Funderingar

tree_of_life (Livets träd av Gustav Klimt)

Människor som ständigt vill tala om för en hur man skall leva är irriterande.

Tycker Skatan.

Punkt.

Slut.

Så det så.

Nu är det sagt!

Leva och låta leva – Här och nu

… är mitt motto.

Men …

Läste en Under strecket i SvD (31 aug 2009) artikeln Relativismens dilemma är absolut inte löst … (Mannen släpar alltid med sig gamla tidningar som han inte hunnit läsa) … och fick mig en funderare:

Mitt motto Leva och låta leva är ju relativt så det förslår men jag har uppenbarligen inte tänkt tanken ut … till sin yttersta spets. Även om min ”sanning” inte behöver vara din ”sanning” måste det finnas en sanning som är sannare än en annan. Det går inte an t ex att som visas i ett Youtube-klipp, begrava barn levande (Suruhawastammen i Amazonas) och ursäkta med ”kulturella” eller ”religiösa” skäl.

”Ni får tänka som ni vill, vi får tänka som vi vill, och eftersom er sanning är en annan än vår kan ingen av oss säga att den andre har fel.” (SvD, Henrik Bohlin)

Man fååår inte begrava barn levande, eller stympa unga kvinnor och män eller ”hedersmörda” sina döttrar. Det kan a l d r i g vara rätt eller rättfärdigas.

Tolerans och relativism kan verkligen bli finfina sköldar att fegt gömma sig bakom och inte behöva ta ställning när något sker i religionens eller ”kulturens” namn som kränker människor.

Allt är helt enkelt inte OK.

Jag får nog ändra mitt motto, Leva och låta leva … till något annat.

Eller stryka det helt och hållet och bara behålla … Här och nu.

Tål att tänka på.

Förslag?

”… men vi som inte vill göra karriär?”

”Mannen har ett jättelitet spelrum” , säger Bob Hansson som intervjuas av Maria Carling på Idagsidan i dagens Svenska Dagblad
hansson620_500123b

– Vi lever i ett så maskulint samhälle. Därför stirrar vi oss blinda på friheten att få göra karriär. Det den största manliga fördelen. Men vi som inte vill göra karriär?

Skatan tänker på Sonen … min son, den känslige store Mannen som alla älskar och som nu skall bli pappa för första gången. Han kommer att bli en underbar pappa, säger inte bara en ”förblindad” kycklingmamma, nej, Skatmamma menar jag ju. Det är många omkring honom … i hans jobb, systrarna, syskonbarnen. Alla älskar Sonen.

”Tjejer säger att det är så fint när killar gråter. Sen när det händer kan de bli hemskt nervösa”

Till och med en mamma kan bli nervös. Förr. Nu är jag bara stolt över att ha en son som har känslor och visar dom. Ingen kan heller skratta som han …

”Kvinnor säger att de vill ha mjuka män, samtidigt som de tycks förakta mjukhet.” Inte jag. Det har jag aldrig gjort. Föraktat mjuka män.

”Om man tänker på machomannen i sydliga länder har han en mycket mer levande feminitet medan den svenske mannen är tillknäppt – som om någon hade dragit ur kontakten på honom.”

” Som man och 39 kan jag känna en väldig smärta i att inte leva upp till den maskulina normen.” säger Bob Hansson vidare och menar att det nu är dags att …

”Vi ska reclaima den klassiska maskuliniteten och frigöra oss från den stereotypa, fantasimördande typen av manlighet.”

Sonen reclaimar för fullt genom att bara vara ”klassiskt” manlig … utan åthävor, en man som kan gråta, skratta och vara stark när det gäller och visa svaghet … när han känner sig svag.

Det tycker Skatan också, som Bob Hansson, att männen idag … ”behöver diskutera kön utifrån ett manligt perspektiv. Inte lägga oss platta inför det kvinnliga perspektivet.”

"… men vi som inte vill göra karriär?"