Idag vaknade jag första gången av …

… ett förskräckligt gnisslande… och hårt ihopbitna käkar…

Som vanligt hade jag glömt bettskenan…   250px-bettskena1Den lilla vita asken på nattduksbordet låg där… stängd och tillsluten som vanligt….

och Skatan som skall gå till tandläkaren så fort hon kommer hem till Sverige…

Skärpning!

Skatan slöt ögonen… somnade om…

och vaknade andra gången av timmerstockar som rullade… och hon tänkte just putta på Mannen där bredvid henne… då hon förstod att de …timmerstockarna… jag måste verkligen poängtera… för en gångs skull kom från Skatan själv…

Skatan var hänförd…. Idag eller rättare sagt i natt har hennes RastLösaSpiror hållit sig i schack….

Godmorgon världen!

Nu bär det av…. som sagt var….. till Salzburg.

Och…. solen skiner.

Men… först StinaFina och Morgonrundan

Och vad har vi då gjort idag… söndag… om inte…

…jo… vi har vandrat… cirka en mil idag också.

Vi tog Soleweg (saltvägen som går från saltgruvorna i Hallstatt till Ebensee) hakan-och-brigitte-pa-soleweg…cirka 5 kilometer till ett Gasthaus i Weissenbach bild0041där vi åt en fantastisk (som vanlig) god söndagslunch… och sedan gick vi tillbaka längs en verkligen strid flod (eller å… kanske vi säger)… tillbaka till Bad Goisern och satt ute hos Brigitte och njöt av solen …

En varm Föhnvind blåste från söder…

Brigitte och jag gjorde en liten extra tur till skogen för att plocka ett blad… som jag är ganska säker på inte finns i Sverige… som heter Bärlauch… och smakar ungefär som en mild vitlök.. km00001-baerlauch. Brigitte lagade till foreller med den här Bärlauch-en smörvänd, saltad och pepprad, till. Sååå himelskt gott.

I morgon åker vi till Saltzburg.

Altaussee… är ett måste när vi är här i Österrike…

så …igår vandrade vi… liksom vi gjorde i mars och i höstas …. runt Altausse (ca 8 km) . Det är alltid så vidunderligt vackert… och alltid visar jag dessa fantastiska vyer… vare sig det är höst, vinter, vår eller sommar….

Igår var det solsken och varmt… skärmflygarna (vad heeeter det hemmavid?) svävade högt uppe i klungor om åtta, tio stycken som en flock fåglar i olika färger. Skatan hade glömt kameran men jag knäppte så gott jag kunde med mobilen och fick en att fastna… men då var han redan på väg att landa…bild0021…Vattnet var … som alltid … spegelblankt … bild004… så spegelblankt och klart att man kunde se fiskarna simma …bild0071… och StinaFina… som egentligen är väldigt rädd att få tassarna blöta… kunde inte låta bli att gång på gång gå ner från stigen och ta sig en slurk..bild009…Vi hade tänkt att äta lunch på ett Gasthaus en bit på väg längs stranden… men… det … hööör och häpna …var stängt…så vi fick vänta tills vi kom tillbaka till Bad Aussee för ett skrovmål…

Inga skogsarbetare eller andra män med bar överkropp som kunde pigga upp… fanns …i sikte… så långt ögat kunde nå… Men… det var så underbart vackert…. naturen…vädret… stigen…vattnet… så deet var verkligen försumbart… för mig åtminstone… gamkäääring som jag blivit… Annat var det för några år sen…

På förmiddagen var vi på loppmarknad i Bad Goisern. Den var inte på långa vägar så stor och innehållsrik som den jag väntar på att gå på här i Bad Ischl på lördag … men jag köpte en fin ram i alla fall. eva-med-ramenJag letar alltid efter ramar … och bilder i ramar.. på loppmarknaderna..

Det var igår det… som vi vandrade runt Altaussee…

Sitter här mitt i natten… igen…

… p g a mina satans (det ääär tillåtet att ta till kraftuttryck när man är uppgiven och trött, tror jag)… p g a  mina saaatans rastlösa ben…

… trots medicinen. piller2

Det ääär så med den här medicinen, om någon undrar, att efter ett tag blir den verkningslös… och man byter ut den till en annan… som blir verkningslös… och man byter ut den till någon annan … som blir….

…VERKNINGSLÖS… * 

Ända sättet vore väl att såga av dom… benen… men då flyttar sig säkert det rastlösa till …. armarna** 

… eller huvu´t…

… och dååå… dååå är det nog bara att ”packa sin väska”… och draaa…

Men vart? 

*  Börjar låta som nutidens äktenskaps- och skiljsmässoorsak: verkar otroligt bra… sämre… verkningslös… byt ut… ny …jättebra…verkningslös… byt ut… ny…

** Skatan kan känna kryypet komma kryyypande redan … faktiskt..

En gång till…. och så … en gosse till…

Skatan tog nog i … det där med att vara ett forum för gamkäääringars lustar… Jag tar tillbaka …men … här kommer i alla fall Pål Pommac… eller hans österrikiska kusin eller vad han nu är… en gång till… för beskådande… främst på begäran av Znogge… och i viss må´n av Skogsnuvan…

Här är han… img_27442                                              pal-pommaci dubbel upplaga….

  Och….

… för att ni skall kunna insupa våren

… helt och fullt…

 

 

 

 

 

 …slinker även Pålles.. (eller hans österrikiska kusins eller vad han nu är)…med på ett hörn…. Kraftfull man … han med…. får man nog säga…img_27451

Håll tillgodo!

Men nu… nu får det vara bra.

Åtminstone på ett tag….

Är de inte lika på nå´t sätt?

img_2701

Satt på toa där jag har satt upp kejsarfamiljen ovanför dörren… och satt och studerade bilderna… en del är  kort .. en del bilder som jag själv målat… av kejsar Franz Joseph och kejsarinnan Sisi…

och så zoomade jag in Kejsaren Franz Joseph på hans förlovningsbild…..

img_2791… och tyckte plötsligt att han var så himla lik… alex-schulmann… ja just det… Alex Schulmann. Titta noga får ni se… img_27901… För övrigt har Alex Schulmann i dagarna givit ut en bok om sin far… som visst har fått väldigt fin kritik… överallt.,.. och som jag har satt upp på min ”läslista”…

Men visst ääär de lika…

Siriuskogel tur och retur…

siriuskogel1885 skapades Siriuskogel för kejsarparet… som utflyktsmål och  utsiktspunkt…

Paret Anderson … Skatan och Mannen och StinaFina förstås… beslöt dagen till ära… att bestiga denna Kogel… igen. Ett försök gjordes ju i mars…men vädrets makter hindrade oss att nå toppen… den gången…

Denna gång gick det bättre…. Vi tog det branta lutet….  Mannen och StinaFina först… Skatan efter med kameran…img_2761img_2765img_2766Först via en del gator … sen tog skogen vid…En glänta dök upp med en jättesten… och en skylt… på vilken det  stod Lyckoplats ”Inflyttarstenen” (fri översättning som vanligt)… Vi knatade vidare… img_2770..mötte en ”häst” i en glänta… och så var vi framme…nästan…och läste på skylten…img_2772Ich bin Pumba…

Jag heter Pumba och hälsar varje gäst högt och ljudligt. Men hur vacker skäller jag inte? Skällande hundar bits inte – och så är det med mig…. o s v…

Denne bjässe hälsade oss verkligen välkomna. StinaFina pep av skräck över det väldigt fysiska närmandet av hundjätten…

Skatan drack kaffe (diskvatten till ett förskräckligt högt pris… men teg förstås…Det fanns ju liksom inget annat att tillgå..) och Mannen saft och StinaFina … vatten..

Och så fotograferades det där ovanifrån… img_2777

Esplanaden vid die Traun…

 

 

 

 

img_2776

 

Och vi skymtade hemmet vid Salinenplats… genom lövverket. Det är huset med det gröna taket… också alldeles vid die Traun…en av åarna som flyter genom Bad Ischl… den andra är Ischl…

På nervägen tittade vi upp… och såg en gubbe dingla i ett träd… hmmm… ganska högt upp… liite otäckt..

img_2779 . … det gick brant ner… Snart var vi nere på samma nivå som Esplanaden fast på andra sidan… img_2788

Vi gick över bron… mot  Elisabeth-huset… det gula hörnhuset.img_2787.. och hemmåt….

Nu skall vi äta sparris med hollondaise-sås… Vårens första för oss… och dricka vin därtill…

Pål Pommac … uppenbarad

Vi hade vandrat längs Grundlsee i över en timme… ca 7 km… och var rejält trötta och hungriga…och var framme vid  målet… ett Gasthaus… och där…där låg det… som i en hägring…

Heute Ruhetag

… stod det på en skylt… Idag har vi vilodag… Det stod inte Dienstag Ruhetag… eller Mittwoch Ruhetag… nej det stod

Heute Ruhetag….

Detta Gasthaus kunde ju ha Ruhetag närhelst de ville… Bara att sätta upp skylten…. Vi kände oss som vi var nära att ”plocka ner skylten”…

Det var bara att vandra tillbaka till byn… och ett annat Gasthaus… 7 km… längs vägen och sjön…

Modstulen gick Skatan med blicken mot backen… men… så lyfte hon blicken … och som i en hägring

Lilla Blås ”inneboende”… den sköne Pål Pommac… med bar överkropp… och släggan i högsta hugg…

Jaa.. han var nu inte ensam… utan hade en annan barbröstad vid sin sida… och… om jag kommer ihåg rätt… också en gubbe men…med skjortan på…

Vi slog oss i slang… Pratade om Ruhetag, Gasthaus, hur långt det var till nästa…. och så…så  frågade Skatan om hon fick ta en bild… Mannen ( min man alltså..) blev så ”förgrymmad” … nja kanske inte förgrymmad men väl generad… så han fortsatte helt sonika sin vandring…

… medan Pål Pommac glatt poserade… och Skatan knäppte… och njöt av anblicken….

… av en förrymd Pål Pommac… eller hans kusin… eller nå´t…img_2744

Ibland känns det så futtigt… det jag skriver om…

Ja, trots utmärkelsen från pappa B och uppskattningen… kan jag ibland tycka… när jag läser de bloggar som skriver om viktiga… politiska… kulturella… ja angelägna händelser … som sker… som ”lobbyar”… som påverkar (Nina t ex och Mymlan)… ja då kan jag ibland tycka att det är ”futtigheter” som kommer ur min ”penna”…

Men… så rycker jag upp mig och tänker att jag haaar ju en ”vardagsblogg”, en blogg där jag är personlig och skriver om det ”lilla livet” , om stort och smått som händer alldeles runt mig… i min lilla lilla värld…

Ibland brister den där bubblan av engagemang… och jag kanske skriver något upprört… men jag tror nog på det där att…

… ”skomakare bliv vid din läst”… Skatan är inte ämnad för så´na skriverier… utan skall nog stanna här … i det vanliga … ovanliga… privata… och just dela med mig av detta det jag tror jag är ensam om att känna… men som är så allmängiltigt … dela med mig av mina tankar och känslor… bild007

”Framtiden oroar oss, det förflutna håller oss fast. Därför går vi miste om nutiden.” (Gustave Flaubert)…

Framtiden oroar mig också till max… när jag tänker på den… men… just nu kämpar jag för… att inte mista ”nutiden”…

Skatan är stolt… och glad…

award_1_09-fran-sgm

Hon har fått en AWARD… från pappa B  eller Sveriges Gladaste Man… och det vill inte säga lite… tycker Skatan…    

pappa B är en berest herre… journalist…  med båda fötterna på jorden… en hel balja full med humor… ett stort hjärta… ja… har ni inte hälsat på honom ännu i hans blogg… så är det hög tid… tycker Skatan… 

Han finns förstås i min blogroll här till höger…

En tidig upplysning bara… bara så ni vet

 

D E T  R E G N A R  I  B A D  I S C H L ….    bild

                                R E G N A R        

R E G N E T  S T Å R  S O M  S P Ö N  I  B A C K E N !

 

 

Varför måste vädret slå om… preciiis när jag kommer hit… Det heter visserligen.. Bad Ischl… men Skatan vill då verkligen inte bada… eller duscha… nu… utomhus.

Tänk… om…

… malde i mitt huvud heela da´n… när jag, Mannen, Brigitte och StinaFina ( inte längre någon Pina… jag försäkrar…) gick längs stranden av Grundlsee… som vi gjorde i mars… och som vi gjorde i november…

Det var förstås så vackert som det bara är här i Österrike när solen skiner… genom de skira bokbladen när vi går där längs vägen… snön ligger på alptopparna…

img_2714

Blommande träd… img_2718

ljuset genom löven.. img_2739…blommor på marken…..img_2732..(de här tvåfärgade kallas i folkmun… ja inte ur hund-eller kattmun i alla fall,… Hanschen und Gretchen)..och till och med en och annan snöfläck… på skuggsidan…img_2740. Vi passerade alla dessa vackra hus… som låg där på solsluttningen… img_2712… huset med tomten i fönstret…img_2713… som såg liiite annorlunda ut mot i mars…pict5658… Trädgårdstomtarna började dykia upp ur rabatter och gräsmattor och yrvaket titta sig omkring…img_2706…ja… man vädrade ut vintern…img_2710… och lät sommaren komma … i ett huj…img_2746… Gräsanden tog sig en tupplur… eller så var han bara blyg…img_2750… Vi åt till och med lunchen utomhus vid vattnet… och hela tiden malde tanken i huvu´t på Skatan…

Tänk om … tänk om… img_2728

StinaPinaFina och Skatan gav sig ut på första Morgonrundan… och visste verkligen inte hur den skulle sluta…

… den här gången i Bad Ishl… Först gick vi igenom den lilla parken och kom till huset där ”flickan i Bad Ischl…sitter där i fönstret… vinkar på en karl” …img_26871

. Vi skulle inte gå så långt idag på morgonen eftersom vi strax efter frukost skulle ut på vandring… lite längre… mycket längre. Så…

StinaPinaFina och jag gick vidare till Kurparken… där träden blommade…img_2689… och vattnet i fontänen var i full gång och kastade sina vattenkaskader… tulpanerna stod i sina rader… img_26921….. och vi mötte vååår veterinärs, doktor Prinz´,  lilla dvärgpincher på sin morgonrunda… helt ensam, lös och ledig… Honom träffar vi varje gång… alltid utan ”ledsagare”… img_26951

. … och så gick vi förbi Zauner och var strax hemma igen…img_27001…

Det var dåå… när vi var på väg upp… när vi … ja… det var då det mest fasansfulla som jag någonsin upplevt… det var då det hände…

StinaPinaFina brukar alltid smita förbi mig och in i hissen först… alltid…

… utom i morse…

Jag gick in i hissen,  tryckte på 2:an och dörren började gå igen… jag tittade ner… släppte kopplet… skrek,  skreeek …. ….StinaPinaFina var utanför, dörren stängd och hissen hade börjat röra sig uppåt…

Jag tryckte på alla knappar… nödsignalen tjöt lika högt som Skatan men mer genomträngande…

hissen fortsatte uppåt… till andra våningen… dörren öppnades… och jag vräkte mig ut…förbi morgonsömninga förskräckta förvånade grannar som reagerat på alarmet… och jag skrek på svenska att  min lilla hund… jag hade dödat min lilla hund.. och se´n …. mein Hund ist tot… sie ist getötet… Jag fullkomligt vräkte mig nerför trapporna… och där… vid hissen…

satt min älskade lilla fina söta StinaFina… alls ingen Pina… och väntade … såg lite förvirrad och förvånad ut…

och fattade inte alls varför Skatan vräkte sig över henne… klappade… grannarna klappade henne, mig… jag tjöt…

Någon hade närvaro att trycka på knappen så att hissen kom ner och dörren kunde öppnas och kopplet tas ut…

Jag fattar helt enkelt inte hur det har gått till… hur det kunde hända… Men i och med att dörren stängdes… och jag av någon slags instinkt slängde ifrån mig kopplet … drogs det ut till den yttre dörren… och följde inte med upp…

Ja… ni kan ju föreställa er…

Vilken mardröm… vilken skräck…      3389236468_54a2feca761

Slutet gott… allting gott… brukar man ju säga… ja…

Det var full försommar när vi ….

… sent på eftermiddagen anlände till Bad Ischl…bild000

… och jag tog min första runda med StinaPinaFina..

Träden… de som inte var ”rumphuggna” var gröna … om de nu inte var översållade av vita blommor… körsbärs-, päron-, äpple-, kastanj-….

Skatan och StinaPinaFina tog den vanliga svängen längs Traun…

och tillbaka via Esplanaden…

Människor gick i T-shirt eller skjortärmarna… Det var 19-20 grader… fast det fortfarande låg snö kvar uppe på bergen…

Vi åt middag hos B, Mannens ex-sekreterare, och skålade i rosa champagne (inte badade pappa B… 🙂  … 🙂 ). När jag kom hem… installerade jag datorn… kollade runt lite… och döööök i den nybäddade svala sängen….

Vi stannar ofta i Weissenfels på nervägen… denna grå, smutsiga före detta östtysklands-stad… De har likasom inte fått snurr än på hjulen… Men hotellet är helt OK och utanför hotellfönstret blommade img_2682 kastanjerna med sina blommor som stod rakt upp… i givakt… och sträckte sig mot ljuset…och den blå himlen.

Ända se´n Skåne… hade Skatan råkat ut för en liten ….nej en stor oförklarlig dip…och hade gråtit mig igenom södra Skåne, färjöverfarten och halva Tyskland…

Det ”straffar sig” , ”tar ut sin rätt”… då och då… att ha så in i h-e ont i kroppen… heeela tiden… 😦   och kanske flaxa lite för mycket… Nu blev jag glad när jag mötte  ”sommaren”…

På Morgonrundan genom den soliga … men gråbeiga sta´n passerade SPF och jag ett väldigt ruffigt hus… där det satt en skylt…. bild003

Skatan drog upp sin mobil… och zomade in en aning för mycket (j:et i ”jüdischen” försvann … och ”-fels” … på slutet… )   Skylten säger i alla fall i fri översättning ungefär: Denna byggnad var ända tills den förstördes av  faschisterna den 9 november 1938 den judiska församligens i Weissenfels bönerum”…

Och byggnaden… verkar inte ha återställts se´n dess…. bild002

Vi stod en liten stund, SPF och jag… och begrundade människans ondska… som finns överallt… och ingenstans…

img_26782

Redan i Skåne, Yngsjö, Furuboda, Johannagården var det en riktigt vacker… men kyligare… vår eller försommar eller… Vi anlände sent och körde vidare väldigt väldigt tidigt men hann ändå titta på Svärson I:s nyanlagda upphöjda ”grönsakslåda”, hans nyplanterade potatisland… hans jordgubbsland… och Svärson I möter med rätta kameran med ett glatt leende… och stolt.. även om bakgrunden är den fuuula maskinhallen,  som Karin, påpekade…

Ida, mycket stolt ägare av EU-moppe, visade upp sina färdigheter bland konerna… och sin blanka, gnistrande hjälp. Körkorten är väl snart färdigt… misstänker jag… img_2670img_26711

Jo-Jo hoppade glatt på studsmattan… i… upp och ner… och hoppelihopp…

och… img_2675img_26771img_26771

Skatan-Mormor stod bredvid, hisnade, ojade sig, …. och var ”fjantig” som vanligt…

Inga vådliga flygturer för Skatan-Tjatan inte…

En något frusterad Skata…

… slängde ner ett inlägg innan Mannen jagade på ….

Vi skulle ju iväg igen…

Och när jag landat… och lånat Idas lilla dator och ser att man/ni inte kunde kommentera … höll jag på att bryta ihop…

I morgon går färjan tidigt tidigt… och sen är jag … på väg…. måndag…. sover i Tyskland natten till tisdag… och framme tisdag kväll…

Dååå ses vi igen… i Bad Ischl….har-bor-skatan1

Nej… förresten… jag måste ju köpa ”datorkort” först….

Dans och glada grabbar…

… ingen dans blev det …. men väl  glada grabbar… och… ja, vi som inte var grabbar var glada vi me´..förstås.

Ända se´n början på 60-talet kretsade mitt och Mannens umgänge runt ”Norrbyligan”… som var kärnan i det hä´r gänget… Fyra syskon med olika bekantskapskretsar från början… men som mer och mer smälte ihop… ju äldre vi blev … till ett enda stort umgänge…. som träffades …. hade fester … ibland allihop nästan… ibland i mindre grupperingar…. och igår var en hel del av Norrbygänget på plats….

Mannen och jag har ju bott långt från Stockholm och Sörmland långa tider. och haft andra vänner och umgänge.. och långa tider träffades vi inte heller så mycket… men när vi träffas … är det alltid lätt att komma tillbaka och ha lika kul….

Vi åt och drack… och vi drack och åt….och pratade…

Och som det blir när man nu är äldre…blir det ju mycket…Kommer du ihåg? … Du har väl inte glömt den gången…. etc…

Jag satt mitt emellan P S och värden och det var längese´n jag träffade båda.Vi kom in på att prata om resor, Thailand förstås och Afrika och…. P S  berättade att han rest mycket, både i jobbet och nu efter pensionen….svart-noshorning

Bl a var han som sextiofemåring i Swaziland och räknade svarta noshörningar…. den svarta noshörningen är inte svart… och den vita är inte vit… fick jag lära mig. Han hade lyssnat på ett program om ungdomar som gjorde den här resan (något miljöprojekt)…. mycket primitivt… man vandrade miltals… sov i små tält… lagade mat med hjälp av brasor vars grenar och kvistar man själv fått samla ihop…. Duschen var en ytterst enkel anordning…En gång när han skulle tvätta sig och just skulle stoppa händerna i baljan… såg han att det låg en orm…. en kobra eller nå´t hopringlad där….

Vi kom ju också in på att bli äldre… vad som är OK att göra och inte göra…. Vi tyckte förstås båda att man skall passa på att göra det manvill …. vare sig man har ”passande” ålder eller inte… Margith och jag åkte på rockfestivaler när vi tillhörde det äldre gardet… Mannen har fått en hel del ”anmärkningar” och höjda ögonbryn över sina vandringar på hög höjd i Nepal och Indien…

Det är också mest i Sverige som vi är så … lagom… att man inte får sticka ut… åtminstone förr… deet har ändrats en hel del… även här… det här åldertänkandet i alla sammanhang….

Nu har jag kommit långt från…. ja … men jag får fördjupa mig en annan gång… i tankebanorna om det här… för jag blev avbruten…

Mannen står och hoppar… som vanligt…. StinaPinaFina och Mannen och jag tar bilen igen… söderut… stannar till i Furuboda, Yngsjö…. och i Weissenfels i Tyskland  och sen vidare till Bad Ischl… så nu dröjer det med kommentarer och inlägg några dagar… kanske…