När vi nu talar om tiden … jag glömde ju alldeles bort
FRAMTIDEN
F R A M T I D E N …
… som ju ligger där framme … alldeles bakom hörnet.
Eller?
Kategori: Skatans Tankar
Tidlös
Tiden, ja … knäppt det där med tiden … nu har jag tid … nu finns det tid för mig att blogga, att göra ditten och datten.
För Sverige – i tiden har vår kung Carl XVI Gustaf som sitt valspråk.
I tiden. Vilken tid?
Vår tid, förstås.
Och …
Skatans valspråk … förutom Leva och låta leva – här och nu … får väl bli
I tiden …
I tiden. Vilken tid?
Min tid, förstås.
Ur led är tiden … sa Marcellus i Hamel-skådespelet.
Ur led.
Är tiden löpande liksom … sekunder, minuter, timmar, dagar, månader, år, decennier, sekel … uppträdd som på ett pärlband som ligger utsträckt till oändligheten … som när det brister … tja
Tiden fortsätter ju faktiskt förutan mig … och dig. Fast det är svårt att föreställa sig.
Det är ju deeet som är så hemskt. Att världen och tiden bara fortsätter och fortsätter och man själv får inte vara med. Buuuh …
Det är Mymlan igen i sin Bloggvärldsbloggen på Aftonbladet som har valt Veckans tema:
Tid
… och Skatan som spånar.
Många av mina inlägg nyligen … ja ofta … har på ett eller annat sätt handlat just om tiden. Om dess flyktighet. Om att den ”rinner iväg”. Att man inte hinner med … allt går så fort … att man blir äldre och måste ”skynda sig” … innan tiden löper ut … tar slut.
Carpe diem. Fånga dagen. Ta vara på tiden. Lev nu.
Men … skall jag leva NU får jag det allt bra stressigt. För nu … ja, om en sekund, en tiondels sekund, är nu inte nu utan förr och tiden har ruuusat iväg. Som den ju gör. Hela tiden. Alltid.
Snart träder lilla Alice in i Tidens gång … lilla Alice som skall födas den 21 augusti 2009. Så är det bestämt. En lååång räcka med sekunder, minuter, dagar, månader, år och deciennier har hon framför sig. Förhoppningsvis.
Ibland liksom stannar tiden till … står stilla och man fylls av förundran och en känsla av … evigheten eller …
Man säger att någon är Tidlös. Ett så vackert ord
Tidlös.
Skatan skall bli Tidlös bestämde jag mig för just nu. I denna sekund.
Tidlös.
För se Skatan ser egentligen inte sin utmätta tid som en räcka med pärlor så långt man kan se …eller ett utsträckt måttband … nej jag ser tiden som en spiral som snurrar mig från början i böljor runt, runt och uppåt, uppåt ända tills spiralen tar slut … och
Evigheten finns där i … tiden … tidlösheten.
Här kommer inlägg två … som inte heller är ett inlägg tisdagen den 11 augusti 2009
Satte mig alldeles nyss vid datorn. Svarade på en eller annan kommentar. Besökte en eller annan bloggvän … och så skällde StinaFina uppfodrande.
Vi gick ut och kickade boll hon och jag.
StinaFina är i Zlatan-klass vad det gäller att ta ner bollen, finta, dribbla och springa iväg med den. Hon har däremot svårare att passa … att dela med sig. Skulle hon bara vara lite snabbare där också och inte hålla fast så … Vilken lirare!
Satte mig vid datorn och skrev några mail …
Voffff ….
OK då. SkatanMatte gömde lite godis i hörn och prång, inne i öppna spisen, upp i soffan bakom kuddarna under mattfransar och på stolsben … och så blev det
… leeeeta, Stina, leeeta …
Hennes näsa är det inget fel på. Det går undan … trots att vi här på landet inte brukar lägga leta/sök inomhus utan ute.
Så nu … då. Nuuu …
… kom Mannen in.
– Skall vi inte äta nåt. Skall jag duka fram?
Så var det med det.
Hörs!
Tisdagen den 11 augusti 2009
Igår skrev Skatan tre (3) inlägg och tog sig ”tid” att besöka många av sina bloggvänner.
Idag finns inte tiden men Skatan har likafullt tusen och en idéer om vad hon vill ”komma med”. Kanske hinner jag sno ihop något ikväll.
För i morse fanns där ingen tid. Det var …
upp i ottan. Frukost och sen iväg.
Morgonrundan i skogen vid Nya Kyrkogården i Nyköping istället för den vanliga rundan. Underbara nygamla dofter, tyckte StinaFina
Under tiden …
…. skall bilen lämnas in för en reparation … Det fick Mannen göra.
Tvätten … ett berg …
Rensa i rabatterna. (Sitt inte hääär och blogga = Mannens kommentar alldeles nyss, vi har fullt upp idag)
Inhandla konfirmationspresent
Inhandla något spännande till Alice … som ju gör sin entré inte alltför långt bort i tiden (21 augusti)
Gå med StinaFina till veterinären så att hon får sin årliga vaccination …
Och så är det … det gör Mannen … fönsterskrapning. De skall målas … nu … i alla fall mot solsidan.
Nej, det ääär väl bäst att sätta fart.
Så att det inte blir några sura miner.
Återkommer.
Måste bara försvara mitt senaste flax … temabytet … igen
… men jag kunde inte leva utan en Hem-knapp så att jag slipper sitta och backa hela tiden för att komma till första inlägget.
Så det är därför.
Den här gången.
Fri som en fågel …
Det är Ida mitt äldsta barnbarn … som påminde mig … om känslan … och citerade Peter Curman:
skriv
vad som än händer: skriv!
om orden lämnar dig
som flyttfåglar på väg mot ett annat land
skriv!
skriv om orden som lämnar dig!
Om orden fattar eld
skriv med det brinnande språket!
Om mörkret rusar in i din kropp
skriv om ljuset som väntar därute!
Tänk på döden
Vänner! Nu har jag som sagt ”landat” (tror jag åtminstone) i den ålder jag har nu och kan egentligen inte förstå den här nojan man har.
Men det har förstås med Döden att göra.
Som liksom kryper närmare. Och som man ju inte vill veta av …
För det är ju så mycket mer man vill uppleva och vara med om. Ingen vet ju när hon eller han skall dö. Jag kan bli överkörd, bli dödligt sjuk idag … imorgon eller … så kan jag leva och leva tills livet tar slut vid 97 eller 100 eller … ja, det finns ju såna som lever flera år efter de 100.
– Om man tänker på döden så får man lite perspektiv på livet. Om vi föreställer oss hur långt livet blir förstår vi ungefär var vi befinner oss i det. Det ger en sorts värdeuppfattning också, säger Magdalena Malm, curator för utställningen Tänk på döden som Mobile Art Production visar under Stockholms Kulturfestival (Emma Ågrahn i SvD 10/8 2009).
Tankar på döden ger en som sagt perspektiv på hur man lever sitt liv … och ju äldre man blir, blir det ju liksom lite mer ”bråttom” så att säga. Man vill åtminstone försöka bli ”närvarande” i sitt liv och inte bara plottra bort det på massa ”nojor” .
Titeln, Tänk på döden, kommer från en inskrift ovanför Stampens kyrkogård i Göteborg
Rut
Jag har ju ”pysslat” med åldersnoja lite … nja, inte ens lite utan ganska mycket … den senaste tiden.
Som bönhörd, fick jag ett tips av IKA om att besöka en verkligt här-och-nu-levande kvinna som föddes 1915 … så gammal skulle min egen mamma ha varit om hon levat idag, hon var också född 1915.
Så jag besökte Ruts blogg och blev alldeles väldigt glad … att jag gång på gång får bevis för att livet faktiskt inte behöver vara slut … bara för att man uppnår en viss ålder. Man kan leva precis lika innehållsfullt som när man var eller är yngre …
Bara annorlunda kanske.
Och så måste man vänja sig.
Jag tycker att det liksom går i trappsteg den där känslan av att ha blivit äldre, precis som de där gamla dalmålningarna … nja, inte precis som dom men i trappsteg.
Precis när man hunnit vänja sig vid att ha blivit 40 och 40 + är man plötsligt 50 … och sen snabbt som sjutton 50 + och sen 60 och så 60 + …
Nuuu börjar jag vänja mig vid att vara 60 + och jag är ungefär precis som jag alltid varit … åtminstone inuti. Lite klokare bara och så utseendet förstås … lite mer rynkor, lite större bilringar och då står det väl inte på förrän …
Men jag säger till alla andra att man inte skall älta och ta ut saker och ting i förskott och gräma sig och ha sig. Vem blir lyckligare av det. Så då säger jag det till mig själv också.
Och nu har jag i alla fall … tror jag … vant mig vid att vara 60+.
Och säger än en gång som Bodil Malmsten sa: Det var inte bättre förr. Bara förr.
Så var det då dags. För årets första kräftskiva …
… och Skatan hade bestämt att ikväll … i går kväll alltså … skulle hon verkligen avnjuta drinken med tilltugget och sen kräftorna och snapsarna och sångerna och ölet och efterrätten och kaffet med avecen och …. avnjuuuta och njuta och inte tänka på morgondagen.
Det heter ju som sagt Carpe Diem … Fånga Dagen.
Vi var ju bland vänner. Bland gamla goda vänner som alla känner Skatan och Mannen sen vi var tonåringar och en del gick till och med i lekskolan med Mannen … så Skatan kunde liksom slappna av … och bara vara …
Så det var hon. Bara var och åt och drack. Och drack och åt och sörplade och spillde . Kräftorna kom från Båvern och var så jätte jätte jättegoda. Och snapsarna var många och kalla och goda och sångerna därtill …
Se bara … 
Visst ser den läcker ut … eller hur? .
I morse när jag vaknade till Morgonrundan med StinaFina i ett varmt sovrum kände jag en lätt ruelse och till och med lite bubbel eller vad man skall kalla det någonstans där i magtrakten och ett huvud med ett blytungt band virat runt … kändes det som.
Men efter Morgonrundan och frukost och kaffe och prat med andra som ”bodde kvar” och värdfolket släppte det och det blev en varm skön härlig söndag som låg framför mig.
Utan någon Ågren alls på axeln.
Och … sen …
väl hemma igen på Femöre tog jag sommarens (skandal!) första bad i havet och simmade lojt och lättjefullt i vattnet. Men så var vattentemperaturen 24 grader också.
En riktig glidarsöndag, som Lilla Blå kallar det … en riktig glidarsöndag.
”Det där lilla ögonblicket. Att det finns. Bevislingen. Trots allt”
… var Bodil Malmstens avslutningsord i sitt Sommar 2009.
Klockan är 14.30 och dagen är långt gången redan … StinaFinas morgonrunda är för länge sedan promenerad … förbi ekarna … 
… och så den där stenen … 
… innan sista backen före postlådan och tidningen … och frukosten. 
Mannen hade redan börjat röja efter gårdagens fest …
Vi hade verkligen sååå himla kul. Både så länge som väninnan från England och hennes man var kvar … men sen också … så där nostalgiskt härligt prata-minne-från-då-minns-du-den-sommaren-snack och skratt och … 
… då blir det sent och … dagen efter.
Dagen efter … men vad gör det om hundra år. Och sen …
Klockan ett lyssnade jag på Bodil Malmsten den melankoliska, så sanna, så …
När jag lyssnade till Bob Dylans It´s all over now Baby Blue … fick jag till och med gråten i halsen och ögonen … Och … plötsligt är man gammal. Det är det här plötsliga som gör en så konfunderad för att inte säga sorgsen …
”Det var inte bättre förr. Bara förr” (Bodils ord förstås)
"Det där lilla ögonblicket. Att det finns. Bevislingen. Trots allt"
… var Bodil Malmstens avslutningsord i sitt Sommar 2009.
Klockan är 14.30 och dagen är långt gången redan … StinaFinas morgonrunda är för länge sedan promenerad … förbi ekarna …
… och så den där stenen … … innan sista backen före postlådan och tidningen … och frukosten. Mannen hade redan börjat röja efter gårdagens fest …
Vi hade verkligen sååå himla kul. Både så länge som väninnan från England och hennes man var kvar … men sen också … så där nostalgiskt härligt prata-minne-från-då-minns-du-den-sommaren-snack och skratt och … … då blir det sent och … dagen efter.
Dagen efter … men vad gör det om hundra år. Och sen …
Klockan ett lyssnade jag på Bodil Malmsten den melankoliska, så sanna, så …
När jag lyssnade till Bob Dylans It´s all over now Baby Blue … fick jag till och med gråten i halsen och ögonen … Och … plötsligt är man gammal. Det är det här plötsliga som gör en så konfunderad för att inte säga sorgsen …
”Det var inte bättre förr. Bara förr” (Bodils ord förstås)
Bodil sommarpratar idag …
”Det är bara att lyssna på P1 från klockan 13.00” … skriver hon och bjuder in oss.
Så …
Det är bara att lyssna på P1 …
L y s s n a … på Bodil …
Alizée
Vad vore man utan sina bloggvänner …
Skatan har verkligen på sista tiden varit en skata … en tjuvaktig skata … en piraternas pirat … en Svarta Malin (som jag också kallades som ung förresten … bara på grund av mitt utseende – svart, svart, svart)
Skatan vet inte hur många inlägg här som hon fått inspiration av … ”knyckt” uppslag av sina bloggvänner men till sitt försvar måste hon säga att hon inte har gjort det ”i smyg” . Hon hänvisar sin fångst öppet och rejält …
Idag blir det inget knyckt.
I kväll skall jag och Mannen ha middagsgäster.
Igår gjorde jag en Blåbärs Brulée och inköpte en sån där gasbrännare. Får se hur det blir? Bruléerna var goda utan sitt täcke av bränt råsocker … men de kommer att bli … utsööökta med det där råsockret.
Till förrätt eller drinktilltugg blir det rullader av tunnbröd med lax och pepparrotsost och en liten Havssnitt (räkor förstås).
Till huvudrätt serveras grillade grönsaker på salladsbädd (min specialite för närvarande, alla får njuta av den som kommer hit): röda parikor, zucchini, hela vitlöksklyftor (grillade) som läggs på isbergssallad, ruccola, gurka, körsbärstomater, hackade soltorkade tomater och över alltihopa melon … Denna anrättning serveras till grillad oxfilé. Mums.
Efterrätten, som sagt, BlåbärsBrulée.
Nu är det StinaFina-dags och sen dusch och sen …. ”går hela dagen i ett enda fläng”
Då som nu
Den 5 augusti 2007, Lilla Blå:
Och …
så här kommenterade jag hos Lilla Blå … jag kommenterade ett inlägg som hon alltså skrev för två (2) år sedan … tugohundrasjuuu …
”Herre min je … lilla blå. Preciiis så är det för mig.Nu. Idag och igår. 2009. Jag skall i och för sig inte packa och resa … just nu men ungefär varannan timme är jag inne och glor i min blogg … om någon möjligtvis varit hos mig och glott eller kommenterat. Kommenterat är ju det som syns … om nån gjort. Och det är ju klart att de inte har. De ligger ute och badar och solar eller jobbar kanske första jobbveckan eller …
Så jag är alltså inte ensam om att vara ensam … ” Bloggvärlden sover eller har ledigt eller … Det är helt enkelt sommar.
Nu, anno 2009, verkar Lilla Blå ha lättare att hålla sina fingrar från datorns tangenter. Kanske har hon kommit på bättre tankar. Kanske har hon kul på annat sätt, kanske har hon fullt upp med att fixa håret eller nåt …
För i år har det faktiskt gått fleeera daaar (3) … sen man hörde nåt från henne på lillablåbloggen … och utan förvarning heller om att hon skulle nånstans … bara tyst … och Lilla Blå verkar fixa det … utan abstinens eller så.
Hon har sannerligen kommit längre än Skatan.
Sannerligen.
Hatten av för Mimi Weddell
En dokumentar, Hatten av, som inte lämnar Skatan oberörd … som inte lämnar Skatan överhuvudtaget.
Vilken kvinna. 
94 år … som lever här och nu.
Född 1915 i februari. Vattuman som Skatan …
Lever här och nu …
Något annat kan man inte säga.
Verkligen inte säga.
Här och nu.
Mannen i mörkret
av Paul Auster …
… ännu en bok av min favortiförfattare just nu … ”en roman om vår tid, en bok som tvingar oss att konfrontera nattens mörker” … står det på baksidan.
Jag väljer att bara citera … så förstår ni vad jag har ”konfronterats” med i nattens mörker …
”Om jag skulle dö innan jag vaknar. Så fort allting går. Igår ett barn, idag en gammal man, och däremellan – hur många hjärtslag, hur många andetag, hur många ord uttalade och lyssnade till? Rör vid mig, någon. Lägg din hand mot mitt ansikte och tala med mig … ”
”… Medan den befängda världen snurrar vidare”
Fyra (4) skator av fem … helt klart.
Statist … jag?
Jomenvisst.
Kan Sveriges Gladaste Man så kan Skatan.
Var så säker. Sagt och gjort.
Är nu anmäld och registrerad … se länken här bredvid till höger … sen … eller här nu …
Status hos Skatan
(Jeanette Bommarker)
Hittar en lista hos Darkangel och Mumma och tyckte också att det var en utmärkt idé att ge er min status … här och nu.
nöjd med: min ny/gamla RSL-medicin som jag bytt tillbaka till …
i: soffan ligger StinaFina och snusar och ute skiner solen … snart är jag där … ute
skor: svarta masaier … eller MBT som de ju egentligen heter, som jag kan gungeligunga fram i …
dricker: kranvattnet lika gott om inte godare än det godaste vattnet ”på flaska” …
borde: gå och duscha … genast
äter: … snart lunch, kylskåpskall filmjölk med blåbär
kläder: jeans, randig tröja
läser: Svart flicka vit flicka av Joyce Carol Oates men har glömt den i Örebrooo, så just nu Mannen i mörkret av Paul Auster … båda är hittills bra … nej, bättre än bra.
gör gott: att jag sovit till 7.30 två dagar i sträck.
i kylskåpet: fil, oxfilé, Bregott, sallad, gurka, ost, korv, ägg … blåbär … hmm … creme fraiche
sover: jättebra … hurraaa
har: ont.
senaste inköp: Tunika från Indiska i skatfärger och med kinastuk. Svartvit alltså med ståkrage …
funderar på: Vad jag skall skriva hääär …
längtar: efter att bli farmor … som ju jag kommer att bli någon gång i en mycket snar framtid …
Skatans tankar 