Etikett: Måleri

Om Lars Lerins skimrande värld

fick  Skatan läsa  idag när hon slog upp  SvD och Kulturen (Måleri, Lars Lerins senare verk, Sandgrund Karlstad)

Hennes absoluta favoritmålare … som har varit sååå i fokus hela 2012: … sommarpratare, Sara Brooks dokumentär: För dig naken och i soffan på TV …

OCH …  som om inte det skulle vara nog …. kommer han också att vinterprata den 30 december.

SvD : Lars Lerin
SvD : Lars Lerin

Varje gång som Skatan ser en målning av Lars Lerin och varje gång hon läser om honom spritter det i hennes målarhand och i målarsinnet.

Nu … NU skulle hon vilja sätta igång genast.

1700-talsmålaren Chardin lär ha sagt att hans enda metod var att ”lägga på färg tills det liknar”. Detta skulle kunna vara en princip för allt realistiskt måleri.

Som Skatan drömmer om det och har gjort en tid nu  … att stå framför duken och  ”lägga på färg tills det liknar”.

”Likna” – ja, men likna vad då? En svensk klassiker som Åke Göransson lade på färg tills bilden liknade precis det han hade sett. Men det som han såg liknade inte det som de flesta andra såg. Bilden blev oigenkännlig, men med tiden lärde sig andra se som han.

Akvarellmästaren Lars Lerin har nämnt just Åke Göransson som en av sina husgudar. Detta kan verka förvånande om man nöjer sig med den gängse föreställningen om Lerin som en virtuos illustratör av egna, populära reseböcker. Men detta är bara en sida av honom. Lerins bilder är bäst i fullt format, på stora och generösa väggar, som på hans eget museum i Karlstad. Ju längre man då tittar på dem, desto mindre realism hittar man. (Skatans understrykning)

/…/

Du kan sjunka in i bildernas rymd samtidigt som bildrummets motstridiga lager spjärnar mot varandra. På så sätt är du hela tiden medveten om att du ser en inre bild mer än en yttre. Ibland ser du också en verbaliserad tankeström, när sjok av halvt oläslig skrift drar förbi. Genom de flerskiktade rummen blir spelet mellan utanför och innanför ett bärande tema i Lerins måleri.

Urvalet på Sandgrund förtydligar detta. Där finns också exempel på nyare bilder där tilltalet är mer direkt, ofta med koppling till film. Se till exempel den där ett ufo skymtar på natthimlen ovanför ett torg i fågelperspektiv.

Avunden vill gärna hitta effektsökeri och spekulation hos en målare som Lerin, men här letar den förgäves.

Fast Skatan (Uppskjutaren)  är  ju  mitt i en flytt … alla hennes målargrejer är på Femöre … så då skjuter hon det förstås på framtiden.

Igen.

Som ni förstår är Skatan och Mannen och StinaFina åter i Nyköping och mitt i … mitt i … röran.

Vardagsrumsröra II

Recept för en bild

… har Skatan fått idag från Sackarias Luhako, en ung men sååå himla spännande och talangfull konstnär … när hon och Mannen besökte Galleri Sjöhästen här i stan.

Recept för en bild

Tag en dl avsmak blandas med en msk dekadens.

Slå i en bunke av rädsla för blekna in i samhället,

vispas hårt stundtals mansikt.

Tillsätt en tsk självutforskande samt en liter tankar kring livet.

Rör ner lite desperation.

Ställ på en platta fylld av åsikter.

Låt stå under ett lock av vad som förväntas, när röran börjar koka över tag av den.

Slå upp i en form av desperata känslor kring sanningarna media och världen bjuder på ….

Låt sedan bakas med åskådarnas tankar och intryck, kring bilden.

Tillsätt en gnutta hopp om att det vackra kan få plats att växa,

avsmaka med en känsla av att saker kan bli bättre och förändras.

Inte nog med att Sackarias är en spännande målare som jobbar i olja, akryl, kol, spray och gör helt fantastiska collage utan han arbetar också med dans-performance. På vernissaget idag dansade Hanna Luhanko, Cecee Carlsson och Alexandra Mets en dans som fick Skatan så berörd att hennes ögon fylldes med tårar …

Den handlade om att vi måste alla kämpa för att inte stelna som vuxna och i presentationen sa Sackarias att själv såg han ut som han kände sig och ville se ut men för omvärlden kanske framstod som sin egen proteströrelse … för trots sin ålder vägrade han kostym och slips … hm … Skatan visste inte det där om kostym och slips vid en viss ålder … men förstår förstås andemeningen 🙂

Sackarias Luhanko

Detta bildspel kräver JavaScript.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Borta för världen …

… har Skatan varit idag …

I sin egen värld … och i StinaFinas …

Hon har målat … ja, tagit sig samman och börjat så smått igen …

Skathuvudet är ännu inte riktigt klart  men så här ser det ut … just nu … där det står på staffliet …

Hon har läst … och promenerat i solen med StinaFina som har blivit så bra, så frisk  … ja, alldeles som förr. Fast än kan hon inte slippa medicinerna och mattiderna och dietmaten … men hon är  på G 🙂

StinaFina är på G …

Och så har Skatan gråitit floder när hon har sett en underbar härlig fantastisk film …

… och så …

Ja, Skatan har helt enkelt inte haft den minsta lust att blogga … och hon får se om lusten infinner sig senare idag … eller …

Skatan känner sig … ja, hon känner sig … som hon ju skulle kunna känna sig varje dag egentligen … om hon tänker efter. Bekymmerslös, lättsinnig, sentimental och … glad.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

När Skatan kom hem efter eftermiddagsrundan … den sena …

mötte hon grannen Johanna en trappa upp … hon med konstnärsmaterialet och den fina Tack för igår-bilden …

När Skatan stod där på uppfarten med StinaFina och gnällde att hon aldrig fick något ur händerna … att hon inte visste vart hon ”skulle ta vägen” om hon nu ville måla … att det var ju så jobbigt att först släpa fram allt och sen packa ihop det och sen släpa fram allt nästa dag … och packa ihop

… så föreslog Johanna att Skatan skulle titta upp till henne och de kunde prova materialet och färgerna som hon skänkt Skatan och hon kunde visa lite …

Johanna har ett eget rum för sitt måleri. Deras son har flyttat hemifrån så …

Ett eget rum gör skillnad … all skillnad i världen.

Skatan fixade lite med tvätten,  gav StinaFina kvällsmat,  slängde själv i sig en macka, greppade en flaska vin och sina målargrejer och gick en trappa upp …

Och så målade de … Skatan stod vid ett bord och hade sin ”spända duk” på ett bordsstaffli och Johanna stod vid ett stort staffli och målade en stooor tavla …

Fast först hade Johanna visat Skatan … hur man skulle spänna duken … hur färgerna ”uppförde sig”, hur man kunde experimentera … prova sig fram …

Det såg så lätt ut när hon målade, när hon blandade akrylen med de här andra färgerna och visade med penslar, fingrar … hela handen.

Och så var det Skatans tur …

Det såg fantastiskt ut … från början … fast … sen …

Skatan hade inte räknat med att färgen skulle rinna så … bre ut sig … trots att Johanna hade visat och demonstrerat hur man kunde avgränsa … få planerade stopp på färgflödena så …

Men det var ju på prov. Vad hade hon väntat sig Skatan …

Ett mästerverk, naturligtvis 🙂 … Skatan förväntar sig alltid mer än vad hon förmår. Som om det skulle ha skett ett under över natten eller nåt …

Här är den ”utflippade” Skatan … som den såg ut i morse … som alltså blev resultatet ….

Fast färdig är den ju inte. Nu skall den få lite fastare konturer … den kan ju alltid Skatan behöva … en mer distinkt skatnäbb … och smäckrare stjärt …

Jättekul var det hur som … tyckte Skatan