Anna och med den äran …
Grattis Anna!
Grattis!
Fast Skatan hade nog ändå Salem Al Fakir som sin favorit … ändå …
PS Efter lite nattlig lyssning tycker Skatan att Darin var bra … kanske bäst till och med med sin låt …
… hon har lite svårt att bestämma sig hon Skatan … DS
Såg Skavlan ikväll. Och förra veckan också. Och kom att tänka på en sak. En tankelek liksom.
Vi kvinnor spelar verkligen inte på samma planhalva som männen … för att använad ett manligt sätt att uttrycka sig.
Skulle ni kunna tänka er en kvinna som var som Thorsten Flink till exempel … som uppträdde exakt så excentriskt och ”utflippat” … som skulle vara så uppburen och älskad för sin talang ändå … trots allt … och skulle kunna komma igen och igen och igen efter alla fyllebråk och nojor och elände.
Och ”tillåtas” komma igen.
Och till på köpet ha ett ”romantiskt” skimmer omkring sig …
I den åldern.
Thorsten Flink är ju inte en ungdom längre direkt …
Där satt Thorsten Flink hos Skavlan och sluddrade på sitt eget speciella sätt med en jätteprilla i käften … Kan ni tänka er någon kvinnlig konstnär eller artist … möjligtvis
Caroline av Ugglas (ganska ung också) …efter hennes succé … men där förfasades ju folk från början bara av att hon hade gummistövlar på sig när hon sjöng i Melodifestivalen. Hon kan nog ha en prilla också … innanför läppen. Men en inkapslad en … i en liten påse. Nån måtta får det väl vara. Och förresten … när hon uppträder är hon hel och ren … så det var en dålig jämförelse.
(En riktigt prydlig Thorsten. Här är han riktigt snygg, bara lite svettig … men ni förstår vart jag vill komma med mitt resonemang eller hur… Foto: Lars Rosengren)
Min första kärlek var en sån där Thorsten Flink-typ, som betedde sig så där ungefär … självsvåldigt, utflippat, knäppt …och som jag förlät, som betedde sig som ett svin men jag förlät och mina vänner försvann men jag urskuldade och förlät … ända tills jag blev ivägskickad av mina föräldrar och han genast började uppvakta min syrra. Deeet förlät jag inte … Men innan dess.
Män kan uppträda som svin … och ändå få ”vara med”.
Och dom är till och med spännande.
Men en kvinna, ovårdad med skitigt hår, likblek med några dagars skäggstubb … höll jag på att säga, ja, ni förstår vad jag menar, hafsig, slafsig.
Inte skulle hon få hänga med i leken så länge. Även om hon sjöng som en ängel. Jo, om hon var ung kanske som Janis Joplin …men hon hängde inte med så länge i leken i alla fall.
(Janis Joplin Foto: Elliot Landy)
Och hon skulle också få hänga med ett tag … ganska länge faktiskt … om hon var snygg. Om hon var snygg också … som Kate Moss t ex
Fast här var hon kanske inte till sin fördel …
Det var den här tankeleken jag ägnade mig åt mitt i natten … men nu skall jag gå och lägga mig … Om jag sen får sova också … blir en bonus.
God natt!
PS: Man behöver inte ens vara ”utflippad” för att inte ”hänga med längre”.Vara äldre OCH speciel, absolut inte ”utflippad” men ”sig själv”, t ex Elisabet Höglund med sin frisyr … hur mycket har inte hon diskuterats fram och tillbaka … och inte för sina kvaliteter som journalist utan ja …
Vi kvinnor måste helt enkelt anpassa oss efter en helt annan mall än männen. Måste och måste förresten. Det är hög tid att begära LIIITE mer av gubbarna eller tolerera bra mycket mer divalater från kvinnorna. Utan anmärkning! DS
En tom-i-bollen-dag, en missad dag, en dag när inget hänt och inget blivit gjort.
En ont-i-ryggen-dag och däven-dag.
En färdiggrillad-kyckling-dag.
En ta-sats-dag … kanske.
Och ikväll … ikväll skall Skatan se finalen på På spåret.
Om hon orkar hålla sig upprätt …
Detta visdomsord har Skatan ”knyckt” rakt av … utan något som helst dåligt samvete … av Skogsnuvan.
Sååå sant som det var sagt.
Det kan inte sägas för ofta …
Skärpning politiker! Skärpning”
Den där färgen på himlen … den där blå färgen som bara är så här blå så här års … och så solen som färgar himlen orange, röd, lila vid horisonten mot väster bortom köksfönstret där jag sitter vid min dator …
Jag blir så trött … och modstulen … och melankolisk.
Melankolisk därför att … därför att … ja det vet jag faktiskt inte. Det är bara så jag blir att känna mig … melankolisk.
”I sorgen har världen blivit fattig och tom, i melankolin är det jaget självt” (Sigmund Freud)
Lite för mycket ego-tänkande kanske … för att vara nyttigt.
… helt ofrivilligt.
Nja, frivilligt förstås …
har Skatan blivit en sån där linslus.
Fast en linslus är väl en som tar alla chanser att stå i rampljuset … och sååå är ju inte Skatan.
Men hon tackar inte heller nej.
Skatans gäster har nyss lämnat köket och Villa Skogsberg med ett anteckningsblock fullt av nedklottrat ”babbel” och krax som Skatan har lämnat ifrån sig och fotograferad har hon också blivit från alla de vinklar och vrån …
Hon skall komma i tiiidningen … i Södermanlands Nyheter som har en artikelserie som heter Folk omkring oss på familjesidan.
Där skall hon endera dagen få bre ut sig igen om sig och sitt bloggande … och bli intervjuad och förevisad på sidan med Folk omkring oss.
Vilken dag förevisningen blir, det glömde hon att fråga om i brådrasket.
Men naturligtvis blir det rapport när Skatan, ännu en gång befinner sig där i rampljuset.
Ha det …
Nu skall Skatan ut i solen och ta en lång Middagsrunda med StinaFina på slät jämn mark med broddarna på.
om Yttrandefriheten och rondellhunden … säger Stefan Eklund, kulturchef på Svenska Dagbladet, idag så mycket bättre .
Att Yttrandefriheten är oantastlig, odiskutabel och att vi är fria att yttra oss (inom lagens råmärken) om i stort sett vad sjutton vi vill.
Vi har också friheten att kritisera Yttrandet … förstås …
I den debatten om yttrandefriheten som blossat upp nu med rondellhunden och Lars Vilks kanske man också bör ställa sig frågan och debattera om vad man gör med denna sin frihet. Hur man använder sig av den. Vilket ansvar man tar för denna frihet … som konstnär eller författare eller journalist.
”Det är ju inte så att det saknas konst och litteratur som problematiserar islam på ett djupgående sätt. Nästa vecka kommer till exempel en ny roman av den egyptiska författaren Nawal El Saadawi på svenska, ”Den stulna romanen”. En författare som kritiserar islams kvinnosyn, men gör det ur ett inkännade inifrån-perspektiv. Nog vore det mer intressant om diskussionen startade där, i ett gestaltande verk, hellre än hos en konstnär som använder kränkningen som enda stilmedel.
Lars Vilks är en skicklig varumärkesbyggare, det medgav han själv i onsdagens Efter tio i TV4, där vi båda satt i en panel som diskuterade frågan. Han har till och med skrivit en bok om hur man blir samtidskonstnär på tre dagar. Med varumärkestänkandet följer en fokusering på konstnären framför konstverket. Någon estetisk diskussion om Vilks rondellhund förekommer ju överhuvudtaget inte. Är den bra eller dålig konst? Öppnar den eller stänger den vår syn på världen?
I samband med den berättigade nyhetsrapporteringen om de oacceptabla mordhoten mot Vilks är det självklart att slå fast konstens absoluta frihet. Men när Lars Vilks på nyhetsbilder poserar med en yxa i högsta hugg, som en del av hans ständigt pågående varumärkesbyggande, finns det också anledning att påpeka att konstnären har ett ansvar för vad han gör med sin frihet.”
Och karikatryren utnyttjas nu av helt fel grupper … klargör Jan Hjärpe som är islam-expert på annan plats i tidningen … och det var väl inte det som var meningen … eller det kanske det som var meningen.
”- Karikatyren har blivit en symbolfråga som utnyttjas av extremister, säger han.” (Jan Hjärpe, alltså)
Lars Vilks är sannerligen inte heller den första provokatören i konstvärlden. Det har gjorts i alla tider. Han är sannerligen inte den största heller (enligt Skatan i alla fall) vad beträffar konstnärligt värde.
”Hjärpe menar också att vad som händer ute i världen har väldigt lite att göra med vad som händer i Sverige och i den svenska debatten.
– Här har det blivit en fråga om yttrandefrihet, men ute i världen är det en fråga om motsättningar mellan väst och muslimer.”
… och så har jag totalt glömt att inhandla något till fikat …
Och Morgonrundan måste också klaras av innan och … aj aj aj … jag har sovit … inte så bra. Och Mannen åker till Stockholm och kan inte hjälpa till med någon av Stina-Fina-rundorna eller med inköp eller … och snart kommer det där besöket …
Så nu gäller det att rappa på med allt.
Och inte sitta här och dröna framför datorn och tro att ”manna skall falla från himlen”.
Det är viktigt och rätt att i samband med mordhoten nu mot Lars Vilks, ta upp debatten om yttrandefriheten igen och försvara Lars Vilks provokativa ”konstverk”.Lars Vilks spädde på debatten om yttrandefrihet för några år sedan i kölvattnet på Mohammedkarikatyrerna.
Alla skall naturligtvis ha rätt att uttrycka sig (inom lagens råmärken förstås, vilka de nu är)… alla … tycker jag liksom de flesta i vår del av världen, till exempel Peter Englund, Den rätten att yttra sig skall man i alla lägen försvara oreserverat.
O R E S E R V E R A T
Men samtidigt som man försvarar denna vår ovärderliga rätt att yttra oss måste vi ändå ta upp vilket ansvar vi skall ålägga oss själva när vi yttrar oss … och passa på att kritisera hur denna yttrandefrihet använts just i denna fråga, tycker jag.
Och då passar det att göra det … precis nu … när debattens vågor går höga om ett ”dåligt” konstverk som en medioker konstnär som Lars Vilk, som själv sade (i TV4 Efter tio) att en av hans drivkrafter, ja, hans främsta drivkraft är att bygga sig ett varumärke … fick sitt konstverk publicerat i kölvattnet av den stora Mohammed-karaikatyrdebatten som började i Danmark.
Nu är det läge … just nu … att fråga sig om man skall publicera dittan och dattan … Alla har nämligen rätt att yttra vad de vill. Men alla har inte rätt att bli publicerade. Det beslutet tas av andra …
Skall en medioker konstnär verkligen få den här uppmärksamheten?
Mordhotet mot en provokativ konstnär för hans verk är en nyhet. Och en hot i det här fallet även ett hot mot yttrandefriheten. Men Lars Vilks sätt att provocera … då när det gjordes för några år sedan … måste inte nödvändigtvis ha behövt publiceras och eftersom man nu gjorde det måste detta, i yttrandefrihetens namn, kunna klandras och fördömas av oss andra.
Inte hans rätt att säga vad han nu vill säga … men man kunde ifrågasätta hans motiv etc etc … och även kritisera publicisternas motiv att publicera.
Hotet mot Lars Vilks måste vi ta avstånd ifrån och också hotet mot hans rätt att uttrycka sig förstås ...
o r e s e r v e r a t
Skatan har försökt att lägga över sina Nära-till-hands-bloggvänner till RSS … och lyckats överlag. Det kommer att bli ännu lättare för henne att hålla reda på er.
(Bild: http://grafikdesign.wordpress.com/2009/03/19/)
Men en sak upptäckte hon … vissa måste hon nog ”lägga tillbaka” bland länkarna. De verkar inte fungera som RSS …
Till exemel LeiaMia och Ingrid och Speja.
Nu … om några timmar … skall Skatan kolla upp deras gemensamma nämnare, lägga tillbaka dem bland sina Nära-till-hands-länkar … om hon inte hittar någon lösning på problemet men först …
Men först skall hon sova lite …
God morgon!
PS Förresten har Turez skrivit ett inlägg om bland annat listor … Tidigare har Skatan haft sina länkar i bokstavsordning. Nu har hon inte det längre men har för den sakens skull inte direkt ”listat” RSS-vännerna men de som hängt med henne längst och som hon kanske mest ihärdigt frekventerar har hon lagt i början. Men alla kan ju inte stå först så … ja ni förstår vad jag menar. Sist behöver inte betyda … minst.
Jösses, hur skall Skatan ta sig ur det här då … (att vara alla till lags 🙂 ) DS
och väntar att tabletten skall ta … börja verka … bedöva, söva … så att en skata kan få sova några timmar igen.
Förr … när jag ”bara” hade mina ”rastlösa ben” var det OK att vakna tidigt och börja dagen men nu … när den sömn jag får hela tiden störs av att jag har så ont … blir jag så tröööött … Jag måste helt enkelt gå tillbaka till sängs när jag känner att ögonlocken börjar bli tunga igen och
… ta sömnen tillvara.
Annars blir jag bara grinigare och grinigare och grinigare …
Och det är ju inte så kul. För nån.
PS ”Blippar” ni på bilderna kommer ni till upphovsmakaren DS
skrev Halvar om för ungefär en månad sedan … och det har Skatan hittills misslyckats med så att säga …
Men idag …
Mannen arbetade i Stockholm, Skatan hade både Morgonrundan och Middagsrundan och hoppades slippa Eftermiddagsrundan med StinaFina eftersom ryggen värkte, foten saknades och vaden krampade på högerbenet.
Trots detta tog hon sig ner till frissan för en rotfyllning och sen ville hjärnan ha sitt.
Belöningssystemet alltså.
Så det blev Hellmans som också är Annes, en annan bloggares stamlokus, men det är en annan historia.
Men innan hon linkade till caféet kom hon att tänka på Halvar och hans Hjärnkoll på vikten och gick via bokhandeln, köpte sagda bok, beställde äpplekaka med vaniljsås och kaffe med grädde … och började läsa.
Och mumsa.
Hmm … det kommer att bli mycket intressant läsning och just detta att hon trots att hon ju veeet att hon inte kan stoppa i sig just äpplekaka hur som helst … och ändå faller för frestelsen. Trots att hon vet detta och hon är ju ingen dumbom precis … och ändå gör hon det …hela tiden … det är alltså reptilhjärnan som tar överhanden … och hon har ett väldigt ”känsligt” belöningssystem.
Så långt har Skatan kommit i boken som är skriven av Martin Ingvar och Gunilla Eldh.
Nu gäller det alltså att ta makten över den här reptilhjärnan … tänker Skatan sig.
Tack än en gång Halvar för tipset … nu skippar hon Viktväktarna som hon hade tänkt besöka redan i morgon dag och tänker i stället fördjupa sig mer i hur hennes lilla fågelhjärna, den kloka men ack så primitiva, skall bete sig för att hålla koll på vikten.
Beskriv ditt liv genom boktitlar från din egen bokhylla!
En del av min bokhylla och en stor del av mitt liv
Så blev LeiaMia utamanad av Znogge och Skatan kände sig genast kallad … och säger som LeiaMia: Hoppas Du nappar på den också!
1. Är du man eller kvinna? En mor (Gail Godwin)
2. Beskriv dig själv! Jag har inte sanningen, jag söker den (K G Hammar och Ami Lönnroth)
3. Hur mår du? En familjeangelägenhet (Rohinton Mistry)
4. Beskriv stället du bor på! I trygghetsnarkomanernas land (David Eberhard)
5. Vart skulle du vilja resa? Det omedvetna (C G Jung)
6. Beskriv din bästa vän! Ett fritt och muntert lik (Suzanne Brøgger)
7. Vilken är din favoritfärg? Svart nåd (Dennis Lehane)
8. Hurdant väder är det just nu? Torkväder (Suzanne Brøgger)
9, Vilken är din favoritårstid? Mitt i livet (J C Oates)
10, Om ditt liv var ett TV-program, vad skulle det heta då? Är du nån? (Nuala O´Faolain)
11. Vad betyder livet för dig? Kärlek (Toni Morrison)
12. Hurdant är/var ditt parförhållande? En fest för livet (E Hemingway) … eller kanske bättre, mer sant … Kärlek Hur fan gör man (Bob Hansson)
13, Vad är du rädd för? De välvilliga (Jonathan Litell)
14, Dagens aforism: Skynda att älska (Alex Schulman)
15. Vilket råd skulle du vilja ge? Lev och minns (Valentin Rasputin)
16. Hur skulle du vilja dö? Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans (Anna Garalda)
17. Ditt motto: Tills vingen brister – en bok om Jussi Björling (Yrsa Stenius)
Det här tyckte Skatan var riktigt, riktigt skoj … Jag fastnade lite där i bokhyllan hos Suzanne Brøgger som ni ser … men hennes
titlar är bara så bra.
… så … ja … glömde Skatan bara bort den … trots att Mymlan utnämnt den till Veckans bloggtema (förra veckan alltså).
Men som ursäkt skrev hon i alla fall en lååång kommentar hos Mymlan, som lät så här:
Jag är inte bitter eller så … eller trött. Inte heller tycker jag att det är onödigt med att ha en speciell kvinnodag som dagens den 8 mars har utnämnts till. Speciellt med tanke på alla de kvinnor i stora delar av världen som just idag kommer i blickpunkten, får ”röst”. Även om man, en del, vill kalla dagen en ”kvinnokampsdag” i stället … är jag trött på den. Det finns alltid en ”kamp” att föra för oss kvinnor … ända tills vi är jämställda med lika löner, utbildningsmöjligheter och samma rättigheter i livet … som männen.
Och … det visade sig ju just här att just min röst var umbärlig just idag … skam till sägandes hade jag glömt bort dagen, blivit dagvill … men det är ju så många bra röster som hörs och kvinnor som syns överallt idag … och många andra dagar också … Så … jag får i stället tacka för angelägen läsning här … med länkarna som fört mig hitan och ditan.
Tack!
som ringlade förbi Borlänge… ganska så snabbt ändå … på sin väg hemåt, söderut och mot Stockholm när det var så dags för oss också att ställa kosan hemåt igen. Från Borlänge och lilla Alice … och Pa och Sonen.
På kvällen innan Borlängebesöket hade Skatan fångat solnedgången med sin kamera genom köksfönstret … det var nästan så hon trodde att det brann …Den solnedgången varslade också den om att våren är på ingående. Eller?
Vasaloppet är liksom startskottet …
Ingen riktig namnskylt hade den lilla familjen ännu fått upp … men det dög bra ändå. VI visste ju vart vi skulle …
Det var Pa som hade skrivit den och satt sin mans namn överst … hmmm … Skatan måste nog ta ett snack till där med henne …
Vi hamnade ”mitt i maten” för lilla Alice … Hennes måltider intas mest på golvet … tidigare liggande i sin mammas knä … nu sittande i en sån där sitter …
Inte skulle Skatan orka stå så där på huk … genom en hel måltid …
Inte i dagens läge i alla fall. Som är bättre än gårdagens … men utan de där pillerna skulle hon aldrig klara det … Än så länge.
Vi åt gott och umgicks och hade en trevlig kväll med ganska så tidig natt.
Mannen hjälpte på söndagen till att sätta upp takkronan som Svägerska I bland annat ”skickat med” …
(Är den inte fin? Kommer från svärföräldrarna … vi hade en likadan i Skatans föräldrahem som nu hänger hos pappa förstås)
… och Skatan fick förtroendet att alldeles själv ta en tidig söndagspromenad med Alice …
Men först skulle hon bytas på … och
byltas på … och
packas in …
På vägen in till centrum fick Skatan syn på ett riktigt skatbo i ett träd längs vägen …
och tänkte att det kanske kunde vara något för henne … att bo i om hon skulle vilja flytta tillbaka … men i samma ögonblick upptäckte hon att det redan var upptaget, bebott …
av familjen Koltrast … ni kan skymta Herr Koltrast på förstukvisten …
Ett skatpar som hon gärna hade velat byta ett par ord med … tog till flykten när hon närmade sig. De är allt lite ”strama” de där Borlängeborna … släpper inte gärna in nån utsocknes över bron … så att säga. 🙂
Skatan och Alice i vagnen tog i alla fall en sväng genom ett söndagstyst och -stängt Borlänge, rundade Sveatorget och tog Vattugatan ner mot teatern, Maximteatern … där Skatan haft roligt många gånger åt Nyårsrevyer, filmer och annat skoj …
passerade en katt som lojt låg och solade och knappast ens slog med svansen och den nyfikna Skatan …
när hon närmade sig med kameran i högsta hugg …
Inget besök i Borlänge utan en fikastund i Baggbo … hos Pas moster Janta och Per … och spelhålan.
Det blev dock inget spel denna gång men ytterligare påbyggnad på midja hos Skatan … men idag är en ny dag med nya tag så …
… så StinaFina … Here she comes … dags för Morgonrundan!
att inte Pauline med sin Sucker for love … gick vidare till Globenfinalen.
Sååå besviken.
Det var Melodifestivalen … förstås … Igenkänningsfaktorn måste vara hög … Pernilla Wahlgren var ju ett givet kort.
Men Skatan bleeev besviken …
Svägerska I är ju i flyttagen … från en bra mycket större till en bra mycket mindre bostad.
Och gör sig av med prylar, prylar, prylar som hon och I samlat på sig genom livet.
Somt ger hon bort till bonusbarn och brorsbarn och kanske till ett och annat syskon, somt ger hon bort till Röda Korset, Stadsmissionen, Myrorna och en organisation som samlar ihop och skänker vidare till hemlösa. Vita ängeln … eller nåt liknande heter den. Då är det förstås främst kläder det rör sig om.
Nåväl.
Svägerska I har ingen bil, men en Dramaten. Ni vet en sån där väska som går på hjul och som man kan dra hem maten i när man handlat.
Den fyller hon och pilar runt med till de olika ställena för att ”bli av med” somt.
Det blåste och var kallt och snön stack mot kinderna. Svägerska I lät sig inte hejdas av vädret utan tog på sig en gammal tjock vinterjacka med huva, varma byxor och gav sig ut i snöyran mot ett ställe som just tar emot kläder till hemlösa. Hon var ute i sista minuten så ”tiden hade passerats”, öppettiden alltså, men eftersom hon gått så långt bultade hon uppfordrande på dörren. Hon ville i alla fall försöka lämna ifrån sig det hon ”släpat dit” genom snösörjan.
Efter ett tag öppnades dörren på glänt och en röst meddelade att … det var stängt. Kom tillbaka en annan dag.
– Men, kan jag inte bara få lämna det här, sa Svägerska I med huvan djupt nerdragen över ansiktet mot de bitande snöpiggarna därute i blåsten.
– Oj då. Jag trodde du var en de hemlösa, blev svaret. Med den där huvan … förlåååt …
Som man är klädd blir man hädd, finns det ett ordspråk som heter.
Svägerska I fick , för ett kort kort ögonblick, sig en tankeställare och en chans, en liten liten möjlighet att för ett ögonblick leva sig in i hur det skulle kunna kännas att vara den där hemlösa … i och för sig varmt klädd med huvu och allt … men ändå.
Dörren skulle varit stängd.
… till Borlänge (-25 grader ).
Via Stockholm och Svägerska I, som är i flyttningstagen och har stolar och lampor och grejor till övers, som Sonen och hans lilla familj kan ha glädje av.
Skatan har proppat sig full med piller … så det skall nog gå bra.
I värsta fall … i värsta fall har hon ju ett av de där ”dunderpillren” kvar … 🙂
Läkaren sa ju igår att Skatan skulle vila … men ha en ”aktiv” vila … alltså göra så mycket som hon kände för och vila när hon kände för det.
Ha det … som Sonen säger
Ha det!
och inte så mycket mer i bagaget fick Skatan nöja sig .
Ingen remiss … såna skickas inte förrän efter minst tre veckors ”lidande” och då omprövas det igen.
– Ortopederna skulle skratta på sig om vi skickade remiss om vartenda diskbråck. Ha ha haaa.
Skrattar bäst som skrattar sist.
Hoppas det blir Skatan som ”skrattar sist”.
Så … det är att vänta och se.
– Men känselbortfallet då? Kan inte det bli bestående?
Läkaren i Österrike var noga med att Skatan just på grund av känselbortfallet skulle kontakta en läkare … sofort!
– Jo, det händer ju förstås att det blir. Bestående. Men det skall vi väl inte tro … Du får höra av dig om du blir sämre.
Sa doktorn.
Som en parantes kan nämnas att vi blev avbrutna några gånger under vår sejour av att en sköterska stack in huvudet och mumlade och frågade om hur långt tid som återstod … och eftersom Skatan sett en flicka i väntrummet i mycket dålig kondition frågade Skatan om flickan kanske skulle kunna ”gå före henne”.
Nej, hade ”dom” stoppat in Skatan på en akuttid … så hade hon en akuttid. Och det var den tiden nu. Det var inte mer med det.
Så himla fyrkantigt … och oförskämt. Jag frågade faktiskt om han, läkaren, inte ansåg att min smärta och mitt diskbråck var ett akut tillstånd och vart jag i så fall skulle ha vänt mig … men fick egentligen inget svar.
Det är inte det att jag prompt vill opereras. Operation behöver då sannerligen inte alltid vara det bästa. Det är bara det att jag vill veta omfattningen genom ett specialistutlåtande, en röntgen … och inte behöva dra ut på tiden för länge. För när väl en remiss är skickad kan det gå tre månader innan jag blir kallad (vårdgarantin) och sen kan det gå ytterligare tid innan jag kan få en magnetröntgen … och så … ja …
Och så den där smärtupplevelsen som jag hade i morse … Den vill jag verkligen inte ha var och varannan morgon.
Nu har jag en läkartid hos ”min” läkare om några veckor (sammanlagt blir det mer än tre sen jag fick det här diskbråcket). Är jag inte bättre då får han ta och skriva en remiss … hoppas jag.
Nu skall vi prata om roligare saker … fast kanske i morgon …
Go´kväll på er.
PS Skatan har blivit en riktig pillertrillare … två för hennes restless legs … och två för ryggen och en starkare i reserv om ifall att …
Skatans tankar 
