Kategori: Skatans Tankar

Jag har vaknat nu

När väl det lilla vita pillret började verka … var det som ett slag i huvudet. Nej, som om jag … hela jag … gick upp i rök liksom.

Jag släpade mig in till sängen … puttade på Mannen och bad honom kolla att jag andades … att jag inte var död … och slocknade.

Medvetslös …

och smärtfri förstås!

Men nu har jag vaknat och  måste nog ta en tablett … en vanlig av de något ”mildare” sorterna … för att mota bort smärtan som sakta sakta börjar krypa på mig igen.

Tårna på vänster fort är fortfarande” inte där”  …

Tår … som tår …

Här står jag

… och kan inte annat …

Jag står alltså och bloggar … klockan har hunnit bli halv sex … men än har inte smärtan som jag vaknade med gett sig.

Morfintabletten … den enda kvarvarande … har ännu inte börjat verka … och det

Härifrån hade allt försvunnit … shit … bilder … klagosången över min ”droppfot”, länkar … allt …

Just nu orkar jag inte ta tag i det …

Nu får det vara …

Jag har i alla fall en läkartid i dag. Inte hos ”min” läkare men ändå …

Så nu måste han få ”hjulen att rulla” fort fort fort …

För så hääär kan jag ju inte ha det.

Så himla ont …

Här kommer den lite ”uppfriskande” bilden i alla fall …på

en ”droppfot” … men länkarna orkar jag inte länka … en gång till.

Det är min stora skräck … just nu … att den där droppfoten inte skall lämna mig utan stanna kvar resten av mitt liv …

Våren är här

stod det på löpsedlarna när Skatan var i affärn.

Våren är här.

Sedan deklarerade de nyheten på radion också.  Att Våren i alla fall nått Skånes kust som då måste haft en temperatur på över noll grader dygnet runt i sju dagar.

Och det skall man alltså ha  haft.

Man hade också siktat det ena och andra vårtecknet förstås … en del flyttfåglar … en del lökväxter i rabatterna. Men ännu inga vilda vårblommor.

Och … sist men inte minst hade man sett skator med kvistar i näbben i bobyggartagen … ett verkligen säkert vårtecken.

Skatan firade Våren med att byta ut bloggens sidhuvud.

Det är  fotografen Rolf Andersson, som har knäppt henne, Skatan,  där hon flyger i bobyggartagen.

Svek

”Svika.
Det är ett stort och otäckt ord.
Att svika en annan människa, att svika sin plikt, att svike en idé man tror på, en moral – svek svider som brännsår som aldrig läks.

Tittarna sviker Melodifestivalen.
En sådan hisnande devalvering av begreppet svek.” (Bodil Malmsten)

Bodil Malmsten har som vanligt ”slagit huvudet på spiken” (utan ROT-avdrag)  … om begreppet svek och dess verkliga innebörd, innehåll.

Inget att tillägga om det … inget att tillägga.

Blåsippan ute i backarna … stod

Ja, ni ser rätt.

Skatan har sett tre (3) blåsippor ”ute i backarna stå” … på vägen mot Hallstatt, alldeles vid vägkanten där … i Österrike

En av dom fastnade på bild för  Skatan hade mobilen med sig förstås.

Här hemma snöar det … inte ymnigt men i alla fall.

Det snöar.

Forfarande.

Och känns som om det är långt till våren.

Men men … det är kanske bara kontrasterna som spelar Skatan ett spratt …

Ljuset är på ingång i alla fall.

Och sen … sen står det inte på.

En an är så god som en an

(Pehr Hilleström)

Den ”ursprungliga” STORA ideologiska skillnaden mellan partierna i de två blocken  var  ”Kollektivet” kontra ”Individen” men  dessa  ideologiska skillnaderna har slätats ut betänkligt. Åtminstone har man närmat sig varandra rejält. Både Individen och Kollektivet.

Om det då inte är ideologier som styr vad man röstar på blir det Realpolitiken.

”Rut” har viskat till mig vad hon tycker att  ja g skall  lägga min röst.

Har man en sådan syn på oss  kvinnor att man är en ”piga” för att man utför en tjänst och får hjälp att ta betalt för den … så …

Rut får ju hjälp med just det. Att utföra  en tjänst professionellt  som förr utfördes av just pigor … arbetarklassens kvinnor … som var mer eller mindre ”livegna” med låg lön (mat och husrum) men idag utförs av lågutbildade (för det mesta … alla kan inte bli professorer) … och får tryggheten att själva betala skatt och få pensionspoäng, semesterersättning etc etc .  Det är också  många invandrade kvinnor som genom Ruts försorg fått en chans att komma in på arbetsmarknaden. (Ja, jag vet … jag är partisk).

Är man en ”piga” när man utför en tjänst professionellt  från sitt egna nystartade småföretag eller som anställd? När  man annars skulle ha mycket svårt att kunna komma in på en vit arbetsmarknad?

Vi lever i ett tjänstesamhälle. Så är det bara. Vi gör varandra tjänster professionellt och tar betalt. Att då ”klassa ner” vissa av dessa tjänster, kvinnotjänsterna … säger en del om grundsynen på män och kvinnor.

Men det är kanske inte där skon klämmer ?

Kan det vara  att ”vanligt” folk får dra av en del (skatt) från vad de betalar med sina skattade pengar för just den här tjänsten. Ja, just det. Vanligt folk … för det är vanligt folk för det mesta (enligt undersökningar 70 %) som anlitar Rut och hennes systrar och får dra av en del  av vad de betalar.  Annars skulle man inte ha råd. När man köper en tjänst privat betalar man den med skattade pengar. (Till skillnad från företagen som betalar tjänsten med oskattade).

Sätt då  för sjutton gubbar ett ”tak” för vilka som får dra av så att de ”riktigt” rika som verkligen har råd får betala fullt ut.

Men … TA INTE BORT RUTAVDRAGET!

”Rot”- männen förresten … är de drängar de?

Var finns Systerskapet nu?

En an är så god som en an´ ?

Eller?

V a   ?

(Foto: Eva Blixman)

PS: Rut är viktig för mig …  själv har jag ingen Rut i min tjänst … det är inte det. Och det finns många andra  r e a l p o l i t i s k a  frågor inför valet att betänka men Rut är verkligen viktig för mig … så vi får se … DS

I väntan på flyget

sitter nu Skatan på Salzburgs flygplats. Resan hit gick ju galant eller hur man nu säger och taxichauffören bar hennes packning ända fram till incheckningen. Skatan hade också tagit en sån där vagn.

Men sen …

Vagnen fick inte tas med genom kontrollen … det kan man ju förstå … men man kunde åtminstone få ta den ända fram till själva kontrollen om man så säger. Skatan berättade om sin stackart rygg. Men icke.

Och oootrevliga som sjutton var personalen här också, griniga och snäsiga … Inte den minsta hänsyn och hjälp … Fy för den lede!

Att Skatan går in och skriver det här inlägget  gör hon för att det är så kuuul … att sitta här bland andra resenärer, skidåkare på väg hem, ungdomar mest, och ha en dator i knät och se … se riktigt proffsig ut.

Så barnslig är hon den där Skatan …

Men nu har hon gjort det också … och nu skall hon läsa i sin bok istället …

Så hon säger hej då … på ett tag …

Hem till valåret och politiken

Vad Skatan förstår pågår det ett valår hemmavid …

Pågår och pågår,  frågar sig Elin Grelsson.

”Plötsligt förstår jag vad människor som säger sig vara ”ointresserade av politik” menar. Det är alltså det här; blockpolitikens eviga skattestrider och trötta argument som de avser,” förstår Elin … och Skatan instämmer.

”Någonting står inte rätt till i det representationspolitiska systemet, när glappet mellan etablerade partier och väljare är så stort att inte ens den som säger sig vara politiskt intresserad står ut med valrörelsen.Någonting i det politiska systemet har också gjort att själva begreppet ”politik” har reducerats till ett andefattigt gnabbande var fjärde år, som ska leda till medborgarnas röster”, menar Elin också … och Skatan håller med.

Någonstans är ju faktiskt Skatan politiskt intresserad men har gett upp, sjunkit ner i det politiska tjat-träsket och orkar helt enkelt inte lyssna längre …

Johan Hakelius undrar vem som överhuvudtaget vill verka som politiker. Om man är någorlunda funtad.

”En engelsman skrev en gång att hans slutsats, efter lång erfarenhet, var att ingen är lockad att ge sig in i politiken, förutom de socialt eller känslomässigt handikappade” … och

”För egen del lutar jag åt att politikens mest outhärdliga sida är att den sporrar folk att göra sig dummare än de är. Det är, om man tänker efter, en i grunden generös tanke. Jag är beredd att ompröva den”,

skriver han Johan på sitt raljerande men i sanning mitt-i-prick-sätt.

Ne-ej, vem orkar? frågar sig Skatan som ju  e g e n t l i g e n  tycker så mycket om så mycket, sjukvården till exempel och skolan och … och suckar *suck*

Skatan kan nog pusta ut nu …

Skatan trodde hon skulle gå sönder totalt i morse men sen hon hade ringt hitan och ditan … konsulterade hon slutligen sjukvården hemma i Sverige om kombinationen av smärtstillande som hon ville göra eftersom hon inte tyckte det räckte med de ordinerade. Morfinpillerna var hon tvungen att ransonera … hade bara fått två stycken i sin ägo om ifall att det blev alldeles olidligt.

Det gick bra att även äta Alvedon Forte … tillsammans med de andra pillren  … inte samtidigt men mittemellan så att säga. De andra fick hon ju bara ta två om dagen. *

Sedan var det  resan till Saltzburg och flygplatsen i morgon och alla dessa bussar som hon skulle ta och byta och släpa bagage emellan och tåget hem som man ju inte vet går överhuvudtaget i tid eller går … och och och. (Skatan vet inte om hon berättat att Brigitte inte finns kvar i landet. Men det är hon alltså inte. Hon är redan på väg till sin dotter i USA så nu är Skatan mol allena …  😦   )

Skatan har i alla fall bestämt sig och tar en taxi från Bad Ischl till Salzburg och  Mannen får hämta henne på Arlanda. Det fick kosta vad det ville … och det gjorde det.

Mellan fixandet och värktabletterna och allt telefonerandet har Skatan  gjort en liten liten Morgonrunda, men nu … nu skall hon göra en lite längre runda, tror hon och sen gå på Zauners och dricka en Verlängerter (en vanlig kaffe … en svart som förlängts med varmt vatten till, ja , till vårt svenska ungefär). Hon skall nog unna sig någon bakelse eller så  … också.

Det skall hon!

Syns … senare …

* att hon inte konsulterade dr Reisenbichler berodde på 1) att han inte var i tjänst och 2) att han pratar en förskräcklig dialekt så Skatan hade redan igår svårt att förstå vad han sa … han fick säga allt tre gånger minst … och då snacka i telefon…  nej. Men som sagt. Skatan ringde Sverige Sverige Fosterland i stället …

Diskbråck

Skatan kom till doktor Reisenbichler  … sofort* … här går det undan som sagt att få tid hos en doktor … som undersökte henne. Skatan fick gå, försöka ställa sig på tårna, obefintliga på höger sida, och så fick hon beskriva och beskriva igen … och han, doktorn, konstaterade att hon hade ett diskbråck med motoriska störningar (min icke-existerande-högerfot och stickningarna där)  förutom smärtan förstås, satte en stor spruta i muskeln där strax ovanför ryggslutet, gav mig starka smärtstillande medel av vilka några inte fick tas med på flyget eftersom det var morfin och ja, (Skatan hade ju fått  pillren  där på stört och de var ju inte vederbörligen utskrivna på något recept) … och blev tillsagd att så snart hon flaxat hemåt igen skulle hon låta sig röntgas … sofort … för ev. operation.

Det där … sofort … låter sig nog inte göras. I Sverige. I Nyköping. Där gäller det väl den vanliga vägen … vårdcentralen, remiss, väntan, väntan, väntan …

Kontakta en akutmottagning om:

Om ifall det inte blir alldeles vansinnigt akut efter flygturen hem. Skatan har ju lite att släpa på liksom … och på Google-sida som hon hittat stod det bland annat:

Var försiktig med tunga lyft, vridande lyft, damsugning mm då detta utsätter disken för onödig belastning. Lyft med benen. (Kristofer Eklund, Leg kiropraktor)

Den där passusen med dammsugning (oj, har ni sett felstavningen ovan … det var inte Skatans felstavning vill hon bara säga … ) var ju inte helt fel att ta till sig för Skatan … inte helt fel.

Men så skall hon ju hem också … och det redan i morgon …

*sofort = genast

Söndagen – en ”Ruhetag”

Skatans rygg och högerben (vaden) och inte-kända-fot tog ut sin rätt igår. Det var vaden som satte ribban. Den värkte som … som … som bara den.

Altaussee, Skatans älsklingssjö, fick anstå till en annan gång.

Altaussee i april 2009 (mobilen)

Det fick bli en runda här i Bad Ischl med Brigitte och Snappsi … och Skatan tog inte ens kameran med sig. Det enda hon fick dokumenterat … med mobilen …  från utflykten var ett fågelbo i ett päronträd på en vägg …

och inte ens det blev bra …

Vi åt  en påver lunch hos Skatan … man tager vad man haver … champinjonomelett på tre ägg, bröd och smör och ost och kranvatten. Och så en kopp pulverkaffe på det …

Skatan läste lite på eftermiddagen, vankade omkring och bloggade lite och …  och framåt kvällen sammanstrålade hon med Brigitte och det övriga gänget och så Snappsi förstås på en pizzeria där Skatan drack ett glas rött och åt en jättegod spagetti med spenat och fårost …

Och nu sitter hon här igen … och bloggar … och har ont.

Imorgon … eller rättare sagt idag …  skall Skatan försöka komma till en doktor, Mannens läkare,  och få en undersökning och kanske starkare tabletter än Alvedon. För på onsdag bär det av hemåt med flyg och då … då vill hon inte ha så ont och kanske också kunna känna av tårna på nytt.

Bloggat klockan 03.29 … pip … denna den 1 mars 2010

Solen sken i Bad Goisern också

… så efter att ha gjort några ärenden i Bad Ischl …

(Die Trinkhalle i Bad Ischl med ”hemmaberget” Katrin i bakgrunden mot den gårdagens blååå himmel)

… som bland annat innehöll hemmagjord (på caféet alltså) Apfelstrudle och kaffe …

… tog Skatan tåget till Bad Goisern …

Tåget som följer Trauns vindlande väg mot … eller från … Skatan vet inte riktigt vilket … Hallstattersee … antingen på den ena eller andra sidan och med Soleleitung(saltvägen som går från saltgruvorna i Hallstatt till Ebensee)  högt ovanför …

Brigitte och Snappsi mötte mig vid stationen och vi promenerade hem till Brigitte i Untersee, Bad Goisern …

… där vi satt på hennes terass … käkade lite mackor till lunch … och njöt av solen … tog en promenad efter Hallstattersee (som vanligt) och väntade in skidåkarna Michaela, Robert, Martina och Thomas (de sist nämnda vänner till Michaela)

(Husknuten på Brigittes hur rundar Skatan för att nå terassen med den överdådiga utsikten över Dachstein)

(Snappsi vet att något gott väntar … och har ingen som helst lust att ”titta på” fotografen Skatan)


Snappsi är en av de mest följsamma hundar Skatan någonsin har träffat … och så mycket Husses hund som man kan vara … Det var hur tydligt som helst … att vad Snappsi gjorde hela långa dagen … det var att vänta och vänta och vänta på att Husse skulle komma hem …

… och vänta … och vänta …

… och till slut så kom de ju hem … och glädjen blev stor … och det ölades och dracks vin och lagades mat … som åts och det snackades och dracks mer öl och vin och snaps och …

Skatan fotade Brigitte …

och Michaela …

och så Robert … der Freund der Michaela …

och Snappsis älskade ”Herrchen”

Däremot fick Skatan inte ”knäppa” Martina och Thomas … men ”en skata är en skata är en skata är en skata” … och

simsalabim …

Här har vi Martina … en bild skapad av Martina själv, som den fantastiska konstnär hon är …

och här är mannen, hennes man Thomas … också ett konstverk av Martina Reinhart …

Man får inte va dum, inte …

Idag, hittills

… är det strålande sol som lyser in genom fönstren …

Redan i morse såg det ut så här …

på himlen men nu har det klarblå tagit över helt och hållet …

Jag hann prova mina nya färger på att måla en skata med en av Lars Jonssons skator som förebild …

Min blev så hääär …

men jag orkade inte bry mig så mycket om den snöiga bakgrunden som hon satt i … Skatan.

Frukosten är äten och nu skall jag in i duschen för att sedermera ta tåget till Bad Goisern för vidare äventyr med Brigitte och Snappsi …

Dagen ligger framför mig …

Är det inte det ena så är det det andra

Det blev inte mycket igår … Skatan drabbades av den farsot som härjat härinne i bloggvärlden på en del håll (hos Znogge och Ingrid på Stenstugu bl a)

Ryggont, ont i ryggen, råont med smärtor långt ner i höger ben …

Så det var en himla tur att det var igår det regnade.

När Skatan skulle ta sin Morgonrunda var plötsligt känseln borta i höger fot. Hon hade helt enkelt ingen som hon kände. Mycket obehagligt och hon snubblade och höll på att stupa utför en trapp.

Samtidigt var det som om någon stack ett spjut rakt in i ryggslutet och körde runt lite i höger skinka … aaajj …

När hon googlade på fenomenet med känslan av att inte känna sin fot överhuvudtaget fick hon veta att det troligen rörde sig om ischias.

”I regel svår ryggsmärta med utstrålande smärta nedom knät beroende på vilket nervsegment som är drabbat. Eventuellt är smärtan kombinerad med neurologisk påverkan som känselbortfall och förlamningar.”

Kul, kul!

Skatan snubblade runt på stan … gjorde en del ärenden och det gick väl så dääär. Hon passerade

Café Zauners juldekoration i deg och marsipan och choklad som  fortfarande  är kvar i skylten på det berömda Bad Ischl-caféet på Pfarrgasse  … antog Skatan. Skatans spegelbild där hon knäpper härligheten, fick hon med på köpet.

≈

På kvällen  – innan hon gick till  restaurang Zauner … fast då på Esplanaden, för att inta sitt ”Abendessen” tillsammans med Brigitte,

hennes dotter Michaela

och Robert med hunden Snappsi,

(… titta där är han, Snappsi hos husse på Zauner innan ”bordet står dukat”)

… en före detta misshandlad hittehund, så otroligt lojal och trogen att han inte lämnar sin nye husse ett ögonblick … utom i morgon (idag redan)  för då skall de åka skidor och Brigitte och jag får den äran …

Här i Österrike är det lätt att ha hund. Den kan följa en överallt  … i affärer, på caféer och restauranger … överallt utom i livsmedelsbutiker förstås.  Är det bara vi i Sverige som har de här starka allergierna … som gör att djuren inte får följa med men matte och husse får röra sig fritt med hundsporer (eller vad det heter) yrande omkring sig … Skatans Tankar tänker att nästa steg väl lär bli att inte heller hund- eller kattägare kommer ha tillträde till  matställen eller butiker… längre.

Slut på skitsnacket ett tag.

Nu skall Skatan försöka dra ”vingen” över huvudet och få sig lite sömn … i alla fall.

Hoppas hon.

Titte-idrotten

Idag är Skatan tröttare än trött … var vaken mellan halv två och sex ungefär … med sprattlande ben. Nu har hon sovit igen lite på mogonkvisten och upptäckt att hon i alla fall inte är titte-idrottare … och trött av den anledningen.

Hon  har för den delen inte heller någon TV att bli titte-beroende av här  …

Titte-idrotten är en drog, helt klart. Det är Stora B som myntat begreppet … fast Skatan tror faktiskt att hon  läste fel.

Skit samma!

Hennes felläsning stämde in med vad titte-beroendet handlar om … att själv sitta där som en degklump framför TVn timme ut och timme in, skrika och heja om det går bra för OSS och bua och härja om det går dåligt. Titte-idrottandet väcker de lägsta nationalistiska känslorna … inte bara hemma i Sverige. Här i Österrike (där ju ”nationalistisk” har en bra mycket sämre klang av historiska skäl)  är titte-idrottarna och dess anhang (sportjournalisterna) inte ett uns sämre … snarare ännu värre .

Och är det inte OS det handlar om så finns det mycket annat inom idrottsvärlden som man kan bli titte-beroende av.

Skatan är nåogt blogg-beroende måste hon erkänna men inte på långa väääägar så beroende som alla de här titte-beroende titte-idrottarna  är …

Så det så …

Nu skall Skatan äta frukost och börja dagen …