Kategori: Skatans Tankar

Nuuu… ger jag mig ut på djupt vatten…

Skatan har de senaste dagarna försökt sätta sig in i Ipred-lagen… fildelning… lagändring… demokrati… integritet…

Stora frågor…

…som många bloggare ger sig i kast med… Nina t ex…

Rent spontant tycker jag inte om stöld. Man skall köpa böckerna vare sig man gör det i en bokhandel … eller på nätet… och skivorna… vare sig köpet görs på nätet eller i skivbutiken…

Annars är man en tjuv… och författare och musiker går miste om sin ”lön”…

Men…

Hur det skall gå till…att ”få fast och jaga dessa fildelare”  och vad som skall vara OK för en stat att göra… Deet är ju den springande punkten…

Jag läser massor om Ipred… bl a… detta…

”Politikerna hävdar att det hela kommer från ett EU-direktiv, ”sanktionsdirektivet” eller IPRED1. Det är en ren lögn rakt upp och ner. För det första, så kräver EU-direktivet bara att abonnentuppgifter får tas fram i samband med en rättegång, inte att privata intressen (=film- och musikindustrin t ex, Skatans parantes) ska kunna få ut dem bara för att de påstår något.  För det andra har EG-domstolen uttryckligen slagit ner den delen av direktivet; den gäller inte längre”

Skatans slutkläm blir: Ändamålet får absolut inte helga medlet.. Ipred är inget för en demokrati… Stoppa Ipred!

Skatan måååste skärpa sig…

Skärp dig! liten-skata

Jag har på sista tiden lagt märke till… alldeles på eget bevåg… att jag skriver lååånga kommentarer till mina bloggvänner… sååå långa att de egentligen skulle bli förträffliga repliker och inlägg i egen blogg… Så långa att jag kan tänka mig  att man = innehavaren av bloggen… knappt har tid att läsa den…

Så… i fortsättningen

skall jag försöka skärpa mig…

Så det så…

Men det blir inte lätt för  Skatan-Pratan

Tobo Glasblåseri… och tävling…

Mannens ursprung är i Småland… mörkaste Småland… bland hyttorna… och glasblåsarna. Och vi har mycket fint på hyllorna….

Man hör ju titt som tätt att man tvingas … slå igen… eldarna släcks… det inte är som förr… vad  det varit….

Men nu… har Sveriges Gladaste Man… satt mig på spåren till en glashytta… nämligen Tobo Glasblåseri…

och jag  har varit inne och njutit…

Titta … De här pjäserna gillar jag allra bäst….

025-skal                                  078-liten-graddkanna084-liten-ljusstake 

 

Och nu har Tobo Glasblåseri (nej förresten…jag tror det är en person med stark hembygdskänsla för sin uppväxtort)  … startat en tävling också… som Skatan naturligtvis är med och tävlar i…

Det kan du också göra… blipppa bara här… så får du se!  Och kan vara med… 

Men nu måste jag välja det glasverk som jag tycker allra allra mest om… Hmmm… blir svårt … men jag tror att jag väljer den lilla blåvita gräddkannan (078) som min favorit… 078-liten-graddkanna1

Alla pratar om Annika Östberg…

annika130Jag hörde på nyheterna igår… om Annika Östberg… att hon äntligen är på väg ”hem”… hem till Sverige och sina rötter, sin mamma…

Och blev… som jag förstår många med mig blev… väldigt glad för hennes skull.

Jag har inte i detalj satt mig in i hennes liv… men struligt var det med droger, hippiekult, fel pojkvänner o s v.

Men vem har inte haft det så…mer eller mindre…. och klarat sig… och inte ha behövt vara ”medbrottsling” till grova brott… inte varit i närheten ens men…

…vem har inte varit ung, dum, blåögd… inte varit klarsynt om vem som är ”lämpligt” umgänge…

Det är det som är ”pudelns kärna” … tror jag.

Till engagemanget.

…att vi tycker att domen och fängelsetidens längd för Annika varit orättvis Många av oss känner…. det skullle kunna ha varit jag  … eller åtminstone min syster eller kompis… (kanske inte ändå …när jag tänker efter… inte  jag… jag är alldeles för ”feg” och försiktig trots min vilda ungdom. Och levde alldeles för ombonat och skyddat. Jag visste vad jag gjorde… även när jag levde på gränsen….)… men ändå…

Igenkänning och medlidande…

Och… det var ju faktiskt  inte hon som sköt den där gången… hon var ju bara med…

Stockholm visar sig från sin allra bästa sida…

stockholm

… när solen lyser…. och det var längesedan. Som nu. Idag.

Mannen var på kontoret och StinaPinaFina och jag strosade en hel timme i ”gamla” kvarter. Hon nosade och nosade och kissade och kissade. Problemet är att hon tror att hon är en hanhund och lyfter på benet. Det går an… tycker Skatan, att lyfta på benet och slå en drill mot träd och lyktstolpar, stenar … men iiinte husfasader. Och det är ju där alla andra hundar kissar. Verkar det som.

I Vasaparken var det full rulle på den stora fotbollsplanen som man byggt där och som visst fungerar som isbana när den tiden är. Förbi nu… i alla fall… Och längst upp på höjden har man byggt ett gigantiskt hoppberg där de mindre ungarna skuttade som galningar. vasaparken_resize StinaPinaFina hade gärna skuttat med… men deeet gick ju överhuvudtaget inte för sig. Förstås.

En ung man tilltalar mig… Jag vänder mig nästan om och kollar om det verkligen är mig som han tilltalar. Men det är det. Med ett brett leende frågar han mig om StinaPinaFina… pratar om det fina vädret… om killarna som spelar fotboll. Själv håller han på Färjestad (ishockey) och Leksand… brukar vara mycket i Tällberg…Hans frus morfar bor där… och … så kelar han med StinaPinaFina som ju älskar att få så´n uppmärksamhet. Precis som Skatan.

Egendomligt.  Men väldigt uppmuntrande.

Antingen hade han solen i ögonen… eller så var han genuint intresserad att höra sig för om dvärgschnauzers…

Vi gick till hundgården där tre hundar sprang runt. StinaPinaFina har blivit lite restriktiv…. lite avvaktande… gillar inte alla hundar (nej, vem gör det?) så jag tyckte det var bra att släppa henne lös därinne… Hon lekte glatt med en mops-kille och en lagotto tror jag de heter. Mopsen hette Sigge och lagotton hette Selma…

15-juli-002_13253392Bilden är ju tagen i juli och det finns ju inte en jycke i den… men det var här … i Vasaparken… vi var… i yngsta dotterns kvarter…och Kaxes och …framför allt Bessies…

Efter vår utflykt i Vasaparken åkte vi till ortopedteknikern för att göra en avgjutning på min fot för inlägg… i jättetjusiga snörskor som jag helst skall bära… så fort jag går… i hela mitt fortsatta liiiv…

Men sen blev det mat på Blå Porten på Djurgården och middagsrunda med StinaPinaFina innan hemfärd till Nyköping och …. se´n kvällsmat och fötterna på bordet… och

Det har varit en bra dag.

Glömde.

Vi hälsade naturligtvis på farsguben också pappa-95-ar… som glatt satt klädd i granngubbens skjorta och byxa… Först tyckte han inte att han kände igen skjortan efter tvätt… och så tyckte han byxorna hade blivit lite längre i benen… Han kollade. Rum nr 202 stod det i kläderna. ”Och jag. … jag bor ju här i rum nr 207. ” Han hade haft på sig byxorna i två da´r. Vi skrattade så vi skrattade. Och så hjälpte jag pappa att byta byxor. Men skjortan tänkte han ha på sig till kvällen.

Femton år… ja…. femton år har du blivit…

Vi gratulerar, vi gratulerar, vi gratulerar lilla Ida idag

… med blommor och med blader… Vi göra henne glader….   svenskaflaggan

Vi gratulerar lilla Ida idag.

GRATTIS GRATTIS GRATTIS GRATTIS GRATTIS GRATTIS

GRATTIS GRATTIS GRATTIS GRATTIS GRATTIS GRATTIS GRATTIS GRATTIS        GRATTIS

Idag blir du 15 år… 15 år… 15 år…

En dag som, (mormor Skatan  i alla fall  kommer ihåg som ) …är en dag man verkligen längtar efter… ser fram emot…

Och nu är den här….

Gränser som sprängs som försmak … på vägen mot arton… och … ja det vuxna…..

Nu finns det väl kanske inga femtonårsgränser vid biobesök… Det var då det…

… men andra gränser …moppeåldern är hääär…. har uppnåtts…

Du är en bra bit på väg….

Din present står väl där på stallbacken… röd och svart… glänsande … och väntar på körkortet. 

Nu är du … fri… att ta dig till byn utan att ständigt vänta på buss eller mammas eller pappas skjuts…

Detta håller ju på att bli till ett riktigt mormors-tal….

Men det ääär så … faktiskt… mitt äldsta, första barnbarn… att jag har en klump i halsen..av lycka och glädje… när jag tänker på dig .Tänk att du blivit så stor… så klok och duktig…det var ju faktiskt som igår … den där vårdagen för 15 år se´n… då du gjorde entré… Mamma Karin såg i sitt omtöcknade trötta tillstånd…  när barnmorskan höll upp dig… med händerna över huvudet… segergesten… navelsträngen fortfarande inte var klippt… dimmögd (utan glasögonen)  …när  hon trött tittade upp på sin förstfödda …såg en Rasmus (du skulle ha hetat så om du varit grabb…navelsträngen…hm).  Men barnmorskan rättade henne lite förnumstigt och sa… Du får allt titta liiite närmare… Det blev en lite tjej… Känslan… som mamma Karin och pappa Mathias kände över sin lilla rosenknopp, sin rosa blåögda babyflicka… som nu blivit hela 15 år… ida-och-zebastian

Kortet är taget vid ett annat mycket lyckligt ögonblick… när du kom 2:a för något år sedan… eller är det redan några.. år sedan… i Svelands Cup… efter en lång spännande väg dit med alla deltävlingar…. Du och din älsklingshäst,

som du nu vuxit ”ur”,… Zebastian…

Det finns inga för höga hinder… när man är femton år… Inga hinder alls…

Det här avgjorde saken… nja… jag har faktiskt tänkt på det länge…

… men det här var droppen…

Nu hamnar definitivt Weman i min blogroll… så jag vet var jag har honom… Lättillgänglig…

Andra nykomlingar i min blogroll är Sveriges Gladaste Man… och Peace in mind… och … får se nu… jo.. Lilla Provence och Turez…  alla naturligtvis sååå sig själva … sååå givande att lära känna… och att följa…

Då är det bra att veta var man har dom…

 

2009-03-25-bob-dylan

Här är min egen akryl-Bob… men han håller tyst… tråkigt nog… hittills…

Vad är det för en dag… Är det en vanlig dag?…

3389236468_54a2feca76

… Nej det är ingen vanlig dag… för det är StinaPinaFinas födelsedag…

Hurra Hurra Hurraaaaa

Tänk, jag höll nästan på att glömma… SPFs födelsedag… och inte har jag inhandlat några presenter… Det får bli senare… Ett gott tuggben..eller…

Men först blir det en extra-lång (vädret säger så  🙂 ) Morgonrunda.

Klockan är inte morgon än…riktigt… och det är alldeles mörkt ute…

…. nu när klockorna är framdragna en timme….

Jag ser som i dimma…. men det har jag gjort länge. I förra veckan var jag och provade ut glasögon som jag skall bära heeela tiden. Mina läsglasögon var t o m inte tillräckliga för läsning. På det opererade gråstarrsögat såg jag klart, inte dubbelt… men har ett ganska kraftigt brytningsfel. Det oopererade hade jag, förutom dubbelseende och brytningsfel, mycket mycket sämre syn är på det andra….

Dert var det … ”fait á compli” , klappat och klart, färdigt… och…så var det då bågarna.

Skatan har alltid tyckt om runda bågar och  samtidigt skulle jag vilja ha lite ”färg” i ansiktet… och kombinationen var inte lätt… Idag får jag veta om de ”ganska” runda brillorna tillverkas i nå´t klatschigt…

Annars fanns det ett par bågar från Dior… som Mannen föredrog… absolut… tyckte de var mer ”all round”.

Men …när det är riktigt fest… tar jag helt enkelt inte på mig mina glasögon… Det har ju gått hittills att se lite ”dimmigt”… och billigare blir det också… för värdarnas eller min egen vinnota…

Tänk… nu hör jag Koltrasten… i möööörkret… Koltrasten…

Margith… Vad skulle du tyckt?

Från det ena till det andra… och nu är det inte skratt som gäller… inte alls

Hälsade på ”min” författare (fast hon har en så´n integritetet så hon är naturligtvis inte någons…men i alla fall). Hon kan blanda… hon Bodil… skratt och allvar… nonsens som inte är nonsens utan djupsinnigheter i förklädnad… och nu fastnade jag för ett inlägg som ni helt enkelt måste bläddra er ner till…. Det heter Down in the hole…

Mor´n…

…En tidig morgonhälsning (tre och sexton  piip)  från en trött Skata som väntar på att medicinen skall ”taaa”… Sov ni vidare gott i era rosendrömmar!

Ja ä in´t bittäää…. eller missundsam…. nej inte ens avundsjuk…. jo… liite avundsjuk…

Sång till friheten… en sång för Dawit Isaak… och hans frigivning… nu…

Mymlan går i täten… som vanligt… Nu med en lång lång kedja av Sånger till friheten… och Skatan väljer en kanske inte precis Frihets-sång men … ändå…

The show must go on… som jag tycker trotsigt möter allt… och ”vi ger oss aldrig”- känslan… och så älskar jag Mercury..

Fast solen skiner och det ääär en strålande dag…

… har Skatan  ännu en gång, ännu en vår… dippat ner i den här satans melankolin som jag försjunkit i se´n urminnes tider… både höst och vår….

Men i år skall jag tampas med den… utan ”lyckopiller” trots att jag har blivit ännu tjockare… se´n jag slutade ta dem. Jag äääter mer nervöst nu… om man så säger…

Det verkar onekligen väldigt självupptaget, egoistiskt m m ego… att bli på det här viset… likgiltig och ledsen… och gråtmild…

Men jag kan inte hjälpa det… rå för det…

Nu kämpar jag med  att känna t i l l i t… till livet och vad det bär med sig…ja, allt vad det ordet står för för mig…. (Loll gjorde mig uppmärksam… och det är jag henne evigt tacksam för)

Och… nästa vecka är det påsk… Och… vi skall träffas nästan allesammans hos Örebroarna… Finns det hjärterum så finns det stjärterum…agneskaxe

Och Chang och Mott skall få en liten tös framåt sensommaren…. eller en liten grabb. Man kan ju aldrig vara stupsäker…

Och t o m Skåningarna …. gör sig fria från sina hästar… några dar och kommer till Örebro….img_2579img_2581img_2582img_2580

Och Nickan och faster…Stora E…

Och Skatan har nu frisyr… som… när den ”slår ut” och blir lite längre kommer att se ut som Beatles-pojkarnas eller Mando Diaos frisser…

thebeatlesmando368img_2601img_2607img_2610

 

Så… nog finns det saker att rycka upp sig för… alltid…