Ja, för en hel vecka sedan  … om hon ska vara noga.

Och det ska man ju vara.

Skatan läste Cordelia Edvardsons* kolumn i SvD den 27 mars och MÅSTE bara citera och hålla med och tycka och sent omsider ändå nudda vid den animerade debatten om ”hen” … ni vet.

Den debatten har väl inte undgått någon.

Det enda Skatan gjort hittills var en kommentar hos Mymlan som diskuterade ordet i en av sina kolumner.

Allt  började med en sagobok ... Kivi & Monsterhund av Jesper Lundqvist och Bettina Johansson.

Debatten om hen alltså.

Och själva debatten  … tycker Skatan … blev sedan något missriktad.

Genuspolitisk … om man så säger.

Hund!” tjuter Kivi. ”Ge mig en hund!
Annars sover jag inte en blund!”
Mappor och pammor och morbroster Jin,
en bryssling, en marfor, en halvkvartskusin,
små parvelpysor och storebröstrar;
alla står de runt sängen och tröstar
och visslar och tisslar och säger jovisst,
någon gång möjligen, nästan helt visst,
ska hen få en hund, kan de halvt säkert lova
– men bara om Kivi nu själv lovar sova.

Som ni ser är det inte bara hen, Kivi,  som figurerar i rimberättelsen utan mappor och pammor och morbroster och marfor … Det är många begrepp som ställs på sin spets  för en unge  och som man kan fundera tillsammans kring.

Inte bara ”hen”.

Och den diskussionen  och såna funderingar är väl inte helt fel …

Men som sedan diskussionen om hen har utvecklats måste Skatan instämma i Cordelia Edvardsons rubrik i papperstidningen

”Måtte jag ha dina bekymmer”

/…/ Därmed anländer vi vid dagens snackis: han, hon eller hen. Bland alla onödiga ingrepp i språkets anatomi tar ersättandet av han eller hon med hen nog priset. När skall ”hen” fylla en vettig funktion?

/…/ När genusmedvetna föräldrar retade sig på att personalen på deras barns dagis hejar på barnen med ”kom killar!” respektive ”hej tjejer!” tänker jag på ett uttryck som berlinaren med godmodig ironi använder när någon gnäller över obetydligheter: ”Deine Sorgen möcht ich haben” (Måtte jag ha dina bekymmer).

Den medfödda könstillhörigheten kommer knappast att manipuleras med språkliga egendomligheter, eller genom att en pojke får en docka i famnen, medan en flicka prackas på en leksaksbil. Pojken kommer i alla fall att växa upp till man, medan flickan blir till kvinna. Vilka sexuella preferenser de kommer att få har inte ett dugg att göra med dagisfrökens genusfostran. En homosexuell man vill vara en man, som har sex med andra män. Detsamma gäller förstås en lesbisk kvinna som vill vara kvinna, fastän hon föredrar att ha sex med kvinnor. (Givetvis finns det, mycket få, personer som sexuellt fötts i ”fel” kropp, men det är inte dem debatten gäller.)

Den gode och kloke fader Freud har satt upp tre mål som alla människor förr eller senare måste acceptera:

1. Det förhållandet att man är liten i förhållande till de vuxna, de stora.

2. Att det finns ett kön som man själv tillhör, och andra som tillhör ett annat kön.

3. Insikten om vår dödlighet. Att vi alla, utan undantag, måste dö, fastän ingen vet dagen eller stunden, kan ge ångest, men också tröst. Döden blir till vår mänsklighets sigill.

Så sant som det var sagt … så sant så sant sååå … tycker Skatan och ska nu gå ut till hen Mannen där ute i köket. Skatan tror att hen har dukat fram till kvällsmat … det känns i luften 🙂

* En av alla kloka kvinnor som Skatan beundrar sååå  …