slå ett rekord i flest antal människor som yogade samtidigt medan vi väntade … eller det var innan hon skulle ha dykt upp. Så publiken hade djupandats och var coolare än cool …

Ändå ville det sig inte riktigt där hon stolpade runt på skyhöga platåskor och verkade som hon tappat bort sig själv. Lily hade nog kommit ”ur rytm” ordentligt på grund av den där förseningen …

Men bra var  hon ju förstås … ändå.  Trots den där känslan att hon ändå inte riktigt var där …

Patti Smith

Skatan stod långt fram och bara vaaar musiken,  människorna omkring henne, himlen, jorden . Hon kände varken kropp eller några begränsningar.

Vilken artist!

Patti Smith fotograferar publiken …

Och …

Vilken musik!

Det var för den här föreställningen som Skatan… nej, det är inte riktigt sant men  … bara för den här framställningen var hela festivalen värd sitt pris …  tyckte i alla fall Skatan.

Bildskön är hon inte … inte heller ung. Men vilken kvinna och artist … alla var där, gamla, unga och allt däremellan …

Peace & Love personifierad …

Förutom de kända låtarna som man kan höra igen och igen och igen  hade ”gjort om” en av sina sånger till en om Peace & Love-festivalen och dess budskap förstås …  en annan om oljan i Mexikanska gulfen och …

Vad hon än sjöng fick hon oss med sig. Vi sjöng, jublade, skrek, dansade, gungade och skrek emellanåt.

Skatan kände sig om en tonåring som lyssnade på sin idol med stort I … Och det är ju det hon är.

Alla ord är egentligen överflödiga …

Give me five

… sa en grabb och sträckte fram handflatan mot Skatan som genast gav honom … five.

Det hade han inte riktigt räknat med.

Skatan stod i den längsta av långa öltältköerna när sms:et kom som sa att hon skulle därifrån. Skatan vände och gick mot strömmen …

– Hade du inte legget med dig?

– Hade du inte åldern inne?

De skojiga replikerna tog Skatan med en klackspark. Förstås.

Men åldersnojan blir inte mindre av att Skatan hela tiden påminns.

Inte av ungdomarna som skojar men av sin egen förb-e kropp.

Hon orkar helt enkelt inte. Har banne mig ont öööverallt. Men allra mest i fötterna. UNDER fötterna. Nu skall hon snart ut och leta efter de bästa av skor, var hon nu skall hitta dom …

Och hur hon skall klara kvällen vet hon inte.

Patti Smith är bara ett måste …

och Lily Allen …

Men måste Skatan välja … blir det Patti Smith.

Det har också med åldern att göra.

Skatan blir mer och mer … tilltufsad liksom

Det blev Robyn

…

Vilken konsert!

Skatan stod långt bak men … storbildsskärmar gjorde att hon kunde se och höra nästan bättre kan jag tänka mig. Eftersom folk hoppar och dansar och trampas så … och så känner sig Skatan allt lite instängd längst fram …

Robyn var fantastisk. Både hennes röst, musiken och fysiken. Hon dansade, hoppade, gympade, skuttade, sprang, gick, stretchade … och så allt om igen … och om igen …

Skatans fötter och knän och ben var helt … kändes som mörbultade köttkorvar eller nåt … så hon orkade helt enkelt inte stå en hel konsert till och lyssna på Kent.

Skatan  linkade sakta hemåt och hela himlen lystes  upp av en jätteballong.

Av ett jätteballonghjärta …

Peace & Love

Är du här för musiken?

… frågade några ungdomar när Skatan slog sig ner vid deras bord i ett av öltälten.

Skatan lyfte upp glasögonen till pannan och  fixerade dem med blicken.

– Ja, är inte ni det!

– Joo men …

– Ni tycker jag är för gammal va?

– Vi tycker viii nästan är för gamla, fnissade de generat.

Jo de har nog rätt. Skatan börjar nog bli lite för gammal för sex dagars festival. Och än har vi bara hunnit till dag fyra …

Just nu är Skatan hemma och vilar fötterna. Hon har lyssant till Melissa Horn och hade i god tid ställt sig långt fram. När konserten skulle börja  kom en flicka och trängde sig och ställde sig precis framför Skatan. Hon var väldigt lång.  Inte snällt alls. eller hur? Dååå kände sig Skatan mer än lastgammal .,.

Det står Sötbönan på ryggen på henne …

Melissa Horn var fantastisk men Skatan klarade inte av att trängas bland ungdomarna hur länge som helst  utan drog sig efter ett tag  och ställde sig lite längre bak. Man hörde precis lika bra men förlorade förstås närkontakten … och den känslan.

Melissa Horn

Sedan gick Skatan och lyssnade på ett band som hon aldrig hört förut, Vampire Weekend, som var jättebra …

Efter en öl  med Svärson I gick Skatan hem … till Sonen alltså … där hon är just nu. Snart skall hon tillbaka in i trängseln och musiken och lyssna på Robyn och Kent som är de band som är kvar för henne ikväll att höra …

Förresten …

När Skatan var på väg till festivalsområdet och passerade Stationsgatan 1 såg hon ett bekant ansikte.

Per Bjurman

Inte för att hon känner Per Bjurman personligen men  hon har kopierat många av hans Spotify-listor som han delat med sig av och skrivit om i Halvars huvudsaker och Bjurres hörna där. Och helt obekant är han ju inte heller. Och så har ju Skatan en platta av hans storebror Ola.

Skatan stack fram näbben och fråga om hon fick ta ett kort med sin nu mycket välanvända mobiltelefon och det fick hon. En flicka i Pers sällskap frågade om Skatan ville ha en autograf också men deeet tyckte hon var att begära  lite för mycket. 🙂

Skatan missade förresten med sin mobilkamera Marcus Birro igår när han med solglasön och nedböjt huvud skyndade  sin väg  fram till festivalen. Troligtvis hade  han hälsat på hos ovan nämnde Halvar … Det såg så ut.

Däremot missade hon inte att lyssna till honom lite senare på kvällen … en underbar poet och kåsör och estradör …

P & L -festivalen, Dag tre

Vi vaknade till spöregn. Det var en rejäl skur och man hade lovat mer. Regnkläder … såna där ponchos … hade inhandlats och alla var redo.

Men det dröjde inte länge förrän solen sken igen … fast mörka moln tornade upp sig lite här och var från alla håll och kanter.

Igår var dagen då  också Musiken skulle dra igång. Framåt eftermiddagen på festivalens tredje dag …

På förmiddagen passade Skatan på att umgås med Alice  och Pa. Vi promenerade upp till stan i solen som lyste igen, gick till bokhandeln och inhandlade en liten pekbok och sedan vidare till Peace & Love Cafét för att fika. Choklad med vispgrädde och kladdkaka med vispgrädde för Pa och kaffe för Skatan. Men med kladdkaka med vispgrädde också förstås.

Alice fick sig en smakslick av grädden.

Trots att Skatan rört sig så mycket ute på stan har hon inte mött några vänner från förr (förutom K, Jeppes mamma, förstås som hon stöter på mest hela tiden).

För den skull ligger inte stan öde precis. Den riktigt sjuder och vimlar av folk. Mest unga. Och man blir verkligen glad av att se dom.

Gummistövlarna på för säkerhets skull eller kanske för syns skull, vem vet …

Lite trött och tar sig en paus …

En del … kanske inte festivalbesökare förstås … var beslöjade från topp till tå

…frukosten hägrade. Kebab eller pizza?

Vi släntrade hemåt och Pa gjorde lunch till de som var hemma … vi åt, snackade lite och planerade och jämförde våra ”scheman” och så var det dags.

Jojo och mormor Skatan var tidigt ute för att sondera terrängen och ta plats … och hålla plats … till storasyster Ida vid scenen där Carl Norén skulle uppträda som soloartist. Inte i Sugarplum Fairy-gänget utan mot allena …

Carl Norén på P &  L Cafét

Festivaldagen numero tre kunde börja …

En festivalyra utan dess like … åtminstone för några … hmmm

K, Jesper Heeds mamma och före detta granne till Skatan, förslog att vi skulle ta en öl på cafét innan vi fortsatte in på festivalområdet och Jan Eliasson som skulle framträda om temat Frihet lite senare.

Jan Eliasson, ni vet, Sveriges tidigare utrikesminister, tidigare ordförande i FN:s generalförsamlingm medlare i Dafur på FN:s uppdrag, göteborgare m m, m m …

Vi drack var sin kall öl … cafét har fått rättigheter … och lyssande till duktiga singer/songwriters som uppträder i strid ström. Den här flickan som jag trooor heter Lovisa Dahlqvist hade en fantastisk röst …  Och just därför … eller om det var ölen … var vi lite sent ute när vi skyndade för att komma in och lyssna på Jan Eliasson …

Vid grinden blev vi stoppade. Skatan hade inte läst på … och varit tanklös till max. Hon blev stoppad. Hon hade sin systemkamera med utbytbar optik … den där lilla extra zoommöjligheten … som man bara fick ha om man var ackrediterad journalist. Det hjälpte inte ett smack hur mycket än K argumenterade, ringde till Jesper och hitan och ditan. Någon från staben med Blå Band, Skatan har Rött band som besökare … det är en annan färg på banden på de som också har campingbiljett, ett annan på funktionärernas osv osv … någon med ett Blå band måste det vara som personligen kom till grinden och garanterade att det var OK.

K gav sig in i vimlet för att leta upp en ”behörig” medan Skatan satt utanför och väntade.

Men så kom flickorna, barnbarnen, förbi. Ida kunde cykla hem med kameran. En skänk från ovan.

K försöker med alla knep och knåp att övertala vakten …

Väl innanför grindarna var det ändå för sent med Jan Eliasson. Kön utanför hade varit jättelång så vi hade nog inte kommit in ändå.K och Skatan gick till ett öltält dit flickorna förstås inte kunde följa med in … men det gick ingen nöd på dem …

Och vem fick Skatan syn på där … om inte Kristian i Sugarplum Fairy, Borlängebandet som är ”lillebror” till Mando Diao och flickornas idoler framför andra …

Ingen systemkamera men en mobil … Skatan närmade sig och fråga om det var OK att jag ”knäppte honom”. Det var det. Här  har v alltså   Kristian i Sugarplum Fairy i egen hög ödmjuk person …

Kristian Gidlund i Sugarplum Fairy

Inte nog med det. Det blev Skatans lyckodag trots allt … Vad skådar hennes norra öga … om inte Jan Eliasson med följe … Hon låter honom äta färdigt innan hon flaxar fram, ler snällt och frågar om han kan ställa upp för ett fotografi. Skatan berättar också om missödet med sin kamera för att förklara sin något oproffsiga mobiltelefonkamera. 🙂

– Självklart.  Men jag vill ha mina unga fans här bredvid mig …

Jan Eliasson med två unga fans i ett av öltälten på Peace & Love-festivalen efter väl förrättat värv

Innan vi drog oss hemåt  nöjda och belåtna gick vi och hälsade på Jesper och hans flickvän Sofia som stod och målade för att förbereda musiken på Shangri-La-scenen.

Det ser nästan ut som Jesper gör ”hands up” med en pickadoll i handen … men fridsammare person än Jeppe går inte på denna jord.

Det är bara en pensel  …

Margith

Det har redan gått två år sedan Margith dog och jag saknar henne så. Varje dag tänker jag på henne, som hon var, vad vi gjorde, hur vi skrattade och pratade och vilka goda vänner vi var …

Så tidigt i morse … samma tid som hon  dog… ”Klockan 7.35 den 29 juni 2008 slog Isa (Margith) upp ögonen. Tittade rakt in i Livs (Evas). Ett förvånat uttryck drog över ansiktet, ett förklarat sken liksom, ett ljus, innan blicken slocknade. Hon slöt ögonen. Hon fanns där inte mer.” … var  jag  där, på den vackra kyrkogården och hade en stund tillsammans med henne i den redan varma soliga morgonen.

Jag satt där i solen och tänkte på allt vi hade tillsammans och var  glad och tacksam att vi möttes, såg varandra och blev vänner, att  hon funnits i mitt liv …