– Ja, vaddåda ?
– Inget …
– Akta stegen … i alla fall.
– Vadåda?
– Gick du under den? … Gick du verkligen under den ? … Fredagen den 13:e?
Läs även andra bloggares åsikter om Vidskepelse, Fredagen den 13:e
– Ja, vaddåda ?
– Inget …
– Akta stegen … i alla fall.
– Vadåda?
– Gick du under den? … Gick du verkligen under den ? … Fredagen den 13:e?
Läs även andra bloggares åsikter om Vidskepelse, Fredagen den 13:e
… och som hon älskar och har älskat ända sen första gången hon hörde den för länge, länge sen …
In the chilly hours and minutes,
Of uncertainty, I want to be,
In the warm hold of your loving mind.
To feel you all around me,
And to take your hand, along the sand,
Ah, but I may as well try and catch the wind.
When sundown pales the sky,
I wanna hide a while, behind your smile,
And everywhere I’d look, your eyes I’d find.
For me to love you now,
Would be the sweetest thing, ‘twould make me sing,
Ah, but I may as well, try and catch the wind.
When rain has hung the leaves with tears,
I want you near, to kill my fears
To help me to leave all my blues behind.
For standin’ in your heart,
Is where I want to be, and I long to be,
Ah, but I may as well, try and catch the wind.
Läs även andra bloggares åsikter om Musikutmaningen, Donovan, Catch the Wind
”Och jag tänkte på alla dom drömmar man drömt som
en efter en har tagit slut”
Djupingen bodde i sjuksalen hos Margith och var där dag och natt hennes sista tid …
Sommaren prunkade utanför … det var Peace & Love … och Margith kämpade inte bara mot cancern … hon hade fått en stroke också och kunde inte tala så bra …
När Skatan kom lämnade Djupingen sjukhuset för några timmar och det var bara Skatan och Margith … igen.
Skatan, Margith och Djupingens dator med all musik.
Det var förstås mest Skatan som pratade … som vanligt. Som mindes våra gemensamma minnen … som påminde …
Margith nickade och log sitt sneda leende …
Skatan kommer inte ihåg om det var hon som satte på Flickan och Kråkan … men plötsligt fyllde Mikael Wiehes röst rummet och Skatan tystnade och Mikael Wiehes röst var den enda som hördes … och vi lyssnade på den älskade sången som Margith sjungit så många gånger och Skatan kunde inte hålla emot … utan grät … tårarna rann nerför kinderna på henne.
Och hon grät så hon skakade.
– Vad är det?
Margith kämpade med orden och frågan … som hon säkert visste svaret på …
– Allt … att allt är ett … allt … Helvete!
– Äsch, sa Margith och vände sig bort …
”För mitt hopp är en skadsjuten kråka
och jag är ett springande barn
som tror det finns någon som kan hjälpa mig än
som tror det finns nån som har svar
Och jag springer med bultande hjärta
jag springer på taniga ben
Och jag bönar och ber, fast jag egentligen vet
att det redan är alldels för sent”
… påminner mig om min säng … tidigt på morgonen … i slottet S:t Hubert nära den lilla staden Romorantin som ligger i Loiredalen inte långt från Blois och Tour i Frankrike… dit jag deporterats när jag var 17 år …och hur jag vaknade till just den här pianomusiken som sipprade upp genom golvet från pianot som stod direkt under mitt sovrum.
Jag hade avbrutit mina studier i tredje ring och skickats dit för att komma ifrån en ”kärlek” … som inte var så bra … hm … och fann en ny kärlek i Frédéric … pianisten som satte sig vid flygeln som stod direkt under mitt sovrum och spelade varje morgon och
det var han som spelade Chopin och Revolutionsetuden som någon slags väckarklocka …
Och tänk vad kär jag var …
Jag tillbringade ett halvår i Frankrike … åkte hem och gick om tredje ring … träffade Mannen och blev kär i honom … åkte tillbaka till S:t Hubert på sommarlovet och … ja … träffade Frédéric igen … och slets som en åsna mellan två hötappar.
Det var så seriöst … att mamma till och med åkte ner och träffade hans mamma, som var änka, för att ”känna sig för” och göra sig en uppfattning om ”läget”.
När jag åkte hem efter sommarveckorna var det Fréderic som vinkade av mig där på Gare du Nord i Paris varifrån tågen gick norrut … (man flög inte på den tiden … ) och vem stod inte på perrongen i Norrköping med ett fång rosor och mötte mig …
Jovisst … Mannen. … förstås
Mamma och pappa hade bett honom hämta mig och också bjudit honom kvar på lunch … (med vissa baktankar kan jag tänka mig … 🙂 )
Ni kan ju tänka er vad mina medpassagerare i tågkupén tänkte … En man …. i Paris … puss, puss … och en man i Norrköping … där det kanske inte blev puss puss men väl ett stort fång röda rosor.
Mannen vann ju duellen … och vilken tur …
Annars hade ju inte Karin, lilla e och Sonen sett dagens ljus och inte heller barnbarnen …
Så det kan bli …
och … Je ne regrette rien … (för det mesta 🙂 )
Jösses …
… mötte på sin Middagsrunda mitt på blanka dan i skogen där de alltid … eller för det mesta … går sin Morgonrunda.
En älg !!!
Ca 15 meter framför dom på stigen stod en älg, en fjolårskalv antar Skatan för den var inte så himla stor.
Men ändå.
Som tur var skällde inte StinaFina. Hon blev väl lika chockad som älgen … och Skatan. Vi stod där och glodde på varandra en stund sen lufsade den in i skogen och vände sig om.
Och stod där och glodde …
Då tog Skatan darrhänt fram mobilen och knäppte ett kort.
Det här:
Långt därinne mellan träden kan ni skymta honom … eller henne.
Det var en upplevelse …
Vi startade tidigt i morse med en första Morgonrunda redan klockan sex för vi skulle köra Mannen till Arlanda … man kan ju inte lita på SJ. I Stockholm på tillbakavägen hälsade vi på pappa förstås … men först en andra Morgonrunda i Tantolunden utefter vattnet. Jag tror i alla fall att området heter Tantolunden …
Solen sken, fåglarna kvittrade och joggarna joggade och hundarna läste sina morgontidningar …
Efter det tidiga morgonbesöket hos pappa åkte vi hemåt igen. Skatan hade tänkt stanna i Stockholm men hon hinner inte mer än dit förrän hon vill hem igen … Åtminstone när hon har bilen med sig 🙂
Väl hemma åt hon lite lunch och så var det dags för Middagsrundan … och älgen.
Vissa dagar hinner man mycket … andra ingenting alls.
Tycks det.
… när StinaFina och Skatan fikade där på Middagsrundan.
Och så köpte hon sig en Stetsonhatt …
Inte en sån där cowboysare utan en hatt av märket Stetson … som hon prydde med några skatfjädrar …
Tjusigt värre … eller hur?
Våren är definitivt här … med snudd på Försommaren …
Det gäller att passa på 🙂
Andra hälften av 90-talet var Borlänge musik … det var musik överallt … och Skatan bodde där och var särbo med Mannen och hade sina hemmavarande tvillingtonåringar under sina vingar … och kunde ändå vara ute i musiksvängen med Margith och Ann och alla andra som hängde på Engelska Puben på Målargatan i Borlänge.
Just Mustang Sally påminner Skatan om någon … en fantastisk sångare från Borlänge … som sjunger låten så den känns ända in i märgen … som ingen annan sjunger den. Inte ens The Commitments. Han heter Björn Pedersen …
Men Mustang Sally påminner Skatan också om hela den där tiden … om Stora B, om Al Finlay, om Franked om … Stommen och Stonecake .. om Margith och Ann och Janet … och om ”kvällens sista dans” i Borlänge … så att säga … 🙂
Det var tider det …
Läs även andra bloggares åsikter om musikutmaningen, Stonecake, The Commitments
… tycker Skatan och vill bara framföra sin åsikt … så här i all hast innan Morgonrundan med StinaFina.
Ingen dom har ännu fällts. Och förresten oavsett om Ola Lindholm frias eller fälls är detta … är det … är
drevet mer än osmakligt.
Läs även andra bloggares åsikter om mediadrev, Ola Lindholm
Att jag blir ledsen av en jullåt … låter ju väldigt knepigt men så här är det.
Min fina älskade mamma dog den 24 mars 2000 en fantastiskt varm och solig vårdag och jag saknar henne mycket och tänker ofta ofta på henne.
Första julen efter hennes död var vi i Skåne. Ida, som då var 6 år sjöng i en barnkör som uppträdde och sjöng för oss och så sjöng dom just den här julsången.
Och så kom dom till den här versen …
Och jag vill,
tända en stjärna till,
den som har frusit och gått vill i världen.
För den som inte finns hos oss,
tänder vi nu ett bloss.
brinner en låga klar:
Kom hit, här är den.
… och jag fick en stor klump i halsen och tårarna trillade … och jag tänkte på mamma och på min bror Thomas, som inte fanns hos oss … och … och blev riktigt, riktigt ledsen.
Det här upptäckte Ida och Johanna och älskade att sjunga just den här sången för att få se sin mormor gråta …
Det var som att trycka på en knapp …
Ända sen dess kan jag inte höra sången utan att tårarna trillar.
Det finns förstås massor … men den här har hängt med Skatan som en Glad-låt ändå sen den släpptes i början av 70-talet … 🙂
… och idag åker humöret upp när Skatan får den här på hjärnan … i kroppen och på läpparna … 🙂
… la la la la la la la laaa ….
– Hmm …
– Skall det vara en låt att hata till … eller en låt som Skatan hatar?
Skatan hatar sällan … och värjer sig mot att ”man” använder sig av ordet i tid och otid.
– Jag hatar spenat …
– Jag haaatar dig …
Mannen påstår att Skatan visst också använder ordet i tid och otid.
Men det kan hon då verkligen inte tro … 🙂
Nå … Skatan skall i alla fall försöka välja en låt som hon hatar … eller åtminstone inte gillar. Och bara det är svårt nog. Nu måste hon verkligen tänka efter …
Nu vet hon … den här … den här är bara fööör ÄCKLIG …
Monia kan i alla fall aldrig få den kultstämpel som Rosen av Arne Qvick fått. Det kan Skatan inte tänka sig. Men hon kan aldrig veta säkert.
Monia är kanske till och med inspirerad av just Rosen … kanske …
Läs även andra bloggares åsikter om musikutmaning, hatlåt, Peter Holms Monia
Skatan kan ju alltid dansa … för om hon lyssnar noga … ”There´s always music in the air” …
kom närmast från Colour me Complete som hittade den hos Åsa och hennes Osorterade tankar …
Hmm .. Skatan antog utmaningen på studs … utan att tänka sig för och utan fallskärm kastar hon sig ut i det blå.
Men hon har ju vingar … gubevars …
dag 01 – din favoritlåt
dag 02 – din hatlåt
dag 03 – en låt som gör dig glad
dag 04 – en låt som gör dig ledsen
dag 05 – en låt som påminner dig om någon
dag 06 – en låt som påminner dig om ett ställe
dag 07 – en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle
dag 08 – en låt som du kan hela texten till
dag 09 – en låt du kan dansa till
dag 10 – en låt som får dig att somna
dag 11 – en låt av ditt favoritband
dag 12 – en låt av ett band du hatar
dag 13 – en låt som är guilty pleasure
dag 14 – en låt som ingen tror att du skulle älska
dag 15 – en låt som beskriver dig
dag 16 – en låt som du brukade älska men nu hatar
dag 17 – en låt som du ofta hör på radio
dag 18 – en låt som du önskar att du fick höra på radio
dag 19 – en låt från din favoritplatta
dag 20 – en låt du lyssnar på när du är arg
dag 21 – en låt du lyssnar på när du är lycklig
dag 22 – en låt du lyssnar på när du är ledsen
dag 23 – en låt du vill ha på ditt bröllop
dag 24 – en låt du vill ha på din begravning
dag 25 – en låt som får dig att skratta
dag 26 – en låt du kan spela på instrument
dag 27 – en låt du skulle vilja kunna spela på instrument
dag 28 – en låt som får dig att känna dig skyldig
dag 29 – en låt från din barndom
dag 30 – din favoritlåt från den här tiden förra året
Så nu, dag 1, skall hon alltså här presentera sin favoritlåt …
Oj oj oj … den som växlar mellan dagarna, under tiden och allt eftersom. Låt henne tänka lite …
Hmmm …
Bob Dylans A hard rain´s gonna fall eller …. Patti Smiths Because the night … just nu … hmm…
eller varför inte Hold on (Tom Waits) …
eller What´s up (4 Non Blondes) … ja … What´s up … som Skatan också har så många minnen till … blir det …
Ha ha … What´s Up ?
Läs även andra bloggares åsikter om musik, musikutmaning, Bob Dylan, Patti Smith, Tom Waits, 4 Non Blondes
just nu.
Hon måste ställa in Kärringträffen på Rättviks marknad …
Mannen har smittat henne … fast hon är inte förkyld. Hon har ”bara” rejält med feber … och helt utslagen.
*suck*
Skatans kalender har varit väldigt full … och hon har snott som en galning med blicken riktad framåt mot fredagen och Rättviks Marknad och Kärringarna …
Och hon hade glatt sig så över Kärringträffen på Rättviks marknad i helgen … hon hade glatt sig så …
Shit … Scheisse … Skit … Merde !!!
– Har du slängt ihop den här i förmiddags, flinade Lasse när Skatan var på Galleri Sjöhästen igår och lämnade in en del bilder för inramning till sin utställning … wow, det låter nå´t det … i juni.
Nej, det hade inte Skatan. Slängt ihop akvarellen * ovan just därför … men det blev ju ”mitt i prick”.
Tajming, som man säger på engelska … tajming …
Polarpriset 2011, det 20:e priset, delar Patti Smith med stråkkvartetten Kronos Quartet.
Patti Smith har varit Skatans idol länge … och hörde henne och såg henne och upplevde henne på Peace & Love förra sommaren …
… så hon blev verkligen glad att just Patti Smith har tilldelats årets Polarpris.
– Det blev inte en kvinna, det blev Patti Smith. Hon får inte priset för att hon är kvinna, utan för att hon är den hon är. Samma sak gällde Björk förra året, säger Alfons Karabuda, prisnämndens ordförande. (SvD, Tobias Brandel)
I motiveringen heter det bland annat: ”Genom att viga sitt liv åt konst i alla dess former har Patti Smith visat hur mycket rock´n´roll det finns i poesi och hur mycket poesi det finns i rock´n´roll.” (SvD, Tobias Brandel)
Läs även andra bloggares åsikter om Patti Smith, Polarpriset
Jag älskar citat för det är ett nöje att återfinna sina egna tankar vackert formulerade med stor auktoritet av någon som är erkänt klokare än man själv. (Marlene Dietrich)
* … efter ett foto av Beni Köhler
… om seminarieeftermiddagen utom att man skall se upp med sin hjärna … vilken del man tänker med så att säga … den instinktiva som vill ha sött när man är trött och en snabb kick … eller den kloka förnuftiga som hejdar sig … och tar den där något långsammare kolhydraten istället, en frukt t ex 🙂 och äter sig rejält mätt vid huvudmåltiderna …
vilket osökt leder mig över till den ”efterföljande lättare förtäringen” och minglet …
som bestod av lax och någon slags potatisjox, kalkon, någon slags skinksallad, grönt och någon god sås, gott bröd och ost och vin om man så ville och kaffe och chokladbit (70%) … och Skatan åt sig rejält mätt så det räckte ända hem efter att ha tagit sista tåget … som både tur och retur gick som på räls” 🙂 )
Prins Daniel skyndade sig direkt hem till frugan och deltog inte i det efterföljande minglet …
Det snöar i dag också … men innan dagen börjar med Morgonrundan och veterinärbesök, fönstertvätt … som Skatan skall få hjälp med … , Kinesen, Skandiamäklarna … (återkommer om dom) … osv osv … vill Skatan i alla fall … i alla hast… redogöra för det vetenskapliga seminariumet som hon ”åkte in på som på en räkmacka” …
Fast vi, Fernando, Lisen & Skatan, åkte buss, 3:an, från Söder för att inte bli fast i trafiken någonstans och inte ha en bil också att tas hand om … Vi åkte i god tid, en timme före, men på Hantverkargatan satt vi fast och det rejält. Stan hade stängt av Odengatan och det vara bara en fil och … ja, biltrafikskaos och … ja … Vi gick av och spranggick till S:t Eriksplan där vi fick tag i en buss till Karolinska Institutet och ett vetenskapligt seminarium kring kost, hälsa och livsstil.
Det var bara en sak till. Fernando hade inte berättat för Skatan så mycket om det här seminarier för övrigt. Bara att det skulle handla om livsstil och att bl a hans medförfattare Mai-Lis Hellénius skulle hålla ett av föredragen … men ingenting om hur man kanske skulle vara klädd och så …
Det var kallt och Skatan hade i och för sig snygga linnebyxor på sig, gå-skor, en snygg linnetröja men ändå … utanför porten i till Nobel Forum stod Prins Daniel med följde och väntade på att gå in …
Prins Daniel i mörk kostym … och innanför dörren var alla klädda i kostym, slips, pärlhalsband och klackskor … alla, mer eller mindre. Fernando hade i och för sig ingen slips och Lisen hade pärlhalsband … men det har hon ju alltid … men inga högklackade skor.
Skatan kände sig som den ”fula ankungen” … nej, som den fula skatungen förstås … bland alla tranor och sidensvansar …
(Klicka på bilden för att få den större … )
Shit the same …
Rektorn inledde seminariet med att hälsa välkomna och sen kom talare nummer 1, som också var moderator, som jag inte kommer ihåg namnet på, men han talade om motionens betydelse för hälsa och livsstil … och det var högintressant (en tjock, vältränad människa lever sundare och längre än en smal, otränad människa … var det som Skatan mest fäste sig vid i denne talares föreläsning. Genetiken … det ärftliga … man är smal eller tjock på grund av arvet. Det är alltså sant att en del tjocka bara kan ”titta på maten” så går de upp, lika väl som att en del smala kan lassa in hur mycket som helst utan att bli tjocka )
Summan av kardemumman: Röra på sig bör man … annars dör man …
Mats Sundin, hockeylegenden, skulle varit nästa talare men hade varit tvungen att hasta västerut och vi fick träffa honom per storbild i ett jättetrevligt anförande om hans tid som hockeyspelare i Canada bl a och vad den träningen som elitspelare gick ut på … och vad den livsstilen gick ut på. Inget eftansträvansvärt för Skatan inte … jösses vilket liv de här proffshockeyspelarna lever. Även om de får … kanske … oförtjänt mycket betalt.
Sen kom Martin Ingvar, charmknutten (tycker Skatan), han som skrivit boken Hjärnkoll på vikten , och berättade om kost och motion och om att det rörde sig i hög grad om en s k socioekonomisk* fråga … en utbildningsfråga … en ”klass”-fråga. Som illustration hade Martin Ingvar en av tunnelbanelinjerna … från Östermalm där det bor många välbeställda … till Norsborg, Skärholmen och de södra förorterna där många fattiga och många invandrare bor … med att säga att för varje station ”ökade vikten med 400 gr”. Det väcker oneklingen många tankar … utöver livsstilstankarna. Från publiken kom sedan frågor förstås på huuur man skulle komma tillrätta med detta. Nyttig mat är ju oftast dyr mat … fick, skaldjur, grönsaker … Man jobbar och lobby-ar förstås från många håll … att t ex … politiskt få sådan nyttig mat mindre beskattad och därmed … förhoppningsvis … billigare. Att göra restaurangmaten billigare är ju bara strunt … tycker Skatan … dom pengarna hamnar säkert i restaurangägarnas fickor lika ofta som de kommer gästerna till del … eller att det anställs mer. (Skatans egen anmärkning)
Efter Ingvar framträdde så Mai-Lis och pratade om mat och fetter, bra och nyttiga, mattrender som är förödande … som LCHF (lite kolhydrater men mycket fett) t ex … vilket är vetenskapligt bevisat … i STORA meta-undersökningar … att jämföra med de mindre undersökningar som LSCHF-ivrarna stöder sig på. Man bör äta varierat med mycket grönt, lagom med frukt … bra kolhydrater som fullkorn och bra fetter och undvika mättat fett … GI-stuket alltså. Man KAN äta enligt LCHF om man byter ut smöret mot olivolja och baconet mot avocado t ex …
Men framför allt … Maten är inget bantningsmedel … den skall vara god, hälsosam men nyttig dessutom och man skall inte behöva TÄNKA så mycket på vad man stoppar i sig bara man har den grundläggande kunskapen … och man skall förstås ha kul tillsammans när man äter
Nuuu måste Skatan rusa iväg med StinaFina i kombinerad Morgonrunda/Veterinärbesök … och återkommer inom kort … med redogörelse för fortsättningen på denna innehållsrika eftermiddag …
* Socioekonomisk status, ibland förkortat till SES, är ett sociologiskt klassificering som visar det nära sambandet mellan någons relativa välstånd och dennes sociala status. Socioekonomisk status är en av de viktigaste indikatorerna när man tittar på ett antal olika samhällsfrågor bland skolframgång, brottslighet och bostäder. Det är oftast bestäms genom att analysera familjens inkomster och tillgångar. … Det innebär också det sammanlagda värdet av ens utbildning, jobbstatus och livsmiljö. Tillsammans kan alla dessa saker spelar en avgörande roll i ens liv
och nu … alldeles strax … går StinaFina och Skatan på sin Morgonrunda.
Vi ses framåt dagen mellan frissan och galleriet och Kinesen och …
Dååå skall Skatan avlägga rapport om gårdagen.
God Morgon och Ha det …