Allt händer ju så fort … Skatan hinner inte med och när hon tar sig tid blir det bara en enda klagosång. Om just det. Att hon inte hinner, att tiden springer iväg.
Det har ju hänt sååå mycket. Och ett är sant. Skulle hon rekapitulera allt som hon upplevt se´n sist … och då menar hon inte Månadsbilderna (som hon pliktskyldigast lägger ut) … skulle hon aldrig komma till nuet.
Hon har fyllt år t ex.
Sjuttio (70)!!!
Det hade hon inte i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig hur det skulle bli. För alla andra födelsedagar har inte inneburit så mycket tankar, reflektioner och rena rama åldersnojer som den här.
Men så hade hon den där hejdundrande festen och den lever hon länge på nu …
Livet taaar inte slut för att man blir gammal.
Och gammal är inte äldst … eller vad man säger. Det finns hur mycket liv som helst kvar … nästan … att ösa ur … även om det kanske … ja kanske … går något mer i slow motion.
Det beror på hur man ser det.
Och Skatan tänker onekligen mer på Döden. För nu dör alla plötsligt. Inte alla förstås … men fler och fler.
Och Bodil Malmsten.
Döden är bara den där plaskdammen
där du lekte innan du föddes
Ur Nefertiti i Berlin
och Döden blev då plötsligt mycket närvarande.
Skatan hoppas innerligt på att hon hamnar i samma plaskdamm som Bodil Malmsten … och Margith … och Mamma … och Pappa … och Thomas … och … Herreguuud (nu hädar hon dessutom) … ja … men hoppas att plaska omkring igen med alla de där personerna som har gjort hennes liv så levande, så värt att leva … och att alla som kommer efter henne … alla hennes fina vänner … också landar där med ett plask bredvid henne när det är så dags för dem.
Så plaskdammen måste vara stor, större, störst och den måst ha byggts ut ordentligt så att många, många fler får rum att leka där än de som gjorde det innan Skatan föddes.
Att leva som om något har en mening oavsett hur det kommer att gå.”
Gör det.
Lev så.
Lättare sagt än gjort?
Jaha och sen då.(Bodil Malmsten … förstås)
(Momo och Lut)
Skatans tankar 
Ja du Skatan, som nyss bliven 59-åring tänker jag också väldigt mycket på döden och vad var det som hände? Känslan av att livet glider en ur händerna med en alldeles för snabb takt. Och alla som dör. Just nu alla som dör för tidigt. Hoppas i alla fall att vi ses i den där plaskdammen någon gång, långt fram i tiden!
Fantastisk ljusdans och det måste väl vara ett fint firande. Nog är det som man gruvar sig för ålderdomen och jag har svårt att se något positivt med det samtidigt som jag inte skulle vilja vara ung igen. Inget att göra bara ta en dag i sänder.
Nej, inte kunde man tro att man skulle bli så gammal. Du är ”bara” 70, men jag går med snabba kliv mot 80. Några år är det kvar förstås, men ändå. Det bekymrar mig en hel del när man läser om alla som far illa i vården och det allmännas tjänst. Och alla som dött ifrån en…….
Kram, Ingrid
http://www.kajplats23.wordpress.com