Så kom snön också till Nyköping

I morse var det vitt, vitt, vitt när Skatan och StinaFina gick sin vanliga morgonrunda. De valde att ge sig iväg till ån …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Väl hemma hade Mannen som vanligt gjort frukost och sen tog sig Skatan ner till stan för att få sina fötter inbäddade i gips. Redan på torsdag ska hon få nya, korrigerande inlägg. Skatan har gått mer och mer kobent för den vänstra foten har sjunkit ner efter att hon bröt fotleden för 11 år sedan. Samtidigt som det högra benet är lite kortare än det andra. När hon sett sig i skyltfönster har hon nästan haft en Selma Lagerlöfslik gångart. Och även om hon skulle vilja vara lik Selma Lagerlöf på andra sätt så inte utseendemässigt i alla fall (korpulent och lite låghalt).

Skatan passade också på att inhandla en fantastisk julklapp till Johanna som hon spanat in länge men inte vågat köpa riktigt. Nu har hon fått ”fria händer” och har slagit till. Men hon avslöjar ingenting ännu förstås. Det kan ju hända att Johanna läser sin mormors blogg.

Julklappen

I Stockholm var Skatan hos doktorn … men det är en annan historia … och Mannen och StinaFina tog en promenad längs Karlavägen i skiten under tiden.

För skitigt var det.

Riktigt geggigt skitigt.

Sedan åkte de till Söder och pappa som var nöjd och glad och rosig om kinderna.  Som vanligt.

Mannen och han ordnade lite med sina ”affärer” och så pratade de alla tre  förstås om vad som hänt sen sist, om ditten och datten.

Först efter julhelgen kan nästa besök hos pappa bli av så det gällde att prata av sig …

Skatan hade också med sig en ståtlig  amaryllis som julklapp till pappa och lämnade samtidigt en till Syster Yster och en julklapp till Salli … hennes hund  … från StinaFina.

Skatan och StinaFina träffar ju inte dom  heller på ett tag …

Skatan fick i sin tur  en kasse  med klappar till syskonbarnbarnen från Syster Yster och en julklapp till StinaFina från Salli.

De åkte hemåt innan det blev kolmörkt ute …

Väl hemma ställde de kassen med julklapparna bland de andra klapparna  som ska med till Örebro på lördag och satte sig för att äta middag.

Men StinaFina skällde … och gläfste … och gnällde och puffade och satt där och stirrade stint på julklappshögen.

Och skällde högre och högre …

– Vad var det fråga om?

Mannen och Skatan fattade ingenting.

Hur kunde hon veta att där fanns en klapp till henne?  Kunde det vara ett ben eller något som luktade gott?

Till slut stod de inte ut längre utan tog fram paketet, skakade lite på det och funderade … och tog det stora beslutet …

StinaFina skulle få sin julklapp i förskott 🙂

Och så fick hon paketet  … och ruskade, bet och slet och fick lite hjälp av husse och till slut damp klappen ner framför nosen på henne.

Ett ögonblick blev hon sittande lite förvånad men sen satte hon igång att leka …och leka … och leka.

Hon kastade den högt upp i luften … fångade den där … rullade runt med den … slängde och ruskade.

Under hela tiden de åt sin middag hörde de henne daska runt och pipa med sin julklapp.

Salig.

Men hur i hela fridens namn kunde hon veta …

Tror ni hon är synsk?

Detta bildspel kräver JavaScript.

Läs även andra bloggares åsikter om ,