fortsatta jag med en bok som jag hade hört talas om genom Lilla Blå… nämligen

1. ”Parfymen av Patrick Süskind ……..Morden till trots, jag skulle vilja varit med i Grasse under skapandet av de fantastiska dofter som Grenouille komponerade…” (skrev Lilla Blå…”Hon med cigarren. Hon med lilla hatten. Hon med det tappade vettet”)

… och det må jag säga var en doftrik historia…ibland rent av stinkande…  Berättelsen om en mördare…så fantastisk…en tidsskildring från 1700-talet med ett språk … också det doftrikt …stinkande.. Skatan håller med Lilla Blå (4 skator av 5 möjliga får Parfymen)

2. Nästa bok var en heeelt annan historia… med en heeelt annan känsla och ja… går helt enkelt inte att jämföra… Det var nämligen en berättelse, en vardagsnära, personlig bok om hur det känns… hur man kan reagera.. uppleva att få Diagnosen med stort D.. för andra gången… dödsskräcken… ångesten … kärleken… tankarna… och hur världen runt omkring går vidare… utan pardon…. Skatan tyckte mycket om boken Mellan köksfönstret och evigheten av Karin Thunberg … också (3 skator av 5).

3. Dennis Lehanes Ingenting är heligt… var nästa bok ut….en deckare med radarparet Patrick Kenzie och Angela Gennaro… en … ja vad skall jag säga… en så bra och spännande och våldsam och originell deckare som bara Lehane kan skriva… (4 skator av 5)… och då skall ni veta att Skatan … för bara några år se´n… aldrig läste deckare eller thrillers… aldrig.

4.  5.  6….. Så läste jag i snabb och rask takt och även parallellt med skönlitteraturen … Skriv på! av Elisabeth George (4 skator av 5)och En författares övertygelse  Liv  Hantverk  Konst av Joyce Carol Oates (5 skator av 5)… och Nya Författarskolan av Göran Hägg.(2 skator av 5)

 Vadan detta?,  tänker ni… har hon planer… tänker hon, Skatan, börja skriva ”på riktigt”?    

Nej…inga planer…  jag är bara sååå intresserad av skrivandets ”hantverk” och vad är då bäst… jo att läsa vad ”experterna” har att säga om saken…

7. Kvar i Bad Ischl väntar Den Nya Dagboken av Tristine Raine som jag bläddrat lite till och från i… Det är en bok som vill uppmana alla att skriva… dagbok… på ett eller annat sätt. (2 skator av 5). Lite för ”hurtigt” amerikansk för min smak… men ger en del tips om hur man skall ”komma igång”…

Själv säger jag bara…. börja blogga… så ger det sig…

På vägen dit… och hit… lyssnade vi på våra färd-deckare… Denna gång var det några av Lee Childs böcker där Jack Reacher är ”hjälten” …Misstaget … var den ena…och Livvakten den andra…. Och då kan jag säga med en gång… att Misstaget var den bättre (4 skator av 5) medan Livvakten var något lååång och alltför omständlig. (2 skator av 5).

… och sedan Patricia Cornwells Rovdjuret… som,  efter att vi vant oss av med den tuffe Jack Reacher och vant oss vid den kvinnliga uppläsaren,  utvecklade sig till en vidrigt infernaliskt spännande bok (3 skator av 5)-

Nere i Bad Ischl ligger också Igrid Nolls Röslein rot och väntar på att jag skall fortsätta läsningen.. Jag har väl kommit in några sidor… och vet redan nu att Röslein rot får bli den bok jag tar vid… när alla mina medtagna svenska låneböcker är utlästa.

Jag är så laaat och det tar lite på krafterna att läsa på tyska…. även om det går lättare och lättare….

…var …”En läsfest” (Expressen)….

Att … Buddenbrooks – En familjs förfall … kan fängsla 108 år efter sin utgivning  är kvittot på att det hääär är litteratur… och klassisk sådan som kan bestå decennier efter decennier…, som förmår engagera likafullt nu som då. Det verkar ha gått lite trögt med försäljningen direkt efter utgivningen men det trodde man berodde på att den var för ”dyr” (Wikipedia).

Det är en släktkrönika… ”en familjs utveckling, och förfall under, fyra generationer av köpmän och konstnärer” beskrivs den som på baksidan av storpocket-utgåvan…

Allt utspelas i Lübeck, den gamla hansastaden i norra Tyskland.

Det är ett myller av människor som denna köpmannafamilj består av och utökas av med tiden. En del föds in i familjen, en del kommer in som äkta makar. Och så alla tjänsteandar, husjungfrur, guvernanter, kompanjoner (i köpmanshuset), excentriker, fattigt och rikt folk… ja ett myller….av människobeskrivningar som alla framträder som personligheter… oftast genom att deras yttre i detalj beskrivs. På pricken.

Det är som om man förflyttats dit, till familjen Buddenbrooks, som en osynligt öga och öra, för se och höra… höra fraset från klänningarna, höra hovklappret och rösterna , känna dofterna och lukterna… av mat, blommor, parfymer, liklukten vid de öppna kistorna…hästspillningen. Det är livet … som skildras… helt enkelt … så levande att man känner att man lika gärna kunde passat in där… som här 2009.

Huvudpersonerna som man möter och följer längst är Thomas Buddenbrook, köpmannen och handlingsmänniskan, hans bror, en neurotisk ”failure”, Christian och deras syster Antoine eller Tony, som hon kallas, som känner att hon bär släktens heder och ära på sina axlar, är något av en bördssnobb (skulle vi säga idag), gifter och skiljer sig två gånger, vilket var en verklig skam på den tiden… men går igenom dessa skilsmässor med högburet huvud…

Jag känner inte helhjärtat sympati för någon av huvudpersonerna och inte heller antipati. Det kommer och går….

Kanske får lille Hanno, senkommen men oerhört efterlängtad son till Thomas och hans hustru Gerda, den lille konstnärsnaturen, som hade så svårt att leva upp till pappans förväntningar och krav… mina mest odelade medkänslor och sympatier…

Det var verkligen en läsupplevelse… som lite mildrade det dåliga vädret här i Bad Ischl … en bok som fick mig att ”försvinna” några timmar… verkligen..

Jag fick ju lämna tillbaka Off the road av Carolyn Cassidy oläst till bibblan…Richard Ford kom emellan… men på Arlanda inhandlade jag Off the road som reslektyr. .. de andra böckerna var nerpackade..

En fantastisk bok på sitt vis. Inte litterärt men som en rapport, dagbok, redogörelse över ”the beat generation” och hippielivets uppgång och fall… och baksida.

Hela tonåren var jag oerhört inspirerad av beatnickarna… klädde mig i svart…lyssnade på jazzen..läste Sartre och … levde nära gränsen med vissa utagerande vänner. Men… min andra, väluppfostrade, borgerliga, anpassade sida var vikten i den andra vågskålen… så jag tippade aldrig över, som min döde bror,… med alkohol och droger… Nej, Skatan har försiktigheten som motvikt mot nyfikenheten och den har varit bra många gånger. Mannen var också en av personerna som fick mig att ”tippa över” till rätt sida.

Cassidy berättar om drömmarna om ett mindre materialistiskt mer andligt, medvetet liv som de alla strävade efter. Neal Cassidy och Jack Kerouac (Allan Ginsberg m fl)  var/blev frontfigurerna för det här livet… det här drömlivet….och Carolyn som var gift med Neal skriver om dess uppgång och fall, dess  kraschlandning… precis som min brors liv gick i spillror  i sviterna som hippie, vinpimplande, gräs-rökande m m. Så småningom försökte han komma på rätt köl och…. blev AA-medlem och buddist, ett sista tappert försök att bli mer andlig och ta tillbaka sitt liv… men han dog i sviterna av det här utagerande livet 38 år gammal… liksom både Neal och Jack… före 40 års ålder.

Allt det här skriver Carolyn Cassidy om… hennes kamp att fånga Neal och ge honom tryggheten i en familj… samla ihop honom till ”vardagsliv” och familjeliv igen… Hennes egen dragning till Jack, som hon också hade ett förhållande med, hennes förnedring så småningom men också hur hon för egen och deras barns del ”bröt sig” loss till ett eget liv …

Alla dessa drömmar som gick, ja…. åt h-e … Det skrev Carolyn Cassidy om.  Det var en sorglig bok om en ”lost generation” efter den andra ”lost generation” (Hemingway, Zelda och Scott Fitzgerald m fl) … en slagen generation, the ”beat generation”)

Så har jag läst ut denna så förunderliga  kärleksbok… som handlar om udda kärlek… och oftast en mycket kroppslig kärlek också….

 men också om död och sorg och saknad och oåterkalleliga slut…

men också om plikten att leva, att ta tillvara sitt liv helt och fullt, att om inte annat disciplinera sig till det.

”Kom bara ihåg att livet är en kakburk” (Norwegian wood)….

Livet är alltså som en så´n där kakburk med blandade småkakor, en del gillar man, en del gillar man inte…. men de skall också ätas..

Och… hela boken är fylld av musikreferenser…. inte bara till Beatles Norwegian Wood utan massor av annan musik, pop, klassisk. Musiken ledsagar texten och om man känner till musiken får texten en djupare innebörd… man har den i öronen… musiken…

Boken efterlämnar en melankoli – ett svårmod….. tycker i alla fall Skatan

Lilla e gillade Norwegeian Wood, hennes bokklubbsvänner, de flesta av dem,  gillade den inte..  jag gillade den…. nog….

… Norwegian Wood av Haruki Murakami, en av sin generations främste japanske författare…. Jag har nyss börjat läsningen men det skall vara en kärlekshistoria som är….”lika självklar och komplicerad som kärleken själv”

efter att jag läst färdig novellerna och kortromanen i Richard Fords Syndernas mångfald… en bok ”om otrohet, allt ifrån att bedra sin äkta hälft till att svika sina ideal”…. en bok som kröp under skinnet på en, som var spännande som den bästa spänningsroman… och bara genom språket…med små medel … ja,  Richard Ford är en författare som jag skall läsa ALLT av…

… men nu skall jag läsa om kärlek….

En liten tunn bok hann jag också med att läsa igår … en liten tunn bok av en stor författare, J M Le Clézio. Denne författare har numera  införlivats (naturligtvis) med mina favoritförfattare. Afrikanen Porträtt av en far …är bokens titel och så här inleds den:

”Varje människa är produkten av en far och en mor. Vi kan vägra att erkänna dem, älska dem, vi kan misstro dem. Men de är där med sitt ansikte, sina attityder, sitt uppträdande, sina egenheter, sina illusioner och sitt hopp, händernas och tårnas form, ögonens och hårets färg, sitt sätt att tala, sina tankar, kanske också med sin livslängd – allt detta har förts vidare till oss.”

Denna lilla bok beskriver hur Le Clézio som åttaåring för första gången träffar sin far som lever och verkar i Nigeria som läkare… hur denne främling och far där i Afrika ändå präglat Le Clézio som människa trots sin frånvaro och hur Afrika satt sina spår.. ”Afrikanen är lika mycket ett porträtt av fadern som av Afrika och av författaren själv.” Står det på baksidan.

Läs den! Den väcker många tankar hos en själv också… som en riktigt bra bok gör…
 

… Elisabeth Georges Innan döden kommer… Och… den handlade faktiskt inte bara om ondskan utan om den vanmakt den här 12-åringen Joel kände och nästan ödesmättade väg  som han såg sig tvingad att ta. En disfunktionell (modeord men …) familj där inget blev som det kunde ha blivit … där rent onda människor blev dom som tog överhanden … och grabben blev dessas offer… Ja vanmakt är den övergripande känslan som den här boken lämnar efter sig.

Jag kanske skall ge mig i kast med några sidor till i tegelstenen De välvilliga….

Annars har jag en boktrave vid min säng med hittills olästa böcker  som bara står där och väntar… Kanske blir det en mellanbok igen…

Böcker som väntar på läsning:

Larry ”Ratso” Sloman: On the road with Bob Dylan; Hakon Långström (min syssling): Ljusår och mörkrum; Thomas Mann: Buddenbrooks; Haruki Murakami: Norwegian wood; John le Carré: Den trägne odlaren; Theodor Kallifatides: En fallen ängel; J M G Le Clézio: Afrikanen Porträtt av en far och Vandrande stjärna.

Visst är det förståligt att man blir smått stressad… Det är ju så många böcker man vill läsa. Ständigt dyker det upp nya böcker som t ex På väg en nyöversättning av On the road (På drift) av Jack Kerouac som jag naturligtvis läste i min ”djupa” ungdom… och Carolyn Cassidys bok om den här tiden som jag inte kommer ihåg vad den heter…Jo den heter förstås Off the road…

Jack Kerouac och Neal Cassidy eller Neal Cassidy och Jack Kerouac

Äntligen hemma… kan man kanske säga … har packat upp… sorterat tvätt, fyllt några tvättmaskiner… varit ute med StinaPinaFina … betalat räkningar. Apropå räkningar har jag betalat EN räkning som jag rekommenderar er alla att betala nå´ngång … efter att ha beställt en fantastisk bok till julklappspris (men det kanske inte finns några kvar.) Boken heter Där Ol´Man River gör en krök och är skriven av Thomas Halvarsson. (TH ”har av läsare och redaktörer jämförts med både Torsten Ehrenmark, Slas, Jolo, Stefan Andhé och Claes Hyllinger ” står det på baksidan). Skatan tycker inte att han liknar någon annan än just sig själv… Tryck på färgsatta Thomas så kommer ni direkt till Halvars Huvudsaker, eller här så kan ni göra er beställning där.

 

 

 

 

Mannen har rest till Borlänge i ”affärer”, StinaPinaFina och jag har ännu inte julpyntat eller adventspyntat eftersom lådorna står i källaren (svåååråtkomligt) och är tunga. Måste vänta på en …. karls krafter. Men… imorgon åker vi till Stockholm för healer-besök och pappa-besök och på torsdag till Örebro… så det blir väl lagom till Lucia som stjärnan i fönstret kan glimma….

Och … så har vi det här svåra med VAAR Skatan skall hålla hus i fortsättningen. HÄR hos blogspot eller där hos WordPress. Fördelen med WP är ju att jag kan blogga och göra inlägg även från Österrike utan att behöva gå till den där sunkiga lokalen… men… ja …. det lutar nog åt WP ändå… Har inte riktigt bestämt mig ännu.

PS: Detta inlägg skrevs först i blogspot och sedan här i WP…. bara en liten förklaring alltså…DS

Skatan har läst en av de böcker som hon klassar som ”den bästa någonsin” … kanske… tillsammans med några andra… också… kanske.

Nåväl.

Jag har läst Allt är vind av J M G Le Clézio, årets nobelpristagare. En värdig sådan måste jag verkligen säga. Jag hade inte läst något av honom tidigare … men nu kan jag säga att den här boken iallafall är i nobelprisklass, tycker Skatan.

Som det står på baksidan …”sammanflätas två parallella skeenden: författarens alter ego Jeans ungdomsår i Nice, London och Mexiko, och hans förfäders liv efter utvandringen till ön Mauritius under Franska revolutionen.”

Det är den yttre berättelsen.

Le Clézio är några år äldre än jag. Men… han skildrar sin ungdom med ett språk som doftar, känns, visualiserar tiden… då… 50- och 60-tal så att jag själv, ”återfinner” min egen ungdom med dess höjdpunkter, sökande, mörka och ljusa sidor. Och jag tror inte det beror på att han var ung ungefär samtidigt som jag. Jag tror att alla som läser hittar sin ungdoms känslor….de existensiella tankar och … hur man blev den man är… ja… det är så tidlöst..så..

Och vilket språk! Det går inte heller för mig att sätta ”fingret på” vad det är som gör att Le Clézio behandlar språket så .. så överraskande.. Det är både poetiskt och högst vardagligt… och får mig som sagt att nästan rent fysiskt ”känna” huvudpersonens, Jeans, känslor, känna mina egna med hans… Ja, det är verkligen svårt att förmedla. Så jag säger bara läs! Läs Allt är vind! Det är nåstan ett måste, tycker Skatan.

Nästa bok jag har läst är inte så ”litterärt” märkvärdig, inte märkvärdig alls språkligt eller så… men behandlar och berättar om ett ständigt aktuellt ämne: förintelsen under andra världskriget. Boken heter Jag lever fast jag är född, En judisk familj i Budapest 1941-1956, skriven av Georg Sessler, som här skriver om sin egen familj …”ett vittnesmål från 1900-talets svartaste stund och på samma gång ett levande och kärleksfullt familjeporträtt”.

Där finns de mest fasansfulla händelser beskrivna, samtidigt som livet, vardagslivet berättas med allt vad det innebär av att små stunder av glädje och lycka blandat med nödvändigheten av söka mat för dagen, ställen att bo på, hålla familjen samman, vilket man inser inte går om man skall överleva. Det skildras hur vi människor kan förvandlas till djur, nej, jag tror inte djur kan vara så bottenlöst grymma och vidriga och maktgalna som vi alldeles ”vanliga” människor förvandlades till… Och sedan… när man trodde att allt var över… började det från början igen med alla fasor… Kommunisterna tog över och förföljelsen börjar om… Det är Ungern och pilkorsarna och SS-männen …och kommunisterna, stalinisterna,  men främst de egna landsmännen som jagar, förföljer, skjuter ihjäl, torterar, fängslar och sänder till arbetsläger och till koncentrationsläger…. Och det var judarna som skulle förintas till siste man efter att ha utnyttjats som soldater (arbetrssoldater), arbetare och t o m medhjälpare till förintelsen. Det här är en nyttig ”historiebok” för alla att läsa om hur Inte bara Tyskland utan som här, Ungern, tar det ”tyska budskapet” om judeutrotningen till sig med hull och hår och nästan är mer nitiska bödlar än de tyska var där på hemmaplan i Budapest.

Och så nu…. är jag framme vid den tjockaste av tjocka (undantag är kanske Noréns dagbok) böckerna, nämligen De välvilliga av Jonathan Littell.

Jag har bara börjat… är på sidan 19 av 910…

”Bröder, låt mig berätta vad som hände.”  Så lyder den första meningen som sedan följs av en ”inre monolog” med meningar långa… så långa. Nej, när jag ser tillbaka så är meningarna inte alls långa. De är osedvanligt korta. Men hans berättelse berättas i ett långt ”sveep” liksom ens egna tankar kan gå… från det ena till det andra. Ganska krävande faktiskt. Får se om jag tar andra böcker ”emellan” . Boken skall iallafall handla om ”…där den gamle SS-officeren Max Aue ser tillbaka på krigsåren i Hitlers armé. ….här skildras kriget genom bödelns ögon…”  Så det blir alltså ännu en ”historiebok” för Skatan…

Ni ser att jag inte är sysslolös. Stressigt värre faktiskt för det är ju så mycket man vill hinna med att läsa… och utbudet är enormt.

Ha det, som Sonen brukar säga