Etikett: StinaFina

StinaFina – Före och Efter

Man får faktiskt ta sig en funderare över hur StinaFina  kunde se någonting över huvud taget med den kalufsen som hon hade  före det blev klippning av. Men hon har i alla fall hållit sig på rätt köl, inte krockat med vare sig möbler, lyktstolpar eller snöhögar …

Stackars, stackars rufsiga och tufsiga StinaFina …

Och  … efter några timmar kom den  ”mycket bestämda damen”, enligt frisören alltså  … hem igen och hade blivit så liiiten, så liiiten sååå … efter badet och klippningen.

Krympt liksom …

En viss känsla när man ser blicken är kanske att frisören ändå hade rätt. StinaFina har blivit ” en mycket bestämd dam” med åren …

Mycket bestämd …

Och trots att hon ”krymt”  och blivit liiiten såg man hur tydligt som helst att hon också blivit lite rund om magen …

Kastrerade hundar har ju lätt att ”lägga på sig” om inte Matte och Husse ser upp.

Hon var i alla fall själv mycket nöjd och glad med sin nya look.

Tacka sjutton för det … 🙂

Man kan också lägga märke till de rödaktiga slingorna i skägget … precis som Matte har  – fast inte i skägget då förstås.

StinaFinas nya hundfrisör heter förresten Linn och har en egen salong här i Nyköping,  Linns Hund Glädje, ett verkligt inbjudande, mysigt och varmt ställe där levande ljus och idag också lite påskpynt mötte oss. Hennes egen hund, en rottweiler … jättebra för StinaFina att få träffa … var en lugn och tyst herre, mycket väluppfostrad och fin. Sådan matte sådan hund …

Alla hundägare som behöver trimm och klipp för sina hundar här i Nyköping kan jag varmt rekommendera denna salong. Nästa gång skall jag ta med mig kameran … så får ni se.

Torsdag är det idag

… och det vet väl varenda människa som har kommit till skolåldern och en hel del yngre med.

– Vad är det med det då?

Inget särskilt faktiskt utom att idag skall StinaFina äntligen klippas *.

Och det var inte igår.

Hon hade en tid i början av december 2009 men så inträffade  det ju en del… då i december.

Men nu är det alltså dags. Tredje gången gillt.

Hon har en helt ny frisör också. Hennes gamla har stängt sitt ställe och flyttat ut till ett köpcenter utanför stan och öppnat ett mycket mycket större ”place” där både jag och StinaFina känner oss bortkomna och små.

– Vem sjutton vill åka till ett köpcenter för att bli klippt när det finns mysigare ställen på närmre håll?

StinaFina blir mycket tovigare  också sedan hennes pälskvalitet förändrats. Underullen är nästan borta och pälsen har blivit så mycket mjukare att den tovar ihop sig på nolltid om man inte håller efter den så gott som dagligen.

Och det gör man ju inte.

Mannen borstade och borstade och kammade och kammade henne igår men det finns allt en och annan filtad sak kvar fortfarande. Speciellt i armhålorna. Eftersom hon springer med benen … ja det är ju det man gör med benen … är det just i ”arm”hålerna som det filtas ihop som mest.

Rena rastaflätorna …

Jag kommer att sätta in bilder  på  henne före och efter  frissabesöket  … så ni kan göra er en föreställning om skillnaden.

Förr att lyxa till det ordentligt har vi beställt bad också. Och kloklippning.

Rena SPA-besöket!

Nu är det i alla fall dags för Morgonrundan.

Hej då …

* StinaFina  klipps numera efter sin kastrering i stället för att trimmas, ryckas,  eftersom pälskvaliteten har blivit så annorlunda och det skulle göra väldigt väldigt ont att ”ryckas”

StinaFina blev attackerad

Jag är omtumlad. Och kan inte sova.  Det var en häftig upplevelse att se sig själv i rutan.  I TV-rutan alltså.

Men mest för vad StinaFina råkade ut för på Kvällsrundan.

Jag skakar fortfarande.

Vi gick vår vanliga runda. När vi vek om hörnet in på hemmagatan kom som från ingenstans en rottweiler farande som ett spjut … och kastade sig över StinaFina och det blev ett tumult och skrik och vrål … från StinaFina, mig och rottweilern. Som tur var hade den en sele med handtag på ryggen som jag fick tag i och kunde slita bort henne och  så … äntligen … hade rottweilerns matte hunnit ikapp.

Jag grät och skrek (vilket kanske inte var så klokt) och frågade hur ”i helvete” hon kunde ha sin hund lös. Den hade  gått till attack.  Helt oprovocerat.

Det hade förstås aldrig hänt förut och hon var hemskt ledsen (tacka f-n för det) och … ja, det gamla vanliga.  Hur vågar man bara ha en så tuff hund som en rottweiler gå okopplad och lös i mörkret när människor och andra hundar kan dyka upp. Runt hörnet. När som helst. Som vi gjorde. Det borde  vilken hundägare som helst förstå …

I mörkret är alla katter grå …

Vad trodde rottweilern att StinaFina var … en hare?, en katt? … en mumsbit till hund?

StinaFina verkar  inte  ha blivit fysiskt skadad.

I alla fall.

Men psykiskt.

Helt klart.

Hon var som ett darrande asplöv.

Och jag med.

För StinaFina och Skatan

… blev det en tidig Morgonrunda idag. Redan klockan kvart över fem var vi ute i mörkret, snön och … kylan.

Skatan somnade ifrån kvällsrundan igår och får skylla sig själv. Men hon har sovit gott  … i kläderna … i natt.

Ända till klockan fem.

Igår fotograferade Skatan Morgonrundan i ljuset. Bilderna ser svartvita ut … med en grådaskig hinna över liksom. Så som Skatans bilder kunde bli när hon försökte framkalla sina bilder själv för länge länge sen.

Men så såg det ut.

Igår.

Den enda färg som lyser upp Villa Skogsberg … är den där röda baklyktan på bilen …

– Skuttar en hare där framme …  månne?

Bänken … en inte så inbjudande sittplats direkt … men inte så tokig som stilleben.

Och nog finns det snö allt … Tillräckligt!

Har vi något val?

I dag hade Skatan ingen kamera till hands och fick nöja sig med mobilen.

Två  timmars skillnad liksom … och så mörkt …

StinaFina på vägen upp mot skogsbrynet …

Och så bänken …

– Kan det vara några änglar som landat och satt ner sina änglarumpor en stund för att vila …?

Nej nu skall jag sätta på kaffet, läsa mina morgontidningar och sen sätta fart på dagen …

Mannen har flytt till Österrike för i morgon kommer ”kärringarna” . Tio stycken som skall  bo kvar …  äta, dricka och snacka, sjunga, dansa … ja, leka och ha kul.

Kärringträffen i somras. Samma antal kommer hit …  en del ”utbytta” mot andra men i stort sett …

Så då blir det livat i luckan …

Och det krävs en del planering om man så säger … mat och dryck framför allt …