… när jag med spretande viftande fingrar betalade för de sista klapparna.
Sonen och Pa och Skatan var nämligen en sista julsväng på sta´n för det är ju alltid något man glömt. Jag berättade förstås stolt att det var min svärdotter som åstadkommit konstverken… och det lyste i ögonen av glädje när hon förstod komplimangerna. Vad glad man blir när människor säger vad de tänker… speciellt när de tänker så snälla positva tankar.
Det finns väl ingen som inte gläds över en komplimang…
Här sitter de i soffan hemma hos Skatan och Mannen så man seer inte…. hur stooor Sonen är … och hur liiiten Pa. Men ett så vackert och lyckligt par de är trots de yttre olikheterna….
Skatan har inte träffat Pa sedan juni och Sonen sedan 2 oktober då jag körde honom till Arlanda där han skulle ta planet till Thailand och sin lilla fru. Han trodde aldrig att han skulle få hem henne till jul men ….. hade med henne hem redan den sista oktober. Så nu har livet satt fart för de unga tu….. Den 7 januari eller så…. börjar SFI-studierna men de har naturligtvis tjuvstartat och Pa förstår det allra mesta och är riktigt riktigt bra på att prata också. Det finns SFI-studier på nätet, man har skaffat memory-spel med ord på svenska… osv osv….
Idag har vi haft storbak av vörtbröd på svärfars vis. Först köper man vört från bryggeriet i stan som sedan får koka ihop rejält innan den blandas med mjöl och kryddor och jäst och…
Och så har vi druckit eftermiddagskaffe med saffransbröd bakat helt och hållet av Pa. Smakade alldeles förträffligt…Hon hade inte sparat på saffranet … om man så säger.
Och tänk vilka julklappspaket Pa har åstadkommit… Skatan för verkligen skämmas över sina egna inslagna klappar. Pa har gjort konstfulla pappersblommor och rosetter och vackra papperskombinationer. Det är så man nästan inte kommer att vilja öppna klapparna på julafton … så att omslagen förstörs.
Det regnar och blåser och är inget julväder ute…. men Skatan njuter av julstämning inomhus…
Nu skall Pa ”göra mina naglar”. Det är hon också expert på och vi har inhandlat smala smala penslar och olika lack…
Hej då på ett tag….
… inte tantsnagg väl?
Jag skall nog köpa lite gel så jag kan få stuk på polisongerna…
.. mitt i veka livet när jag gick där i skogen på morgonrundan med StinaPinaFina.
Den smärtade så att jag var tvungen att vika mig dubbel och flytta knytnäven till munnen för att inte skrika rakt ut. Men tårarna rann … där i tysta skogen och jag lät dem vara….
Det var ju så här års förra året som hoppet tändes… allt var ljust och framtidstron började så sakta växa…planera för 2008 kunde vi …. om än försiktigt….
ALDRIG MER drabbade mig med full styrka… igen
Djup snö är det runt Skogsnuvan att skotta bort, att pulsa i, att slänga sig i och göra ”ängeln” i men hon är inte så överförtjust i snö och is och mörker däruppe i norr där solen går och lägger sig väldigt väldigt tidigt och går upp väldigt väldigt sent. Så Skatan ”knyckte” (jag har fått lov) bilden med Skatan i allt det vita eftersom just det här juliga vita saknas här hos oss …. helt och hållet.
Idag har Skatan och Mannen och StinaPinaFina varit i Stockholm för att hämta glögg-gryta (man kan väl inte ha tre g efter varandra och glöggryta ser konstigt ut men det skrivs väl så antar jag) och toppsocker hos Stora E. Ingen jul utan farfars glögg som görs på brännvin och kryddor och är klart bärnstensfärgad, stark och go. Men man får naturligtvis passa sig och inte dricka fööör mycket.
Sen hämtade vi en projektor som lagats till pappa, som vi sedan besökte för att också lämna julblomma och julklapp och hämta julklappar från Nickan till barnbarnen och hundarna. Förutom alla vi männskor ( 14 med Agnes) kommer vi att ha tre hundar (Coco, Bessie och StinaPinaFina) inomhus, fem eller sex katter i sadelkammaren, marsvin som har fått ungar (alldeles bedårande. De föds med päls och är ”helt färdiga”) i ett annat litet rum i stallet och fyra hästar (två är inhysingar).
Det blir en jul det!
Apropå pappa 
… så skall han vara med i TV igen, den linslusen, tillsammans med Malla (101 eller 102 år) och en annan dam över de 90. Det är ett program med Kristian Luuk vad jag förstod. De gamla fick lyssna på musik och skulle poängsätta den från 1 till 5. Pappa pratade på som vanligt om ””sin” musik. Och den här amerikanska som han inte hängde med i… Han gillar att lösa korsord men tycker att det har blivit så svårt för att han inte känner igen ”kändisarna”. Som häromda´n stod det efternamnet Spears och man ville ha ett förnamn. Efter att ha löst omkringliggande ord fick han fram Britney… Och vem är det, frågade sig pappa då naturligtvis.. Ja det skall bli spännande att höra hur det blev det här programmet. Iallafall gav han mest ettor och tvåor, en fyra. Malla blev uppbjuden till en svängom med Kristian och de verkar alla ha haft kul iallafall. Den 28 januari skall programmet sändas. Jag vet inte vad det heter men Kristain Luuk kan man ju hålla utkik efter….
Fast det var mörkt och regnigt tänkte jag att… jo, jag går genom skogen till cykelbanan och sen följer jag den runt Psyket eller Sinnessjukhuset som man sa förr och hem igen med StinaPinaFina. Det var riktigt mörkt …. men inne i skogen lyser några lampor upp ett elljusspår och eftersom jag känner skogen som min egen ficka och inte är särskilt mörkrädd gick vi in där…. StinaPinaFina och jag.
Det var verkligen kolmörkt… och plötsligt såg jag StinaPinaFina stelna till och en mörk skugga avtecknade sig mot en av lamporna. Jag hann bli liiite rädd men…. jag kallade in StinaPinaFina som genast kom… samtidigt som en karlröst ropade att jag skulle hålla reda på hunden. StinaPinaFina var exemplarisk …. så det gick att svara att jo…. jag höll reda på hunden och så träffades vi.. en man som såg (smått) helgalen ut med en luva nerdragen över halva ansiktet. Nästa replik från mannen var om jag inte var rädd att bli våldtagen där i mörkret. Neej sa jag…. Varför skulle våldtäcksmän hålla till i mörkret klockan 4 på eftermiddagen och för den delen har jag ju en ettrig liten hund som skulle försvara mig….Hö hö hö…
Vårt samtal ledde från det ena till det andra och slutligen pratade vi om andlighet, reinkarnation, ljuset i tunneln… ja..
ett egendomligt möte i skogen var det… Jag blev slutligen inbjuden till en ”andlig” grupp och fick tipset att gå in på www.martinus.dk vilket jag ännu inte gjort…och läsa mera. Jag avstår den där gruppen men när jag gick vidare efter en kvart eller så…. undrar jag vad det är hos mig som får alla ”knäppskallar” att lätta sitt hjärta och prata prata prata
Nu har jag läst Martinus-sidan (en del) och citerar: ”Ett levande väsens absolut enda säkra skydd mot ont öde skapas exakt av det skydd som det självt ger alla andra levande väsen.
(Livets Bog 7, st 2447)”
Så är det förstås….
…så mycket som Skatan har gjort den senaste tiden…. kommer man liksom ur fas… ur fas med skriv- och tänkrutinerna… ur fas med bloggen.
Och det lär inte bli bättre de närmaste veckorna.
Skatan har blivit beroende. Helt klart. Beroende av sin blogg och sina bloggvänner. Jag känner nästan fysisk vånda när jag inte ”kommer till” och har möjlighet att utgjuta mig om än det ena, än det andra…
Bloggstress kan man kanske kalla det….
Och så har jag lässtress också….
Skatan läser i sina tidningar recensenternas och i sina bloggvänners bloggar (särskilt Halvars) …jultips på böcker och upptäcker att det ju finns så otroooligt mycket som jag bara måste läsa… men när. Det andra livet pockar… man skall sköta hushållet, StinaPinaFina (som i och för sig tar mycket trevlig tid i anspråk… och nyttig). Familjen och framförallt Mannen har inte särskilt mycket förståelse för att Skatan vill ägna så mycket tid åt läsning och att försjunka i sin bloggvärld….
Mannen är en handlingens man… och det är ju det som gäller i ”denna värld”, eller hur? Handla och verka… inte försjunka ner i läsning, drömmar och skriverier… KROCK!
Och så har vi musiken. Som tur är har Halvar inbjudit mig till Spotify och jag kan nu lyssna till hans och hans bloggvänners listor, få inspiration…
Jag har alltså fåt musikstress också… ovanpå allt annat.
Nej, nu får du lägga av Skatan. Det är ju den värld vi lever i … med tusende val av allehanda slag. Take it easy …. och njut där du är… av din läsning, ditt bloggande, din musik…
PS: Just nu läser jag De välvilliga av Littelll (har kommit till sidan 376… oerhört tankeväckande. Återkommer). Jag blandar upp den med andra böcker om ondskan. Dennis Lehanes Gone baby Gone pågår och jag har alldeles nyss avslutat Michael Connellys Mörkare än natten. Alla dessa böcker har naturligtvis satt igång existensiella tankar om gott och ont….. och och och. Återkommer… DS
… tyst det är i huset… än så länge.
När Svärson II kom hem från jobbet frågade Kaxe hur mötet hade gått idag… Varje morgon påminner han också sin pappa om att ta med sin matlåda.. Kaxe har blivit en ansvarsfull liten herre…. som redan leker roll-lekar. Det trodde mormor kom senare i livet. Men idag har Kaxe åkt iväg på sin lilla bil till sitt jobb med matlåda… som pappa och när mormor Skatan frågade vem han pratade med där ute i hallen, svarade han att han hade möte med en kollega,… Vad månde det bliva?
När jag precis anlänt Örebro i morse bar det av till Glada berget på picnic. Grannen drog en lååång pulka med Kaxe, Melker, Simon och lilla Anna på… lilla e drog Agnes i vagnen och StinaPinaFina och Bessie sprang glatt omkring och före och efter. Väl framme dracks det saft och kaffe, lussebullar och pepparkakor intogs innan det var dags för Märren (=Skatan) att dra pulkan varv efter varv runt Glada berget. Först till Östersund sedan forskningsresor till Grönland och Tunisien… Men plötsligt skulle Melker och Kaxe se om de hittade några tandtroll bland buskarna, stenarna och i trädklykorna. Det var längese´n märker jag sedan sist jag umgicks med barnen när de så att säga ”styr umgänget”. Skatan var i sitt esse…. ung på nytt…
Agnes har blivit en rund glad… framförallt matglad … liten flicka. Hon vill äta heeela tiden. Hon vill inte ha napp eller tumme eller snuttefilt. Hon vill ha mamma…. jämt. Idag fick hon lite risgröt som hon … för första gången…. nådigt tog emot. Och se´n sov hon ovanligt länge i ett sträck … för att vara Agnes. 
Stora B bad mig lugna ner mig litt… men det är inte så lätt…
Nu… om 5 minuter åker jag till Örebro och lille Kaxe… men se´n. Är det inte Alfons Åbergs pappa som säger ”Jag skall bara…” och Skatan är nog lite lik där… Jag skall bara….
Så, gott folk, vi syns i bloggen igen…. imorgon…. eller kanske ikväll (om Svärson II har med sig datorn hem)… Jag är så glad att jag har er skall ni veta… Det är inte klokt… men så är det.
Johan Palm… och så sjunger han med en annan av Idol-sångarna, Robin Ericsson. Vilken lust… vilken glädje!
… att vi inte var barnbarnvakt. Kaxe fick magsjukan i natt… och det hade inte varit kul för varken honom eller oss. Man vill ju ha sin mamma eller pappa när man inte mår så bra…. inte mormor eller morfar som ju Kaxe inte känner så där jättebra ännu…. och att bo borta hos med allt nytt….
Idag skulle det blivit en ängel om Kaxe legat där han ligger på bilden… och sprätt lite med armar och ben. Det var så mycket snö och snötyngda grenar i Örebro. Och det saknas verkligen här. Mannen och Stina har åkt till Femöre… och Skatan har julpyntat. …. Nu är jul i varje hus-bonaden sitter där den ska ovanför öppna spisen. Stjärnan tindrar i vardagsrumsfönstret och alla tomtar är på plats. Trots att vi åker till Skåne…
… där vi skall fira med nästan heeela tjocka släkten: Karin med Svärson I och döttrarna Ida och Jo-Jo på plats och så tillresta lilla e, Svärson II med Kaxe och lilla Agnes, Sonen med sin Pa. Stora E och Kristina och så Mannen och jag. Så det blir en riktig jul tillsammans. Med gran och julmat och slädfärd (blir nog vagn istället misstänker jag), tomte och klappar. ….
… och som ni ser har jag ”flyttat över” sidhuvudet från blogspot-bloggen hit… för det lutar åt att det blir en WP-blogg i slutändan. Jag skall visst kunna importera mina inlägg och kommentarer också. Men det blir en senare fråga..
Som ni märker är jag på bloggen igen. Trodde att uppehållet skulle bli längre … men det rörde till sig. Mannen och jag äär inte barnbarnvakt … Det bidde inget bröllop och Kaxe är kvar i Örebro. Skatan tog tåget hem och det var ju som vanligt… Från Örebro – två byten – först i Arboga, se´n i Södertälje, för att komma till Nyköping. Och i Södertälje var tåget en halvtimme försenat och när det väl kom, en vagn kort och …. naturligtvis… den vagn där jag skulle sitta, där min platsbiljett gällde. Höll på att få blodsprängning av ilska när jag fick stå upp till Vagnhärad.
Det är något skumt med det här att jag råkar ut för samma sak igen och igen och igen… Någon vill helt enkelt lära mig något…. Hmmm….
Nu skall jag se Rapport…. återkommer inom kort… (det rimmade ha ha ha)
Skatan skulle skriva en Godnatt-kommentar på Znogges blogg och försökte och försökte men det ”tog inte”. Så här kommer den istället Znogge!
”Godnatt! Du är i gott sällskap. Jag skall också upp ”oförskämt tidigt” imorgon bitti. Trots att jag brukar vakna tidigt av mig själv gör jag det inte av någon konstig anledning när jag måste…. Egendomligt. Ha en bra dag imorgon iallafall trots den tidiga starten! Kram!”
… jag skall….åka till Örebro efter att jag varit hos ögonläkaren klockan 8 i morgon bitti… så hinner jag inte skriva nå´nting i bloggen…
eftersom jag kom hem så sent från Stockholm och det var det här med Nobelfestligheterna. Jag har nämligen blivit alldeles väldigt förtjust i J M G Le Clézio…
eftersom— jag läst hans bok Allt är vind och hans Nobelföreläsning I paradoxernas skog… och kom underfund med att jag faktiskt i mitten av sextiotalet när Skatan var existensialist, svårmodig och djupsinnig började (märkväl) på Rapport om Adam av … just det Le Clézio. Den var för djupsinnig för mig då… och så är han så ”lätt” idag. Nu har jag i och för sig läst att just hans debutroman vaaar svår och att många av hans senare böcker är mera lätta att ta till sig. Nåväl. Jag har nog känt Jean Marie Gustave i ett annat liv …. så väl tycker jag att jag känner igen mig …. och honom.
Så…. eftersom jag som sagt var åker till Örebro, skall vara närvarande mormor och barnbarnsvakt i helgen får bloggen kanske…. stå tillbaka till … söndag kväll eller kanske måndag. Till dess… Ha det, som Sonen brukar säga
Äntligen hemma… kan man kanske säga … har packat upp… sorterat tvätt, fyllt några tvättmaskiner… varit ute med StinaPinaFina … betalat räkningar. Apropå räkningar har jag betalat EN räkning som jag rekommenderar er alla att betala nå´ngång … efter att ha beställt en fantastisk bok till julklappspris (men det kanske inte finns några kvar.) Boken heter Där Ol´Man River gör en krök och är skriven av Thomas Halvarsson. (TH ”har av läsare och redaktörer jämförts med både Torsten Ehrenmark, Slas, Jolo, Stefan Andhé och Claes Hyllinger ” står det på baksidan). Skatan tycker inte att han liknar någon annan än just sig själv… Tryck på färgsatta Thomas så kommer ni direkt till Halvars Huvudsaker, eller här så kan ni göra er beställning där. 
Mannen har rest till Borlänge i ”affärer”, StinaPinaFina och jag har ännu inte julpyntat eller adventspyntat eftersom lådorna står i källaren (svåååråtkomligt) och är tunga. Måste vänta på en …. karls krafter. Men… imorgon åker vi till Stockholm för healer-besök och pappa-besök och på torsdag till Örebro… så det blir väl lagom till Lucia som stjärnan i fönstret kan glimma….
Och … så har vi det här svåra med VAAR Skatan skall hålla hus i fortsättningen. HÄR hos blogspot eller där hos WordPress. Fördelen med WP är ju att jag kan blogga och göra inlägg även från Österrike utan att behöva gå till den där sunkiga lokalen… men… ja …. det lutar nog åt WP ändå… Har inte riktigt bestämt mig ännu.
PS: Detta inlägg skrevs först i blogspot och sedan här i WP…. bara en liten förklaring alltså…DS
… det här fick man för sina synder. Synden straffar direkt… och allt vad det heter. Skatan har träningsvärk i heeela kroppen, t o m magen (jag vandrade i mina masai-skor och då får magmusklerna arbeta)… och baksidan av låren… för att inte tala om foooten (vars fotled aldrig blivit riktigt bra efter brottet)… foten känns som en enda stor köttklump om nu så´na känns på nå´t särskilt sätt…
Och till på köpet har Mannen och StinaPinaFina snarkat ikapp hela natten… och Skatan har inte iddats byta sovplats….
Nog om detta…. 
Idag är det den sista dagen … imorgon bär det iväg hemåt. Först till Wittenberg (Luther-staden) där vi alltid bor på hemvägen i ett fantastiskt hotell som ibland har storkar på taket… när det är såna tider….
… via Yngsjö och gänget där … och så hemma igen. Gläder mig så åt adventspynt, glögg, pepparkakor, julfixande, paketinslagning…. och se´n julen i Skåne med heeela utökade kärnfamiljen…
Men… först skall här vandras… igen…. om solen lyser lika vackert och snällt som igår. Idag ställer vi kosan till Wolfgangsee som också är en fantastisk sjö att vandra utefter förstås. Wolfgang så här års är också en sömnig liten stad som gör sig färdig för Krapfen- 
och Nicolaus-firande (5 och 8:e dec, tror jag) och så småningom, antar jag, julinvasion. Wolfgang är den mest turistiga staden här…. Sommartid rent odräääglig med alla affärer som säljer krimskrams…..
I morse när jag gick en förlängd morgonrunda med StinaPinaFina märkte jag att det skulle bli en strålande vacker vinterdag. Bergen lyste rosa av morgonsolen och dimmorna lyfte…. så då bestämde jag mig för att skippa kloklippning på salong för StinaPinaFina och drönande hemmavid… Jag, Skatan, lyfte luren och plingade till B och frågade vad hon hade tänkt göra av den fina dagen. Så…. idag har vi gått längs Grundlsee, en vandring på två timmar i solen för att sedan äta lunch på ett mysigt Gasthaus i Weissenbach på hemvägen. Just nu ligger StinaPinaFina och jag helt utslagna… men det var det värt. 
