Idag regnade det.
Igår ringde keramikern från Windischbühl… som jag förra gången jag var där… i Windischbühl alltså… träffat … och beställt en skata… i keramik..av.
Det var hon som föreslog det när jag frågade om hon möjligen hade gjort en sådan någon gång… en skata alltså. Keramikern hade tidigare gjort duvor och tuppar och hönor och kajor… men… inga skator.
Heela vägen till Windischbühl, en by som låg grannby med Schardorf där jag bodde ett år i början av 90-talet…, tänkte jag på min… eller mina skator.
Hon skulle ha gjort tre… i olika tekniker….
Alla veeeet väl hur en skaaaata ser ut… eller…
Som den här som Imagine har fotograferat…
eller som den här….
”tovade” skatan som jag fått av Djupingen i present…
Men … när vi kom till Windischbühl… kom keramikern ut …. flaxande med händerna… preciiis som en skata… och kraxande… preciiiis som en skata.
Hon hade gjort ett misstag.
När hon var ute med vovven i morse hade hon fått syn på en skata… och den var svartvit.
Oj!
Svartvit och inte Vitsvart som hon hade gjort.
Gertraud hade gjort tre vitsvarta skator… i och för sig väldigt fina … men inte lika en skata. Långt därifrån.
I besvikelsen och efter promenad med SF i ”gamla trakter” åt Skatan både en Cordon bleu OCH drack en öl, en Gösser som jag längtat efter ända se´n jag kom till Österrike… på Stegmüllers… vårt gamla hemma-Gasthaus…
Jag skall få mina SVARTVITA skator i höst…. nästa gång vi åker ner…
Här skymtar Dachstein med sin glaciär i diset
Mellan bergen skymtar Hallstattersee och alldeles bakom berget till höger ligger Hallstatt. Det var där vi vandrade igår. 
Eftermiddagen tillbringade vi på Brigittes altan… och se´n grillade vi… och se´n åkte vi hem… för i morgon åker vi till Leoben och Windischbühl och hämtar min … beställda…. keramiska… skata… eller skator…
Så hääär känner sig Skatan idag…. som ett sönderplockat skelett… som de i Hallstatts gravkapell… Det var just till Hallstatt vi vandrade… och hade jag kommit ihåg… att det var såååå brant… så´na bråddjup… sååå taskig väg på sina ställen… men… Minnet är som bekant… kort.
Det är svårt att få fram nivåskillnaden tycker Skatan (ett fall för Djupingen eller Znogge… att förklara)… men här är i alla fall utsikten norrut… mot Bad Goisern och Untersee…där Brigitte bor… 
Vägarna var… som sagt… inte alltid lätt framkomliga….
… och det var långt ner till marken…där nere… 
… och högt upp … innan himlen tog vid…
…vi gick genom ur och skur… där det var ganska halt … och läskigt … för en feg höjdrädd Skata….Som tur var hade jag kameran att klamra mig fast vid…
… långt därnere gick båten … som vi skulle åka över till andra sidan med….
… och se´n gick det utför… nedåt… på olikahöjdtrappsteg… Skatan med sin fot… oj oj oj oj … det var faktiskt det allra värsta… just att nedför…och så ”landade” vi på den fantastiskt vackert belägna kyrkogården i Hallstatt där också gravkapellet med alla skallar finns (kyrkogården är liten och man har löst ”trångboddheten” genom att tatuera och märka skallarna och benknotorna och bevara dem i ett kapell)
… och så… så var vi över på den leende sidan… där vägarna var jämna och utan hinder… blommorna blommade och fåren hade blivit utsläppta i gröngräset… 
Skatan avslutar denna lååånga vandringsberättelse med ännu ett exempel på den fantasirika trädgårdskonst som man kan stöta på här…. 
Hatten är en tratt … huvudet en räfsa… näsan ett spadblad … och hakan som är lite skymd här… är ett yxhuvud…
Är han inte fiiin….
… precis när det blivit riktigt mörkt. Och det är redan klockan 9 här. 
mumlande och mässande… och plockande med sina radband… De skulle säkert upp i bergen till ett kapell där för en morgonmässa… 
för att promenera runt den (ungefär 8 km). Vi föflyttades raskt tillbaka cirka en månad i tiden… träden hade bara knoppar…vitsipporna blommade och det låg mycket snö här och var…särskilt 
där det gått laviner… Vi var mycket högre upp… och det märktes… Ett träd kom plötsligt dinglande över oss…
… man höll på att ta ner träden från ett otillgängligt ställe där en lavin gått fram… Landskapet var verkligen dramatiskt… 
..Vi åt lunch däruppe… för att sedan snabbt ta oss ner…
för att sedan dra oss ner mot Esplanaden och Zauner… där vi intog kaffe och Sackertorte… (Skatan gjorde ett stooort undantag)..med vispad grädde…
Det hade duggregnat heeela dagen och var svinakallt… men det stundade majstångsresning i Bad Goisern… 
… och det gjorde den … med musik och borgmästare och allt…
Och sedan vidtogs diskussioner… om hur och var… och varför… och jag tycker… men resningen kom igång … – den tog sammanlagt 2,5 timme … med allt öldrickande, 
diskuterande… stånkande… 
Den första stora kransen…
… och se´n girlangerna…
Och nu… nu satte man igång…åhej, åhå…åheeej..Borgmästaren dirigerade..
… och resningen… fortsatte stadigt uppåt…
och uppåt..
…
… stora …som små… pojkar..
bar de traditionella hattarna förstås ..
..
Vad flickan spelar för instrument… har jag ingen aaning om… något slags med pinnar och strängar… men fint lät det tillsammans med dragspel och bastuba?… 
… inte riktigt… det skall till två dockor också… kanske visar jag den … så att säga … färdig senare…
…
…
Äääär de inte fina vårtecken?
Ikväll tänds stora valborgsmässoeldar över hela landet… Svea rike …. alltså…. Sverige…. inte här… där jag är…
..och Travar´n 
… som jag berättade om redan igår… fyller hela 40 år i år…och nu…
Alla som bor i Stockholm med omnejd…. åtminstone mina svägerskor Kristina och Stora E…. travar upp till Skansen… för att lyssna på vårsångerna…. 
Här har vi rävarna vid Grundlsee… Bröllopsföljet på nerväg från Siriuskogel… 
… och Klaus vid sin jätte bronstjur…
damen i fönstret i Bad Ischl… och 
ett heeelt snickeri vid Grundlsee… och det är sent målat… 1984 eller nå´t sån´t… Så det är inte bara förr i tiden som man gjorde hela muralmålningar… 
Jo… alla trädgårdstomtarna förstås… både här och där
… Här har vi också Snövit… bland alla dvärgarna… 
En liten puckelryggig dvärgflicka får också vara med… trots att hon pryder en något större trädgård… än det andra småfolket… 
Som avslutning på denna bildkavalkad visar jag Jesus i egen hög person… som ståtar på broräcket över die Traun med Esplanaden i bakgrunden, en bild som är sååå färsk… tagen i regndiset i morse på Morgonrundan…
Den skulle kanske ha sett liiiite läckrare ut… snyggt upplagd på ett fat… med en tomat eller så… men gott var det!
… är en fantastisk fotograf … som sin mor 
Brigitte bor i ett väldigt gulligt hus vid norra änden av Hallstattersee… Hon bor ensam och fixar det mesta ensam… men blev väldigt glad förstås när Mannen kunde hjälpa henne att klippa ner en växt (Trumpetenblumen) som växer meterhög… om man inte håller efter den… men är så vacker med stora oranga trumpetformade klockar… och den blommar länge länge när den väl sätter igång… Den hade växt på och igenom uthustaket… som långsamt håller på att ruttna eftersom det är ett trätak… 
Minsta uthus görs fint. Den här ladugården har man gjort fin genom att ställa några pelargoner i fönstersmygen…
När SF och jag kom hem till Brigitte hade nästan allt redan klippts bort… och jag som inte ens hade fotograferat hur det såg ut innan…. slängde upp mobilen och tog ett kort när de kämpade med det sista… 
…och sedan arrangerade vi en bild som jag tog med kameran… här Mannen knipsande grenarna och Brigitte insamlandet av desamma…
..medan man själv… en trädgårdsmästare av nå´t slag… stod högt upp på sin stege… Han tittade visserligen misstänksamt på när jag… får jag erkänna… på något längre avstånd … fotograferade bänken…och därför vågade jag inte ta en bild på trädgårdsmästaren himself…
som innehas av Frau Willi… som bor där mol allena med sin hund vid namn Willi… en snäll halvblind gammal bearded collie… som faktiskt även SF gillar… Hon är annars väldigt kräsen… nuförtiden. På lördag skall Frau Willi ha loppmarknad i sin källarateljé, hon är konstnärinna… (haar jag skrivit om det här förut … hmm), en loppmarknad till förmån för hundarnas väl och ve… samtidigt som det är stor loppmarknad nere på Esplanaden.
…till andra våningen och så småningom till en smaskig fruktost bestående av ägg, bacon och smörvända Bärlauch-en….
. ..Mannen och hon skall ta bort kvistar från en växt som brer ut sig över ett tak och som Brigitte vill styra om till någon sorts portal ?? …
Så … då förstår ni…
Stina nosade förtjust… och Mannen strålade… som en sol…
och …vädrets makter var som synes med oss… Det var sommarvärme… och helt enkelt underbart…
och åt lunch i två timmar och satt utomhus… barärmat…och barbent (Skatan) och sen… sen promenerade vi lite till i Mirabells trädgårdar men i en lite mer upphöjd avdelning… för lite mindre folk… småfolk… dvärgar… 
… de vaar verkligen barocka… dessa borockstatyer… krumma och små, puckelryggiga och med svulster och vårtor.
