”Hur gör man för att åldras med värdighet.
Vad är värdighet?
Vad värdighet är:
Att inte göra sig till.
Att inte försöka vara någon annan än den man är.
Övermäktigt.
Nej
inte övermäktigt.
Ett uppdrag man fick när man föddes.
Av sig själv att vara sig själv.
Dag efter dag, år efter år.
Att orka det.
Att vara nöjd med det.
Inte nöja sig.
Vara nöjd, säger jag.
Lycklig med min lilla iPod.
Jag har tre.
En silverfärgad, en turkosgrön och en violett.
Jag har verkligen allt.
Kan man säga det bättre än Bodil Malmsten hur man gör för att åldras med värdighet …
Va?
Skatan kan det då inte i alla fall …
”…
Ett uppdrag man fick när man föddes.
Av sig själv att vara sig själv.
Dag efter dag, år efter år.
Att orka det.
Att vara nöjd med det.
Inte nöja sig.
Vara nöjd, säger jag.
Skatan har alldeles nyss blivit påmind om hur mycket hon älskar honom … han … den där Thorsten Flinck.
Han stod plötsligt där på scenen tillsammans med sin otrolige partner Christer Sjögren . Det var Allsång på Skansen … och de sjöng en alldeles egen variant … egen på många sätt … av Tusen bitar.
Lily Allen hade sin stund på scen en timme före Patti Smith.
Och tur var det …
Annars hade det känts ännu mer … ännu mindre engagerat än det ändå kändes som att det var.
För det första var hon försenad vilket är pest på en festival med sitt tighta tidsschema … Vi passade på att slå ett rekord i flest antal människor som yogade samtidigt medan vi väntade … eller det var innan hon skulle ha dykt upp. Så publiken hade djupandats och var coolare än cool …
Ändå ville det sig inte riktigt där hon stolpade runt på skyhöga platåskor och verkade som hon tappat bort sig själv. Lily hade nog kommit ”ur rytm” ordentligt på grund av den där förseningen …
Skatan stod långt fram och bara vaaar musiken, människorna omkring henne, himlen, jorden . Hon kände varken kropp eller några begränsningar.
Vilken artist!
Patti Smith fotograferar publiken …
Och …
Vilken musik!
Det var för den här föreställningen som Skatan… nej, det är inte riktigt sant men … bara för den här framställningen var hela festivalen värd sitt pris … tyckte i alla fall Skatan.
Bildskön är hon inte … inte heller ung. Men vilken kvinna och artist … alla var där, gamla, unga och allt däremellan …
Förutom de kända låtarna som man kan höra igen och igen och igen hade ”gjort om” en av sina sånger till en om Peace & Love-festivalen och dess budskap förstås … en annan om oljan i Mexikanska gulfen och …
Vad hon än sjöng fick hon oss med sig. Vi sjöng, jublade, skrek, dansade, gungade och skrek emellanåt.
Skatan kände sig om en tonåring som lyssnade på sin idol med stort I … Och det är ju det hon är.
… sa en grabb och sträckte fram handflatan mot Skatan som genast gav honom … five.
Det hade han inte riktigt räknat med.
Skatan stod i den längsta av långa öltältköerna när sms:et kom som sa att hon skulle därifrån. Skatan vände och gick mot strömmen …
– Hade du inte legget med dig?
– Hade du inte åldern inne?
De skojiga replikerna tog Skatan med en klackspark. Förstås.
Men åldersnojan blir inte mindre av att Skatan hela tiden påminns.
Inte av ungdomarna som skojar men av sin egen förb-e kropp.
Hon orkar helt enkelt inte. Har banne mig ont öööverallt. Men allra mest i fötterna. UNDER fötterna. Nu skall hon snart ut och leta efter de bästa av skor, var hon nu skall hitta dom …
Skatan stod långt bak men … storbildsskärmar gjorde att hon kunde se och höra nästan bättre kan jag tänka mig. Eftersom folk hoppar och dansar och trampas så … och så känner sig Skatan allt lite instängd längst fram …
Robyn var fantastisk. Både hennes röst, musiken och fysiken. Hon dansade, hoppade, gympade, skuttade, sprang, gick, stretchade … och så allt om igen … och om igen …
Skatans fötter och knän och ben var helt … kändes som mörbultade köttkorvar eller nåt … så hon orkade helt enkelt inte stå en hel konsert till och lyssna på Kent.
Skatan linkade sakta hemåt och hela himlen lystes upp av en jätteballong.
… frågade några ungdomar när Skatan slog sig ner vid deras bord i ett av öltälten.
Skatan lyfte upp glasögonen till pannan och fixerade dem med blicken.
– Ja, är inte ni det!
– Joo men …
– Ni tycker jag är för gammal va?
– Vi tycker viii nästan är för gamla, fnissade de generat.
Jo de har nog rätt. Skatan börjar nog bli lite för gammal för sex dagars festival. Och än har vi bara hunnit till dag fyra …
Just nu är Skatan hemma och vilar fötterna. Hon har lyssant till Melissa Horn och hade i god tid ställt sig långt fram. När konserten skulle börja kom en flicka och trängde sig och ställde sig precis framför Skatan. Hon var väldigt lång. Inte snällt alls. eller hur? Dååå kände sig Skatan mer än lastgammal .,.
Det står Sötbönan på ryggen på henne …
Melissa Horn var fantastisk men Skatan klarade inte av att trängas bland ungdomarna hur länge som helst utan drog sig efter ett tag och ställde sig lite längre bak. Man hörde precis lika bra men förlorade förstås närkontakten … och den känslan.
Sedan gick Skatan och lyssnade på ett band som hon aldrig hört förut, Vampire Weekend, som var jättebra …
Efter en öl med Svärson I gick Skatan hem … till Sonen alltså … där hon är just nu. Snart skall hon tillbaka in i trängseln och musiken och lyssna på Robyn och Kent som är de band som är kvar för henne ikväll att höra …
Förresten …
När Skatan var på väg till festivalsområdet och passerade Stationsgatan 1 såg hon ett bekant ansikte.
Per Bjurman
Inte för att hon känner Per Bjurman personligen men hon har kopierat många av hans Spotify-listor som han delat med sig av och skrivit om i Halvars huvudsaker och Bjurres hörna där. Och helt obekant är han ju inte heller. Och så har ju Skatan en platta av hans storebror Ola.
Skatan stack fram näbben och fråga om hon fick ta ett kort med sin nu mycket välanvända mobiltelefon och det fick hon. En flicka i Pers sällskap frågade om Skatan ville ha en autograf också men deeet tyckte hon var att begära lite för mycket. 🙂
Skatan missade förresten med sin mobilkamera Marcus Birro igår när han med solglasön och nedböjt huvud skyndade sin väg fram till festivalen. Troligtvis hade han hälsat på hos ovan nämnde Halvar … Det såg så ut.
Däremot missade hon inte att lyssna till honom lite senare på kvällen … en underbar poet och kåsör och estradör …
Min bloggvän Robban som gillar hårdrock tipsar om en musik som Skatan inte har gett en chans tidigare eller räknas till exempel Guns N´Roses som ett hårdrocksband? …
Skatan som alltid är snar att prova provar …
Frontmannen i hårdrocksbandet Mustasch ovan , Ralf Gyllenhammar citeras av Robban som Skatan citerar:”hårdrock är kärlek, mina vänner… och kärlek är hårdrock!”
Skatan håller delvis med om det sista påståendet … och kärlek är hårdrock.
Kärleken kan vara sannerligen vara rå energi … som hårdrock … men är oftast mer lågmäld … om man så säger.
… ser Skatan sjunger, ger en exklusiv konsert … som det står i annonsen i tidningen … på Scalateatern i Stockholm kväll.
Skatan valde låten Drink på Youtube som Mary får sjunga för oss här och samtidigt slår då Skatan ett slag för ett angeläget inlägg som Elin Grelsson skrev häromdagen: När är man missbrukare
Åhhh … all musik som man missar. Men snart snart är det dags för Peace & Love festivalen hemma i (höll jag på att säga) Borlänge.
Man kan ju faktiskt inte vara med överallt … det är en omöjlighet …
Skatan älskar musik men musicerar inte själv, sjunger till husbehov (imse, vimse spindel och liknande) har inga hemmavarande barn och går sällan själv på konserter.
Skatan har alltså ingen input utan ”klamrar sig fast” vid gamla godbitar … som inte är det sämsta det heller.
Men …
Skatan har vänner, bloggvänner som kan musik och som tycker om musik som också Skatan gillar och från dessa vänner får hon sin input … och nya musikupplevelser.
Senast var det Halvar som introducerade Wilco och Jeff Tweedy …
I Thailand lyssande vi mycket på en stor stjärna där, Carabao …
Är det inte fantastiskt med musik …
Skatan skulle ha mycket svårt att leva utan den.
I med- som i motgång.
Från början hade Skatan svårt för den thailändska musiken. De sjöng toner eller kombinerade toner som nästan lät ”falskt” i Skatans öron … men hon vande sig och nu gillar hon mycket av den.
När Skatan besökte sin bloggvän Åsa och läste hennes … ja, vad skall Skatan säga … motto för sin blogg
We’re the people, the lucky with the fragile bones. The ones who sit and worry about catching a cold. We’re the people, the happywith the broken hearts. The ones who draw a picture and proclaim that it’s art (Johnossi)
fick Skatan ännu ett tips om musik som hon inte kände till förut: Johnossis
… Arbetarnas dag och sa sitter Skatan har som vanligt pa sitt internetcafe’. Allt ar oppet.
Visst ”firas” val 1:a maj overallt, ”worldwide”?
Konstigt!
Pa och Alice akte hem till byn utan Skatan. Hennes rygg gor sig pamind och i det nya fina huset finns kylskap, TV, toalett med toalettstol men inga soffor, fatoljer eller sangar. Att overnatta pa golvet skulle just nu inte bli nagon hojdare. Sa hon vantar till moster J och P kommer tillbaka och vi aker minibuss till byn och firar den dar festen i grannbyn som alla ser fram emot. Och sa kommer kanske Pa och Alice och besoker Skatan har i Roi Et istallet.
Lite bekvamare.
Varje dag blir hon pamind om att hon inte ar sa dar ung och smidig langre. Det … om nagot … ar valdigt frusrerande.
Igar tog vi en tucktuck till en park i en sjo har i Roi Et dar den dar jattehoga buddhan stor, till ett tempel dar vi lamnade pengar och i gengald fick en blomma, tva ljus och tre rokelsepinnar var. Pa visade hur Skatan skulle ”halsa pa” buddha tre ganger genom att fora upp handerna, ihopslagna forstas, handflata mot handflata och buga mig djupt. Tre ganger. Sedan lamna blomman, tanda de tva ljusen och de tre rokelsepinnarna och avsluta med halsningen igen. Det skulle gatt vagen om inte det blast sa forskrackligt. Men … Skatan tror Buddha haller ett vakande oga over Skatan anda.
Det ar alltid tanken som raknas.
Sedan promenerade vi i parken och Skatan holl pa att fa varmeslag. Hon klarar varmen mycket samre an Alice …
Hela eftermiddagen tillbringade vi vid och i poolen, badade, drack Pepsi (som ar vanligare an cocacola) och ol och at glass i stora lass. Inte Alice forstas … som fick ”sin” mat
Pa kvallen tog vi tucktuck till Chang Kaou (eller hur det nu stavas) … den vita elefanten … en restaurang som en schweizare har sedan en massa ar tillbaka. Han ar forstas gift med en thailandska. Nar vi var har forra aret pa Sonens och Pas brollop at vi ocksa dar och blev mycket val omhandertagna. Han ser ut som Kojak (utan slickepinnen) och har haft Donovan som gast … bildbevis finns … manga ganger. Det ar massor av konst pa vaggarna och ”farang”-maten ar bara sa god. Man trottnar faktiskt pa thaimaten efter ett tag.
Skatan at Bayerische Knackwurst och potatissallad. Wow va’ gott!
Skatan kraxar en overkord-av-annu-en-sparvagn-och-ensammast-i-hela-varlden-blues … (hon ar inte lite bortskamd som har mage (det, mage alltsa, har hon juocksa till pa kopet) att klaga …
Nar hon kom ”hem” efter ett arende hade ”man” bestamt att idag skall vi inte ata middag …
– Naha … inte det.
Men det skulle Skatan. Hon hade ju knappast atit lunch … bara druckit citronshake … och skulle inte overleva utan middag.
Sa nu har Skatan suttit ensam … i egen hog person … och atit en god middag, blackfisk i nagot starkt med basilika och vitloksbrod och inte ens druckit alkohol utan bara annu en lemonshake. Suttit dar och tittat ut pa sena badare, unga manniskor som gar langs stranden och haller varandra i handen … pojkar som spelar fotboll, hundar som smagruffar och sa vi … de lite aldre som ”valler” fram … Skatan kan inte lata bli att konstatera att det finns inga vackra ”gamla” kroppar, vare sig de ar runda eller magra … allt bara putar eller hanger. Brost finns dar de inte skall finnas (pa gubbsen) och magar dar de inte skulle behova finnas (pa karringarna … och gubbsen men dar kallades de val pondus eller kalaskulor eller nagot annat ”formildrande”) och inga bakar pa bade gubbsen och karringarna. Inte ar det vackert inte … detta forfall. De enda vackra aldre ar de som har den goda smaken att kla pa sig lite klader … nuuu var Skatan val dum men jag talar ju i egen sak … atminstone behover man val inte ata middag i bikinis med stringtrosor … tycker Skatan.
Hon sitter dar och tittar ut pa vattnet och kanner en otrolig sorg over ‘svunnen” tid, over allt som ar forbi och over, som aldrig kommer tillbaka och som aldrig gar att repetera. Hon ar en grubblare och altare av naturen och har Skatan ingen att grubbla tillsammans med grubblar hon pa alldeles egen hand forstas och blir latt sentimental och … blue
Det ar ocksa det att unga manniskor har valdigt svart att forsta att bara for att man passerat en viss alder slutar man inte att vara en manniska i sig sjalv, i Skatans fall en kvinna … inte bara nagons farmor eller mormor eller mamma (som hon ju ocksa ar och vill vara forstas) eller … utan Skatan sjalv … i egen hog person … med ett eget varde, drommar, behov och vilja.
Nu har hon drojt sig kvar i det har it-caf’eet for att de skall sakna henne lite, undra vart hon tog vagen. Skatans mobil har pajat … sa hon ar inte nabar.
Ratt at dom …
Det ar sa himla jobbigt … bara … att inte ha vuxit i sin alder annu. Att se sig sjalv i jamnariga eller nastan jamnariga runtomkring och veta att just sa dar ser jag ocksa ut … sa dar stelt eller haltande eller krokigt ror jag mig ocksa.
Skatans tankar 