Fast nu gäller det inte Skatan personligen … utan nu gäller det bra mycket viktigare saker.

Skatan läste i dagens SvD en krönika av Karoline Eriksson om vårt kulturarv , vårt filmkulturarv, och hur snålheten bedrar visheten och vad man genom att inte kämpa för ”sitt”  tillåter ett helt filmarv slängas på soptippen.

Skatan har träffat  kulturministern i olika sammanhang IRL och trodde hon skulle bli en bra minister.

Men bedrog sig.

Redan … inför valet 2010 … när Skatan  talade med Anders Borg om   kulturen här på torget i Nyköping förstod hon att en kulturminister måste kämpa med näbbar och klor, aldrig ge sig …. sätta hårt mot hårt … för att få sin stämma hörd och pengar till kulturen.

Men vår kulturminister har inte lyckats stå upp mot Anders Borg och få de absolut nödvändigaste pengarna till kulturen.

Kulturdepartementet har möjlighet att göra en ovärderlig insats. Och det handlar inte enbart om att bevara, med den digitala tekniken skulle det bli möjligt att tillgängliggöra filmhistorien på ett helt annat sätt än tidigare, via webben, dvd, tv, digitala biografer.

I Finland får filmarkivet motsvarande åtta miljoner kronor årligen för att digitalisera filmarvet. British Film Institute har börjat överföra alla brittiska filmer till hårddiskar. I Frankrike har 400 miljoner euro avsatts för att digitalisera 10000 filmer under en sexårsperiod.

Ifjol äskade Filminstitutet 65 miljoner kronor för den kommande femårsperioden från kulturdepartementet för att kunna börja med de tusen första långfilmerna. Det blev nej. Inte en krona.

(Karoline Eriksson, SvD Kultur)

Lena Adelsohn Liljeroth har varken förmått det eller lyckats prioritera och kommer  till på köpet med usla undanflykter som att ”det finns inte pengar till allt” eller ”museerna vill också ha mer pengar”.

Skatan ger henne ett tips: Avgå!

– Sätt hårt mot hårt och får du inte igenom dina krav, gör som Mikael Odenberg:

– AVGÅ …

för att kunna se dig själv i ansiktet.

– Är det här en film som kommer att slängas på soptippen?

– Eller den här?