Det är inte tu tal om det.

Skatan är deprimerad.

Hon känner igen det från förr.

Det känns i hela kroppen som värker (inte bara av träningsvärk), hon är göööörtrött (jovisst hon sover ju inte p g a sina förbannade ben), hon är ju så OFÖRETAGSAM 0ckså och tycker ingeting är roligt. (Mannen är ju oföretagsam av andra anledningar och det gör ju inte saken lättare.)

Ingenting är roligt och hon ser inte fram emot allt roligt som hon har att se fram emot.

När hon vaknar på morgonen skulle hon helst inte ha gjort det. Om man säger så.

Hon gråter för minsta lilla.

Och orkar inte med n å g o n t i n g. Allra minst med sig själv.

Ändå flyter allt på.

Skatan går upp på morgonen, går ut med StinaFina (om det inte har varit en alldeles för djävlig natt för då förbarmar sig Mannen och går morgonrundan).

Detta bildspel kräver JavaScript.

Skatan tycker det är fantastiskt roligt att träffa de sina från Skåne (Karin och Johanna)  och Stockholm ( Ida och Martin) och fira påsk i stugan på Femöre tillsammans och också med Stora E som gjort inlagd sill, köpt gott bröd i Stockholm och ostar. Själv har hon ansträngt sig med att laga vegan/vegetarisk mat (och så en Jansson förstås … den hör ju alltid till)  och just då tyckte hon förstås det var riktigt kul. Men denna glädje går inte in på djupet … hon är liksom i en bubbla.

Ingen märker det … tror Skatan.

Kan allt detta bero på att hon slutat med Citalopram … ”lyckopillret” som kolliderade med ”rastlösabenenmedicinen”. Och inte har hon fått någon vidare hjälp från ”sina” läkare heller. (Men snart har hon telefontid med ”sin” neurolog i alla fall. Sömnen är ju så viktig och ALLT hänger ju på de försbaskade benen … )

Skatan känner att hon inte har någon att klaga för. Vad har hon att klaga på?

Depression är sannerligen ingen sjukdom som alltid har en ORSAK även om Skatan tror på sömnlösheten som en bidragande orsak nu i alla fall.

Och så förstås Mannens fortskridande demens. Även om allt går långsamt så nog är det en stor sorg som de båda (och hela familjen förstås) bär på och som mal i Skatans huvud.

Ingenting blir som man har tänkt sig.

Men för vem blir det som man har tänkt sig?

Såja … nu har hon fått spy ur sig. Det är ungefär det som bloggen blivit … en spypåse för Skatan. Men som hon behöver då och då.

Hon säger som pappa Sten: Håll ut!

 

4 kommentarer

  1. Diskutera din medicinering med neurologen nästa gång (men det har du väl gjort redan…) Men jag tänker att det borde finnas alternativ till citalopram och din medicin för benen? Naturligtvis är brist på sömn en bidragande orsak till att du mår skit. Utan sömn rasar ju tillvaron till slut.
    Det är bra att du uppmärksammar tecknen så tidigt. Har man varit med förr så har man. Tala om det högt, be om hjälp hos din läkare. Att ”ställa in” antidepressiva tar ju sin tid så det är ingen meing med att tiga ihjäl det hela och hoppas på att det går över om man ”bara får sova lite”. Kan du få samtalsterapi, KBT, under tiden? Du har en hel del att tackla i din vardag, det vet jag ju, så jag hoppas innerligt du har säkerhetsventiler på närmare håll.
    Älskade kära vän, jag önskar det där jäkla töcknet släpper sitt grepp om dig igen, och att det blir plats för lite livsglädje i takt med att ljuset återvänder.

  2. Känner igen mycket av det du skriver. Vet ju exakt hur det är ställt . Har oxå skrivit och berättat för dig vilka knep jag KAN ta till, som lindrar,. och ger mig möjlighet till sömn. . Sömnen är det viktigaste ändå. Sömnen är det allra viktigaste. Borde inte du genom din doktor få komma på ”sömnterapi”.
    Deprimerad har jag klarat mig ifrån, kanske beroende på att jag alltid har varit aktiv, bl spelat golf många år, språngit orientering.
    Har en man som är mycket aktiv i ridsport (lokalt) mycket energi, dox något glömsk.

    Men, nu på ”gamla dar” 80år, finns det bara stickning som 100% intresse och då stilla sittandet. Är ”evig tacksam” att tackvare min knep, som jag skrivit till dig om, kan genomföra stillasittandet med stickningen.
    Håll ut – och kräv av din doktor sömnadsterapi.
    En som vet – Margareta

  3. Du … du har fått kloka råd ovan. Bara för att ingen ser gör det bubblan mer utfärdlig. Så se till att hitta hjälp att hitta ur töcknet. Kräv hjälp med all energi du inte har. Kram

  4. Jag kan inte ge dig några goda råd tyvärr för jag har hat en förfärlig deppig vinter så jag förstår precis hur du känner det. Nu när solen kommer blir det bättre. Jag som alltid sovit gott har börjat sova som en skit för att jag vaknar flera gånger på natten och är jättetorr i munnen och då tar det ett tag innan jag somnar om. Du, kom till mig och hälsa på så fort du kan så kan vi deppa tillsammans och kan vi inte sova kan vi sitta uppe och prata och dricka varm choklad och sova jättelänge på morgonen istället. Försök att fixa det!!!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.