De tog det lugnt, som sagt …

Skatan och Mannen tog det lugnt i solen efter lördagsfesten hos de goda vännerna  och åt frukost länge tillsammans med sina nattgäster innan de hämtade StinaFina från Paradiset på jorden …

– Tänk att vi fick tips om det här stället … , sa de allt som oftast så himla glada och tacksamma  till varandra.

Backebys Hundpensionat

… hos Titti och Kent

Bättre extraflock för StinaFina finns inte på denna jord …

Titti … här i koncentration och i full färd med att ordna kaffebordet …

och en blundande Kent

(ursäkta ”ögonblinksbilden” … skall bytas ut när Skatan lyckats ta en bättre)

I Backeby bor Titti och Kent  med  sina  hundar, höns, änder, fiskar och … nedlagda byten som älgar (har förstås inte Skatan sett som nedlagt byte 🙂  men hornen … ) rådjur, rävar och vildsvin och  … för Kent är jägare också förutom fotbollsdomare m m … och varje gång möts man av goda dofter från nybakat bröd av alla de slag, matbröd och kakor … Skatan fick förresten med sig hem  ett jättegott bröd som present 🙂  som Titti bakat efter recept från Saltå … helt ekologiskt förstås 🙂 …

Titti tar emot sina hundgäster  i det finaste av hundpensionat med tre egna ”kupéer” … Fast StinaFina får bo inne i stora huset och till och med ligga i Kents säng om nätterna …

Skatan har inte lärt sig namnet på hundarna ännu … men … här är den del av gänget i alla fall  …

Vorstehn i bakgrunden är Tittis och Kents medan den Engelska Springerspanieln är deras dotters … förutom två labbevalpar, 9 veckor … tror Skatan … som också är valpar till  dotterns labradortik Ljus

Är de inte bara helt underbara … ?

Höns av olika slag … dvärghöns och vanliga och tuppar förstås … sprätte, lekte och låg där i solen i sina stora inhägnade områden … tillsammans med ankor och änder och en Canadagås … och fiskarna i sin damm …

simmade runt som fiskar brukar …

Nej, nu kan inte Skatan sitta här längre och berätta om detta underbara ställe … nu gäller det att sätta fart igen …

Morgonrundan, packa för en påskvecka i Borlänge först och sen i Skåne  … (packat, det har förstås Mannen redan gjort) … och sen frukost och … iväg …

Ha det … vi ses … så småningom …

StinaFina(Pina) …

Vad är det för en dag?

Är det en vanlig dag?

Nej, det är ingen vanlig dag

för det är StinaFinas födelsedag

Hurra  Hurraa  Hurraaa

Hurra  Hurraa  Hurraaa

Grattis på födelsedagen !

Skatan skall vänta liiite till med att väcka dig för

Morgonrundan.

Du kan ligga och gosa med Husse ett tag till

innan

den regniga verkligheten

och

dagen

tar sin

början …

Puss på nosen!

StinaFina

… blir bara piggare och piggare.

Idag har vi promenerat Morgonrundan på Hållet, ett fint skogsområde i närheten,  och Skatan  och StinaFina fick balansera på stigen som var hårdtrampad och hal men Skatan hade sina nya broddar på .. och StinaFina sina lite för långa klor 🙂 … så det gick riktigt bra.

Det ser väldig skräpigt och smutsigt ut men det har inte snöat på ett tag och blåst rejält så det har ramlat ner massa torra kvistar och grejs från träden.

Första kvällen StinaFina var hemma från sjukhuset hade det snöat rejält i stället och då försökte hon att balansera i ett cykelhjulspår för att inte bli kall om tassarna …

Det såg verkligen för roligt ut … hon lyckades riktigt bra …

Nu skall vi ha ”fredagsmys”, StinaFina och jag …

Ha det fint ni med … där ute  i cyberrymden …

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Dagarna rinner iväg

… som ”vårfloden” på trottoarer och gator här utanför … och Skatan hinner  i n g e n t i n g  utöver att vara sjuksyster åt StinaFina.

Men hon tar sig … StinaFina … hon tar sig.

Nu har hon börjat snosa i luften efter grannens katt så fort hon sticker ut nosen och hon har till och med börjat skälla på grannen. Den grannen alltså som hon alltid brukat skälla på.

När StinaFina  kom till djursjukhuset varken såg hon eller brydde sig om katterna som jamade i högan sky … hon lyfte inte ens på huvudet … och när hon kom hem och vi mötte grannen var det inte mycket bättre.

Han blev inte utskälld  som han brukat bli  …

Och då visste Skatan att StinaFina inte var riktigt frisk …

Men hon tar sig vår StinaFina även om hon  fortfarande skall ha sin dietmat i princip varannan timme och medicin däremellan och gå ut sina fyra fem gånger … och nog måste Skatan medge att det mesta kretsar runt StinaFinas väl och ve och rekreation fortfarande och att Skatan  mellan varven inte hinner så mycket annat …än att vara behjälplig med det.

Och nu har StinaFina till och med  fått leklusten tillbaka och kommer sättande med bollen eller den pipande grisen eller lilla björnen så fort Skatan sätter sig tillrätta i soffan med en tidning eller bok.

Men det är det värt … att få ha henne hemma och se att hon blir gladare igen … och friskare och friskare för var dag som går … 🙂

Det är det värt …allt besvär … för att få ha henne liggande där på soffryggen igen.

StinaFina och Skatan lever i en bubbla

… borta från världen … i deras alldeles egna … där StinaFina äter varannan timme 6 ggr/dag och dessemellan får medicin och toalett-rundor … får man väl kalla dom. Sen leker de lite och så försöker Skatan få i StinaFina vatten.

Och så vilar de … vegeterar.

En egen bubbla har de alldeles för sig själva … borta för världen.

 

 

 

StinaFina är hemma igen …

Topic 14# Why did you start a blog/Varför startade du en blogg?

Varför i hela fridens namn skall Skatan skriva om varför hon startade sin blogg … nu när StinaFina ligger som en liten varm korv bredvid henne, mätt, nöjd … men något fundersamt, misstänksam, tror Skatan. Hon är nog inte riktigt säker på att hon får ”stanna” kvar härhemma …

Varför tänker Skatan skriva om varför hon startade sin blogg just nu.

Nu när alla vill  höra hur StinaFina mår

Så här är det.

Hon passar på … att berätta om en mycket bra anledning varför hon började blogga. En anledning som hon inte nämnt tidigare men som hon  plötsligt kom på i den här vevan.

Det är det här … allt det  som Skatan  har fått uppleva den gångna veckan  som också gör det så fantastiskt att blogga.

Allt som Skatan och StinaFina fått ta emot  genom bloggen.

All omtanke, alla hållna tummar och tassar, all medkänsla. Tänk ändå  att Skatan hade så många  bloggvänner som brydde sig om, fanns där, stod där, tog emot henne  … och värmde henne när det blåste kallt …

Inte bara finns där när livet leker.

Om ni visste vad jag är ”gla´ i ”  er alla.

Massor av tack … tusen tack …

Berg- och dalbanedag och StinaFinas hemkomst

Klockan fem i morse ungefär somnade Skatan … hon hade vridit och vänt sig, läst och somnat, vaknat med ett ryck … RLS i sin värsta form …  inte en gång utan oräkneliga gånger. Trots att hon spädde på med tabletter som hon redan börjat dra ner på … Alla tankar som hela tiden fanns där förstås och snodde runt inne i huvudet på henne bidrog nog också en del …

– Hur hade hon det egentligen Skatans älskade lilla StinaFina.

Skatan skulle vara hos Kinesen vid niotiden men då sov hon djupt … vaknade … och ringde återbud … Johannes försökte få till en tid senare under dagen men det orkade inte Skatan … och så var det ju det här med StinaFina.

– Att de aldrig ringer … då får hon väl inte komma hem idag heller, tänkte Skatan. De hade ju sagt att de skulle ringa tidigt om det var fråga om hemgång.

Strax före tolv kom samtalet.

– Ville Skatan ha hem sin StinaFina?

Åhh … om ni bara visste vilken känsla … Skatan samlade ihop papper och koppel och formligen slängde sig i bilen och for iväg de tio milen norrut.

Och kom en timme för tidigt.

Men det gick bra.

Hur blev det då … MÖTET … efter så lång tid.

Tårarna rann förstås på den sentimentala Skatan och StinaFina gnydde en aning men var inte så översvallande glad och lycklig som hon brukade vara när de varit åtskilda … Djurskötaren sa att många hundar inte ”släppte på” förrän de visste att de fick följa med hem igen.

På hemvägen låg StinaFina  i sitt säkerhetsbälte på sin egen röda filt och sov lugnt och skönt. Skatan svänga om till Apoteket för att köpa medicin  för StinaFina är  ju inte helt återställd  och frisk ännu.

Det tar sin lilla tid …

Nu är det medicinering, dietmat 5- 6 gånger om dagen (dag 1-3  75 % av dagsbehovet,  dag 4-6 öka till 100 % men fortfarande ofta, dag 7 -> dagsbehovet men nu 2-3 ggr / dag). Hon skall ha  sparsamt med motion … i början bara toalett-rundor. Och kopplad måste hon vara .. för hon skall ta det lugnt. Vissa prover återstår att få svar på … och Skatan blir kontaktad i nästa vecka  t ex om ett prov på bukspottkörteln.

Här hemma blir det alltså sjukstuga en tid framöver … Ganska jobbigt … men det är det värt. Att ha StinaFina hemma hos sig igen … att ha henne där bredvid sig i sängen som en liten värmedyna tryckt mot korsryggen …

I natt kommer Skatan sova gott  …

– Skall vi slå vad?

StinaFina är ju hemma.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Inte idag heller …

StinaFina mår bättre, har svarat fint på den nya medicinen … men har fortfarande  blodblandad vattnig diarré … så …

– Jag vill inte släppa hem henne innan hon är lite bättre och inte blöder längre, sa veterinären, som kommer från Danmark  eller Norge och har en egendomlig dialekt så att han är lite svår att förstå ibland. Men en sak märkte hon … att också veterinären var mer positiv  idag än igår …

Skatan vill ju inte heller att han skall släppa hem StinaFina i förtid. Skräcken är ju att komma hem och sen vara tvungen att åka tillbaka igen …

– Hon är piggare i alla fall,  🙂 … sa han

Och en stor sten föll från Skatans hjärta.

Skatan frågade om hon kunde hälsa på henne om StinaFina inte fick komma hem i morgon heller.

Det gick bra …

StinaFina skulle säkert bli glad att få träffa sin matte igen … Det värsta är att hon kanske blir jättebesviken när hon förstår att  hon inte får följa med Skatan hem igen direkt tänkte Skatan. Men veterinären sa att för det mesta var det i alla fall positivt för hundarna att få träffa sin matte och husse .

Och då kan ju inte Skatan låta bli förstås …

Skatan har tagit sig för att måla lite annorlunda bakgrund och fortsatt att peta i StinaFina-målningen som hon gjorde i Workshopen häromdagen.Nu har hon satt den inom glas och ram och såg direkt … förutom alla tummar på glaset … några detaljer som hon vill ändra på. För balansens skull. Det kännas i alla fall härligt att ha kommit igång lite med målningen igen.

Nu skall hon inte släppa taget.

Inte om den positiva känslan som hon fick idag … och inte om sin målning.

Snart är StinaFina och Skatan tillsammans igen.

Som en parentes måste Skatan berätta om en gammal visa med många verser  som ett hembiträde * … Ensi hette hon … ofta sjöng och som Skatan älskade. Margith har sjungit den för henne många gånger också. Den här visan har i alla fall ringt i huvudet på Skatan  hela tiden … ända sen man sa …

– Inte idag .. men kanske i morgon. I morgon  … då kanske … då kan hon kanske få komma hem …

Ni vet nog vilken visa det är.Eller hur?

Jo men visst … I en sal på lasarettet

Nu kommer inte StinaFina-visan sluta så här sorgligt … det är Skatan alldeles övertygad om … men ändå har den bitit sig fast och snurrar runt därinne …

*  Ja, jag vet … Skatan  är både gammal och tja … vi hade hembiträden när Skatan var liten …

Skatan visualiserar …

Så här vill Skatan se sin StinaFina snart …

Spanande efter en katt eller kanske en hare … eller varför inte en ekorre … och hemma igen där på soffryggen

Hon vill ha sina Morgonrundor igen  tillsammans med StinaFina  då StinaFina så ofta springer i förväg men stannar … vänder sig om och väntar in sin matte …

Åh vad Skatan längtar efter sin StinaFina …

Lägesrapport

Igår ringde de från djursjukhuset på förmiddagen redan … vid halvtiotiden när Skatan satt hos frissan.

Idag ringde de inte förrän klockan tre på eftermiddagen.

Då hade Skatan hunnit förstå att StinaFina inte nog skulle få komma hem idag.

Hela dagen hade gått med den här oroliga väntan … och Skatan kunde inte göra något vettigt under tiden. Till slut kunde hon inte hålla sig från att ringa  till sjukhuset heller fastän de inte vill att man skall göra det. Som tur är ringde Skatan fel och kom till en annan avdelning på sjukhuset och till en fantastisk hjälpsam sköterska som tog reda på att veterinären inte hade glömt bort henne och skulle ringa  … han väntade bara på några prover först.

Och så ringde han … och var allt lite bekymrad över att den vattniga blodblandade diarrén inte vill upphöra. Nu skulle StinaFina i alla fall få en ny antibiotika och lite andra mediciner, hon hade lågt proteinvärde …förstås  … eftersom allt försvinner ut på en gång och får dropp med näringstillförsel … Blir det inte bättre går de in och tar vävnadsprover.

– Kan det vara cancer då?

Nej, det trodde inte veterinären … då skulle förloppet inte vara så akut och StinaFina är ju en ganska ung hund … bara fem år och …  men de måste ju försöka få någon förklaring. Dvärgschnauzern har ofta problem emd budspottskörteln och med urinstenar och något annat också … detta skulle de utesluta med nya prover.

Och så längtar hon hem …

– Hur märker du det, frågade Skatan med en stor klump i halsen av återhållen gråt …

– Jo, hon är inte lika glad och pigg som hon i alla fall var … och är  … ja ledsen helt enkelt.

Det skar i Skatans hjärta och inte kan hon åka och hälsa på sin StinaFina heller … det skulle bara göra det ännu värre.

StinaFina måste tro att de alldeles har övergivit henne. Hoppas nu att vändningen går fort och att Skatan får hem henne till helgen.

Hoppas, hoppas, hoppas !

Bakslag

Mannen åkte iväg med tåget tidigt i morse … och Skatan skottade bilen … det snöade förstås … för att gå till frissan för klippning och bottenfärg.

Hon hade för säkerhets skull ställt om telefonen till sin mobil.

Idag var dagen då Skatan skulle hämta hem StinaFina från Bagarmossens Djursjukhus.

Om inget oförutsett inträffade.

Men det gjorde det.

Mobilen ringde  där hos frissan och det var var förstås Bagarmossen …

StinaFina hade fått mer diarréer … vattnigare och oftare och nu också blodiga.

Så de ville nog behålla henne för ytterligare provtagningar

– Men kanske  … kanske i morgon …  Vi hör av oss då.

Nu gick verkligen luften ur Skatan … Skall det då aldrig ta slut …

Och stackars stackars StinaFina … vad trött hon måste vara …

Det enda Skatan kunde trösta sig med var att det ser ut att vara bättre väglag i morgon. För i morse … hörde hon … stod trafiken helt stilla igen efter en krock utanför avtagsvägen till Tystberga där det ALLTID är halt när det är halt.

Det är som det är …

StinaFina fick stanna kvar

… ännu ett dygn på Bagarmossens Djursjukhus.

De måste tåla sig och ta dagen som den kommer …

Det blev  rufstufsen StinaFina som ”kladdades” fram av Skatan på workshopen igår … Vissa justeringar krävs som synes … tills Skatan blir nöjd …

De förhöjda levervärdena berodde troligen på maginfektionen och tarmen var ganska irriterad också med förtjockad tarmvägg. Också det på grund av  infektionen. Hon kräks    inte längre men den kraftiga diarrén har inte gått över. Fast det blöder i alla fall inte mer. Hon måste få mat varannan timme (plus dropp för vätskebalansen).

Och gå ut lika ofta.

Men hon äter själv och dricker … med större aptit än igår … så det går åt rätt håll …

Mannen flyger sin kos i morgon bitti …

Nu är det Skatan och StinaFina som får klara sig själva.

Typiskt va … men tur i oturen att de var här hemma i alla fall … och inte satt på någon isbana till Autobahn när allt började.

Skatan och StinaFina  får ta dagen som den kommer … och det sägs ju också  uppmuntrande  i ett ordspråk att efter regn kommer solsken.

Och ytterligare ett annat ordspråk påpekar att  den som lever får se

Så då gör de väl det …

Läs även andra bloggares åsikter om

Nu sitter Skatan här mitt i natten igen

… och funderar på vad hon  egentligen hållit på med.

Vad har hon egentligen sysslat med ända tills nu för att avleda sina tankar på StinaFina och tänka på nååågot annat än sin oro?

Skatan funderar på hur hon skall bära sig åt  … ja , vad hon skall göra  … för bli rejält  trött … och för att undvika att äta den där mackan … eller …

Det är Oron som kommit ikapp henne …

De ringde inte förrän klockan halv fyra på eftermiddagen från Bagarmossen och det var en himla tur att Skatan varit fullt sysselsatt fram till dess. Visserligen hade de sagt att de först ringde till de vars djur var värst illa däran  … men ändå.

Det ääär jobbigt att vänta när man är orolig … även om man är fullt sysselsatt.

Johanna i huset hade ordnat med Workshop i källaren och Gunilla, en annan granne,  hade gjort en god gryta, bryggt kaffe till lunch och nu var hela husets kvinnor utom en,  som jobbade, samlade för att först äta tillsammans och sedan måla …

Skatan kom så äntligen igång att måla. Även om det inte var på ”allvar” föll hon snabbt in i den sorts trance som hon brukar falla in i när hon riktigt är i tagen och  fullt uppe i sitt ”skapande”.

Hon blev både blind och döv för allt annat omkring sig.

Det var precis det som behövdes och det var riktigt, riktigt roligt.

Och så ringde de då äntligen från Bagarmossen …

StinaFina hade börjat äta så smått, hon kräktes inte blodblandat längre och  hade bara lite blod i avföringen. Hon åt och drack det som bjöds med god aptit och om kräkningarna upphörde helt kunde hon kanske komma hem i morgon eftermiddag. Har bara magen fått mat men inte är riktigt bra ännu,  är det ändå ingen fara. Diarréer kan man behandla lika bra på hemmaplan med dietmat o s v .

Det var det positiva … och hoppfulla.

Men …

Jo, så här var det. Också.

StinaFinas levervärden var oförklarligt förhöjda och njurarna fungerade inte riktigt OK och magen/tarmarna …  förstås.  De föreslog att de skulle  ta ett ultraljud och om de där såg någonting onormalt ville de fortsätta med vävnadsprov. Man visste inte riktigt vad som var hönan och vad som var ägget … var det infektionen som förorsakade de förhöjda levervärdena  eller var det levervärdena  som orsakade infektionen?

Skatan gick naturligtvis med på allt de föreslog. Att de överhuvudtaget frågar beror på att varje behandling kostar … och det är ägaren som tar det övergripande beslutet.

Imorgon … idag, menar Skatan förstås   … har de  i alla fall lovat att ringa tidigare från Bagarmossen.

En sak känns också väldigt skönt.  Skatan och StinaFina skall inte följa med till Österrike. Det hade de bestämt redan innan StinaFina blev sjuk.

Mannen tar flyget.

Vilken tur att han ännu inte hunnit iväg. Att han var hemma i söndags när StinaFina blev så dålig …

Vilken tur att StinaFina inte blev sjuk först när Skatan var ensam hemma …

Vilken tur i oturen …

Det blev värre

När StinaFina började dricka själv och de inte längre behövde ge henne vattnet via pipett tänkte de …

– Nu, nu vänder det.

Men när Mannen och StinaFina kom in efter ännu en runda ute på ”isen” och han berättade att nu, nu var det blod i avföringen … sjönk modet igen … och när då sedan StinaFina knappt hunnit innanför dörren förrän hon fick upp allt vattnet hon druckit också … … var det bara att ringa till Strömsholm igen.

Det kom mer blod på den vita handduken som StinaFina låg på … men klarrött, ljusrött nästan … så då skulle de avvakta ytterligare … tyckte dom i Strömsholm.

De avvaktade och avvaktade …

Mannen sa

-Nu går jag ut och käkar lite … vi kan väl äta i skift …

Det tyckte Skatan förstås var bra en bra idé …   tänkte hämta sin bok och sätta sig där på golvet i badrummet men ändrade sig och just när hon istället skulle lyfta upp StinaFina i sängen  hördes det som ett braaak och  en dusch, en högtryckssprutedusch av rent … först klarrött … sedan mörkt blod sprutade ut från StinaFina. Ut över golvet och väggarna där i badrummet.

Nu fanns det ingen återvändo. De måste till en veterinär. Och det var femton mil till Stjärnholms Djursjukhus på usla vägar, täckta av is …  Ne-ej.

Skatan googlade runt och hittade ett akutdjursjukhus i Bagarmossen (E4:an är ändå bättre även om ”man” varnat för ishalka där också), ringde dit och berättade StinaFinas ”historia”

– Jag tycker ni skall komma genast …

De lämnade allt som det var.

Halvätna Vikabrödsmackor och té på köksbordet, lampor tända, tidningar och böcker uppslagna … Mannen hade i alla fall hunnit torka upp blodet i badrummet medan Skatan ringde runt … och letat fram StinaFinas ”papper”

… och så for de iväg … och kröp först försiktigt avvaktande fram på den isblänkande vägbanan.  Efter ett tag kunde de köra i åtminstone hundra.

Att hitta djursjukhuset i Bagarmossen var inte det lättaste … de snodde runt på Slakthusområdet vid Globen och förvillade sig på en del småvägar … men till slut var de där i alla fall med bara ett stopp på vägen. Det var kolmörkt så de kunde inte se hur blodet såg ut … eller om det fortfarande bara var blod.

Och så en kräkning och ytterligare en blodkaskad när de väl var framme.

De behöll StinaFina där förstås i Bagarmossen  … deras fina StinaFina … nu inte pigg och alert … hon lyfte inte ens på huvudet när  kattpatienternas jamande hördes genom väggen. Då är StinaFina verkligen dålig … verkligen dålig.

StinaFina skulle genast undersökas ordentligt, få dropp och penicillin intravenöst och magmedicin och  idag vid lunchtid eller så ringer Bagarmossen och berättar.

Två dygn minst får de räkna med … får StinaFina räkna med … innan Mannen och Skatan får hämta hem henne igen.

Mannen och Skatan körde  tysta och så himla trötta genom den mörka natten tillbaka hemåt.

– Det känns som en stor hård klump här i magen på mig …  och i halsen med, sa Skatan

– Och jag, jag mår illa … verkligen illa … , sa Mannen

– Vad hade hänt, tror du, om vi hade hunnit lägga oss och somna, trötta som vi var … och inte märkt …

På onsdag  flyger Mannen till Österrike.

Det var meningen att StinaFina och Skatan också skulle följt med och då skulle de bilat som vanligt  … men så såg de inslaget om ishalkan på Tysklands Autobahn på Nyheterna  … och  tänkte om …

StinaFina och Skatan stannar hemma …

Skatan kan inte undgå att tänka på… tänk  om allt det här hade hänt några dagar senare …

Fast varför skall hon tänka på det …

Det är skönt att veta att StinaFina får all den vård hon behöver …

En annan … inte lika ”stor”  … tanke är …

– Vad skönt att vi slipper Morgonrundan idag

För här stormar det rejält … och med den vinden och blåsten och ishala promenadvägar … hade det inte varit en höjdare …

Det hade det inte varit …

Det är måååndag morgon och StinaFinaPina ”is back”

… och själva Julens nätter är över för den här gången.

Nu tar vardagen över … nja, inte riktigt förstås … en del är lediga från jobb och skola ett bra tag till …

Och Skatan och Mannen är ju ”lediga” för jämnan.

Natten har varit lika lång som den längsta Midvinternatt  … och det är StinaFinaPina som ”ställt till det” så.

Hon är ju … som en del av er redan vet  … en dvärgschnauzer.

En råtthund.

Inte i den bemärkelsen att hon stammar från råttsläktet …då hade hon inte varit en hund i familjen A, inte …

Nej, hon gillar att jaga de rackarna. Och fånga dom med tassarna. Och  just det användes hon till förr på gårdarna. Att hålla rent från råttor och möss.

Och den instinkten sitter i generna … En  egenskap som sannerligen inte låg ”djupt begravd” inte. Nej, den var synnerligen  lättväckt …

Och finns det möss som lever rullan på nätterna så finns det … och dom är till för att jagas förstås.

Mössen i väggen och Skatan har fört en ojämn kamp denna natt om StinaFinaPinas uppmärksamhet.

Minst sagt.

En liten, knappt hörbar skrapning i väggen och StinaFinaPina for upp som en galning och in under sängen eller soffan och krafsade och morrade och gnydde …

Och Mannen snarkade …

Till slut var det kopplet som gällde … hon fick hållas kort … och det gick väl så dääär. Skatan fick bara ett ryck då och då i koppelhanden i stället för att behöva upp och jaga efter en krafsande, gläfsande hund under säng eller soffa.

Nu … framåt morgonen … äntligen … har Skatan smugit åt sig datorn … och lämnat rummet där StinaFinaPina och Mannen snarkar i kapp …

Mössens dans i väggarna är över för i natt  … också de rackarna  har gått till vila …

… endast Skatan är vaken …

Läs även andra bloggares åsikter om

Dagen har börjat

med en tidig, mycket förkortad Morgonrunda …

Men Skatan och StinaFina tar igen det snart …

Skatan var nämligen kallad till en tidig akupunkturomgång … och Mannen skulle till Stockholm med 8-tåget.

Men vilken morgon det var och vilken förmiddag det är.

Solen skiner, det är kallt och torrt och då gör det inget att det är kallt. Bara att klä på sig. Det är den där fuktiga kylan som kryper  in under skinnet vara sig man är påpälsad eller inte som är pest och pina. Inte den här torra krispiga kylan.

Skatan är på ett strålande humör. Det sker dagliga mirakel. Hon går ner i vikt i sjumilasprång (lite haltande liknelse men ni fattar, va?)  och är inte ett dugg rädd för att inte kunna hålla den när hon nått sina drömmars mål.

Skatan har nämligen fått garantier.

Hon måste förstås följa råden och göra som Kinesen säger … men det blir bara lättare och lättare.

Snart blir det en lång Middagsrunda för StinaFina och Skatan hoppas verkligen att inte det smäller någonstans … även om det smäller så det knappast hörs blir StinaFina som en isstod och promenaden förlorar sin glädje när hon måste dras framåt, stel av skräck … Fast Skatan har hört att älgjägare oftast tar paus mitt på dagen och äter lunch och vilar … så hon och StinaFina hoppas på det.

Nu ligger StinaFina på sin favoritplats … eller kanske sitter hon och försöker få syn på ärkefienden, grannens katt … och väntar tills det är så dags.

StinaFinas favroritplats är på soffryggen … högt uppe … skönt och avslappat

StinaFina på spaning efter grannens katt … eller en ekorre eller hare eller … tja vad som helst som rör sig

Och så har vi ännu något roligt  framför oss … det skall bli sååå himla kul.

Agnes med sin nya vän ponnyn Alma (tror Skatan att hon heter)  … på tvåårsdagen

… och storebror Karl Axel i full färd med tårtbestyren  …

Mannen och Skatan skall vara barnvakt hos sina Örebrobarnbarn … Kaxe och Agnes … och bo kvar och riktigt rå om dom för mamma och pappa skall till London på myssemester … en sån där förlängd helgsemester och  då får först mormor och morfar vara hos dom … för att avlösas av farmor och farfar.

Skatan och Mannen måste avlösas för de är tvingade  hem till Villa Skogsberg till helgen. Det är ju HÖSTSTÄDNINGSDAGS … så det blir regn och rusk till helgen spår Skatan.

Det är alltid regn och rusk när det är HÖSTSTÄDNINGSDAGS  …

Skatan och StinaFina är i Borlänge

Vi for hit efter Skatans behandling hos Kinesen  igår … och nu är vi alltså här.

Alice är helt underbar … lilla AIK …

Och så har Skatan glömt kameran 😦

Hon skall också äta lunch med järngänget här i Borlänge: lilla a, Bonden och hans fru och Göran ”Djupingen” Bength.

Vi skall gå på Peace & Love Caféet …

Nu väntar Morgonrundan för StinaFina och Skatan …

Ses!

Back in track …

Svarta Malin har återigen iklätt sig sin skepnad av Skatan och nu skall hon hålla sig på land ett tag …

Morgonrundan med StinaFina är rundad. Hennes plats längst därute på Femöre där hon kan stå och springa vänd mot havet,  var upptagen av en kvinna i djup meditation. Skatan kunde inte gärna ställa sig där och börja vifta med sina ”löpararmar” …

Men de fick en härlig runda i alla fall, StinaFina och Skatan i det ljumma sommarvädret (+19 grader) och med en sol som kämpade för att bryta fram genom molnen … men som ännu inte lyckats …

Ha det …

Ha en underbar tisdag den här tisdagen också …

Morgonrundan

Trots en urusel natt för Skatan med krypande, hoppande ben och ständiga väckningar skulle StinaFina ut på sin Morgonrunda förstås.

Så det var bara för Skatan att pallra sig upp i ottan för att få sällskap i skogen som vi ju bestämt …

Skatan och StinaFina har de senaste Morgonrundorna sökt sig till gamla välkända marker. Förr gick  dom alltid  i en skog nära där dom bor  i Nyköping med ett gäng andra hundekipage men  … så dog matten till  StinaFinas  bästa hundkompis Ruffa och Ruffa blev flyttad ut till landet nånstans och det hade liksom mest varit dom … och ingenting var som förut.

Porträtt av Ruffa målat av Skatan

Men nu är Skatan och StinaFina  tillbaka igen.

De har träffat Urax, en av StinaFinas värsta antagonister.   StinaFina  gillade honom  verkligen inte alls då det begav sig för några år sedan.  Hon tyckte han var framfusig och på och usch och nej …

Det gick bara inte.

Men nu …

Urax

Inte  är de bästisar precis idag heller men StinaFina fräser ifrån när Urax retas för mycket och de springer och nosar tillsammans och leker lite ihop,  kissar på samma fläckar och travar på som hundar gör.

En sak som Skatan ser tydligt nu är att  Urax är  bra mycket mer fotogenisk än StinaFina, som mest ser ut som en moloken svart fläck … om nu svarta fläckar kan se molokna ut.

Urax och StinaFina i solen …

Här ska det poseras … Urax´ matte instruerar …

Nu var ni allt bra duktiga …

Så  var Morgonrundan avklarad  … och nu fortsätter dagen  i ett enda fläng.

Grannen ställer ut och skall ha vernissage …

Världsmiljödagen skall uppmärksammas genom att hänga tvätt utomhus att torka genom hela stan … Det är Soroptimisterna som uppmärksammar miljöfrågorna  genom den här installationen …

Ha det … som Sonen brukar säga.

Ha det …

Solen skiner idag med … från den där klarblåa himlen.

Det bästa i livet ääär faktiskt gratis.

Sol, vind och vatten …