Jag hinner inte mer än hem och öppnar tidningen… så blir jag så in i h-e förbannad och upprörd…
Försökte hitta den lilla artikeln på nätet men just den fanns inte på SvD:s nätsajt… 
Jag citerar: Hallå där! på sid 6 i Svenska Dagbladet av den 3 april 2009…skriven av Sofia Strandberg.
”Jenz Kjellberg kan förlora sin a-kassa på grund av att han bloggar gratis på Smålandspostens nätsajt.
Hindrar bloggandet dig från att jobba?
– Absolut inte. Jag står till arbetsmarknadens förfogande 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan och kan ta vilket jobb som helst. Bloggar gör jag på min fritid, men uppenbarligen har du ingen fritid som arbetslös.
A-kassan vill att du ska redogöra på stämpelkortet hur mycket tid du lägger ner på bloggen.
– Ja, och sedan ska tiden dras av från ersättningen. Det är fullständigt absurt. Bloggen är ren hobbyverksamhet och terapi för mig.
Vad händer nu?
– Jag bloggar vidare. Vill a-kassan bråka med mig så tar vi det då. ”
Ääär det klokt eller äääär det klokt? I samma tidning kan man läsa att regeringens jobbpolitik är underkänd…
Det handlar inte om hur mycket pengar arbetsförmedlingarna får ytterligare.. Allt handlar om vilken kompetens handläggarna besitter… vad man prioriterar… och hur man överhuvudtaget jobbar. Jagar man blogggare som på sin fritid gör nå´t vettigt…eller …. b e k l ä m m a n d e….
Beklämmande.
När jag flyttade till Nyköping hade jag sagt upp mig från en sekreterartjänst i Stockholm och hade en karens på 45 dagar innan jag fick någon ersättning från min a-kassa. Min handläggare frågade varför jag sagt upp mig… jag kunde väl ha pendlat… det finns inga jobb… om ett halvvår måste du söka jobb i Norrköping, Katrineholm, Stockholm… om ett år måste du söka lämpliga jobb i Norrland eller Skåne… Det är bara att flytta….
Ja ja…
Det tar en dryg timme att resa till Stockholm… Jag var då 60 år… att pendla minst 2,5 timmar varje dag… Kände inte för det… och
Jag var helt lugn…
… jag hade ju i alla fall en a-kasseersättning, pensionsgrundande… och stod till arbetsmarknadens förfogande…
Jag var helt lugn…
En vän hade också varit arbetslös sedan 2000 … deltagit i en massa meningslösa kurser… varit skolmormor/morfar eller vad det heter…gjort allt vad handläggaren förelagt honom/henne… en två, tre jobb eller så…kanske fem… som hon/han pliktskyldigast sökt men inte fått…
Min vän är fortfarande arbetslös eller har aktivitetsstöd eller …. vad det nu kan heta… I alla fall pensionsgrundande ersättning tills hon/han fyller 65 år… Han/hon har fått en ny handläggare som han/hon inte ens har behövt träffa personligen… de har bara haft telefonkontakt….Många bäckar små… även om de är små… är de pensionsgrundande…
I och för sig bloggar han/hon inte… men har andra fritidssysselsättningar…
Själv var jag så infernaliskt urbota dum… att jag inte utnyttjade systemet… till max… Då hade jag också haft en pensionsgrundande inkomst…
Jag ångrar mig bittert….
Så här blev det för mig.
Jag skickade ut ett cirkulärbrev där jag erbjöd mina tjänster och av cirka 20 kanske …fick jag 2 napp… Ett av dessa napp anställde mig.
Arbetsförmedlingen hade inte gjort ett skiiiit…. under tiden…
Jag började glad i hågen. Efter en veckas arbete bröt jag fotleden… en svår fraktur, som jag fortfarande har men av… Min arbetsplats bestod av min chef… och så jag som sekreterare. I två månader arbetade jag så gott det gick hemifrån… men det gick ju inte i längden…. rent moraaaliskt alltså…. Min chef hade verkligen inte råd… så jag sa upp mig…
Detta var fel nummer 1. Jag skulle naturligtvis ha bett min chef säga upp mig… men då skulle hon inte ha kunnat anställa någon på x antal månader eftersom lagen är så… OM hon hade sagt upp mig kunde jag fått a-kasseersättning efter bara en vecka… pensionsgrundande… Men inte ens efter 45 dagar tog jag emot a-kasse-ersättning (fel nummer 2). Jag stod ju inte till arbetsmarknadens förfogande… Även om jag visste att jag aldrig skulle få ett jobb om jag inte satte till klutarna SJÄLV… så ville jag inte utnyttja ett system med stora luckor… Jag var såååå moralisk och korrekt….
Herre min je…
Visserligen är jag gift med en man som har det bra ekonomiskt ställt… Men vi har alltid haft skilda ekonomier… och nu.. när mina pengar börjar tryta… aktiemarknaden är vad den är… inget inflöde… och u r u s e l pension som deltids- eller halvtidsarbetande småbarnsmamma som jag var, nytt pensionssystem som inte längre tittar på de åren man har haft högst inkomst utan slår ut… så…
Skit!
Mannen fattar ingenting…. (jag har blivit den gamla typen av lyxhustru/hemmafru som får ”hushållspengar”)… och han fattar inte alls… n å g o n t i n g….
Ja ä int´bittää… nej nej… int´ä ja bittää int…
Det som var droppen…. var jakten på den här arbetslöse bloggaren… Jenz…
Skatan slog ihop vingarna och föll ned på sidan och somnade… som klubbad… så där vid 7-tiden igår. Jag har alltså sovit i 12 timmar…
(Stefan Hage… om jag kan tyda signaturen rätt… har tagit fotot)
Jag säger fortfarande inget… så har jag ingenting sagt….
Kameran var urladdad … mobilen var med… men de bilderna får vänta till jag är hemma (sladdlös som jag är)
.. Eftersom SPF (StinaPinaFina) brukar vara mer än reserverad och tydligt visade framfötterna och ville hälsa frågade jag om det var OK…
bröt loss. Man åt… korvar, kotletter, skinkor, potatissallad och bröd på tvären och längden och …drack… öl och snaps och vin och …sjöng och var glada. De ”riktigt” troende väntade till söndagen förstås när Kristus verkligen uppstod och det verkligen fanns något att fira… men …
… ända till toppen. Det var en ”horror” … var tvungen att gå på toa när jag äntligen stod längst upp och njöt av utsikten… så det blev ingen lång paus innan jag fick hasa mig genom en flock med stenbockar på nerfarten… med så´n där rullsten under fötterna.
Patricia var i full färd med att vispa grädde när vi anlände… och sedan blev vi bjudna på än det ena än det andra….
Klaus är Mannens chef delvis nu… helt och hållet då…
Optisk villa….i glaskulan syns landskapet upp och ner…
En fågelholk i plåt… en annan i
glada färger… 
”guldkalven” väntade bara på yster dans….
Här i badkaret kan man redan nu ta sig ett bad… men stället väntar på en rejäl dusch… som kommer på plats till sommaren.
Här ligger Kaxe i blåbärsskogen för ett halvår sedan… i oktober… men det har hänt mycket se´n dess. Så Skatan-Mormor får ta fram sin systemkamera och ta ett riktigt bra foto och måla ett nytt porträtt… av Karl Axel… av mormor Skatan och Mannen kallad för Kaxe. … (det är bara vi och familjen i Skåne som kallar Karl Axel för Kaxe… de andra tycker det låter ”kaxigt” )
i gamla Sverige…
…sagt…
… eller kloor…
Bea har tagit fotot (daggdropp.blogspot.com)
Skatans tankar 