Kategori: Skatans Tankar

Det nya året

… gjorde sin entré utan oss.

Utan Skatan och StinaFina.

Ja, de fanns ju där förstås … men StinaFina fanns där  som ett darrande, hässjande vrak som krafsade med sina tassar i parkett, mattor och till och med i kaklet på toaletten och  förgäves försökte gräva ner sig och gömma sig någonstans.

Det hade hon försökt med i timmar … för … som vanligt …  hade folk som skulle fira in det nya året svårt att ”hålla tiden”. Det smällde redan på dagen … fast inte så farligt i år faktiskt … och så fort det blev mörkt blev det bara tätare och tätare mellan ”skotten” för att bli till det värsta crescendo timmen före och direkt efter midnatt.

I år firade Skatan och Mannen  inte in det nya året med sina vänner i Stockholm som de gjort i ALLA år …. nästan så långt tillbaka Skatan kan minnas och hon tror faktiskt att det är första nyårsafton någonsin som hon varit sjuk …

Så Mannen och Skatan hade ätit hummer och druckit champagne tidigare på kvällen i ”splendid isolation” … eftersom Skatan hade dragit på sig det där  … feber och ont i kroppen och allmänt hängig … och inte kunde vara med på nyårsfesten hos vännerna.

Många gånger under kvällens lopp försökte Mannen också få StinaFina på kvällspromenad för att göra ifrån sig.

Förgäves.

Så fort de kom utanför dörren så small det …

Så … Skatan och StinaFina …  tillbringade båda tolvslaget och  timmarna runt midnatt i det enda rummet i lägenheten utan fönster.

På toaletten.

Mannen kom in till dom med champagnen lagom för att skåla och det var där de önskade varandra ett Gott Nytt År.

Nu får vi bara tro att det blir ett fint  2011 … och inte ett skit-år som man kanske kan befara av inledningen  på det …men …

Skatan är i alla fall full av förväntningar  … och förhoppningar.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Året som gått … i torrt och vått

... eller skall det vara tvärtom …

I vått och torrt …

Nåväl.

Skatan känner sig alltid lite rastlös, lite spänd, lite mer än vanligt orolig vid såna här övergångar … från det ena till det andra, från ett år till ett annat … med alla tillbakablickar och förväntningar på det som komma skall . Därför låtsas hon att hennes eget speciella Nyår infaller på hösten … lite pö om pö  eller peu à peu * … så det blir en gliiidande övergång ”so zu sagen*”.

Skatan skall i alla fall göra en kraftansträngning och blicka tillbaka på det år som bara har 11 timmar kvar tills det slår om till ett nytt. ( nu har de krymt de där timmarna till 7)

Shoot, baby … shoot **

* här svänger hon sig med franska och tyska som om det skulle hjälpa … att lugna ner henne. Det är inte för att glänsa … jo, lite förstås …

** se där kom engelskan också …

1.  Januari månad blev en riktig skitmånad inledningsvis , en månad full av besvikelser och brutna förväntningar på en och samma gång. Sonen fick ännu en pneumothorax och ovanpå det en brusten blindtarm och kan inte åka med sin familj till Thailand och visa upp sin dotter för mormor Gai. Och när någon av ens ungar har det tufft … har Skatan det tufft. Så är det bara. Men månaden avslutades med ”skoj” i alla fall. Kärringgänget från Söderfors träffades hemma hos Skatan och hade hur kul som helst som man alltid har med Margiths (som skulle blivit 61 den 23:e om inte … ) släktingar.

(Att Skatan inte nämner Haiti och andra världsnyheter gör hon för att försöka hålla krönikan kort … jo, pyttsan)

2. Februari. Det går bara inte undvika att tala om vädret då heller. Kallt, kallt och mycket mycket snö. I början av månaden fyllde Skatan år tätt följt av tvillingarnas födelsedag. I slutet av månaden var hon en vecka i Bad Ischl mol allena … utan både StinaFina och Mannen. Den veckan slutade med att hon knappast kunde ta sig hem för sin rygg … aj aj aj … Och i mitten av februari  var Skatan på TV … TV4 … Hon framträdde där som representant för ”äldre bloggare”. Och  fick 2 ”minutes of fame**” vilket visade sig i bloggstatistiken … och det var omtumlande, härligt och ja … verkligen hur kul som helst.

Oj oj oj … vad Skatan  ändå brer ut sig. Nu får hon försöka ransonera orden och inte blaja på i fortsättningen på detta sätt. Skärp dig Skatan. En kort och koncis återblick är vad som förväntas. Varken mer eller mindre.

3. Mars. Den 21 mars skriver hon sitt 1000:e inlägg här på bloggen och i slutet av månaden åker hon tillsammans med Mannen, Sonen, Pa och Alice med bil till Österrike för att fira påsken. De far förstås via Skåne och Yngsjö-folket. Karl Axel fyllde 4 år en 28 mars.

4. April. Påsk i Österrike. Senare till Thailand med Pa och Alice men utan Sonen. Först Koh Samet och sedan till byn utanför Roi Et. Vulkanutbrott på Island och askmoln men som inte berör vår hemresa så … nog om det.

5. Maj. Hemma igen från Thailand … i sista minuten. Bangkok i uppror … de röda skjortorna mot de gula. Barnvakt i Örebro i hällande regn. Roligt men Skatan fick verkligen veta att hon levde. Hon börjar bli gammal.  Och det är ju bra att få veta. En fantastisk Thaizé-konfirmation i Åhus. Ida blev konfirmerad i en fin och annorlunda ceremoni.

6. Juni. Svägerska I fyllde sjuttio och vi firade henne med lunch i hennes egna nya hem. Kronprinsessbröllopet firades med pompa och ståt den 19 juni. Vi tittade liiite på TV … kunde inte hålla oss.  Traditionsenlig midsommarfest hos vännerna på Saltholmen … och så de sista dagarna i juni: Peace & Love-festivalen i Borlänge. Vi bodde hos Sonen i deras nya radhus. Full rulle … helt klart … lite väl full kanske för Skatan som kom ut på andra sidan med fult skavsår under ena foten och linkande som en halt höna … Toppartisten för hennes del på festivalen var helt klart: Patti Smith.

7. Juli. Inleddes med akvarellkurs för Ria Roes Schwarz på Fridhems folkhögskola. Helt fantastisk kurs men inte för Skatan. Hennes skavsår spökade och hon var inte i form efter P & L-veckan. Skånevistelsen avslutades med att vi firade Johanna som blev tonåring den 9:e hemma i Yngsjö.  Femöre-sommar. Träffade Kinesen för första gången … Mannen fyllde år, Svägerska II fyllde år … sommaren gick sin stilla gång. Skatan började blogga i SN … Hon bloggade en sommar … det var kul men … två bloggar blev en för mycket …

8. Augusti. Inleddes storstilat med att Agnes fyllde hela två år på månadens första dag och firades hemma i Örebro … fortsatte med traditionsenlig Kräftskiva (”the same procedure as last year”) Den 21 augusti var det dags för Alice att fira sin 1-årsdag hemma i Borlänge med tillresta från när och fjärran och i slutet av månaden var det dags för Kärringträff igen. Denna gång djupt inne i skogen hos Birgitta någonstans i Hedesundatrakten. Kul som alltid.

9. September. Ria har vernissage på Galleri Sjöhästen. Skatan besökte Skogsnuvan och hade några fina dagar. Inte kunde hon ana att Skogsnuvan var sååå dålig. Det visade sig att hon hade harpest och det är verkligen inte att leka med. Valet ägde rum förstås. Dramatiskt jämnt men det blev slutligen en minoritetsregering (Alliansen). SD i vågmästarroll och mycket snack om detta. Skönt att det är över, tycker Skatan som tyckte det kunde bli lite väl ”hett” i diskussionerna, lite väl oresonligt och positionerat. Konstnären Arne Isacsson, Lars Lerin och Ria Roes´ lärare  avled efter en kortare tids sjukdom.

10. Oktober. Det verkliga sagobröllopet går av stapeln. I Frankrike. På ett riktigt slott. I dagarna tre. Skatans dress går i lila, från topp till tå med en hatt som kröner det hele … Bruden var naturligtvis sagolikt vacker och brudgummen strålande och stolt. Dagen efter hemkomsten inledde Skatan sitt bantningsprojekt hos Kinesen. Akupunktur och diet är vad som gäller ett tag framöver.

11. November. Den första snön kom och den ligger ännu kvar. Det blev kallt, kallare än på flera hundra år … eller åtminstone på hundra. Nobelpriset i litteratur gick till Mario Vargas Llosa. Wikileaks-debatten i full gång och anklagelserna mot Julian Assange för våldtäkt och efterlysningen internationellt debatteras var och varannan dag i alla de medier. Också här hos Skatan. Snökaos och tågkaos tar sin början. Första advent.

12. December. Nobelfesten förstås.Äldsta dotterns födelsedag den 12:e, Lucia och snö snö snö, kyla kyla kyla , tågkaos tågkaos tågkaos. Jullunch hos Skatan, sedan bilfärd på isiga väger till  Skåne där vi stannar resten av juldagarna … härligt med ungarna i snön och nästan alla samlade. Saknar Sonen, Pa och Alice väldigt mycket. Hemma igen. Sjuk och missar nyårsfesten i Stockholm … den traditionsenliga (the same as last year … the same as every year) … 7 timmar kvar till nästa år.

Ja, nu blev det  inte så kort och koncist ändååå  … men man kan ju hoppa och läsa ”styckevis och delt” eller inte alls. Bra i alla fall med denna kraftsamling för Skatan själv. Och nu är det gjort … och hon kan blicka framåt …

Ha det … Syns nästa år igen!

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Det nya året är på ingång …

… och Skatan hoppas att det kommer i tid … och med den ”uppladdningen” som det fått vore det konstigt annars. Hon hoppas att det  inte är överfullt när det stannar på just hennes plattform så hon blir utan sittplats och måste stå där och trängas med sitt pick och pack och sina  krämpor …

Hon hoppas att  rälsen är smord och utan isklumpar eller andra hinder så att det kan ta sig fram utan större incidenter  och att man har lyckats fixa alla växlar som kärvar … och … att man har  tillräckligt många vagnar … Sisådär 12 stycken … vore bra.

Det blir ingen restaurangvagn i glada vänners lag  … inte så fort de kliver ombord i alla fall …  vare sig för Skatan eller Mannen som båda är däckade med feber och ont i kroppen …

Men stå där på plattformen och vänta in det för att hänga med på Det Nya Året … som ju är på ingång …  ja,  nästan kan skymtas där bort i kröken  … det skall de se till att göra i alla fall.

De hänger med …

Skatan prokottar inte slidkrans …

Så här års brukar vi få veta nytillskotten i det svenska språket … och det har blivit 30 stycken sådana i år. Bland annnat ”prokotta” som betyder motsatsen till ”bojkotta” … alltså att man är fööör i stället för emot.

Skatan prokottar det mesta men … slidkrans … är kanske inte så nödvändigt. Eller?

– Vad är det för fel på den gamla ”hederliga” mödomshinnan?

En slidkrans på sniskan i stället för en ” brusten” mödomshinna …

Kanske just att den var så ”hederlig” … kanske är det just därför  man =Åsa Regnér (RFSU) ville byta ut namnet …

Men det är väl … om något … bara ”kosmetiskt” . Vad förändras i sak med det bytet?

Kan man inte komma tillrätta med den obefintliga mödomshinnan utan att så att säga ”döpa om” den är det inte mycket bevänt … De unga brudarna i så kallade ”heders-kulturer” lär få visa upp bröllopslakanet ändå vare sig det är slidkransen som har fläckat lakanet  … eller den där mödomshinnan som ju ändå inte finns.

Ett annat nytillskott är fiskpedikyr … som betyder att man gör pedikyr med hjälp av fiskars aptit på hudavlagringar. ”Avdelning vidrigheter” tyckte DN … men sååå vidrigt är det väl ändå inte … och något skall väl fiskarna ha sig till livs.

Vi människor kan ju stoppa i oss ett och annat … bra mycket ”vidrigare” … tycker Skatan.

Ett nyord som Skatan saknar … ett fenomenalt nyord … som skulle vinna en nyordstävling med lätthet om en sådan utlystes förstås … är ordet Kåtkotlett…uppfunnet och använt av Lilla Blå om sin kalendergosse, Mads Mikkelsen i Lilla Blås egen julkalender 2010.

Det är ett så fenomenalt begreppp … ääär det inte?

Kåtkotlett!

Man hör och ser direkt framför sig  vad det rör sig om … något saftigt, kotlettaktigt för att inte säga biffigt … som man kan ”dregla över” … och Lilla Blå  har i sin kalendergosse också givit oss det bästa av exempel på just en sådan kotlett, Mads Mikkelsen, denna Kåtkotletternas Kåtkotlett, och med entré som begrepp den 2 december.

Skatan har allvarliga funderingar på att uppmana sina bloggvänner att lista fem (5) av sina egna Kåtkotletter … ja smaken är ju som baken delad … det vet ju alla. Det kan till och med smyga sig in en skinkstek bland hennes egna kotletter … måste hon erkänna. Vore inte det en ”utmaaaning” att tänka till på det ”köttsliga” så här i slutet på ett gammalt genomlevt år och i början på ett nytt, fräscht.

Kram på er … och Gott Slut önskas så länge …

, ,

Återfunnen

På vägen hem  från Skåne pausade vi förstås för att få något i magen och för att StinaFina skulle kunna slå en drill och vi sträcka på benen.

Då … när vi stod där parkerade … i Jönköping tror jag det var ….  tappade Mannen något mellan sätena. När han skulle plocka upp det såg han något annat glänsa till.

– Det ligger något rött härnere, sa han med ”glimten i ögat”.

Jo-o, mycket riktigt. Det var Skatans borttappade och polisanmälda och spärrade mobiltelefon som låg där och ”glänste”.

Som hon hade letat … och också preciiis där …  men … mobilen, den hade Skatan varit blind för.

Och något annat konstigt … nästan mystiskt … är att Skatan inte heller nu hittar den kommentar eller det Facebook-meddelandet där Skogsnuvan talade om precis var Skatan skulle leta för att hitta mobilen.

Så här skrev hon på ett ungefär …

– Leta till höger i bilen … inne i den och utanför i snön.

Genast som Skatan fick detta tips rusade hon ut och letade till höger … mest till höger om det högra sätet men också till höger om förarsätet men såg ingen mobil. Kanske den hade dolt sig under sätet och ruskats fram när vi körde på något guppigt.

Kanske …

Hur det är med den saken vet ingen … men en sak vet Skatan och det är att Skogsnuvan har krafter och ”ser” som ingen annan … och att man kan ”lita på henne”.

Hon hade ju helt rätt !!!

Nu skall  Skatan att ara ”låsa upp” spärren, tala om för polisen att mobilen är återfunnen och kanske putsa upp den lite …

Deeet tycker Skatan att  den är värd …

Våra julklappar är på plats

… här hemma och där de skall hänga hädanefter.

Mannen och Skatan har ju gjort några riktiga konstkap …som vi gav varandra till julklapp

Det var på vernissaget av Maria-Thérèses tavlor i Stockholm på galleriet med det spännande namnet A Lost World som vi blev alldeles förhäxade av speciellt två av hennes fotografiska konstverk …  Sjön och Den Andra Hemligheten …

Sjön

Som vanligt gör naturligtvis inte min egen fotoförmåga konsten rättvisa. Bilderna har ett djup och en ”hemlighet” som är svår att förmedla så här.

Den andra hemligheten

Men en sak är säker … man kan stå försjunken länge framför tavlorna  och liksom komma in i … dyka ner i …  ”A Lost World” … ungefär som Alice gjorde  i Underlandet …

Lyckan

Måndag middag … julen var över … och hemfärden för familjen B stod för dörren. Man skulle bara få i sig lite mat i magen innan det bar av norrut …

Dagen var gnistrande kall …

Nu skulle det bara sägas adjö ute i stallet och i hagarna …

– Hej då Asta … vi ses snart igen …

Asta är ju Karl Axels egen häst … ja, nästan hans egen i alla fall …   och lite Agnes´ också … och Alice kanske kan få låna henne  hon också …

Sen var det stallets tur att ses över en sista gång …

Kanske stryka en katt över ryggen  …

Fjordingen Fjalar stod kvar i stallgången och höll på att ryktas. Han skulle ut och dra vagn och ”springa av sig lite”. Ville Karl Axel åka med … ?

Mamma hade ju sagt att de skulle åka hem direkt efter lunchen … hm … och den var ju så gott som klar.

– Näe … jag hinner nog inte …jag skall åka hem …

Mormor Skatan såg besvikelsen i ögonen på killen och frågade om det var sååå in i bomben viktigt att äta ”på minuten” … visst skulle väl  Kaxe hinna åka en sväng …

Jo, det skulle han hinna …

Det var bara att hoppa upp i vagnen och så leddes Fjalar ut på vägen … Margit, som Fjalars ”matte” heter, ledde honom till en början … men hoppade sedan på … och så försvann de  i fjärran …

Och hemma på gården väntade vi … och väntade … och väntade …

… för Agnes hade  fått lov att åka med sista biten tillbaka till stallet …

Och till sist kom dom … vi såg något långt där i fjärran närma sig … snabbare och snabbare…

– Kunde det vara …

Jovisst var det dom … och Karl Axel var den som satt vid tömmarna och styrde …

En stolt Karl Axel satt där vid tömmarna … och Fjalar hade traaavat också, mormor, han hade traaavat …

Lyckan var fullständig …

Nu kunde man åka hem …

Julen 2010

Julafton

När Skatan hade snott färdigt  där på julaftonens morgon var det så äntligen dags för jullunchen på Villa Skogsberg …

Pappa hade till och med vågat sig  ut på vägarna med Bror R vid ratten och tillsammans med Z, R:s käresta. Svägerskorna … både I och II … kom med tåget någotsånär punktligt och Syster Yster med sin egen inhysing Salli kom åkande från sitt håll. Alla svägerskorna på ömse håll … från min och Mannens synvinkel alltså … skulle bo kvar.

Jullunchen kunde börja …

Den inleddes traditionsenligt med egen glögg efter recept från Svärfar, ett recept som gått i arv i generationer … det knepiga är att få tag på toppsockret men sist gick det bra att inhandla det på Skansen …

Ni kan se en svag låga mot allt det vita när sockret brinner och smälter ner i brännvinet … Godare glögg finns inte att få … och välgörande stark dessutom.

Pappa satt tålmodigt och tittade på skådespelet och väntade …

Sen gick allt sin gilla gång …

Alla åt  … så att de nästan sprack av sillarna, den inlagda strömmingen, laxen, skinkan, korven och och pressyltan, det goda hemmabakade vörtbrödet, whiskycheddarosten  … drack julöl och snapsen den lille och sjöng därtill … och pappa fick njuta av två (2) portioner av sin älsklingsrätt lutfisk på bohusländskt vis … med gröna ärtor till den vita fisken och såsen.

Alla blev mätta och belåtna

Ingen ville … som vanligt …  egentligen vara med på bild och flinar sannerligen inte upp sig … men det vaaar en trevlig jullunch med allt vad därtill hörde … till och med mandelmusslorna … men dom hade Skatan inte bakat själv utan köpt från konditori Princess …

Pappa & Co åkte hem till sitt efter kaffet … Vi andra satt länge och pratade, knäckte nötter, åt frukt och hade det bra … och åt så småningom  igen … kvällsmat …

… och så var julaftonen till ända och vi gick alla till sängs … Syster Yster här hos oss … medan Svägerskorna hade lyxat till det och bodde på hotell.

Det bleeev verkligen en trevlig julafton … men en ”vuxen-julafton” … och Tomten kom inte …  och allt blev ju liksom lite annorlunda utan ungarna … Skatan saknade dom så … men ändå …

En riktigt God Jul … blev det … trots allt.

Juldagen

… blev resdag för Mannen och Skatan och StinaFina.

De startade efter lunch och åkte genom ett vintrigt Sverige … söderut …

…  till Skåne och Yngsjö och Furuboda och Johannagården och döttrarna och Svärson I och II och barnbarnen … som Skatan längtat sååå efter.

För det var verkligen längesen.

De som saknades … och de saknades så det sved som eld i Skatans hjärta  … var förstås Sonen, Pa och lilla Alice  som ju firade sin jul på andra sidan jordklotet … men de var med … lite grand … på ett hörn ändå  förstås … andligen  och  genom ”etern”  … med hjälp av teknikens under.

Vi kom fram så sent att ungarna redan var klara för sängen så ”julafton II” fick skjutas upp till Annandagens morgon …

Det var klart och  mycket snö … mycket snö … och lika kallt i Skåneland som hemma.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annandag Jul

Morgonrundan med StinaFina gick förstås till stranden och det var snö … snö … snö … och ett kallt hav som mötte oss …

Hemma igen var alla på benen … frukosten framdukad … och i full fart med att inmundigas …

och ungarna väntade på julklappsutdelning II förstås … som ägde rum geeenast efter maten.

Glitterskorna var för små … men diademet … det fluffiga glamorösa diademet … passade Agnes som en smäck …

… och det gjorde landslagsdräkten på Karl Axel också …

och  leksakerna … som inte är med på bild … utföll till största belåtenhet …

Det är inte bara leksakerna som inte är med på bild …

Skatan hade verkligen problem …  som vanligt är alla skygga som Greta Garbo … och vill inte fotograferas … och här följer ett … inte-vill-vara-med-på-bild-potpurri … så ni  kan få en vag uppfattning hur Skatan haaar det …

Det är bara  …


… bara lilla Agnes …

och lilla Agnes … som inte är skygg som en hind

Bakom täcket döljer sig Ida

… som egentligen ser ut så hääär nuförtiden …

Och  Skatan lyckades också  fånga JoJo  …

tillsammans med sin morbror … Svärson II … (Minspelet avslöjar ett visst motstånd men hon är nog inte heller helt medveten att Skatan var framme här med kameran …)

Efter frukosten var det ut som gällde  … ut i snön och det härliga vädret … till snökojan och buset … och vintern …

Vem har sagt att det inte finns snö i Skåne?

– Va?

Det är måååndag morgon och StinaFinaPina ”is back”

… och själva Julens nätter är över för den här gången.

Nu tar vardagen över … nja, inte riktigt förstås … en del är lediga från jobb och skola ett bra tag till …

Och Skatan och Mannen är ju ”lediga” för jämnan.

Natten har varit lika lång som den längsta Midvinternatt  … och det är StinaFinaPina som ”ställt till det” så.

Hon är ju … som en del av er redan vet  … en dvärgschnauzer.

En råtthund.

Inte i den bemärkelsen att hon stammar från råttsläktet …då hade hon inte varit en hund i familjen A, inte …

Nej, hon gillar att jaga de rackarna. Och fånga dom med tassarna. Och  just det användes hon till förr på gårdarna. Att hålla rent från råttor och möss.

Och den instinkten sitter i generna … En  egenskap som sannerligen inte låg ”djupt begravd” inte. Nej, den var synnerligen  lättväckt …

Och finns det möss som lever rullan på nätterna så finns det … och dom är till för att jagas förstås.

Mössen i väggen och Skatan har fört en ojämn kamp denna natt om StinaFinaPinas uppmärksamhet.

Minst sagt.

En liten, knappt hörbar skrapning i väggen och StinaFinaPina for upp som en galning och in under sängen eller soffan och krafsade och morrade och gnydde …

Och Mannen snarkade …

Till slut var det kopplet som gällde … hon fick hållas kort … och det gick väl så dääär. Skatan fick bara ett ryck då och då i koppelhanden i stället för att behöva upp och jaga efter en krafsande, gläfsande hund under säng eller soffa.

Nu … framåt morgonen … äntligen … har Skatan smugit åt sig datorn … och lämnat rummet där StinaFinaPina och Mannen snarkar i kapp …

Mössens dans i väggarna är över för i natt  … också de rackarna  har gått till vila …

… endast Skatan är vaken …

Läs även andra bloggares åsikter om

I förbifarten … från Skåneland …

… femton grader kallt … stugan full av ungar, hundar, hästar … ja, inte i stugan direkt … men … katter … och möss som pilar omkring i väggarna.

Och ute är det snööö, blå himmel  och driver höga som hus.

Kom inte in på nätet i natt … och nu … andra ”bullar” i ugnen om man så säger.

God fortsättning på er … out there …

Syns …

Tipp tapp tipp tapp …

… endast Skatan är vaken …

Ända sen klockan fyra har hon tipptappat och fixat och donat.

Ni känner ju henne ganska bra vid det här laget. Hon är då alltid ute i sista minuten …

Och med lite mutor åt nissarna har det gått undan …

Hon har dukat bordet, tömt soporna, druckit te, slagit sönder glas, sopat upp och dammsugit skärvorna, strukit servetter, satt upp bonad på spisen … hmm …

… satt cyklamen-krukorna i vatten …. tagit fram frukt …

Mannen och StinaFina sover fortfarande sin skönhetssömn …

Klockan har hunnit slå sex.

Nu skall Skatan sätta fart igen … skala potatisen … göra lutfisksåsen … och lite annat jox.

Ha en fin, härlig, lugn julafton … men missar ni  …  ingen fara … den kommer ju  nästa år igen …

Läs även andra bloggares åsikter om

En Riktigt God Jul

… passar Skatan på att önska er alla redan nu.

Dan före dan kommer att bli hektisk och man vet aldrig när hon får tid.

Den här julhälsningen har Skatan i sin tur fått från en vän … och eftersom den var något alldeles särskilt … måste Skatan ge  den vidare till alla sina vänner i bloggvärlden förstås!

Så då sätter vi igång …

Innan du blippar  på  själva … Skatans Julhälsning

läs denna ”bruksanvisning” (speciellt för icke engelsk-talande vänner):

När du ser ett kuvert … blippa på

1 ) Frimärket

… sen på …

2) Den största snöbollen

3) Bygg sen en snögubbe genom att föra de två andra snöbollarna på plats.

4) Blippa på snögubben

Sist men inte minst önskar nu  Skatan och StinaFina Eder alla en härlig fin fröjdefull vilsam och lugn jul …

 

En mer än vanligt rörig dag

… har Skatan haft hittills …

Det är kallt som attan … minus sjutton grader … fast sol och blå himmel.

Lilla a gjorde en snabbvisit på morgonkvisten på sin väg mot söder. Vi hade en snabbfika tillsammans och snackade om våra barn och barnbarn, nyheter från Borlänge, vädret förstås och väderprognoserna för julhelgen. Hon skulle ända till Halmstad och väl iväg härifrån var hon fast redan efter några mil och kröp fram i tjugo kilometer i timmen på motorvägen.

Örebroarna skall ge sig söderut i morgon … de skall jula i Skåne och här hos oss tänkte vi oss fira jul med resanden från Stockholm och Enköping … som kommer hit dels med tåg, dels med bil.

Och på juldagen tänker Mannen, Skatan och StinaFina sig också söderut,  till Yngsjö.

Pappa börjar redan ängslas för de braskande väderprognoserna  … men Skatan … som i vanliga fall har lätt att hetsa upp sig …  försöker övertala alla att ta en dag i sänder …

Och så har vi handlat maten … i långa banor … mycket folk, trång och byschigt … och alltid är det något som har tagit slut eller fattas …

Nu skall Skatan göra en omgång köttbullar till så att hon inte behöver bekymra sig om att det inte skall räcka  … och så skall hon grava strömming och …

Skatan var hos Johannes Mao (Kinesen … men han gillar inte att Skatan kallar honom så … så det skall hon sluta med) i hans Chinese Supermarket för att säga God Jul och handla lite räkor och när Mannen hämtade henne där med bilen hade han … ja bilen förstås …  blivit påkörd.

Attans.

Nyyya biiilen …  och allting … *buuu* …

Dörren går knappt och stänga och det är en stor buckla … Gubben som körde skyllde på sin gumma som satt bredvid och hetsade … enligt gubben alltså …

Typiskt gubbar att skylla ifrån sig.

Mannen har alldeles nyss åkt iväg för att få försäkringspapper och sånt påskrivna … vi har ju planer på att resa till Österrike i januari så nu gäller det  att snabbt få bilen i farbart skick …

Men till Skåne lär vi kunna köra,  tror Skatan …

Om inte vädret … förstås … ställer till nåt elände.

Det var dagens rapport … sent omsider.

Ha det …

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Det har varit kallt här idag

… svinkallt.

För våra förhållanden förstås … minus 17 grader!

Redan i morse kunde Skatan ana att det skulle bli en kall dag när hon försökte fånga Månen på bild …

… och det ljusnade borta i öster …

Ännu lite senare kunde Skatan genom det andra köksfönstret  se att det skulle bli en fin dag …

Kall … men fin och med klarblå himmel …

Och visst måste man medge att det är vackert … solljuset och snön och … den blå himlen.

Avigsidan är förstås kylan … och skottningen … Mannen var ute klockan sju i morse och skottade hela långa uppfarten. Och det gäller ju att få undan snön också …

Skatan körde fast ordentligt med bilen på stan idag … och fick hjälp med att få den fri. Där hade stan inte lyckats få undan så mycket snö, inte.

Och det lär komma mer … sägs det …

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Vintersolståndet

har Skatan alltid ”firat” idag … Tomasdagen … eller rättare sagt i natt … natten mellan den 21 och den 22 december.

Fast  idag har det ”ramlat över” midnatt till den 22 december …

Kort svar: Vintersolståndet 2010 inträffar (svensk tid) den 22 december kl. 00.38.                                                                       (Högtider, en WP-blogg)

Midvinternattens köld är hård, stjärnorna glittra och glimma  …

och det gör dom denna tidiga morgon … inte stjärnorna …  men Månen … den dramatiska Fullmånen … denna morgon dan före Midvintersolståndets dag …

Foto: Bark på Flickr

Skatan försökte ta en bild av Månen som  men det blev bara midvintersvart … Månen hade hunnit undan … men så här såg den verkligen ut … innan den stack iväg.

Inte ens de dramatiska mörka skyarna som lystes upp av månens skiva när han dök upp bakom en molnkam … fastnade på bild …

Svart svart svart … denna midvinternatt.

Det finns ceremonier för att fira ljusets återkomst … människor som träffas, äter och dricker  och firar … som Skalleper och hans vänner …

Men det gör inte Skatan … utom i sitt stilla sinne. Då tänker hon på Skogsnuvan och alla sina vänner som bor ännu längre norrut i Sveriges avlånga land där knappast Solen orkar upp förrän hon tycker det är  dags att krypa till kojs igen. Då kan det lysa upp lite … med en Fullmåne …

Nu vänder det!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

PS  Skatan läste just i tidningen (SvD) att ”Frånsett all snö ser det mörkt ut i landet – först en total månförmörkelse idag (inte i morse det kan Skatan försäkra … då lyste Fullmånen som bara den när han dök upp bakom molnen) och sedan vintersolståndet – årets kortaste dag, i morgon.”

Men nuuu … vänder det!