… om några timmar. Men först StinaPinaFinas och min morgonrunda…. (tycker mig höra att det regnar ??).
Kan inte med bestämdhet säga om jag återkommer hit före 13 januari …kväll. Allt beror på Svärson II:s välvilja.
Hej då!
Etikett: Blaj
Tillfreds i resignationen – det finns ingenting skönare. (Märie von Ebner – Eschenbäch)
…Så sant… så sant så….
Om man bara kunde va ra lite mer resignerad …. och i så fall … tillfreds… Hmmm..
En del har haft problem med inloggning…
… och nu… hade jag det också och till på köpet var det svårt att ”komma till” och skriva ett nytt inlägg. Men det hastar…. för Mannen står i dörren med nyinköpt mat och väntar att Skatan skall laga till den…
Så jag återkommer inom kort… när maten är lagad och uppäten… och lugnet från guuuben återställt…
Vi åkte till Stockholm idag… Mannen, StinaPinaFina och jag…
Det var nämligen – 15 grader och pannan i huset hade pajat så det var iiiisande kallt inomhus. Inte ens en brasa kunde vi tända eftersom skorstenspiporna är det projekt som står på tur att åtgärdas i huset. Vi köpte lägenheten delvis p g a den härliga öppna spisen, hade knappt flyttat in förrän man meddelade att vi inte fick elda … ännu. Detta projekt har nedprioriterats allt eftersom andra, för andra i huset mer trängande behov …. poolen t ex…. måste gå före. Klagar Sura Skatan….
Nåväl … vi for till Stockholm för en museirunda (Nationalmuseum med Lura ögat-utställningen och Waldemarsudde med Lars Lerin, en fantastisk akvarellmålare från Munkfors). Vi började med Lars Lerin och Waldemarsudde….
En lång lång kö av bilar… inte en parkeringsplats i sikte. Vi ställde oss lite fel men löste iallafall P-biljett och gick en sväng med StinaPinaFina. Då fick vi se en parkeringsplats nere vid vattnet och Mannen sa: Jag hämtar bilen så ställer vi den där. Du kan ju gå lite med StinaFinaPina häromkring…. Jag gick och gick och Mannen kom aldrig med bilen. Till slut gick jag tillbaka. Han hade kört omkring och inte kommit fram nå´nstans. Så nu hade han ställt sig lite småfel igen…. Men…. på väg till museet såg vi en lucka. StinaPinaFina och Skatan ställde oss där …. och Mannen hämtade bilen. Då kom en 08:a. Ursäkta att jag säger det men den arrogans och oförskämdhet som den här kärrringen visade är lite typiskt för Stockholmare… har jag upptäckt … fast jag har många trevliga 08-vänner som nu kanske blir upprörde. Men så är det.
– Flytta på dig.
– Nej, min man kommer med bilen alldeles bakom.
– Ja men vi kom hit först.
– Nej jag står ju här och håller platsen. Vi har redan löst biljett och har väntat på den här platsen.
– Flytta på dig annars kör jag på dig ….
Och så kör den idioten till karl .. Och hade inte jag och StinaPinaFina hoppat undan, hade han kört på mig. Mannen (min) hade också varit framme och talat snällt och behärskat med dom.
– Gott Nytt År skrek jag efter dom
Sedan gick jag heela vägen till utställningen och smidde hämndplaner. Fick jag se dom bland tavlorna skulle jag trampa kärringen på fötterna …. eller råka knuffa till henne rejält. Jag hade t o m hämndplaner på att rispa bilen. Som tur är lugnar man ju ner sig ….
Det jag inte förstår. Hur blir man så´n? Så himla otreeevlig och för ingenting, för en parkeringsplats en söndag när man skall gå och titta på konst och ha trevligt. Hur i all världen funkar sådana människor?
Hur var då utställningen? Jättebra. Lars Lerin målar motiv som ingen annan målar …. såsom bensinmackar, hyreshus, bonnalivet som finns kvar där i landsbygen i Värmland, från Lofoten, där han bott… och han målar akvarell som … som Skatan skulle vilja kunna måla akvarell…. 
Och Nationalmuseum-utställningen? Där var kön till entrén så himla lång så vi struntade i den, gick och åt lunch och åkte till Farsguben istället som blev glad som alltid när vi kommer. Och nu är vi hemma igen.
Gå ut och var glad…
Stora B , snart en ”wordpress-are” påpekade mycket riktigt att Ulf Lundell har mycket att säga …. men han kan ju inte artikuleeera…. så man hör ju inte vsd han sjunger… så här kommer texten till Gå ut och var glad….
Fred Neil sjunger ”Everybody´s Talking”
och det är vad alla gör
Sjunk inte, sjunk inte ner
gå ut och var glad!
Om du tvivlar, om du tvekar, sitt inte bara där
rör på dej!
Om din dröm har dött, sjunk inte
gå ut och var glad!
Var glad att du lever, var glad att nån annan är där
som kan höra dej, se dej
Var glad att du andas ännu
Var glad att du finns
Ref::
Gå ut och var glad, din jävel!
Gå ut och var vacker och stolt hela vintern
Gå fort och le genom shoppingcentrat
Du kan om du vill!
Sluta nu, inte sen
Dra ett streck och gå vidare
Livet väntar därute
Gå ut och var glad!
Vad ska du annars ha allt det här till?
Vers:
Steve Earle sjunger ”In My Dreams”
men det är inte så det blev
Ah, sjunk inte, sjunk inte ner,
gå ut och var glad!
Du är vad du gjör, du är dina val,
dina handlingar
Stäng av tv:n nu, lämna ditt rum
gå ut och var glad, din jävel …
Lär dej italienska, planera en resa
sy en kostym, ta det lungt, sponsra en späckhuggar
Köp en bit regnskog, ta nye vägar, var inte lat!
Gör nåt annat, gör nåt annat!
Ref.: Gå ut och var glad, …
Ta reda på var du vill bo
Hitta en livskamrat igen
Töm alla hyllor, kasta, ge bort
Ett vackert, men enkelt hem
Odla vänskap, skaffa ett ställe i solen
Låt bedrövelsens väg gro igen
Ah, tänk dej lycklig, det går, din jävel!
Du kan inte tänka nånting sen (nånting sen)
Hunden som är på väg…. heter Skatan (fniss)… och bor här i trakten…
Snön faller…. utanför och snart skall Skatan gå en promenad
Gå ut och var glad… du kan om du vill….Gå ut och var glad din dj-l… du kan om du vill
Nu har Skatan flaxat runt och fått inspiration…
… och ”knyckt” inspirationen från Pruddelutt och Bodil Malmsten från vilkens blogg jag ”knyckt”…några visdomsord som hon i sin tur ”knyckt” från Augustinus…
Om ingen frågar mig om det, vet jag vad det är; men om någon frågar mig om det och jag försöker förklara det, då vet jag inte vad det är.
Augustinus.
Det är inte Skatan som varit Stormästare i Jeppardy (det är Pruddelutt) men jag är en så´n där soffpotatis som kan aaallt… där i soffan… men som oftast blir stum om någon frågar mig. Kunde helt enkelt inte låta bli att knycka…. 
… och nu är glada julen slut…
… och Skatan, Mannen, StinaPinaFina, Sonen och Pa pustar ut hemma i Nyköping. Vi var de sista som lämnade Yngsjö i ett Skånedimmigt landskap och körde norrut…
Det har verkligen varit en fantastisk jul… Ingen har ”sårad” börjat gråta (brukar Skatan göra vaarje jul av en eller annan anledning), ingen har hårdhänt slängt igen dörren efter sig och låst in sig på sitt rum (brukade någon av flickorna …. åtminstone när de var tonåringar… göra nååågon gång under julhelgen).
ALLA har varit glada och nöjda och haft trevligt med varandra, inte sett överdrivet mycket TV… ätit av den goda julmaten …måttligt och umgåtts.
Och Skatann har fått sin morgonrunda med hundarna efter havet varje morgon…. den vederkvicker.
Och nu är jag redo att avsluta det här året…. men först skall jag på FIRMAFESTEN i Borlänge imorgon. Ha det!
Alla kommenterade mina fina julnaglar….
… när jag med spretande viftande fingrar betalade för de sista klapparna.
Sonen och Pa och Skatan var nämligen en sista julsväng på sta´n för det är ju alltid något man glömt. Jag berättade förstås stolt att det var min svärdotter som åstadkommit konstverken… och det lyste i ögonen av glädje när hon förstod komplimangerna. Vad glad man blir när människor säger vad de tänker… speciellt när de tänker så snälla positva tankar.
Det finns väl ingen som inte gläds över en komplimang…
Och så här fina blev mina nya naglar…. till jul
Skatan har fått kort ny frisyr …. igen
… inte tantsnagg väl?
Jag skall nog köpa lite gel så jag kan få stuk på polisongerna…
Jag skall bara…..
Stora B bad mig lugna ner mig litt… men det är inte så lätt…
Nu… om 5 minuter åker jag till Örebro och lille Kaxe… men se´n. Är det inte Alfons Åbergs pappa som säger ”Jag skall bara…” och Skatan är nog lite lik där… Jag skall bara….
Så, gott folk, vi syns i bloggen igen…. imorgon…. eller kanske ikväll (om Svärson II har med sig datorn hem)… Jag är så glad att jag har er skall ni veta… Det är inte klokt… men så är det.
Det var tur i oturen….
… att vi inte var barnbarnvakt. Kaxe fick magsjukan i natt… och det hade inte varit kul för varken honom eller oss. Man vill ju ha sin mamma eller pappa när man inte mår så bra…. inte mormor eller morfar som ju Kaxe inte känner så där jättebra ännu…. och att bo borta hos med allt nytt….
Idag skulle det blivit en ängel om Kaxe legat där han ligger på bilden… och sprätt lite med armar och ben. Det var så mycket snö och snötyngda grenar i Örebro. Och det saknas verkligen här. Mannen och Stina har åkt till Femöre… och Skatan har julpyntat. …. Nu är jul i varje hus-bonaden sitter där den ska ovanför öppna spisen. Stjärnan tindrar i vardagsrumsfönstret och alla tomtar är på plats. Trots att vi åker till Skåne…
… där vi skall fira med nästan heeela tjocka släkten: Karin med Svärson I och döttrarna Ida och Jo-Jo på plats och så tillresta lilla e, Svärson II med Kaxe och lilla Agnes, Sonen med sin Pa. Stora E och Kristina och så Mannen och jag. Så det blir en riktig jul tillsammans. Med gran och julmat och slädfärd (blir nog vagn istället misstänker jag), tomte och klappar. ….
Och så ändrade jag det, sidhuvudet alltså….
Jag måste bestämma mig….
… och som ni ser har jag ”flyttat över” sidhuvudet från blogspot-bloggen hit… för det lutar åt att det blir en WP-blogg i slutändan. Jag skall visst kunna importera mina inlägg och kommentarer också. Men det blir en senare fråga..
Som ni märker är jag på bloggen igen. Trodde att uppehållet skulle bli längre … men det rörde till sig. Mannen och jag äär inte barnbarnvakt … Det bidde inget bröllop och Kaxe är kvar i Örebro. Skatan tog tåget hem och det var ju som vanligt… Från Örebro – två byten – först i Arboga, se´n i Södertälje, för att komma till Nyköping. Och i Södertälje var tåget en halvtimme försenat och när det väl kom, en vagn kort och …. naturligtvis… den vagn där jag skulle sitta, där min platsbiljett gällde. Höll på att få blodsprängning av ilska när jag fick stå upp till Vagnhärad.
Det är något skumt med det här att jag råkar ut för samma sak igen och igen och igen… Någon vill helt enkelt lära mig något…. Hmmm….
Nu skall jag se Rapport…. återkommer inom kort… (det rimmade ha ha ha)
Det funkar helt enkelt inte att kommentera WP-bloggen hos Znogge…så
Skatan skulle skriva en Godnatt-kommentar på Znogges blogg och försökte och försökte men det ”tog inte”. Så här kommer den istället Znogge!
”Godnatt! Du är i gott sällskap. Jag skall också upp ”oförskämt tidigt” imorgon bitti. Trots att jag brukar vakna tidigt av mig själv gör jag det inte av någon konstig anledning när jag måste…. Egendomligt. Ha en bra dag imorgon iallafall trots den tidiga starten! Kram!”
Eftersom …
… jag skall….åka till Örebro efter att jag varit hos ögonläkaren klockan 8 i morgon bitti… så hinner jag inte skriva nå´nting i bloggen…
eftersom jag kom hem så sent från Stockholm och det var det här med Nobelfestligheterna. Jag har nämligen blivit alldeles väldigt förtjust i J M G Le Clézio…
eftersom— jag läst hans bok Allt är vind och hans Nobelföreläsning I paradoxernas skog… och kom underfund med att jag faktiskt i mitten av sextiotalet när Skatan var existensialist, svårmodig och djupsinnig började (märkväl) på Rapport om Adam av … just det Le Clézio. Den var för djupsinnig för mig då… och så är han så ”lätt” idag. Nu har jag i och för sig läst att just hans debutroman vaaar svår och att många av hans senare böcker är mera lätta att ta till sig. Nåväl. Jag har nog känt Jean Marie Gustave i ett annat liv …. så väl tycker jag att jag känner igen mig …. och honom.
Så…. eftersom jag som sagt var åker till Örebro, skall vara närvarande mormor och barnbarnsvakt i helgen får bloggen kanske…. stå tillbaka till … söndag kväll eller kanske måndag. Till dess… Ha det, som Sonen brukar säga
Aj aj aj … oj oj oj…
… det här fick man för sina synder. Synden straffar direkt… och allt vad det heter. Skatan har träningsvärk i heeela kroppen, t o m magen (jag vandrade i mina masai-skor och då får magmusklerna arbeta)… och baksidan av låren… för att inte tala om foooten (vars fotled aldrig blivit riktigt bra efter brottet)… foten känns som en enda stor köttklump om nu så´na känns på nå´t särskilt sätt…
Och till på köpet har Mannen och StinaPinaFina snarkat ikapp hela natten… och Skatan har inte iddats byta sovplats….
Nog om detta…. 
Idag är det den sista dagen … imorgon bär det iväg hemåt. Först till Wittenberg (Luther-staden) där vi alltid bor på hemvägen i ett fantastiskt hotell som ibland har storkar på taket… när det är såna tider….
… via Yngsjö och gänget där … och så hemma igen. Gläder mig så åt adventspynt, glögg, pepparkakor, julfixande, paketinslagning…. och se´n julen i Skåne med heeela utökade kärnfamiljen…
Men… först skall här vandras… igen…. om solen lyser lika vackert och snällt som igår. Idag ställer vi kosan till Wolfgangsee som också är en fantastisk sjö att vandra utefter förstås. Wolfgang så här års är också en sömnig liten stad som gör sig färdig för Krapfen- 
och Nicolaus-firande (5 och 8:e dec, tror jag) och så småningom, antar jag, julinvasion. Wolfgang är den mest turistiga staden här…. Sommartid rent odräääglig med alla affärer som säljer krimskrams…..
AC/DC bär skulden till finanskrisen?
Bär AC/DC skulden till finanskrisen…. läs bara vad DI (Dagens Industri) har att säga om saken…
”AC/DC klättrar på de brittiska listorna med sin nya skiva Black Ice. Det är ingen slump, hävdar The Guardians krönikör Alexis Petridis.
Strax efter att bandet bildades i Sydney 1973 drabbades världen av oljekrisen.
När Storbritannien 1980 kämpade mot inflation och hög arbetslöshet släppte AC/DC skivan Back In Black.
1990 rusade de australiensiska räntorna mot 20 procent och landet kastades in i lågkonjunktur – samtidigt gjorde AC/DC bejublad comeback med The Razor’s Edge.
Och i den värsta krisen sedan depressionen på 1930-talet toppar nu rockikonerna albumlistor i Storbritannien.)”
Och börsen går bara ner och ner och …… AD/DC får skulden bara för att de är så braaa..
Skatans tankar 