Jag har gjort en dagboks-Sida som ni kan besöka och läsa om början …iallafall… på det fantastiska bröllopsfirandet i Thailand…. Bilderna kommer att bli större och större allt eftersom….
Idag skall jag börja … ta itu… med bröllopsbilderna*… men först….
…måste jag bara återge något glädjande som jag läste i tidningen (SvD, Skönhet, Hedvig von Mentzer):
”Låt ansiktet glänsa” är rubriken 
”Är det något som ska blänka i vår så är det hyn….. På Vivienne Westwoods visning gick…. ett steg längre och använde en glycerinbaserad sprej för att fuska fram svett”.
”….Det är dock en fin linje mellan dyr och daggig och fet och glansig. Till vardags är det bäst att satsa på lite mer måttligt blänk.” (Så var det med det…. Skatans anm.).
Skatan har alltså fått en look …. en precis helinne look … om jag kan hålla det inom rimliga gränser. Fet och glansig….det är ju faran förstås….
* Bilderna från semestern i Kroatien i höstas ligger fortfarande obearbetade… hmmm… med deet är lite annorlunda … eller??
Jag har vågat mig på…
… att kapa Sonens blogg och … göra den lite fin tills han kommer hem med sin nygamla fru…
Gör gärna ett besök hos Chang och Mott… så får ni se vad jag ställt till med…
Jag är helt övertygad om att han inte blir arg. Då skulle han inte gett mig tillträde alls…
Var kan man kommentera ?
… i den här nya bloggen som Skatan skaffat sig… kanske ni frågar er?
Jo… nu finns möjligheten att kommentera FÖRE…INNAN…inlägget… strax under rubriken… Lite svårt kanske att hitta men…
Visst är det kul med förändringar om än i det lilla. Den här förändringen … måste jag erkänna… var mindre bra. Det gäller att rolla upp efter att man läst det låååånga inlägget…
Apropå mitt nya sidhuvud…
Jag upptäckte denna fågelblandning… koltrastens huvud med sin gula näbb men också med en uppkäftig liten tofs på hjässan… och så skatans stjärt…svartvit… Margith och Skatan i ett så att säga… Sammanblandade. Det tråkiga är att vi sitter i bur. Släpp fångarna loss!
Varför måste du ändra heeela tiden…
frågade mig Stora B på Facebook…
Nu är det så… att jag bara är så… lite orolig. Och nu … när jag sett temat hos Halvar… så måste jag helt enkelt prova…om den skulle passa. Men… jag är nog snart tillbaka på Neat igen…
Att jag ändrade mig på Facebook.. där ändrade jag min avatar från ett skathuvud till ”mitt” huvud… Jag är ju inte en skata däär…
Så är det… 🙂
Vilket jobb….
Igår satt jag så gott som hela dagen och retuscherade, förminskade, tog bort, sorterade … alla mina foton… nej inte alla … ännu …
När jag skulle logga in och skriva i bloggen… kom jag inte in. Jag försökte och försökte… Jag lyckades aldrig. Just nu sitter jag vid Mannens dagor…
Hurraaa!
Djupingen Göran Bength har tagit fotot av blåmesen… som brukar komma och hälsa från min mamma…
Få se nu vad som väntar denna vecka…
1. Kl 08.00 skall jag laseroperera mitt vänstra öga… Jag tycker mitt högra är minst lika dåligt att se med… dubbelseende, dimmigt. Men det blir det vänstra…
2. Jag måste försöka få en tid hos frissan för utväxten… Vet ni vad det är…utväxt. Mannen vill inte släppa fram gumman i mig… ännu…frissan säger att jag med min ”unga” ansiktsfärg inte skulle ”passa” i grå-vitt…hmm…. så Skatan rättar in sig i leden..
3. På torsdag skall StinaPinaFina bli riktigt fin och trimmad medan Skatan-Matte är i Stockholm med sin dj-a (ursäkta!) … fot.
4. På fredag åker vi alla tre till Stockholm igen! Mannen till jobbet och StinaPinaFina och Skatan promenerar under tiden i Vanadisparken och kollar in hundläget…
Vid lunch … eller så… åker vi till P som finns i Uppsala på ett hospice…och är mycket sjuk. Syster Yster är långt ifrån yster. Hon har det tufft också naturligtvis. P har äntligen börjat ”förlika sig” med vad som komma skall. De har pratat om sina rädslor… de får hjälp. Vad vet man. Hur man reagerar på att veta att tiden är kort, utmätt… Vi skall alla dö … jag trodde jag var ”botad” från rädslan när Margith gick bort… men den har smugit sig på igen. Jag har ju så otroligt mycket som jag vill uppleva… nuuu… i detta livet.
5. Om det inte snöar… åker vi till Skåne och Johannagården. Det får inte snöa för vi har ”veckan” här hemma… att skotta, sanda och OM det snöar kan vi inte åka förrän på söndag…
6. På måndag… färjan till Sassnitz…
Men det är ju veckan efter denna vecka! Ta det lugnt, Skatan!
Sabai sabai
Och så några "familjebilder"… också från mobilen…
Mannen med sin eviga tidskrift… (tidskriftsläsandet är lika passionerat för Mannen som bloggandet för Skatan)
Mannen steker sig på ”våran” strand nedanför hyddan… Inte ett moln… så långt ögat kan nå… Och inte några andra levande varelser heller… Splendid isolation!
Sist … men inte minst … klippte jag min stortånagel för att pryda den lilla plätten direkt utanför hyddan… Ville inte vara sämre än Pål Pommac hos Lilla Blå
Och så några ”familjebilder”… också från mobilen…
Mannen med sin eviga tidskrift… (tidskriftsläsandet är lika passionerat för Mannen som bloggandet för Skatan)
Mannen steker sig på ”våran” strand nedanför hyddan… Inte ett moln… så långt ögat kan nå… Och inte några andra levande varelser heller… Splendid isolation!
Sist … men inte minst … klippte jag min stortånagel för att pryda den lilla plätten direkt utanför hyddan… Ville inte vara sämre än Pål Pommac hos Lilla Blå
Mobilbilder huller om buller… och korniga bilder… men iallafall…
‘Här visas ett potpurri från Oodies Place Alla Hjärtans Dag när Thai-Tina hade hjärtdiadem och var helt klädd i rött… Hon lånade ut diademet till Tien under kvällens lopp… Vi hade … som varje kväll … en helkväll…
Oodies Place… the best… of Places…
Alex i sin hatt…
Buffalo Man sjunger här och spelar trummor med basgitarristen som vi kallade Stoneface…
Oodie himself… När han inte var på plats dansade råttorna på bordet… och det var fullt ööööös….Men Oodie själv var också bra. Så det så.
Stoneface, basgitarristen… här med ett leende ialolafall…
Tony tittade in var och varannan kväll och sjöng … blues… och ..tja. … han hade kommit till Koh Chang för 2 veckors semester och är fortfarande kvar… efter 7 år….
Här sjunger Thai- Tina Turner… eller Mrs Ellen som hon egentligen kallar sig för. 
Det är varmt… och hett… och vaaansinnigt…
Mannen och Skatan och Janta och Pa… på Oodies förstås.
Ett akvarie och en klocka… på Oodies… förstås…
… och så hääär trångt satt Skatan med benen (som inte blivit tunnare… ) för att komma hem..
…men nu sitter jag här med mina prickar över a och o för att kunna åstadkomma äähh eller öööös…och mina ringar över a för att få till ett litet åååååh …. Skööönt att vara hemma ocksåååå…
Rapport nr 10… den sista fran Koh Chang och White Sand Beach
Stora E var hos oss pa ”var” strand igar… och vi at ocksa lunch ihop har..
Nu har jag packat nastan allt… forstar inte att man har saaa mycket mer nar man aker hem. Kan det vara allt man koper …
Nar vi satt dar pa Oodies Place efter en lika god maltid som den forra… tillsammans med Chang och Mott (Stora E ville ata ensam… tyckte att det blev lite sent)..sa vem dok upp vid mikrofonen for trubadur-timmen… om inte Buffalo Man… som i vanliga fall ar trummis och sjunger lite grand … med mer kansla an skicklighet.. Han berattade att Alex blivit sjuk ( what can women do with a man .. sa han lite kryptiskt)… Och da var det ju en himla tur att det hade varit en san verklig hojdarkvall kvallen innan… Da var det ooos ma jag saga. Vi lyssnade nagra latar och betalade sedan for att komma tillbaka och lyssna pa bandet och Thiens gitarrspel… Nar vi kom ut regnade det, fint fint regn och det var sa skooont. Stora E har berattat for Kristina att vi visst har haft ca 37 grader varmt… vilket jag inte visste. Men varmt har jag ju kant att det ar forstas….
Val tillbaka nar Bandet korde igang… och allt var naastan som vanligt… hejdade sig Thai-Tina … riktade sig till oss och fragade om det var var sista gang pa Oodies den har kvallen… den har gangen. Hur i all varlden visste hon det. Den enda som visste det var ju Alex… Han maste ha kontaktat Bandet pa nat vis… Och det blev avskedsmusik forstas… Oh vilka manniskor… och vilka musiker. Helt fantastiska!
Snart kommer egna bilder harifran att dyka upp…. vid tillfalle. Och jag kommer naturligtvis att beratta aaaallllttt om brollopet. Kramar och vi ses i gamla Sverige dar uppe i nord….
Rapport nr 9 … fran Koh Chang och White Sand Beach Resort…
Igar tog Skatan en paus fran stranden…. lamnade Mannen i sin solstol och gick in till ”byn” for att handla lite… Det bidde nagra ramar till fotografier i nagot morkt traslag… till fotografier eller till sma malningar… Jag borjar bli sugen igen att mala… har inte gjort mycket sedan Margith gick bort….
Och sedan en kjol som Skatan skall ha pa Oodies Place ikvall… den sista… da Mannen och jag bjudit Chang och Mott och Stora E pa middag innan musikaftonen drar igang.(Stora E har antligen tillfrisknat nagotsanar stackarn… tur att hon hade en vecka fore brollopet och brollopsdagrna innan hon blev sjuk.. D… en av medresenarerna blev jattesjuk i Bangkok redan men Janta kopte nagon ”dunderkur” och hans hoga feber gick bort… livsfarligt ??? Man undrar ju vad det var i den medicinen…Och vi satt alla i den dar minibussen med luftkonditionering tillsammans med en yrande D utan att bli smittade… utom da kanske Stora E)
Efter frukost skall Skatan njuta av oljemassage an gang till… Man blir sa len och fin och avslappnad… Ingen person pa bilden ar bekannt… har kopierat den fran Googles…
Nedrakningen borjar…Rapport nr 8 fran Paradiset Koh Chang…
Nu ar det bara 2 dagar kvar… Pa torsdag aker vi till Bangkok och flyger hem pa kvallen… Tiden har verkligen runnit ivag… snabbt som bara den… som sand som inte fastnar i fukten nar man silar den genom fingrarna… Snabbt och lattjefullt…
Thai-Tina oste pa som vanligt igar pa Oodies Place. … Hon kommer visserligen fran Fillipinerna… men for mig ar hon ratt och slatt… Thai-Tina Torner. Och Thiens gitarrsolon… Skatan ryyyser. Varje kvall tillagnar Alex oss Bob Dylans Hard Rain… som han ocksa dedicerar Orak Obama …(anm. . Vad skriver jag…Orak ??? jag menar forstas Barak .)….
Igar at vi ocksa den absolut godaste ”icke-thai-maten” just pa Oodies Place… trakolsgrillad stek…. wow..
Good Mooooorning, Koh Chang…. Rapport nr 7
Igar trodde jag absolut… att det skulle bli den varmaste dagen… men… idag… maaaandag morgon … redan … ar det hur varmt som helst, helt vindstilla och inte ett moln ”sa langt ogat kan na”
Grabbarna ar ute och fiskar… sa om det blir fangst sa har vi mat pa bordet ikvall ocksa…
Maste tyvarr meddela att Thai-Tina Torner kommer fran Fillipinerna. Och det later ju inte lika bra med Fillipin-Tina ?
Igar var det sa varmt sa det blev frukt-juicer. Skatan avstod t o m fran kaffet med Bailys… for kaffe blir man ju sa jatte jattevarm av…
Sent pa kvallen blev det en Chang iallafall. Vi gillar det olet allra bast…
Rapport 6 fran Koh Chang… Vad ar det for en dag…
… ar det en vanlig dag… Nej det ar ingen vanlig dag… for det ar Nickans fodelsedag. Hurra Hurra HURRAAAA!
Grattis Nickan och hoppas du far en riktigt fin dag och att StinaFinaPina ger dig en fodelsedagspuss… Har kommer en fran mig … och Mannen… och Sonen Chang… och Pa Mott….
Det var inget vatten i vattenfallet… Elefanterna var enoooorma och eftersom Skatan ridit en gang i Phuket pa en san dar bjasse… stannade Pa och jag kvar i ”baslagret”, matade de kvarvarande elefanterna med sma lackra bananer… och at en del sjalva ocksa och hade en trevlig ”tjej-snack-stund” tillsammans… Sedan akte vi vidare med tuc-tuc till sodra delen av on och at krabba… som vi pekat ut fran en bassang… blev bjudna pa Spy… det var ju Alla Hjartans dag… och en rod ros at damerna…
Mannen och jag var som vanigt pa Oodies Place. Thai-Tina-Torner hade sma vippande hjartan pa huvudet och var helt kladd i rott… dagen till ara… Nar Sonen och Pa kom in … gick ett sus och Alex (vi har blivit Alex med sangaren) sjong Angel (Rolling Stones) Hon var saaa sot i nyinkopt vit klanning med roda blommor och … med sitt nya halsband. Oj oj oj…
Mannen och jag ger sa mycket tip (dricks) att en sang presenterades som en ”present” till oss fran Alex… The times they are a changing, Bob Dylan…. som han vet att vi tycker om. Han sa att vi bidrog att forsorja alla hans 7 barn, 10 hundar och igar inga katter… i forrgar hade han inga barn, men desto mer katter….
KRAMAR 🙂
Rapport 5 fran Koh Chang
Idag blir det en kortis… for vi skall pa utflykt i Nationalparken till vattenfall och elefanter…
Kan ni gissa var vi slutade var kvall igar ocksa ???? Joo… ni har alldeles ratt. Pa Oodies Place… men bara Mannen och jag Innan dess hade vi solat latat oss … och atit pa ett annat stalle dar jag ”undervisade” Sonen Chang om vikten av att vara rooomaaantisk. Sa nar Mott-Pa gick tidigare passade han pa att kopa ett halsband till henne… for i dag ar det ju Alla Hjartans dag 🙂 …
