Känslan

2009-03-25-bob-dylan1

”Medan allt rusar på insidan. Och ingenting blir gjort.
Det kliar och klöser i själen. Det vargylas stumt. Jag håller mig i soffkanten för att inte blåsa ut i universum av allt det där som jag ska hinna och vill göra. Kroppen rör sig inte ur fläcken.” (Pål Pommac i FB, Pål som är inneboende hos Lilla Blå)

Skatan kan inte ens finna egna ord för de där (panik)känslorna hon känner när hon försöker att inte tänka på allt som hon inte gör, som hon inte får gjort, som om hennes tid har fastnat i tuggummi (”medan allt rusar på insidan) och  alla andra hinner med i snälltågsfarten. Hon lånar orden helt fräckt av Pål Pommac. Och det här … den här känslan som hon har har gjort att hon nästan har bestämt sig att sluta med Facebook … eller åtminstone ta en paus. Tills hon har hunnit ikapp sig själv. För när Skatan läser FB ser hon en länk där som hon öppnar och delar och den leder till en annan länk som hon öppnar och delar och så .. och så … har det gått så mycket tiiiid. Samtidigt som hon älskar alla sina vänner där och gillar att följa dem och läsa deras inlägg men får genast dåligt samvete om hon inte hinner en dag eller två, inte uppmärksammar det eller det inlägget … glömmer den eller den födelsedagen.

Ja, ni vet hur det är.

Hon går till psykolog, hon går på gruppterapi, hon har en fantastisk coach, hon får hemläxor både här och där … hon ska gilla sig själv, acceptera och gilla läget, hon ska …. hon ska … hon ska …

Hon hinner inte måla, inte läsa utan att somna (men aldrig ordentligt), inte ditten, inte datten.

På nätterna tittar hon på en serie som får henne att somna fortare än om hon skulle räkna får … och hon får sova några timmar …  en spansk serie som heter Gran Hotel där huvudpersonerna springer fram och tillbaka i korridorer, in och ut i hotellrum, upp och ner för trapper i avsnitt efter avsnitt som aldrig verkar ta slut. Folk dör som flugor, blir sönderslagna, lemlästade, mördade och kidnappade och så finns det kärlek förstås, olycklig kärlek och intriger. Efter si så där tre avsnitt har hon somnat och när hon vaknar har  plattan stängt av sig själv. Skatan är nu inte på den tredje säsongen del 51.

Och för övrigt är den här en av Bob Dylans bästa … tycker Skatan*:

Oh, who did you meet, my blue-eyed son?
Who did you meet, my darling young one?
I met a young child beside a dead pony
I met a white man who walked a black dog
I met a young woman whose body was burning
I met a young girl, she gave me a rainbow
I met one man who was wounded in love
I met another man who was wounded with hatred
And it’s a hard, it’s a hard, it’s a hard, it’s a hard
It’s a hard rain’s a-gonna fal

  • som övrigt för henne tillbaka till Oodie´s på Koh Chang  också och Alex som sjöng just den här sååå många gånger … oftast innan han ”steg av” och gjorde i ordning för bandet …

Frustration

Skatan ska antagligen lära sig en läxa …

The hard way

Hon hade skrivit ett låååångt inlägg med citat och hitan och ditan och resonemang och bilder och …

Och så …

med en knapptryckning.

Puts väck … borta …

Hon trycker desperat på alla ångra-tangenter hon kan komma på men …

Det verkar vara kört …

*suck*

– Blir man galen … eller blir man galen?

Skatan orkar inte börja från början igen.

Mot duschen … och Morgonrundan …

Inga skator … Skatan vet  

Molnen kanske ändå skingras …

Idag är det Sonens namnsdag … regnmolnen tornar redan upp sig och det är drypande fuktigt i luften.

Det har inte blivit någon  pangsemester hittills … det har hänt så mycket … så mycket som ställt sig i vägen …

Karin förstås … denna oro, denna ovisshet. Skatan kan inte släppa tankarna på henne och är mera där än här.

Och så det här med vädret …

– Ska inte solen skina från en molnfri himmel hela tiden. Va?

Igår regnade det faktiskt inte … men så släpade de runt på ett paraply också … Det brukar ju vara så att har man glömt paraplyet hemma kan man vara alldeles säker på att det kommer regna och har man det med sig så regnar det inte.

Så kom Folke … Skatans halvbror … och hans Joy mitt i alltihopa.

Det var förstås planerat sen länge att Folke och Joy också skulle  komma till Koh Chang. De kände egentligen inte varandra, hade bara träffats några timmar  på begravningar, först på Nils’ , Folkes pappas begravning,  och sedan på vår gemensamma mammas och Skatan och hennes halvbror skulle nu äntligen träffas “på riktigt” . De hade förstås också talat  med varandra i telefon men det blir ju aldrig samma sak som att träffas.

Folke och Joy  dök alltså upp  mitt i all denna känslostorm och turbulens när Skatan inte hade något annat i huvudet än Karin och var frånvarande … borta … inte här. Det kommer säkert att bli bra och kul så småningom och redan igår, efter det att Skatan fått lugnande besked hemifrån att allt var på rätt väg med Karin, hade de en trevlig kväll med mat och öl på stranden och en inblick i varandras liv och leverne.

Och de har ju bara kommit till halvtid här på Koh Chang … så … Skatan ska väl inte kasta in handduken ännu …

Nu ska Skatan bege sig upp till ett it-café med sitt tröskverk till dator och försöka få in det här inlägget i bloggen som hon skrivit hemma på “kammaren”  i lugn och ro och tänker kopiera in så att det går lite fortare fram när hon väl är på nätet. Datorns urusla nätverkskort är det antagligen som trasslar till det för henne och gör det hopplöst att komma in på WiFi men nu ska hon få utnyttja ett fast nät och hoppas på bättre tur.

Att allt går lite fortare och smidigare …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Skatan får bara inte glömma att ta med sig paraplyet när hon går.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Fullmånen

Detta bildspel kräver JavaScript.

Fullmånen lyser in på Skatan där hon sitter med sin laptop i knät.

Hon är djupt frustrerad och det har hon varit länge nu.

Frustrerad och splittrad och flaxig i beslutsamhet, i tankar, i allt …

Besviken  och  fångad i sitt eget nät … i  den gyttjepöl som hon klivit ner i och inte kan komma loss ur.

Inga nedvikta gummistövlar i världen  kan hjälpa henne att lyfta. Hon står där och klafsar och stampar.

Av omständigheter och dumhet och dessa eviga snabba flax.

Fort men fel.

Oövertänkt.

Att hon aldrig tar lärdom.

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Hur Skatan än bär sig üt …

har hon fortfarande inte lyckats fü igüng sin laptop (2011-08-19). Vad det beror pü fattar varken hon eller Mannen. Men sü länge som hon är i Brigittes hus  i Bad Goisern och har tillgüng till hennes dator gür det väl an.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Brigittes hus

Vi für bara vänja oss vid att vara utan den där förarliga lilla bokstaven som finns i det svenska sprüket .. ni vet.

A:et med den lilla ringen ovanpü 🙂

Och alla foton hon tagit och lagt in i laptopen, glömt sladden till sitt extra minne och nu sitter hon ”med fjädrarna i brevlüdan

Och där kan hon sitta … ütminstone tills pü söndag dü hon skall vara mol allena pü hotell i Linz medan Mannen opereras.

Nu …

Nu är det fixat. Och då hade Skatan avinstallerat, installerat, avinstallerat, installerat  minst sju gånger och dessemellan ringt och frågat och hört sig för och så … piff paff puff … gick det vägen.

Vilket trolleri … simsalabim … nu kan hon surfa precis som hon vill. Men hon är så trött … så trött … så trött … så det får bli i morgon det.

Kram på er … vi ses … som sagt … i morgon.

Oj … vilken dag.

Och tänk vad mycket hon har att berätta nu också … hela resan, och alla dagar hääär … oj oj oj …

OCH NU ÄR DET SOM FÖRGJORT IGEN …  (2011-08-20)

Skatan hann inte mer än starta upp datorn sü gick det inte längre … djuuup *suck* … och  fa-an och hans mormor …

Det har gütt troll i det här … medan trädgürdstomtarna tar det med ro och sitter och spelar kort i solskenet.

Kan de inte ta och maka sig hit och hjäpa till lite … undrar den uppgivna Skatan

Man kan bli gaaalen

för mindre …

Skatan har suttit i en och en halv timme och redigerat sin sida om Fridhems Folkhögkola 2010 … Hon ville lägga in många många fler bilder från kursen istället för att bara länka till sina inlägg …

Och hade gjort så.

Och skulle förhandstitta hur det bleeev.

Shit …

Allt … alla bilder, all text var puts väck …

Fattar nada … men orkar inte ta itu med det nu.

Bara så ni veeet.

Frustrerad skata av Microraptor