… för att hålla känslor och nerver i schack.

Efter en sen frukost hämtade Sonen och jag släpet hos Bonden. Solen sken från en klarblå himmel och det var friskt i luften. Perfekt dag för att köra skräp till tippen.

Vi försökte sortera TV-apparater och gamla datorer för sig, brännbart för sig, gamla kontorsstolar för sig och så åkte vi iväg …

Tänk … att  när jag stod där och vräkte i skräp i de olika ”byttarna” och var tvungen att fråga om något tvetydigt och vände mig till en av de anställda sa han … efter att noga ha studerat mitt ansikte:

– Har inte vi träffats förr? Känner inte vi varandra?  Kommer inte du från Gustafs?

– Nej, nej och nej … men vi kan ju ha setts förstås, svarade Skatan glatt. 

Jag blir alltid så himla glad att bli igenkänd och ”hejad” på här i mina gamla hemtrakter.

Vi återbördade släpet, inhandlade allaehanda mat och åkte hemåt för lunch. Under lunchen upptäckte vi att Pa hade fått en stor, handstor, röd ring runt ett bett av en fästing som hon tog bort för cirka två veckor sedan.

Vårdcentralen nästa.

Det var ett solklart borreliamärke och hon fick penicillin utskrivet.

Det skall då alltid tjorva till sig när nerverna ändå är på helspänn.

Sen ringde vi till lilla a, som låg och vilade middag, väckte upp henne och åkte till Torsångs café i lilla a´s bil … Torsångs café är ett ”måste” att åka till på sommaren.  Alla knuttar och bilburen ungdom käkar gustafskorv och köttbullsmackor med rödbetssallad där.  Eller är det räksallad. Vi åt i alla fall glass i stora lass och satt vid älven i solen och njöt.

Väl hemma igen begav sig lilla a och Skatan till Kupolen.

Alice första nalle måste ju inhandlas … och vi hittade en verkligen jättesöt och mjuk en.

Nu har Skatan lagat middag, Sonens älsklingsrätt: fläskfilé, klyftpotatis, champinjonsås gjord på champinjoner, vitlök, creme fraiche och lite soja, peppar och salt och en stor sallad till … och väntar på herrskapet som åkt till apoteket för att hämta ut medicinen till Pa.

I morgon är en annan dag … och sen …