Kunde inte låta bli att ge mig in i debatten om vad den skall heeeta. Hos Mymlan är det som den här frågan ställs och nöts och blöts.
Vad skaaa vår, vi kvinnors, heta, benämnas, kallas. Muff … eller?
Etikett: Blaj
Blåbär, blåbär var vad de plockade …
Dala-gänget med Sonen i täten.
Blåbär
En upplysning … på förekommen anledning.
Är så himla trött att jag inte ens orkar blogga
Och dååå är ”the bottom” nådd.
Sedan 3-tiden i natt har jag suttit och surfat runt för att hitta nåt intressant. Ögonen går i kors av trötthet men benen RSL- spritter … som vanligt. (Måååste försöka få tag på ”min” läkare för diskussion … verkligen). Jag läser och engagerar mig men … orkar helt enkelt inte ta tag och blogga om än det ena (Kalle Anka) eller det andra (simdräkter eller nåt) eller. Har också lite slött tittat på mina ”närmaste” bloggare …
Nej, nu går jag in och försöööker sova några timmar till … innan den riktiga dagen börjar och jag skall åka till Nyköping och klippa mig och köpa present till den lilla tösen som blir 1 år.
1 år … fantastiskt egentligen. Ett oskrivet blad, som ”dom” säger. Med hela livet framför sig.
Hur Skatan hamnade där hon hamnade …
”De som lever. De som alla börjar den här dagen med att leva. Någon av er som lyssnar på det här, kommer möjligen dö idag. Men nu lever vi, just nu lever vi.. hajar ni, kan ni blunda och känna tacksamhet för de, eller är ni för lata,,, nej det är inte, blunda nu då, känn hur du lever, hur du idag, förmoligen oxå resten av hela den här dagen kommer göra det, kommer leva, va, känner du – vilken grej… ” (Bob Hansson)
Jag var ute på min dagliga bloggrunda och läste lite här och lite där. Först hamnade jag hos Soldansaren och där blev jag nyfiken på hennes blogroll. Och så hamnade jag hos Bob Hansson och läste hans senaste inlägg från 2008, tror jag. Det är från det inlägget som jag citerar …
Och
För att kunna kommentera måste jag bli medlem i My space och så blev jag det. Och fick en ny blogg på köpet. Det var ju inte riktigt vad jag tänkt mig men är det så att Bob Hansson inte har skrivit i sin sedan 2008 behöver jag ju inte göra mer än något inlägg om året.
Vad gör man inte för att kunna kraxa lite varstans …
Skatans första dopp i sommar
… skedde i ett nästan 30-gradigt vatten i poolen hemma i stan medan vi väntade på att tvätten skulle bli färdig.
Deet är lagom temperatur för Skatan.
Men inte för StinaFina som flämtande låg och såg på …
Stiltje
Vindstilla?
Nej.
Det blåser ganska kallt.
Det har regnat.
Snart är det Morgonrundan med StinaFina.
På många bloggar råder stiltje.
Sommaren sätter sig i huvudet. Hjärnaktiviteter i krypfart. Idétorka.
Vad skall man blogga om? Allt är sagt. Om väder och vind, sol och regn och blåst. Har blåbären kommit? Jomenvisst. Och kantarellerna. För länge sen. Åtminstone här i Sörmland. Hallonen är på G. Solstolarna åker in och ut. Solparasollet upp och ner. Grillen fram och tillbaka. Tröjan av och på.
Nuuu får du väl ge dig, Skatan!
Ja, jag ska. Och gå en liten vända till det lilla blå rummet som döljer sig bakom den gröna dörren en bit nerför backen mot ängen …
Pretty Boy Floyd – nu får han väl ge sig …
Charles Arthur ”Pretty Boy” Floyd (3 februari 1904 – 22 oktober 1934) var en amerikansk bankrånare och anklagad, men inte bevisad, mördare, som charmade folket genom pressen och även folksångaren Woody Guthrie som skrev låten The Ballad of Pretty Boy Floyd. (Wikipedia)
Så. Nu har jag berättat vem Pretty Boy Floyd var och nu kanske min blogg får vara ifred … För han spökar här sedan veckor tillbaka. Var och varannan dag söker man den gode herrn här. Och det enda Skatan har gemensamt med den bankrånaren och mördaren är födelsedagen, 3 februari.
Det sket sig
Underliga saker händer. Helt fantastiska saker. Varje dag. Men den här underliga saken kan bara inte hända varje dag. Skatan har ingen aaaaning om sannolikhetssiffran för denna händelse … men inte händer den varje dag.
Inte varje …
Mannen cyklade hemåt i god fart. Han hade bråttom för hemma satt en sur Skata och väntade och han hade gjort några extra ärenden utan att tala ooom det för sin Skata därhemma.
Mannen var sen helt enkelt. Som vanligt.
(Skatan på bilden har inget samband med texten. Den är fotograferad av Znogges yngsta dotter)
Nästan hemma i ett träd på vår egen gata satt en skata … enligt Mannen … och sket. Det såg inte Mannen , förstås. När han kom cyklande. Att skatan sket.
Men det ville sig inte bättre än att precis när skatans skit var på väg mot backen – tyngdkraften ni vet – kom Mannen i en rasande fart emot den och och och ….
Plötsligt kände han något blött och slafsigt långt upp mot skinkskarven så att säga. Han hade kortbyxor, nej shorts, nej cityshorts … såna där som nästan går ner till knäna … på sig, böjde sig ner och kände efter uppåt benet … fortfarande i rasande fart. Och upptäckte till sin fasa … nån blöt och äcklig …gegga. Fågelskit.
Fågelskit.
Hur i h-e hade det hamnat där?
Var det den där skatan.
Skatan … jag alltså … satt i godan ro och väntade. Nja, inte i godan ro förstås men väntande.
Då stormade en ”bredbent” man, Mannen, in och tjöt medan han försökte hålla ut byxbenet från det nedsölade benet.
– Har det hänt en olycka, småflinade Skatan, menande …
– Nej inte jaaag … Det var en satans skata som sket … , tjöt Mannen.
Vid närmare undersökning visade det sig alltså att Mannens kortbyxben hade lyckats fånga upp skatskiten i luften på sin väg ner mot backen och av farten hade den hamnat långt upp på baksidan av låret … mot skinkskarven liksom.
Ääär inte det en händelse som helt enkelt måste gå till eftervärlden … här … på bloggen, så säj.
Ooootroooligt, som de skulle säga i Borlänge.
Ooootroooligt …
(Mannen på bilden har inget samband med Mannen i texten. Här är han ju glad)
Nedvikta gummistövlar och Sexy titts
Redan – så här tidigt på morgonen, klockan är bara kvart i sex – har två sökord dykt upp här hos mig på Skatans Tankar.
Nedvikta gummistövlar och Sexy titts.
Och det är inte första gången.
Det är framförallt de nedvikta gummistövlarna som förföljer mig. Och gör mig lite brydd. Om och om igen hamnar man här hos mig när man har sökt på Nedvikta gummistövlar. Man och man. Det kan ju vara en kvinna eller ett barn eller …
Att man alltid hamnar hos Skatan när man söker på Sexy titts kan jag kanske förstå. *ironi* (bäst att skriva ut vad som menas, så jag inte blir missuppfattad. I och för sig skall man inte ”skriva folk på näsan” vad man vill ha fram har jag ju lärt mig på skrivarkursen men vill ju inte bli missuppfattad i just det här fallet. Sextio plus och Sexy titts. Ja, jag säger då det.) Slut på parantesen.
Men Nedvikta gummistövlar!
Jag har nu intaget 1 st sömntablett plus mitt RSL-medel
Jag hade tänkt att få en tidig natt eftersom den andra försvann för mig helt och hållet.
Nu skulle sömntabletten ha verkat. Jag låg i sängen. Ögonlocken blev tyngre och tyngre …
Pyttsan. Benen sprattlade av sig själva lika mycket och nu sitter jag och skakar med dom under bordet.
” Intresseflaggan vajar” , som ungarna sa när de var små och de inte var ett dugg intresserade.
Denna för mig svartaste av svarta söndagar lider i alla fall mot sitt slut. Vi har varit inne i stan och rensat i rabatten och tvättat och ätit lunch nere vid hamnen och så fort som jag slagit mig ner lite längre period, i bilen, på restaurangen, hemma i köket … börjar obehagen.
Mannen sa att det ju var självklart. Här har jag ”gått på en viss dos dopamin och så byter jag medicin och börjar från början med infasning. Det vet ju inte kroppen om. Den saknar ju sin dos förstås.
I morgon är det jag som ringer till doktorn och ber att jag får gå ”fortare” fram …
Det blev faktiskt inte en enda blund
och jag fick uppleva solnedgång och soluppgång och tiden däremellan och efter … Otaliga gånger har jag försökt krypa till sängs men benen har hoppat och skuttat. Jag har inte kunnat ligga stilla. Så upp igen. Några mackor. Ut och kissa. Läsa lite. Fixa med bloggen. Stretcha. Läsa igen. Nu gamla tidningar …
Snart är det dags för morgonrundan med StinaFina …
Så kan det bli.
Så kan det gå.
Hemma igen från glada vänners lag formligen kastade vi oss ut …
… i svampskogen. Livrädda för att någon annan tidig svampletare skulle hunnit före. Och skam till sägandes plockade vi ganska rent. Trots att de små gulingarna nog kunnat stå kvar en eller annan dag till och växt till sig.
Mannen, som är den mest noggranna av oss, fick åta sig renset … Det blir grillat med smörstekta kantareller i kväll …
”Varför jag skriver som jag gör? Förmodligen för att jag är så nöjd med mig själv och så lycklig över allting”
Det är Thomas Bernard (österrikisk författare och en av Bodil Malmstens favoriter för övrigt) som jag citerar och håller med …
Måste passa på och citera det nu när jag fick det under mina ögon.
Är det inte passande?
Just nu för mig i alla fal l…
Nu skall jag och Mannen och StinaFina gå bort på middag och träffa vänner …
Ha det!
"Varför jag skriver som jag gör? Förmodligen för att jag är så nöjd med mig själv och så lycklig över allting"
Det är Thomas Bernard (österrikisk författare och en av Bodil Malmstens favoriter för övrigt) som jag citerar och håller med …
Måste passa på och citera det nu när jag fick det under mina ögon.
Är det inte passande?
Just nu för mig i alla fal l…
Nu skall jag och Mannen och StinaFina gå bort på middag och träffa vänner …
Ha det!
Stormvarning
Nej, nån sån är det nog inte. Stormvarning. Men det blåser som bara den och regnar ett hårt, läskigt regn.
Idag blir det innesittardag framför brasan. Det är inte fy skam det heller. Att slöa, mysa och läsa framför brasan medan det stormar – ja, blåser då – utanför.
Det enda kruxet är hur jag skall få ut StinaFina
Hon hatar vatten.
I alla dess former.
Och så är hon lite fin av sig och vill inte ens kissa på egen tomt.
Inte så praktiskt i sånt här väder.
Kan du klippa mig i nacken?
Det är morgonbestyr på Johannagården.
I morse när jag vaknade och steg upp fick jag se JoJo-Jag-vet-inte ligga i soffan, trodde jag.
Och då låg i JoJo-Jag-vet-intes säng … Ida, väl?
Hela havet stormar.
Men det var faktiskt JoJo-Jag-vet-inte som låg i sin egen. Och Ida, storasystern, som inte vågat gå ner till sin egen säng efter en rysare på TV, som låg där i soffan.
Flickorna har blivit så lika. Ida är liten, några centimeter mindre än sin lillasyster, som är ovanligt stor för sin ålder. Tolv år på torsdag.
Svärson I skall till Holland i affärer och tycker han behöver ”putsas lite” i nacken, mormor Skatan sitter vid köksbordet och bloggar men skall snart ställa sig upp och – med lite hjälp av flickorna kanske – duka till frukost. Äldsta dottern fastar.
Så småningom bär det av in till stan – inte byn – staden Kristianstad. Skatan vill köpa de där lite roligare födelsedagspresenterna så att JoJo-Jag-vet-inte inte bara får den där ”stora” presenten. De andra skall väl shoppa, eller bara titta.
Om vi är tillbaka i vettig tid, åker nog Skatan norrut och hemåt redan idag. När jag talade med Mannen trodde jag han längtade efter mig. Det liksom sken igenom. Tyckte jag.
Svärson I trodde Mannen längtade efter bilen.
Så kan det vara. 
Skatan eller Bilen?
Vem tror n i har rätt?
Mobilt nät med kontantkort
hade Skatan inhandlat för vistelse i stugan på Femöre… och satt heeela midsommardagskvällen med att försöka installera eländet. För ett elände var det.
Det gick inte.
OK! Vi får invänta det datatekniska ”snillet” Svärson II… som troligen kommer med hela sin lilla familj för att tillbringa några dagar hos oss ”på landet”.
De kommer i morgon måndag…
Så då skulle Skatan istället köra över telefonnätet… som jag gjort tidigare.
Det gick inte … heller.
Vi provade också på Mannens dator.
Det gick inte…
Abstinensen började kännas… göra sig märkbar. Tog fram penna och papper.
Det gick inte heller…
Och nu är jag i sta´n… för att betala räkningar och försöka åstadkomma ett inlägg.
Och det går inte det … heller.
Går och går… det blev det hääär….
Värmen kommer så sakteliga…
… och det börjar töa och droppa från taken …. 😛
(Den här bilden tog jag i morse … med mobilen när jag var på väg till Frissan… fniss…)
Det känns segt som kola…
… och tar emot.
Skatan har överhuvudtaget i n g e n t i n g att blogga om. Känns det som.
Trots att hon varit i Stockholm hela da´n.
Men rusat från det ena till det andra. Och det är det ju inget att säga om… eller att blogga om.
Så det blir mest blaj blaj… för att hålla igång och inte tappa sugen totalt.
Sommaren som aldrig kommer igång riktigt. Den suuuger som unga människor säger. Skatan tror i alla fall att det är så man använder ordet. Det suuuger… musten ur en. Att sommaren är så trögstartad.
Men … imorgon är en annan dag så… tålamod…måste Skatan uppbåda med sig själv… och ni tappra bloggföljare.
Tålamod.
Skatans tankar 