… för nu kommer lite snoppsnack också … med stake …
Författare: skatan
"Varför jag skriver som jag gör? Förmodligen för att jag är så nöjd med mig själv och så lycklig över allting"
Det är Thomas Bernard (österrikisk författare och en av Bodil Malmstens favoriter för övrigt) som jag citerar och håller med …
Måste passa på och citera det nu när jag fick det under mina ögon.
Är det inte passande?
Just nu för mig i alla fal l…
Nu skall jag och Mannen och StinaFina gå bort på middag och träffa vänner …
Ha det!
Jag ligger efter kan man nog säga …
Igår såg det ut så här. Man kunde äta glass i solen. Och det var varmt. Vi stönade och stånkade och tyckte nästan att det var fööör varmt. Inte jag förstås som älskar värme men …
Idag regnar det ett kyligt regn som säkert kommer att strila hela natten. Om jag kan tyda strålarna riktigt.
JoJo och jag åkte in till byn, som de säger här, Åhus som jag säger, för att kolla lite och äta glass från Glassbåten.
På väg dit passerade vi en båt som låg förtöjd med massa glada turister i.
Flodbåten.
– Skall vi ta oss en tur, frågade jag.
– Vet inte, svarade JoJo-Jag-vet-inte. Hon har de här dagarna fått ett nytt namn.
Det var fem minuter kvar till avgång så JoJo-Jag-vet-inte, Cocco och jag hoppade ombord och så la vi ut …
Kaptenen på skutan var också guide och berättade under färden lite om byggnader och blommor och bin medan vi sakta tuffade iväg. Han hade en härlig berättarstil. Han pratade i och för sig skånska så en del gick väl förlorat för en sörmlänning som jag.
Vi passerade en byggnad som såg ut som en kyrka men hade ett hög skorsten bakom, Djävulens Kyrka, eller Spritan som man säger här … och så Gästis, Åhus Gästgiveri …
När vi lämnade byn och kom in i Helge ån kom det där om blommor och bin på tal. Vi passerade vackra näckrosor, både vita och gula. Men det var först när han började berätta om ”storsjöodjuret” Mal-fisken som han riktigt kom igång. Det är en riktig ”drönar-fisk” som behöver ett verkligt långt förspel innan han kommer i form och ”går på ” så att säga. Det måste vara 25-gradigt vatten minst två somrar i rad för att han överhuvudtaget skall tänka sig nåt. Då får man inte vara otålig som Mal-mö …
Vi passerade kanotister och vackra trädgårdar … och till slut hade den där timmen gått och vi var hemma i byn igen. 
Skrivarkursens dag 1
Jösses!
Hur skall jag börja? Hur skall jag få med allt? Skall jag få med allt? Det gååår bara inte att få med allt.
Allt det där som jag vill få med, vill berätta om, vill förmedla snurrar i mitt huvud. Läxan till i morgon är gjord. Men kommer säkert att filas på i sömnen. Och ändras. Ännu en gång. Innan de 15 exemplaren printas ut på skrivaren för att tas med till ”klassrummet” för ”granskning” och kritik.
Det är alltså första dagen på Skrivarkursen här på Fridhems Folkhögskola med Jan Sigurd som kursledare. Jag skäms lite för att jag inte ”läst på” Jan Sigurd eller läst Jan Sigurd eller … men nu har jag honom här och nu och har redan inköpt en av hans böcker: Hemingways sista flamma.
Dagen inleddes förstås med teori. Dramaturgins uppbyggnad. Förr och nu och saker att tänka på förstås. Och exempel. Som av en lycklig slump. Slumpen finns ju inte Skatan, vet du väl. Men … ja, som ett sammanträffande då, hade jag med mig Ernest Hemingways En fest för livet. Vi hade ju fått till uppgift att inför kursen välja en bok som ”du tycker mycket om” och kopiera första sidan och ta med, helst i 20 ex. Jag hade ingen kopiator, var på landet och tog helt enkelt med boken. Det skulle ju alltid finnas tillfälle att kopiera se´n. Inte visste jag att Jan Sigurd ”sysslat” så mycket med Hemingway. Som jag tycker så mycket om. Men har blandade känslor inför förstås. Han är ju så Macho, karln… men skriver, skrev …ja, som den Macho han är och helt underbart…
Vi pratade mycket om Inledningen, anslaget, olika sätt att börja en bok.
Så här inleder t ex Jan Sigurd själv sin Hemingways sista flamma:
”Det var inte det att jag var så översvallande förtjust i vad han skrev. Det var inte det. Det kom långt senare.”
Väcker det inte nyfikenhet? Vill man inte bara fortsätta att läsa? Det ville jag så fort jag började bläddra i boken men det får vänta. Just nu har jag inte tid…
Allt det här kommer jag, Skatan, få lära mig här… de här dagarna. Teorierna. Hantverket. Knepen.
I morgon är en annan dag och jag måste nog tänka på det och sätta stopp här för idag.
Vilken dag!
Är det inte spännande?
Några av mina kurskamrater … inte alla men några…
Helt sanslöst …alldeles säkert…
Det var stora tvättardagen och fixardagen igår för idag bär det iväg till Skåne…
Yngsjö först.
Men jag lär inte komma iväg förrän efter lunch… långt efter lunch.
För först skall jag laga köttfärssås till lunchen och nej… först Morgonrundan förstås.
Kaxe och Agnes. Men dom glömmer man inte så lätt…
Och sen köttfärssåsen och se´n såsen till caesarsalladen som Mannen skall bjuda sina gäster på på söndag. Och sen in till stan och packa ihop. Jag får inte glömma porträtten…
För inte bara iväg till Yngsjö utan jag skall vidare till Svalöv och Fridhems Folkhögskola där jag skall gå på skrivarkurs i några da´r.
Men inte bara skrivarkursen… som ju inte är så bara. Som skall bli jättespännande…
På vägen dit skall Skatan få träffa Znogge IRL och överlämna porträtten av hennes Herr Hund och Miss E och till på köpet också få träffa Pruddelutt IRL . För också hon är i krokarna.
Det skall verkligen bli spännande.
Datorn medföljer.
Skrivarkursen, ja allt, kommer att dokumenteras förstås.
Men nu …Morgonrundan!
"Sommaren är kort, det mesta regnar bort…"
Nu är Skatan hemma igen… och tittar ut på ett regnigt Nyköping… lika regnigt som Borlänge… och tänker …
Nuuu har vi den kravfyllda, regniga, svenska sommaren här…
Kravfyllda?
Ja, är den inte det? Just kravfylld.
– Det skaaa vara vackert väder
– Alla skall vara glada
– Man skall träffas hela tiden och hinna med alla som man inte hunnit med … och kanske några nya också..
– Man skall hinna med att läsa alla de där böckerna, måla alla de där tavlorna, njuta av bad och trädgård och och ..
– Vara glada…
– Man har ju … för sjutton… planeeerat.
Hur många har en tom kalender, som det heter nuförtiden?
En tom kalender…som förblir tom… för att kunna fyllas av långa laaata soliga dagar vid stranden, i skogen eller bara hemma…
Idag har vi (matlagningsgänget med gubbar) planerat att ha picknick vid Lids kyrka ….och titta på Albertus Pictors kalkmålningar. Albert målare, som han kallades som levde på 1400-talet…
Regnet öser som sagt ner…
Får man sitta inne i en kyrka … och smula?
Det är klart att Skatan vill ha många "läsare"
och har försökt lite olika tricks… t ex genom att man kan plussa på min blogg på ”Följ bloggen med Blogglovin” här till höger…
Ingen har plussat… hittills…
Några klickar på länken ”Bloggtoppen.se” men har ännu inte givit någon kommentar eller ”betygsatt”… Man kan alltså söka där på Skatans tankar och få fram lite mer statistik…hur Skatan ligger till o s v… Där kan besökaren också ”betygsätta” om man så vill….och hitta andra bloggar som skriver om liknande ämnen som jag…
Men… om sanningen skall fram så fattar jag lite trögt… fortfarande … hur det går till…
Mymlan har skrivit ett inlägg om det i sin aftonbladsblogg….
Det inlägget skall jag fördjupa mig i lite mer tror jag…
Trots att det skulle vara kul att ”utöka” antalet besökare… är jag så glad och nöjd med den trogna skara jag redan har…
Det som är viktigast är ju i alla fall i grund och botten att skriva i sin blogg… uttrycka sig… utvecklas… inte att ha 100 läsare om dagen… eller 500 eller 1000 som Blondinbella eller andra ”kändisbloggar” har…
Mycket vill ha mer… heter det ju…
Nu får Skatan verkligen inte bli girig…
Nej, skärpning…
"Skydda nätintegriteten i EU-lag"
Läs Svenska Dagbladets ”Brännpunkt”.… en tänkvärd artikel…
Dagens ord…. "knyckta" … som vanligt ….
Livet är kort, bryt reglerna, glöm snabbt, kissa långsamt, älska innerligt, skratta okontrollerbart och ångra aldrig något som fått dig att le.
Dessa …”knyckta” som sagt… levnadsvisdomsord har sitt ursprung … åtminstone för Skatan hos Moniqas eller Lightyliving en blogg full av vishet…
"Det" börjar med en synål.. och slutar med en silverskål… eller?
Månpalatset……"man kan inte stå på jorden förrän man har rört vid himlen…"
(Ralph Albert Blakelock)
Månpalatset av Paul Auster….skulle få sitt eget inlägg….
Voilà …
Så här beskriver Wikipedia boken inledningsvis….”Paul Auster tar oss med på en trollbindande resa genom tid och rum. En resa som ständigt drivs av sökandet efter tillhörighet, identitet. Liksom i Austers övriga verk spelar slumpen ( det meningsfulla sammanträffandet, min anm.) en oerhört stor roll och Auster blandar, även här, verkligheten med fiktionen.”
men läs för sjutton inte fortsättningen där i Wikipedia för … heeela berättelsen återges… och ”alla hemligheter” avslöjas… och då går ni miste om …. mycket av bokens uppbyggnad och spänning…. och ja … känsla….
Så G Ö R I N T E D E T ….
Jag har inte boken framför mig men… så… jo…
Vi får träffa huvudpersonen Marco Stanley Fogg som växer upp hos sin morbror Victor…flyttar till New York… morbror Victor dör… och en svindlande resa tar sin början…. i sökandet efter sig själv…sina rötter….
Skatan fotograferade bl a denna sida ( understrykningarna är i n t e gjorda i boken, förstås) …. helt utdragen ur sin handling…. och jag tänker inte berätta mer om handlingen… men … som alltid hos Paul Auster…. hittar man det ena filosofiska guldkornet efter det andra… Här resonerar man om astronomi…. och får … en filosofisk betraktelse om människans ”position”…. på denna jord…
”… man inte kan bestämma sin exakta position på jorden utan att referera till en punkt på himlen…”
”En människa kan inte veta var han befinner sig på jorden annan än i relation till månen eller en stjärna.”
”…om vi inte ser upp kommer vi aldrig att få veta vad som är ner. Tänk på det, gosse. Vi hittar oss själva bara genom att se mot det vi inte är. man kan inte stå på jorden förrän man har rört vid himlen…”
Här hade jag skrivit…en låååång egen reflektion…. som bara försvann… vid en tillbakaläsning… förbannade …idiotiska… wp … eller dator… eller…. så var det meningen….
Jag publicerar nu…. går Morgonrundan med SF…. och återkommer…..
Nu återkommer jag…. efter min runda… hmmm.. utefter Nyköpingsån… ääär det inte vackert…?
… och har totalt glömt bort …dels vad jag skrev…dels egentligen vad jag ville säga just nu…
Mamma sa alltid att människan är 90 % arv och 10 % miljö… Själv tror jag att man är 10 % alldeles ”sig själv”… stjärnstoff…, 20 % miljö och 70 % arv… och att man alltid … därför…. vill lära känna… åtminstone veta om…. sina rötter, sitt biologiska arv. Inte bara för biologin, sjukdomar o s v som kan ärvas… utan för kynne, karaktär… anlag…Som adopterad har man ”rätt” att få veta sitt ursprung (om det går att få veta det… ) och jag är innerligt tacksam att mina föräldrar aldrig har ”hymlat” om detta utan berättat så mycket de kunnat… och se´n var det upp till oss…
"Kvinnor i vår ålder ska hålla sin sexualitet för sig själva och inte tro att det går att komma och bete sig som en jämnårig man." (Bodil Malmsten, who else?)
(Jag har ”lånat” bilden från Niclas Berggren med bloggen nonicoclolasos.wordpress.com )
Veckans visdom… Vecka 19 och 20… nedtecknade av Majsan…
(Det är förstås Majsan som tagit båda bilderna… förstås… Skatan har aldrig varit i Nepal eller på sååå höga höjder)
Majsan …har nog en ganska bra idé om vad livet går ut på… . för hennes del… och vet nog också vad hon är ”ute efter”….
Till en del… i alla fall…
Väljer man ut så´na här visdomsord… så har man nog det…
Vecka 20
Att ta det första steget är den viktigaste delen av varje upptäcksfärd och utan tvekan det mest betydelsefulla. Platon
Vecka 19
Många åker och fiskar hela livet utan att någonsin förstå att det inte är fisken de är ute efter. Henry David Thoreau
(…men den här har Skatan knäppt på sin vandring Bad Goisern – Hallstatt på Solenleitung)
Mannen hann "spika upp"… min nye vän Kurre Kurt…i hallen härhemma…
… innan han for iväg… till Stockholm och vidare till Österrike … igen…
Nu sitter Kurre Kurt där och kikar upp mot sin skogskompis björnen Björn… som ju inte är riktigt riktig … fast …nästan ….
… och under björnen Björn har vi vår Robert Högfeldts-tavla på en naken dam i röda skor som tar sig en rökpaus… på en krokodil…
Women-power…
"Det finns ingen perfektion"
”Det kanske, ve och fasa, är JAG? Som inte kan acceptera…utan söker perfektion? Som ju inte finns. Någonstans.
….Allt handlar om acceptans, hörde jag mig själv säga...” (Rachel Mohlin i DV nr 6, som jag fick av Syster Yster Nickan idag)
Kanske gäller det skator också… Jag kanske skulle ha tackat och tagit emot de där …. hm… vitsvarta fåglarna..som skator… ändå?
Det finns ingen perfektion. Acceptans….. Sug på det…
Nu härmar jag … och "knycker" igen…
… men jag bara måste… Är det det som kallas kleptomani…
Det blev bara så att … jag helt enkelt inte kunde låta bli att härmas…. härma Bodil Malmsten… igen….
Vi sees… igen… sen…
"Glädje i ditt sinne är bättre än rikedom"
🙂 🙂 🙂
Avrapportering till pappa B
På vår morgonrunda träffade vi fyra personer… två med hundar… en med stavar och en… helt utan hjälp…. Tre log glatt tillbaka… En drog inte på smilbanden… Kan ni gissa vem?
Jo… det var gubben med stavarna som var såååå koncentrerad att jag hade fullt sjå att le mooot honom och när han väl fick syn på mig… såg han helt skräckslagen ut… som om jag skulle sparka omkull stavarna för honom… men inget leende bröt fram ur hans bistra koncentrerade min…
Se´n har jag inte träffat någon mer förutom Mannen då förstås… och SPF… på hela långa dagen…
Så var det med det. Keep smiling….
"Gib das Beste und mach´das Leben zum Feste!" …
… sa Goethe (1749-1832).
Fritt översatt av Skatan: Ge ditt bästa för att göra livet till en fest! 
Och jag försöker verkligen. Men just nu är det inte lätt… när regnet strilar ner… vecka in och vecka ut… med några soltimmar förra söndagen och en respit-dag igår. Skatan som har ett ”känsligt” sinne blir sååå låg då… fast jag kan läsa, blogga, teckna, måla, stryka tvätten som tvättades igår… eller ”torktumla” kanske… (Är inte det Pruddelutts egna lilla uttryck? Nej… visst ja… ni tvättsorterar ju hemma hos er…)
Och så några "familjebilder"… också från mobilen…
Mannen med sin eviga tidskrift… (tidskriftsläsandet är lika passionerat för Mannen som bloggandet för Skatan)
Mannen steker sig på ”våran” strand nedanför hyddan… Inte ett moln… så långt ögat kan nå… Och inte några andra levande varelser heller… Splendid isolation!
Sist … men inte minst … klippte jag min stortånagel för att pryda den lilla plätten direkt utanför hyddan… Ville inte vara sämre än Pål Pommac hos Lilla Blå
Skatans tankar 