Etikett: Blaj

Vi har kvartat hos Stora E i Stockholm i natt

och Skatan har sovit som klubbad.

Det kan ju delvis bero på att vi var på middag igår kväll hos gamla vänner från vår Söderfors-tid. Och ätit gott och mycket och druckit därtill. De hade också bjudit dit några fler som antingen bodde samtidigt med oss där i Söderfors eller tidigare eller senare. Ett par bodde i Söderfors de där åren som Mannen och Skatan tillbringade där … och bor fortfarande kvar.

Trots att det var en så kort tid var det fantastiska år. Och när det var dags att bryta upp till Borlänge … vägrade Skatan i det längsta. Jag älskade Söderfors.

Inte hade jag en aaaning om att min allra som bästa vän … fast det var hon ju inte då … Margith, också bodde där. Som det brukssamhälle det var var det skiktat och det ena skiktet liksom träffade sällan på det andra skiktet. Vi inflyttade träffade sällan och lärde känna de som var födda och uppvuxna där. Som tur är har det blivit bättre … även på bruksorterna … med den saken. Margith berättade för mig att hon sett mig susa fram på Nygatan på cykel med mitt röda hår och kläderna flaxande.

– Det måste ha varit du …

Vi ”gamla” Söderforsare som  våra goda vänner ”samlat ihop” kom naturligtvis snabbt in på kommer-du-ihåg-snacket. Och vart-tog-dom-eller-dom-vägen-snacket. Och hade verkligen kul med alla de här minnena hela kvällen.

Sen vandrade Mannen och Skatan ”sakta hem genom stan”. Det var ju inte sommar men ändå en fin nattvandring genom ett tyst Stockholm upplyst av ”tidig” julbelysning och vanliga gatlyktor och skyltfönster.

Efter Skatans och StinaFinas Morgonvandring på Gärdet bjöds vi av Stora E på en  överdådig frukost med  a l l t  . Ägg, grapefrukt, juise, kaffe eller te förstås, hembakat bröd, ost, skinka, korv, marmelad …

Pappa nästa … och sen hem.

Fast först hade vi hämtat ett lamm. Inte levande. Nyslaktat och styckat låg det fint i ett stort paket som B tagit med till jobbet. Numera har hon en riktig fårfarm därute i Rimbo. Jag kommer inte ihåg hur många hon låtit slakta i år men det var nog ett tjugotal.

Så då förstår ni väl vad som stod på middagsmatsedeln ikväll?

Jojomen … Mannen och Skatan åt lammkotletter med grillade rotsaker. Mums.

Antingen gillar man lamm … eller så gör man det inte.

Skatan gillar lamm.

Åttioåtta kategorier

Daxbloggens 50+-bloggtävling är indelad i kategorier. Fem kategorier.

DE FEM KATEGORIERNA
I DAXBLOGGEN

Klicka på den kategori som du vill rösta i.

ÖVRIGT

KULTUR & FRITID

POLITIK & SAMHÄLLE

DAXBLOGGARE

PERSONLIGT

Kan ni lista ut eller gissa hur många kategorier som Skatan har ”delat in” sin blogg i ?

Jo, det förstod jag väl att ni kunde. För det står ju i rubriken …

88  ( å t t i o å t t a ) kategorier.

Det säger väl allt. Om Skatan …

Nu är det bara fredag och så lördag och så söndag kvar … att rösta.

Några dagar till och sen är det slut. Hur tävlingen än utfaller  så har det varit en otroligt rolig resa.

Först att bli nominerad och Skatan vet inte av vem.  Sedan att komma till finaaalen.  Och nu snart är det bara en vecka kvar innan vi får veta …

Håll tummarna!

För visst ääär det så att Skatan väldigt väldigt gärna vill vinna. Sin kategori. Personligt. Självklart.

Ligger i startgroparna

Tåget  till Stockholm går klockan åtta.

Och där,  i Stockholm, skall Skatan stanna över natten … utan dator … för hon skall  förutom att besöka ” the healer ” och pappa förstås  … också få de nedre regionerna omskötta av sin ”jättebra” läkare.  … Sedan skall Skatan gå  på Tjejmiddag (hmm … tjej och tjej).  Nåväl … vårt matlagningsgäng har träff hos en av kvinnorna (hmm … ) och jag skall bo kvar.

Sista tåget hem  går ju så ohemult tidigt.

Jag veeet att där inte finns någon dator som jag kan smita mig till.

Men … bara för att jag inte påminner er heeela tiden nu när jag är bortrest,  vill jag bara också …  än en gång … uppmana:

GLÖM INTE ER DAGLIGA RÖST!

StinaFina får i alla fall stanna hemma. Det kan inte vara kul för en liten StinaFina att flaxa runt som hon har gjort i höst. Mannen och hon får gå Morgonrundan utan mig.

Och ha det lugnt och skönt och flaxfritt.

Vankelmod

Idag har Skatan provat minst tio … nåja kanske fem då … bilder att ha i mitt sidhuvud.

Och har antagligen fortfarande inte bestämt sig.

Omväxling förnöjer, heter det ju. Men det kan ju också bli lite för mycket av det goda …

X

Det är den här teckningen av Björn Bergsten som Skatan har fastnat för just nu. Det är bara synd att man måste beskära den så kraftigt …

Din röst på ditt val av bästa 50+-bloggare i de olika kategorierna kan du lägga här, om du inte redan röstat de 24 senaste timmarna  …

Tänd ett ljus …

ljus_300

Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus …

Det  räääcker inte … tycker Skatan som är på väg ut på Morgonrundan med StinaFina.

Det känns  som att gå ut och sedan  in i en mörk säck …

Tänd ett ljus!

Det räcker inte.

Tänd … det räcker inte …

Nu får du inte vara dum … om det inte räcker … tänd flera … tänd många!

ljus

Dagens röst i Daxbloggen har du väl inte glömt, va? Tryck hääär … och vips är du dääär.

Och nu, nu har jag ätit en förträfflig lunch

… ”hemma” i Borlänge. Nygjorda ”vålullar och lis med läkor” .

Nej nuuu var jag dum men det låter verkligen sååå sött med de här r-en som blir till l hos Pa. Det var första gången som hon gjort vårrullar själv och de var verkligen utsökta.

Och Alice … oj oj oj vilken liten glad sötnos och lika stor pratkvarn som farmor Skatan. Fast inget krax förstås utan bara glada små tjut och kvitter.

Ibland är hon Pa upp i dagen för att i nästa sekund vara jättelik äldsta dottern Karin som spädbarn och sen … en Sonen-min. Jag kan inte få nog.

Och ni skall också få se. I sinom tid. När jag får fram bilderna. Hoppas hoppas att Sonen har en ”sladd” som passar min kameran och hans dator …

Framme som sagt … och nu …

Ha det!

Vi ses snart … igen

Hemma igen … men ändå inte

Har nyss landat och kört från Arlanda, ätit paj hos Syrran och kastat mig över hennes dator.

Men ögonlocken kan jag knappt hålla öppna … jag är uuurtrött. De här dagarna var intesiva om jag säger så … och jag s k a l l berätta vad jag gjort. När jag kommit i ordning hemma hos Sonen. Då kan jag alltid smyga mig ut till hans dator på morgonkvisten och skriva i lugn och ro. Nu känns det nästan lite oartigt att sitta här medan Syrran sitter i vardagsrummet och väntar på mitt sällskap.

Typiskt nog har jag glömt sladden till kameran så jag kan inte överföra bilder … men …

Vi ”syns” i morgon. Kväll troligtvis, eller natt …

Skatan är på flax igen

Just nu sitter Skatan hos sin syster. Hit har Mannen och hon rest för att lämna StinaFina ett tag. Vi åker till Österrike i morgon. Skatan kommer hem till Sverige på måndag medan Mannen stannar några dagar till. Hon  hämtar StinaFina och flaxar vidare till Borlänge och lilla Alice  Henne har Skatan inte sett sen hon föddes den 21 augusti. Så ni förstår att det blir ett spännande flax. Inte det till Österrike den här gången utan det till Borlänge förstås.

PAUS  alltså … till dess …

Ha det!

Det bidde … det bidde en tumme

Vad blev det nu av min storstilade planerade dag … Vad uträttades?

Det bidde … det bidde en tumme*

Morgonrundan som vanligt, helt klart.

Inga snöflingor som jag låtsades att det var i mitt blogginlägg. Men  vassa isiga snönålar som stack mig på all bar hud …

Och som det blåste.

OK … det var det, det.   Morgonrundan.

Tvätten OK. Tvättad och klar.

Men sen.

Jag höll på timmavis med den förb-e datorn.

Trots att jag till exempel  (med Mannen som vittne) ordentligt skrev in att programmet skulle presenteras på svenska, inget annat, på mitt modersmål  s v e n s k a … presenterades …  likt förb-t …  all text på engelska.

Här svärs det som ni märker …  som aldrig förr.

Det där med språket fick jag välan ta då … men sedan skulle ju också datorn anslutas till det trådlösa nätverket.

Det gick inte. Inte ens med förenade krafter.

Jag lämnade eländet och gick och la mig. Mannen fortsatte sina försök.

När jag kom ut här i vargtimmen, vid halvfemtiden. stod det på datorskärmen att rekonstruktionen hade misslyckats … sätt in CD 1 och börja från början.

F-n …

Börja om från början.

Det gjorde jag. Och där är jag … fortfarande utan dator. Ja dator har jag men ingen kontakt med yttervärlden och nätet.

Jordanien-sidan … den ännu inte avslutade … är fortfarande inte avslutad.

Så är det …

Men idag är det en ny dag.

Hoppas att Bes2Serve, den partner som HP föredrar och jag anlitat och köpt rekonstruktionsskivorna av för dyra penningar,  har svarat på mitt mer än ilskna mail …

suris

* Ni minns kanske sagan om den lille herrn som hade en bit tyg, som han ville göra en rock av och som han gick till Mäster skräddare med, och frågade om denne kunde sy honom en rock.

Jo, den kunde Mäster skräddare, och när blev den klar? Om lördag. Då kom han tillbaka och då fanns beskedet att det bidde ingen rock, men det bidde ett par byxor, dvs. om lördag. Då dök den lilla herrn upp igen men då sa Mäster Skräddare att det bidde inga byxor, däremot en väst. Och lördagen därpå blev det ett löfte om en mössa, som efter ännu en vecka senare bidde ett par vantar. Till slut bidde det bara en tumme.

Det snöar …

”Snön faller ner

tiddelipom

Allt mer ju mer …

tiddelipom

Allt mer ju mer, tiddelipom.

Det snöar.


Men nästa år

tiddelipom

om bra det går …

tiddelipom

Om bra det går, tiddelipom.

Det töar.”

(En Nalle Puh-sång, uppfångad och tagen ur Skatans minne … )

Vinterns första snöflingor faller just nu utanför fönstret i Nyköping. De började så smått falla på Morgonrundan. Men nu faller de ymnigt.

Kul!

Hemmadag i Nyköping

Idag skall Skatan hålla sig på hemmaplan.

X

Här har det suttit ett foto av en skata fotograferad av fotografen Bosse Malmgren men som Skatan avlägsnat då den ju var ”stöldgods” enligt upphovsmannen  och en som hon googlat fram och inte haft lov att publicera …

(Foto: Bosse Malmgren)

Och för att inte flaxa för mycket hit och dit gör jag  en lista nedan över vad som kommer att hända och ske.

Precis som Znogge brukar göra en lista över vad som hänt och skett.

Fast tvärtom förstås …

En summering (nej, planering)  av dagen

  • Morgonrunda med StinaFina
  • Frukost i lugn och ro (igår fick jag inte ens med mig mackan som låg som en läderbit med nåt svettigt på och väntade på mig vid hemkomsten
  • Skall själv försöka ”rekonstruera” min dator. Skivan för rekonstruktion har anlänt. Deeet skall bli mycket mycket spännande.
  • Tvättdag, kläder och bil. Jag tar kläderna. Mannen bilen.
  • Byta till vinterdäck (Mannen). Varför blandar jag in biltvätt och byte av vinterdäck i miiin lista. Det,  go´vänner,  beror på att jag vill ha min planeringslista  riktigit riktigt lååång
  • Försöka samla ihop mig och berätta om de sista Jordaniendagarna på min fantastiska Jordanienresa. Har två spännande dagar kvar.
  • Gå en sväng på stan, träffa en dam som sytt en ryggsäck till mig som är leveransklar … vilket jag alldeles glömt bort.
  • Middagsplanering … ”vad skall vi äta i dag då?” … den eviga frågan.
  • Middag och ”bok eller TV” eller både ock … bok och TV
  • Natti natti

Och emellanåt, innan, efter, mina ”punkter” blir det förstås  datortittande i bloggar, mail, Facebook, Twitter  och annat smått och gott.

Ha en riktigt trevlig dag!

Det skall jag …

PS! Jag skall också komma underfund med dessa eviga tre punkter som Skatan älskar att skriva. Kanske blir de lite tröttsamma i längden. Kanske finns det ett annat sätt att hålla ”tankekedjan” vid liv … kanske, kanske. DS

Försov mig förstås

… i morse och försökte boka om min tandläkartid som jag hade klockan tio … men det var inte populärt och jag hade ingen lust (eller råd) att punga ut med mer pengar för ingenting … så på med kläderna och in i bilen med Mannen som chaufför och StinaFina var också med förstås …

Och jag hann i tid.

Pica+Pica

Skatan tar alltid bedövning så efter en timme med borr och sug och skrap i den sneda bedövade munnen utan frukost och avrådd att äta något på några timmar … jag kunde ju bita mig i tungan av misstag … vacklade jag ut på stan trots att jag var urhungrig … för att shoppa eller åtminstone fönstershoppa.

Två par byxor blev det. Ett par röda i sammet och ett par svarta jeans.

Sen dök jag in på ett fik och drack kaffe och åt en kycklingmacka och tuggade väldigt försiktigt.

Det gick bra.

Jag inhandlade en chokladtårta, åkte buss till Mannen som passade på att jobba lite på kontoret, hämtade honom och StinaFina och så åkte vi till Djurgården och gick en sväng. StinaFina verkade gilla att komma till ”nya” marker. Det fanns ju så många härliga nya dofter där och det tog evigheter för henne att ”läsa tidningen” …

Och det blåste iskallt. Mannen och Skatan höll på att frysa ihjäl. Fel kläder, helt klart … för kallt väder.

När det var dags att hämta syrran gjorde vi det och åkte sakta sakta genom rusningstrafiken till Söderns höjder och pappa där vi skulle äta middag tillsammans med Brorsan som fyller år idag … och hans Zuzzi …

Och så hem genom den svarta tidiga kalla novemberkvällen … till Rapport och … så småningom …  z z z ZZZ

God natt … det blir en tidig sådan för Skatan.  Med en god bok.

En god bok att somna till.

Och ännu  en dag till ända.

Måndag och ny vecka – igen

Om trekvart sitter Skatan på tåget till Stockholm.

Hon har ett digert program … eftersom hon totalt glömt att hon hade inbokade tider förra veckan.

Så det blir dyrt!

Först tandläkaren.

Sedan …

Jag hinner nog en snabbvisit till pappa men sen … i tät följd

Thomas – min healer som skall dra och slita och ha sig … och ovanpå det, i direkt följd, Helena som skall knåda vad jag förstår. Ta sig an mjukdelarna medan Thomas koncentrerar sig till knotorna.

De var de två sistnämnda som jag glömde förra veckan.

Sååå himla pinsamt.

Men är man flaxig så …

Fast det bruuukar jag ju inte. Glömma så totalt.

Ha en bra dag!

full_8394_9853_931246

Villa Skogsberg

… har höststädning.

akvarell-villa-skogsberg-2008

Vi krattar löv, klipper häcken, tar bort vissna perenner … tömmer poolen och gör den färdig för vintervila.

Höstdagen är hög och klar.

Perfekt höststädningsväder.

För en gångs skull …

 

 

Bilderna är räddade …

på en backup-cd … men datorn är fortfarande paj.

20070805301

 

Så jag har beställt en ”återställare” från HP à 500 spänn.

Killen som hjälpte mig att spara bilderna hade kunnat återställa datorn också … men då hade det blivit väsentligt dyrare. Sa han. Deeet var väl hyggligt att han tipsade mig om att jag kunde inhandla ett program som installerade Windows Vista på nytt istället för att göra det … och sen ta betalt.

Såna företag anlitar man gärna igen. Eller hur?

Skatan tänkte …

… att när hon nu blivit nominerad och allt …  till en 50+-tävling så skulle hon kanske snygga till sig lite, städa upp, rensa ut bland alla Kategorier som hon ”dragit på sig” …  till exempel

Men så kom hon att tänka på att det är ju som hon ääär, Skatan: vildvuxen, kraxig och flaxig.

 

X

 

(Björn Bergsten)

Så hon lät det vara som det var.

Kraxigt och flaxigt …

Mjölkvitt ute och mjölkvitt inne

Idag har jag varit på Vårdcentralen på läkarbesök. Mannen har tjatat och tjatat och nu blev det av … med en lång lista så jag inte skulle glömma nåt i hastigheten.

skull

För det är ju ”i hastigheten”. Man har ungefär en halvtimme på sig på en sån här läkarträff.

Men Skatan har en bra läkare. Så det så. Som tar mig på allvar, klämde mig på magen, knackade mig i ryggen, tog trycket (som är alldeles utmärkt)  och skickade mig till provtagningen där man tog alla möjliga prov för att veta min ”status”.

Man tog till och med hörselprov. Barnen har tjatat om det i flera år. Att jag har TVn på så högt.

– Du måste höööra dåligt, mamma, låter det oftare och oftare.

Min läkare skall ringa om provsvaren den 4 november. Då skall jag själv ha tagit och  lämnat in ytterligare underlag för prov … ni förstår nog vilka …  i denna veckan …  så han, doktorn, kan ge besked om provsvaren på dom också.

Och så har jag fått tid hos min gyn-läkare som jag fortfarande går till i Stockholm. Redan den 17 november.

Det går undan.

Och ändå känner jag mig som det ser ut ute idag … dimmig och låg.  Trots att läkaren sa när han tänjde och böjde på lederna att … visst, du har bra rörlighet för din ålder.

Han tjatade lite väl mycket om min ålder, tyckte jag.

Vid din ålder haaar man krämpor. Man kommer inte undan. Det är naturligt åldrande  bara  … bla bla bla ….

Vad är naturligt åldrande … Naturligt och naturligt. Bara för att vi dog vid ca 60 års ålder för det mesta för hundra år sen eller så eller åtminstone var mycket gamla då … behöver det väl inte betyda att kroppen inte skall hänga med nu när livslängden har ökat på med några 10-tal år ytterligare … i bästa fall.

Och att det är  n a t u r l i g t  med ont både här och där.

Men … inte ont i magen i alla fall. Var naturligt …

Sa han … skull2

Tre lägenheter – Tre floppar

… fast på olika sätt.

Flopp 1.

4H6G689L_q100_h300_w440_mFile_cmOnlyScaleDown

Den första var egentligen vackrast … i vår smak med högt i tak, väldigt vackra fönster med djupa fönsternischer. Men …

Den låg vid en väldigt trafikerad gata … hörnlägenhet med alla fönster mot gatan utom köksfönstren.

Golven var plastgolv – rakt av och det är inte vår ”melodi” och … tja … fönsterna var fantastiskt vackra men det andra tog över.

Flopp 2.

Den andra ryggade jag nästan mot redan i trappuppången. Det luktade gamla kroppar och död … som det ju gör när gamla kroppar och död har ”vistats där”. Men det skulle man ju kunna ”vädra ut” om ifall att … Men det fanns inte en enda vacker sak med den lägenheten … inte en enda  … Jag går helt enkelt inte in på det … Bottennapp! Vi stack in huvudena, sniffade runt och stack ut … fortare än kvickt. Och tänkte.

– Tänk vad man göra med fotografier nu för tiden. Tänk!

Flopp 3.

För att det blev en flogg 3 … har vi oss själva att skylla. Vi hade helt enkelt inte läst på. Det var en etagevåning, helt underbar. Allt! Utom möjligen att badrummet var lite i minsta laget … men annars … Toppen. Man kunde komma in utifrån till båda ”etagerna” vilket ju skulle vara bra om man fick svårt för trappan ”på äldre dar”.

Men det gick ju inte. Där fanns ingen hiss. En etage-våning som man skall äntra trappa upp, trappa upp, trappa upp … med kassar och vovve och sopor (trappa ner, trappa ner, trappa ner) …

Det fanns alltså ingen HISS …

Hur slarvig får man vara?

 Jag blev verkligen ledsen för det vaaar en underbar våning som jag skulle kunna ha tänkt mig …