Etikett: Sam Sundberg

Fred & Kärlek & Yttrandefrihet

”Jag delar inte dina åsikter, men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem.”

Sentensen brukar tillskrivas Voltaire, men i själva verket formulerades den av den brittiska författaren Evelyn Beatrice Hall som skrev hans biografi. Viktigare är emellertid att orden i hundra år väglett människor som bryr sig om yttrandefrihet. Än i dag gör ju inte alla det. På senare tid har det visat sig att oroväckande många inte ens förstår konceptet. (Sam Sundberg, SvD)

Skatan tyckte det var bra att Kartellen avbokades när Dalarnas Tidningar sa upp sitt samarbete med Peace & Love-festivalen häromveckan.

Hon hade tyckt att det var fel av Peace & Love att boka Kartellen från början om hon hade känt till gruppen då.

Men nu har hon läst på.

Och blev förstås djupt upprörd när sedan Peace & Love ”vände kappan efter vinden” och hälsade dem välkomna tillbaka till Peace & Love-festivalen igen.

Skatan har beundrat (och beundrar fortfarande ”konceptet”)  Peace & Love och allt vad de stått för genom åren, beundrat och beundrar fortfarande alla som kämpat och kämpar för festivalens överlevnad, inklusive förstås eldsjälen Jesper Heed, hon har följt dem genom åren, har varit på de flesta festivalerna, lyssnat på intressanta föredrag av intressanta människor  och i och för sig inte tidigare heller känt till vad alla artister stått för i sin musik och hade inte gjort det den här gånge heller om inte Dalarnas Tidningar sa upp sitt samarbete och Peace & Love avbokade Kartellen   och blev kanske därför extra besviken av vad som följde härnäst.

Kovändningen.

På Peace & Love-festivalerna  har Skatan haft några av sina största musikupplevelser: Patti Smith, Ola Salo, Bob Dylan, Robyn, The Waterboys  m fl m fl och Borlängemusikerna förstås: ”Stommen” i Stonecake, Mando Diao och SugarPlum Fairy och  lyssnat till idoler som Suzanne Brøgger, och Lars Eliasson

Så här säger Peace & Love  om Årets Fokusområde:

Därför har vi i år valt att fokusera på en hyllning till mångfald och ett ställningstagande mot våld och rasism. Vi ser en värld där vi behöver påminnas om allas lika värde och allas rätt till respekt, där vi behöver samtala med varandra och dela med oss av våra erfarenheter.

Våld eller hot om våld är aldrig villkorat. Ändamålet helgar inte medlen. Och Kartellens våldsförhärligande texter talar för sig själva…  hur man/de tycker man ska/kan lösa samhällsproblem. Med våld.

Sam Sundberg skriver idag i SvD en krönika, Redan Voltaire insåg att Kartellen har fel och Skatan citerar:

Att en sponsor inte vill stödja ett evenemang som anlitar artister med kriminell bakgrund och våldsförhärligande texter kan aldrig rimligen beskrivas som ett hot mot yttrandefriheten. Ett hot mot yttrandefriheten är det däremot när man hotar folk på grund av deras åsikter. Just det som Kartellen gjort karriär på. Från twittrande om att döda Jimmie Åkesson (frontmannen Sebbe Stakset dömdes för olaga hot för det) till t-shirts med bilder av en misshandlad SD-partiledare och text- rader som ”Nästa sverigedemokrat jag kommer se, han slår jag sönder”.

Att Katellen har kriminell bakgrund tycker Skatan inte har med saken att göra … men våldsförhärligandet …

Stefan Sundström är emot våld. Men han har inget problem med Kartellen. De hotar ju bara sverigedemokrater. Det är väl att stå upp för mänskliga rättigheter? Eller? Hade hoten rört något annat parti hade varken festivaler eller artistkollegor tagit i Kartellen med tång. För är man verkligen emot politiskt våld så har man problem med gruppen.

—

Efter artistflykten vände Peace & Love kappan efter vinden ytterligare en gång. I söndags meddelade de att Kartellen åter är välkomna till festivalen, som i programförklaringen marknadsförs som ”ett ställningstagande mot våld och rasism”, en påminnelse om ”allas lika värde och allas rätt till respekt”.

Det är på något plan mänskligt att vilja ge alla respekt utom de som är kokobäng och att avsky allt våld utom det som riktas mot praktpuckon. Men det är en inställning som hör mörka krafter till. Så mycket insåg redan Voltaire.

”Nästa sverigedemokrat jag kommer se, han slår jag sönder”.  (Sebbe Stakset)

Nej … ändamålet helgar inte medlet.

Skatan gillar inte heller läget

”Hej då, Google! Hej då, Apple! Hej då, Facebook! Hej då, Microsoft!”

Är det det steget Skatan också måste ta.

Att lämna in … avsluta …  sluta fejsbooka …

Sam Sundberg i SvD tänker nog göra det. Som en markering:

Nå. Från och med idag kastar jag mig i armarna på dem jag tidigare ratat: Linux, Blackberry, Libre Office, Open Street Maps och Duck Duck Go. Alternativ saknas inte. Och bjässar som Twitter, Linkedin och Amazon får fortsatt förtroende som tack för att de tycks ha duckat Prism-programmet. Istället för Instagram har jag Vine, istället för Facebook och Google Plus min egen blogg. 

Nej, jag tror inte att Amazon drivs av människorättsaktivister eller att Twitter aldrig kommer att vika sig för myndigheters påtryckningar. Men jag gör inte slut för att undgå övervakning utan för att markera något:

Jag tuggar inte i mig vad som helst.

Jag gillar inte läget.

Klarar Skatan verkligen det?

Att sluta fejsbooka. Och bara blogga som hon gjorde förut …

Och twittra.

Twitter är Twitter och där har hon  liksom aldrig kommit igång.

Men markera skulle man.

Skatan tuggar inte heller i sig vad som helst.

Skatan läser

begrundar, citerar och … länkar.

Ja … Skatan länkar ofta och gärna till artiklar och uttalanden som hon läst i tidningar, hos andra på nätet etc etc …

För hon vill ju dela med sig till sina vänner varifrån hon fått sina idéer eller vad hon reagerat på …

http://dagarkommerdagargr.blogspot.se/

Skatan är också ganska så noga med att berätta varifrån hon citerat eller länkat …

Nu vill man ha betalt … pressen, Gammalmedia.

Fast kanske inte av dig och mig men …

” Länkandet är ett ofog” , menar Utgivarnas vd, Jeanette Gustafsdotter i Sam Sundbergs Krönika i SvD den 16 januari.

Det  är alltså  inte uppskattat  att länka fick Skatan veta där hon satt med tidningen i handen … och höll på att sätta i halsen.

Skatan som trott hon gjort Gammelmedia en tjänst 🙂

Uttalandet skakade internet. Bloggbävning skälvde. Facebookgrupper mullrade. Twitter riste av skrattparoxysmer. Webben är nämligen byggd på idén att länken är åtråvärd. Länkar betyder uppmärksamhet och borde enligt webblogiken även betyda intäkter. Att ta betalt för länkar verkar med andra ord feltänkt, och vid en hastig anblick ser länkkriget ut som den vanliga visan: frustrerade gammalmedier mot en välformulerat hånleende nätintelligentia. Men den här gången är saker och ting något mer komplicerade.

Det är jätten Glufs-Glufs Google (” ett företag fyllt av snillen som byggt en vinstmaskin av länkar till andras upphovsrättsskyddade material”) som är boven …

John Bauer_Jätte

Då förstår  Skatan dilemmat lite bättre …

Money, money, money  … (citerade Skatan nu ?  🙂  Det är bäst att ta det säkra före det osäkra och länka till källan som fick henne att just skriva money, money, money )

Det handla om pengar … förstås …

…det har blivit plågsamt uppenbart att samtidigt som Google slussar folk till tidningssajterna så glufsar de i sig oproportionerliga delar av annonskakan, en livsviktig intäktskälla för tidningarna

Men så är det det här med u p p h o v s r ä t t s l a g e n och hur man citerar etc

Att avgiftsbelägga länkar i allmänhet vore precis så dumt och destruktivt som det låter. Däremot finns det goda skäl att ifrågasätta hur sökmotorers och sociala mediers presentation av länkar rimmar med upphovsrättslagen. Hur får utdrag se ut? Är tumnagelbilder okej? Borde företag som Google och Facebook betala för rätten att återge 30 ord och en bild från en artikel?

Där sitter onekligen Skatan också i kläm … 😦

… när vi slutat fnittra är det hög tid att ta en diskussion om citaträtt, “fair use” och rimligheten i affärsimperium byggda på idén att någon annan alltid pyntar för innehållet. (Skatans rödmarkering)

Skatan ”pyntar” bara lite … med andras ord …  för att hon  inspireras av dem  och tycker att ”pyntet” ger …just det … ytterligare glans åt innehållet i hennes egen tankevärld.

Men …  Skatan får allt  hålla korpgluggarna … hm .. nej skatgluggarna förstås … öppna i fortsättningen på vad som är ”fair use” att återge och citera.

Summan av kardemumman är  … vid närmare eftertanke … att det inte  är lilla Skatan som Gammelmedia är ute efter utan sökmotorer som jätten Google, som slår mynt av andras tankar och idéer och alltså  ”snyltar” för vinnings skull.