Etikett: RLS

Nattrunda

… och inte bara en … har det varit för StinaFina, stackarn,  med omväxlande Mannen och Skatan.

Och många Morgonrundor.

Och lunch- och eftermiddagsrundor.

Och Skatan fick … som grädde på moset ….  slåss mot sina dj-la ben  i natt också … de rastlösa alltså.

Så det är en helt slut, en fullständigt …  som en trasa urvriden …  och trött skara som väntar in kvällen och natten för att se … hur det går.

Värst av oss alla har förstås StinaFina det som redan igår eftermiddag fick spatt … for runt runt och Mannen och Skatan  fattade ingenting men tog så småningom ut henne och då  … ja då fattade dom … för det fullkomligt sprutade ur henne.

Och så höll det på …

Framåt dagen kräktes hon också och darrade och hässjade och försökte gräva ner sig i parketten  eller i mattan under bordet eller i badrumsgolvet eller …

Skatan ringde jourhavande veterinär … som fanns på  Strömsholms Djursjukhus …  för att fråga vad de skulle göra.

När Mannen och Skatan  hade gäster häromdagen serverade de rostbiffen och de grillade rotsakerna från ett lägre sidobord och vid ett obevakat ögonblick hade StinaFina försett sig med bra många uppskurna rostbiffskivor som hon dragit ner på mattan. Där hittade Mannen senare en liten glasbit som Skatan inte fått med när hon dammsög den efter att ha slagit sönder ett glas.

– Kunde det vara det? Kunde det vara en sån?

Fast än så länge är det inte blod i varken avföringen eller i spyorna … (Ursäkta alla kräsmagade)

Veterinären hörde sig noga för om än det ena än det andra. StinaFina hade till exempel inte druckit sedan igår eftermiddag … och det måste hon göra.

Nu ger dehenne vatten med en pipett varje halvtimme och än så länge har hon behållit det här inomhus.

Men alldeles nyss spydde hon igen när Mannen tog ut henne på ännu en runda.

Det finns inget värre än när små barn är sjuka … de kan ju inte tala om hur de mååår, var det gör ont osv osv … och man får gissa …

Skatan och Mannen känner sig lika hjälplösa  med StinaFina som ju inte heller kan tala …

”Strömsholm” tyckte de skulle avvakta till kvällen och blir det värre far de komma ikväll eller natt. Annars skulle de avvakta till morgondagen och gå till ”sin” veterinär här i stan.

Måtte det inte bli värre!

Så att de måste ge sig ut på vägarna i natt.

Nu är det kallt med minusgrader … men det är glashalt på vägarna efter tövädret och plusgraderna … Det har fryst på till sådan där riktig  blankis, rena rama  skridskobanan.

Är du stressad?

Ja- aaa

Men … nu kör vi …

Men först Morgonrundan …

Skatan har upptäckt att ett inlägg som handlade om stress som hon skrev igår (ett lååångt inlägg)  innan tolvslaget … är borta … försvunnit.

Hon skulle prova nåt nytt förstås. Publicera det  i ”framtiden” … lägga det  på kö så att säga. Skriva en dag, publicera en annan.

Och så … är det puts väck … bara rubriken kvar.

*suck*

Blir man trött eller blir man trött. … Nej … stressad !!!! Blir man.

Och nuuu är hon så stressad så hon för förklara närmare senare.

Inlägget var också ett stressinlägg om Skatans förbaskade  RLS-ben med länkar hitan och ditan till andra stackars tortyr-offer.

Och så bara försvinner det..

Ojo oj oj ohj …

Kvart i två …

… och mitt i natten sitter Skatan här igen.

Efter en välbehövlig nattvandring.

Hon fick två och en halv timmes sömn.

Det gååår bara inte att dra ner på medicinen (Sifrol) mot de där förbaskade rastlösa benen. Det är tredje kvällen hon försöker och det har varje gång slutat här vid datorn. Här sitter hon … efter att ha vankat omkring som en osalig ande ett bra tag … och väntar på att tabletten/tabletterna  skall verka och hon kan krypa till kojs igen.

Vi får väl se hur många det blir som hon måste stoppa i sig…

Nu är klockan kvart i tvååå …

I tisdags var hon hos doktor Hybbinette igen och han var mycket bestämd på den punkten.

Att Skatan måste sluta äta Sifrol … med alla biverkningar … som i och för sig inte Skatan drabbats av. Men men … Dopaminantagonisten  motverkar allt det som mina andra mediciner skall främja … kedjan av hormoner som påverkar varandra. Om då dopaminet hindras … hmm … Hon måste sluta helt enkelt. Tyckte Hybbinette och skrev ut starkare Kalcipos som Skatan skulle inta tillsammans med Magnesium.

I stället.

– Pyttsan … so far!

Kanske skall Skatan brygga sig en kopp te. E g e n t l i g e n  är ju Skatan en kaffemoster men så hääär dags …

Det får bli te.

Läs även andra bloggares åsikter om

Utgjutelser och klagovisor som kom av sig …

Skatan var laddad till max när hon vaknade senare än vänligt …

Nu skulle hon minsann ”vräka ur sig” allt elände …”gå med korgen” och få lite medkänsla.

Igen.

Hon är ju bra på det Skatan … att klaga!

Men så läste hon lite här och var hos sina bloggvänner … och blev gladare och mer positivt inställd …

Skatan besökte en del av sina bloggvänner … måste hon tillägga … Där har vi ännu en sak att utgjuta sig och klaga över … Skatan  har verkligen sååå dåligt samvete för alla bloggvänner som hon inte riktigt ”hinner med” … som ”glöms bort” …

Nej, nu får hon allt ge sig … Så är det ju för alla …

LÄGG AV!

Men det känns verkligen hopplöst … att det inte gör ÖVER …

Skatan tror verkligen ibland … att nu … nu kan hon snart springa som folk igen … gå som folk … stå som folk. Utan att den där sporren borrar sig in i hälen som ett glödande spjut.

Men icke …

Har hon bara gått liiite längre på stan … in och ut i affärer … eller fått ta alla rundorna med StinaFina … eller varit tvungen att stååå länge … längre … så är det klippt.

Och har hon då inte varit hos Kinesen på några dagar … är det ännu mera klippt …

Shit … shit … shit … shit … shit ….

Och de förbenade rastlösa benen (RLS) som bara blir värre och värre. Måste hon utöka dosen av Sifrol … som alla ”experter” runt omkring henne vill att hon  skall fasa ut  och sluta med …  istället för att öka på. Eller skall hon helt enkelt byta medicin?

Har allt elände just nu att göra med någon slags tanke om utjämning?

Om balans?

Nu när Skatan har blivit riktig slank och snygg … kan hon ju inte bara få vara så där nöjd och glad … något elände måste väl till för att ”balansen” skall upprätthållas.

Kan det vara så?

Men … shit … De kom  inte av sig riktigt de där utgjutelserna … ändå.

Ni fick er dom till livs likt förb-t …

Tillsammans med  Klagovisorna …

Den här japanska klagovisan är lååång men värd att lyssna på … to the end …

Yiiipppiiii !!!

Tre utropstecken … fy … skulle Halvar sagt om han såg det … men Skatan kan inte låta bli.

Skatan hade den här stora bristen som gör att hennes kropp aldrig kommer igång på dagarna … att hon får ont i leder och muskler och överallt … att hon är deppig … orkeslös … har kalla händer och fötter, feberkänsla, svettningar, ledvärk, svullnad, yrsel, viktökning som är svår att bli av med, sömnstörningar och … och … och RLS … dessa förbenade rastlösa ben och armar och käke …

Och nu kan hon  ä n t l i g e n  börja jobba … medicinera … och om ett år eller så är hon som hon var … kanske … som hon var för tio år sen och framförallt som hon var  innan  Margith dog. För det var faktiskt efter hennes kamp med sin sjukdom  och  död och den väldiga saknad som Skatan fortfarande känner … varje dag … som Skatans besvär har accelererat.

Och det var inte alls konstigt … sa läkaren Sverker Hybbinette …

En annan sak som inte är riktigt klok är … att inte det här undersöks i större utsträckning för det lär vara en dold folksjukdom, speciellt bland kvinnor. Och efter menopausen när alla hormoner ändras och kanske har lite svårt att fatta vilka som skall lägga av och vilka som skall fortsätta eller hur man skall säga …

När Sverker Hybbinette frågade Medicinalstyrelsen varför inte han kunde få anslutas till försäkringssystemet och ta de här proverna fick han svaret att de inte var uttestade här i Sverige om det verkligen var som han sa. Och då … när han sa att binjurarna i Amerika inte kan skilja sig från de svenska … eller? … så sa de bara att de måste ha svensk forskning innan det blev ”allmängods”. OK då, sa Hybbinette men om jag när vi i framtiden har fått svar på sån forskning och får börja behandla svenskarna inom försäkringssystemet skulle få en indiska t ex som patient … Hur skall hon då behandlas? Kan hon ha likadana binjurar som vi svenskar? Då höll byråkraten käften …

Nu skall Skatan inte babbla mer för hon är inte vid sina sinnen av lycka …  hon känner sig nästan … hög …

Euforisk !!! (tre utropstecken)

Here we go again …

Det blir alltid en ny  morgon  trots alla  djäkliga nätter  … den tidiga timmen …

… i natt … Skatans nattliga dans, detta bensprattel …

”It´s a never ending story … ”

Nu är morgonen här igen …  utan pardon …  det är bara att sätta fart …

Here we go again …

Det är ingen idé … have no sense … att se tillbaka … att oja sig …

Det här  bensprattlet   …  har blivit en  tvingande soloföreställning … utan ände …

Tänk om hon  haft lite sällskap ändå i sitt nattliga cancan-sprattel …

Tänk om …men

Here we go again …

Det blir alltid värre framåt natten

Skatan är sömnlös med tunga ögonlock och  tung sömnsuktande kropp  och trött trött trött

… men kan inte sova .

Det är de där RLS-benen som spritter och väcker henne preciiis när hon är på väg att somna. Det hjälper inte hur trött hon är … Hon väcks upp med ett ryck … vänder och vrider på sig, lyssnar på Mannens snarkningar, visslingar och allehanda ljud … vänder och vrider på sig … och huvudet blir tyngre och tyngre. Ögonen också och kroppen …

Ryck och sprattel och vaken igen …

Skatan lider inte bara av sina förbenade RLS (rastlösa ben  eller RestlessLegsSyndrom) utan som grädde på moset … ett ”surt” grädde på moset … har hon också så kallade PLM, periodic limb movements, periodiska ofrivilliga muskelsammandragningar och sparkar.

När Skatan sparkar … och snor omkring på nätterna så föredrar  StinaFina  förstås Mannen då … också … till råga på allt.

Och så är hon ju så trööött på det här att hon helst … det låter grymt … men när det här är sin värst … och hon är dödens trött … skulle hon faktiskt helst vilja kapa benen …rakt av … och armarna med  för den delen … för hon är en av de få som också har det i armarna … och käken …

Ett rent helvete och tortyr är vad den är … den här … kroooniska … sjukdomen.

Det är mest kärringar som dras med den av någon anledning … förstås … så … forskningen går långsamt framåt.

Annat hade det väl varit om det var en männens sjukdom 😦   …

Ja, är det inte det ena så är det det andra … när det gäller Skatan … tänker ni väl.

Och det är preciiis det det ääär.

Det ena … eller det andra.

– Hon skall då alltid klaga …

Ja-a … det skall hon och gör hon och måste hon … för det är nästan morgon, klockan är fyra och hon har bara sovit i två timmar innan hon vaknade och låg och vände och vred och sprattlade, suckade och kved och tog en tablett till och … åt två knäckemackor … gick och la sig, försökte sova, spratt upp … och gick och bloggade.

Så är det med det.

Så är det med det.

Och tjock blir hon också … och sur 😦  …

Det är som förgjort

Klockan är fem över tolv och alltså den 5 juni och jag kan inte sova för de förbannade RSL-benen. Så fort jag blivit avslppand och är på vippen att somna spritter benen till och sen börjar de igen de där störningarna långt inne i benen.

Och jättetrött är jag också för jag var ju uppe redan fyra i morse … eller var hon fem, klockan?

Skit samma. Jag är i alla fall färdig att hugga av dom. Benen alltså.

Fast det vet jag ju att jag inte kommer att göra. Och det är ett hån att bara uttrycka en sån tanke när det finns människor utan och i rullstol … och trots att jag just nu tycker det här är tortyren numero 1 … vet jag ju att det finns värre saker …

Och kom inte och säg att jag har rört mig för liten. Inte stretchat … StinaFina och jag har säkert gått i sammanlagt tre till fyra timmar idag.

Först tidigt som attan och så med jämna mellanrum under dagen som gått.

Och stretchat har jag också gjort.

Det finns liksom ingen rim och reson.

Ett slumpmässigt helvete … är vad det är.

Droppen urholkar stenen … sakta men säkert

Det roliga é slut … sakta bryts jag ned,  sjunger Peps   men det är ord och musik som jag inte ens kan dela med mig av här. De finns inte på Youtube och hur jag tar in musik från Spotify  – vete´  f-n …

– Hör bara, hur uppgiven jag är … och trött … och less …

Avgrundstrött.

Och  fattar ingenting.

Jag tar mina Sifrol som jag ska. Kan det vara dags att byta igen … tillbaka till Ardatrel… nej, det fungerade ju inte … aldrig  … och blir så sömnig, så sömnig.

Och tung i kroppen.

Och dum i knoppen.

Ögonen faller ihop, boken faller ner på golvet … jag sjunker ner i sömnens famn … åååh … skönt … äntligen.

Då … då är han där den Djävuln … och bråkar och kittlar mig. Kittla låter nästan behagligt, lite kul så där …  men det kan jag försäkra. Det  ä r  i n t e   kul.  Jag  kan bara inte vara  stilla. Skulle det vara kul när man är tröttare än trött.

Medvetslöshetsfärdigt trött.

Det kryper och stööör och bråkar  och rörs om  … långt därinne vid själva benet, skelettet,  i vaden, i knät … kryper upp i armarna.

Jag har kännt det långt innanför huvudsvålen.

Dessa krypningar som håller mig vaken.

Fast jag är  dödens trött …

Vaken, kan inte ligga still. Kan inte sitta still.

Kan inte läsa för ögonen faller ihop … och så börjar allt om från början igen …

Jag hoppar upp och hoppar .. slänger och dänger  och slår med benet, på benet …

Vandrar, vankar, vandrar, vankar fram och tillbaka sätter mig nånstans, känner efter, sprätter och  vandrar.

Och är dödens trött.

Och desperat.

Kan man leva med detta helvete? … frågar sig en ung, annan RLS-stackare.  Stickmonster kallar hon sin blogg. Stickmonster, det var ett bra namn. För förutom att det kryper, och stör och bråkar därinne så sticker det också  ibland som av nålar. Som du ser  är du inte ensam. Men vad hjälper det? Som tröst? Nej, bara en till som måste utstå det här helvetet …

Jag har ont också. Till råga på allt. I hela kroppen men just nu mest i nacke och axel. Det måste vara en inflammation som jag drog på mig när jag hjälpte Sonen att flytta alla dessa böcker som jag packade ner och packade upp, släpade upp för trappen.  Fullastad.

Ett  Sisyfos-jobb … och synden straffar sig själv …

Och är det inte det ena så är det det andra. Om det inte är båda …

Just nu båda.

Både RLS och ont i kroppen.

Både ock …

Fy f-n!

(Sisyfos målad av Franz von Stuck)

TÄNK POSITIVT !

Neeej!

Släng dig i väggen !