Så kom snön också till Nyköping

I morse var det vitt, vitt, vitt när Skatan och StinaFina gick sin vanliga morgonrunda. De valde att ge sig iväg till ån …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Väl hemma hade Mannen som vanligt gjort frukost och sen tog sig Skatan ner till stan för att få sina fötter inbäddade i gips. Redan på torsdag ska hon få nya, korrigerande inlägg. Skatan har gått mer och mer kobent för den vänstra foten har sjunkit ner efter att hon bröt fotleden för 11 år sedan. Samtidigt som det högra benet är lite kortare än det andra. När hon sett sig i skyltfönster har hon nästan haft en Selma Lagerlöfslik gångart. Och även om hon skulle vilja vara lik Selma Lagerlöf på andra sätt så inte utseendemässigt i alla fall (korpulent och lite låghalt).

Skatan passade också på att inhandla en fantastisk julklapp till Johanna som hon spanat in länge men inte vågat köpa riktigt. Nu har hon fått ”fria händer” och har slagit till. Men hon avslöjar ingenting ännu förstås. Det kan ju hända att Johanna läser sin mormors blogg.

Den första snön

kom igår … eller kanske i förrgår.

Den var blöt och slaskig och låg bara kvar på sina ställen. Den var som såpa att ta sig fram på.

Den första snön

I natt har det snöat och idag är det fem (5) grader kallt.

I dag är det vinterns första riktiga dag när snön ligger kvar där på backen och på taken.

Snart ska StinaFina och Skatan ut och halka i den.

Fast de har ju broddarna på förstås. 🙂

Jo, ta mig sjutton

… är det snö här också … brrr …

Skatan hade inte tittat ut genom fönstret när hon läste i Glasbergas blogg att det hade snöat i Södertälje och masade sig upp för att titta ut genom fönstret …

och

Jo, ta mig sjutton är det snö som ligger där … vitt, kallt under en vitgrå himmel.

Brrr …

Ska det månne bli en vargavinter till?

Neeeeeeeeeej ….

Snö

Vi tog oss ner för de tre trapporna … utan hiss … StinaFina och Skatan.

Det var dags för Morgonrundan.

Utanför porten möttes vi av det vitaste vita … ett tjockt tjockt och vitt täcke.

Snö.

Äntligen.

Och det snöade fortfarande. Och gör så än …

Snö-haiku I

Det knirrknarrade (5)

av snö under sulorna (7)

Julsnön har kommit. (5)

Snö-haiku II

Med snön blev allt vitt (5)

trädens grenar, gatorna (7)

vitt och svart, svartvitt  (5)

Det snöar i min blogg

Snöflingor singlar sakta ner över Skatan.

Det gjorde dom när hon slog sina första vingslag här på bloggen i morse.

Nu är vintern här.

Ute IRL snöar det inte. Men är kallt som sjutton. Tycker ju Skatan efter den långa svarta varma novembermånaden. Det är minus nio grader. Och det känns i kinder och nästipp. Och i fingertopparna.

Apropå varm och mörk november. I år har november varit osedvanligt mörk i just Borlänge. Där har det bara varit 8,5 soltimmar. Åtta och en halv soltimmar. Mot i ”normalfall” 55 soltimmar. Femtiofem mot åtta och en halv.

Inte undra på att borlängebor som Sonen, Stora B och Halvar har känt sig  låååga. Sonen brukar få solterapi i såna där vita rum … men inte i år. Han kanske inte har frågat efter det …  upptagen som han är av fru och barn.

Vi gjorde ju ett stopp i Örebrooo hos Kaxe och Agnes och kameran gick varm … och sen fortsatte ”knäppandet” här i Borlänge. Här följer en nytagen fotokavalkad på glada barnbarn …

Här följer inte en nytagen kavalkad på glada barnbarn. Skatan fick svårigheter med att få in bilderna i sin  ”nya” laptop. Och inte är hon nå´n expert heller …

Så det fick anstå ett tag med den där kavalkaden.