blir … nej,  ääär Gertrude Stein, Gertrude Stein, Gertrude Stein

Pablo Picasso: Gertrude Stein

Bodil Malmsten har  översatt pjäsen som Mannen och Skatan såg på Stockholms Stadsteater och som skrivits av Marty Martin som presenteras av Bodil  i programhäftet och som Skatan citerar:

Marty Martin har skrivit mer än fyrtio pjäser, men något namn i världsdramatiken har han inte blivit, så kan det gå.

Hon har den Bodil Malmstens-fingertoppskänsla för orden för att kunna förmedla/översätta det vi för höra från den magnifika, storslagna, ordrika kvinnan på scenen som inför våra ögon förvandlas till, nej, ääär Gööörtrude redan från det allra första ordet som hon slungar ur sig.

Bodil Malmsten är Bodil Malmsten är Bodil Malmsten är Bodil Malmsten, förstås

Orden …

Gertrude Steins ordrika tankekedjor som ringlar än hit än dit, associationerna …

Nyfiket undersökte hon i undersökte hon i sina texter och i sitt liv  istället tidens stora filosofiska frågor som vad varat innebar, vad tiden, identiteten, människonaturen, sinnet och språket innebar” (Pia Laskar, Fil. dr.)

Skatan och Mannen sitter där bergtagna och suger in och hänger med på den vindlande färden genom hela första tredjedelen av 1900-talet. Hela Paris konstnärs- och författarliv utspelar sig framför oss.

Med sina idéer, filosofier, ismer och människor.

Konstnärerna, författarna.

Alla passerade de revy … medan Alice B Toklas (Gertrudes ”käresta, kock, sekreterare, redigerare, musa och främsta kritiker”) sov och inte skulle väckas förrän det slutat regna …

Målaren Paul Cézanne, poeten Guillaume Apollinaire, Marie Laurencin som alltid skulle tilltalas med hela sitt namn  och som var den enda kvinnliga målaren i sällskapet, författaren Max Jacob, Claude Monet, Renoir … en ung Ernest Hemingway  … och  så naturligtvis Pablo Picasso.

Picasso ja  … som syskonen Leo Stein och Gertrude hade bråkat om i början när de ”upptäckt” honom och helt resolut delat upp mellan sig.

Gertrude fick Mannen Picasso, Leo Konsten … till en början i alla fall … (för Gertrude ansåg att Mannen Picasso var Konsten Picasso)

Leo Stein, brodern och konstsamlaren som betydde, hade betytt så mycket under fyrtio långa år och  som Gertrude lämnade bakom sig i sitt sökande framåt, framåt. framåt, framåt …

Den enda gång Gertrude/Gunilla ställde sig upp på scenen var när hon talade om den stora uppgörelsen med brodern, grälet som gjorde att deras vägar skiljdes och han flyttade ut från deras gemensamma bostad på Rue de Fleurus.

Och Gertrude blev ensam kvar med Alice.

För övrigt satt hon där bredbent  i sin ”fåtölj”

Och Mannen och Skatan satt bergtagna.

I två timmar med en paus emellan om tjugo minuter lyssnade de på och såg och upplevde denna fantastiska närvoro som Gunilla Röör hade där framför dem som Gertrude Stein.

Mimiken, gesterna, betoningarna … nyanserna … orden …

allt medan Alice  sov och Gertrude inte ville väcka denna regniga dag.

Läs även andra bloggares åsikter om Gertrude Stein, Gunilla Röör, Alice B Toklas, Pablo Picasso, Leo Stein, Paul Cézanne, Bodil Malmsten, Ernest Hemingway, Guillaume Apollinaire

Den enda bok av Gertrude Stein som Skatan läst är för övrigt Alice B. Toklas självbiografi som egentligen nog kan betecknas som Gertrude Steins memoirer 🙂