Tack och hej …

… för den här gången.

När StinaFina och jag har gått Morgonrundan packar vi in oss, Mannen och vi, i bilen och far till nästa anhalt.

Sala och Sätra Brunn.

Det var 45 år sedam Mannen började studera på KTH och det måste ju firas med silvergruvenedstigning, middag, dans och glada grabbar och hmm.. kvinns.

Men det känns onekligen ledsamt att lämna lilla Alice nu när jag precis lärt känna henne. Och hon kommer vara minst hela en och en halv månad äldre när Skatan kan flaxa hit och  få träffa henne igen.

Jag fick i alla fall vara med om första badet. Och hennes första vecka.

 

badet 002

badet 004

badet 008

badet 007

10 reaktioner på ”Tack och hej …

  1. Du har varit med om hennes första vecka! Bara en sådan sak. Så fina bilder på den lilla familjen 🙂

    Ha det nu så trevligt i Sala men ta det försiktigt i gruvan och med grabbarna 😉

    Kramar!

  2. Ja det går så fort med de små liven. Livet rör sej väldigt fort fram. Det gäller att fylla det med bra saker, vilket du precis gjort och kommer att göra.

    Flyg inte vilse!

  3. Gruvan i all sin ära. Hoppas ni fick en fin upplevelse i gruvan och framför allt en fin fest och tillvaro tillsammans med alla Håkans gamla vänner. Jag såg flera av dem och pratade också med en del av dem medan jag väntade på Stina och er. Det måste ha blivit en skitkul fest.
    Stina och jag hade också en kul dag tillsamans med Sally. Vi gick alla tre ut i skogen och det funkade hur bra som helst. De sprang ikapp och hade urkul ihop 2.5 timme utan koppel. Hem och Stina sov gott till en annan granne ringde som ville träffa Stina men sin hund Silva, en Jack Russeltik. OK jag ställde upp och vi gick en timmes promenad tillsammas. Hundarna bara älskade varandra. Väl hemma fick Stina sin middag och slog sig sedana ner i soffan och bara njöt av dagen. Men nu är kl 22.00 och vi ska ut på sista kissrundan innan natten. Imorgon kommer matte och husse hit och hämtar sin älskling.

  4. Sätra brunn är nog trevligt och bra och gruvan får väl bara sig en snabb nerstigning? Antar att lilla Alice är ett alldeles nytt barnbarn? Ljuvligt, ljuvligt…

  5. Vilken gåva att få vara med om ett liten rosenknopps första vecka. Det är inte alla som får vara med om det. Så sug på den karamellen och en månad går ju så fort. Gud vad söt hon är.

  6. Vilken lyx att få vara så nära sitt barnbarn första veckan. Våra barns mor- och farföräldrar bor lååångt bort och har inte fått vara med om det. Men jag förstår dig ändå, har man väl träffat på det där lilla livet är det svårt att skiljas igen – även om det är för ganska kort tid.

  7. förstår dig det är svårt att inte träffa de små på så länge och så där i början går ju utvecklingen i ett rasande tempo. Då är det bra det finns mobiler o internet numera så bilderna kan fyllas på varje dag! (Ha, ha) För tror ju säkert lilla Alice vill mms:a med farmor eller via webkamera.

  8. Vänner! Ja det var en ynnest att få vara med i lilla Alices första vecka på jorden … Barnbarnen har ju blivit ”huvudpersoner” i mitt liv och det finns inget roligare än att få delta och vara med dom. Men … jag är ju en skata också – inte att förglömma – och skator flaxar och har sig. Innan nästa flax får jag besök av två av mina andra barnbarn, och sedan … på väg till Österrike gör jag en kort visit hos mina äldsta barnbarnsflickor.
    Så, som ni förstår, kommer mina rapporter kanske bli lite mer sporadiska några veckor framöver. Vi får se.
    Kramar till er alla!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.