Vaja stolt

Svenska flagganmot dunkla skyar …

Idag ska Skatan ta bussen till Stockholm och pappa och fira Nationaldagen hos honom.

Det blir förstås vajande flaggor, tal och ballonger till barnen, glass och kaffe och tårta till alla och så tal, tal, tal … antar Skatan. Hon har inte firat Nationaldagen hos pappa tidigare.

Skatan har inte firat Nationaldagen speciellt någon annanstans heller. Att den blev röd dag 2005 har inte heller spelat roll. Vad hon kommer ihåg. Då bodde hon fortfarande kvar i Stockholm, arbetade på advokatkontor och blev kanske glad att vara ledig men redan 2006 hade Skatan flyttat till Nyköping och blivit   arbetsfri  och ”glad såsom fågeln” som den skata hon är.

Röd dag alla dar.

Skatan har heller aldrig varit speciellt  nationalistisk. Men visst kan hon känna sig glad och tacksam att vara svensk många gånger  … speciellt när hon är utomlands … och det känns lite extra fint när hon hör nationalsången sjungas och ser alla blågula flaggor fladdra i vinden.

Pa med Alice och Cissi

Pa med Alice och Cissi

Foto: Henrik Anderson

Någon som det  idag alldeles säkert känns lite extra för är Pa som … (äntligen )… hälsas välkommen som svensk medborgare med tal och pompa i Liljeqvistska parken i Borlänge. Hon har redan varit gift med Sonen i fem år och fått två barn, Alice och Cissi och lärt sig svenska och … men … kommer säkert inte ”räknas” som svenska av många för det.

Det är baksidan det.  Av nationalismen. Hur den kan utvecklas och bli till något uteslutande. Att de flesta ”riktiga” svenskar från början är invandrare på ett eller annat sätt påminns vi inte så ofta om.

Svearna omnämns redan i Tacitus verk Germania som skrevs omkring år 98. Namnet åsyftade under vikingatiden och större delen av medeltiden endast invånarna bosatta i Mälarlandskapen. Andra invånare i dåtidens Sverige, såsom götar och gutar omfattades inte i begreppet svensk. I avsnittet om mansböter i den äldre västgötalagen från cirka 1220 görs det således skillnad mellan svenskar, västgötar och smålänningar: ”Dræpær maþær svænskan man…”. (Wikipedia)

Skatan själv har sitt ursprung på fädernet från Tyskland på 1700-talet … inte mer sagt om det … men så är det för många många av oss.

Sist men inte minst måste  Skatan förstås spelan något  av vår Nationalskald Ulf Lundell …  hmm … inte Öppna landskap som vore det naturligaste och mest förväntade   … utan

GÅ UT OCH VAR GLAD

Ninja

Innan dagen sätter fart … som den kommer att göra om fem minuter … vill bara Skatan tipsa om en blogg som hon ramlade över.

Tja hon snubblade på den hemma hos sig … hääär kan man säga.

När Skatan vaknade i morse fanns hon där …

Ninja ”fanns bakom” en av alla de fina, varma, stödjande, uppmuntrande kommentarerna till Skatans  ”snyftare” igår och Skatan gjorde ett returbesök hos henne.

Skatan är ju som ni vet nyfiken … och allra mest nyfiken är hon på andra människor, människorna bakom bloggarna, ja, ni vet  … och … så …

Dagens tips blir: Knacka på hemma hos Ninja … hon tar emot med öppna armar och att gå husesyn hos henne  är en upplevelse.

Glöm inte Galleriet!

Ha en fin 1:a advent.

Läs även andra bloggares åsikter om

Tack alla mina fina bloggvänner för era fina kommentarer igår …

Man ÄÄÄR aldrig så ensam som man tror … som det känns …

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Ulf Lundell ./. Kivik Art Center

Ulf Lundell vann … över Kivik Art Center och Antony Gormleys konst-byggnad … för nog ser det ut som en byggnad i Skatans ögon … men också som ett konstverk. Förstås.

Sista ordet lär inte vara sagt i den här bataljen … vad Skatan kan förstå …

… och förstår  Uffe … i den här tvisten.

Trots att byggnaden är ett Konstverk …

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Lyckan

På något sätt kändes rubriken väldigt bekant … Lyckan, den måste Skatan ha skrivit om för inte alls länge sen.

Och mycket riktigt … i slutet av förra året skrev hon om den … men i en lite annorlunda tappning. Det handlade då om Karl Axels lycka … vad som kan vara en stor, alldeles fantastisk lycka. I alla fall  för en liten grabb …

Nu såg Skatan den första delen av programserien om Lyckan som TV2 börjat sända med Hanna Hellqvist som suverän programledare och hon … stja … kom att fundera lite på den igen, den där Lyckan. Att just Hanna Hellqvist  ”räddar Jakten på lyckan” tycker också SvDs krönikör Rebecka Åhlund.

Räddar och räddar förresten. Hanna var en ”befriande” spontan programledare som man blev lycklig bara av att se 🙂 och som  bara genom sig själv ”gjorde” halva programmet.

Skatan tänkte alltså  till ännu en gång på det här med Lyckan.  Det ligger sannerligen i tiden att tänka på just den. Skavlan snackade om Lyckan t ex i  sitt program nu i kväll.

Hanna Hellqvist hälsade i det första programmet om Lyckan på hos en ”nystenrik” fastighetsmiljardärska Wonna I De Jong som föddes och växte upp i  en fattig familj i dåtidens kommunistiska Polen. Hon började sin ”karriär” med att sälja grönsaker som 6-åring och kom snabbt fram till att dill och persilja hade ett högt kilopris så då gick hon hem och odlade just dill och persilja och sålde på torget. Driftig från barnsben alltså.

Och Wonna sa sig vara lycklig. Pengarna gav henne trygghet och frihet.

Skatan tror också att pengar kan ge lycka … till en viss gräns.

Det måste vara svårt att vara lycklig om man ständigt måste tänka på att vända på slantarna, inte ha några pengar kvar att betala hyran för eller mat till sina barn eller … Att ständigt behöva ängslas för att ens pengar inte skall räcka. Att då få pengar … mycket pengar …måste göra en verkligen lycklig.

Få … förresten?

Wonna var ett affärsgeni och hade själv, med egna händer, ”gjort”, skapat,  sin förmögenhet. Och är fortfarande ekonomiskt sinnad och jobbar stenhårt på sin förmögenhet. För att bli ännu lyckligare?

Att Wonna är lycklig som gått från fattig till rik … från otrygg till trygg … från känslan av ofrihet till att nu vara fri  är inte svårt att förstå

Men  det är säkert  inte samma sak för en person som är född rik, inte vet om något annat än obegränsat med pengar. Inte tror Skatan att den personen är  lyckligare än någon annan på grund av just sina pengar.Hon kanske till och med är olyckligare på grund av sina pengar.

För mycket pengar kan säkert också göra en olycklig.  Man kanske är odrägligt bortskämd, har svårt att sätta sig in i andra människors liv som har mindre pengar, man kanske har blivit  oempatisk, självisk och … girig …

Och då är man ju inte lycklig.

Mycket vill ha mer, heter det ju.

Men det är naturligtvis långt ifrån alla som är rika som är så … Är man rik kan man också dela med sig och göra mycket gott.

”Det är saligare att giva än att taga ”, sa Jesus i Apostlagärningarna 20:35 och det vet alla som sett en glädjestrålande unge räcka fram och ge bort något han eller hon  ritat eller knåpat ihop på dagis till mamma på Mors dag eller till pappa på födelsedagen. Givandets glädje och lycka som lyser från det barnet ögon kan man inte ta miste på.

Också Skatan blir gladare, lyckligare, av att ge än att få … även om hon förstås blir glad och lycklig av att få också …

Men viktigast av allt för att i grunden vara lycklig tror Skatan är att vara älskad, omtyckt, ha nära och kära … för Skatan är det barnen och barnbarnen och Mannen och StinaFina och pappa och syskon och  vännerna förstås… att finnas där för någon … det är det viktigaste för Skatan ändå.

Det gör henne  lycklig.

Och en sak till  gör henne lycklig förresten. Och det är att det blir ljusare för var dag som går … att om några månader är snön borta och om ytterligare några kan vi gå barfota igen.

Bara det …

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Låt det snöa

Mannen skottar och skottar …

Han har ”bytt vecka” … för vi skall snart dra …

… och det snöar.

Vi ska dra till Österrike en sväng.

På Mannens skötselveckor vintertid snöar det alltid …  även om han byter.

Han skottar och skottar.

Han är van.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

A Lost World Gallery – Vernissage

Det är Vernissage … och inte vilken vernissage som helst. Skatan fick ett sånt här fint inbjudningskort på mailen …

Det är Maria-Thérèse som ställer ut sin poetiska, drömska … inte av denna världen – konst.

A Lost World  …

Galleristen Arne Wiig säger … ”att mina fotografier fångade hans intresse eftersom de tycks vara ett filter mellan den här världen och en annan som man inte riktigt kan nå” (Maria-Thérèse i sin blogg afiori)

Maria-Thérèses utställning är en separatutställning som består av fotografier och bilder i blandtekning och flera är hittills opublicerade original, berättar hon i sitt inbjudningsmail till Skatan.

Känner du ännu inte  Maria-Thérèse och hennes konst kan du  stifta bekantskap med den genom att besöka hennes vackra blogg och butik … http://www.afiori.com/ . Bor  du dessutom i Stockholm med omnejd kan du ju till och med få se den IRL och för en stund förflyttas tillbaka till A Lost World och träffa konstnärinnan.

Det skall Skatan och Mannan göra …

Som en slump … som ödet, nej …  som ett magiskt fast helt logiskt  sammanträffande … fyller ”Sveriges största rockpoet” …  Ulf Lundell …år denna samma dag … den 20 november … Finns det någon som längtar dit, diktat  och sjungit om en  …  A Lost World … så är det han.

Så … varsågoda …  ett Lundell-ackompanjemang …  till denna Vernissage-inbjudan 🙂