Kategori: Skatans Tankar

A Salty Dog

(En av A Salty Dog´s favoriter på youtube…..)

Skatan snubblade över… en poetisk, vacker, lågmäld blogg… som jag bara har ”luktat på” …ännu… 

A Salty dog  

… som jag på en gång la till i min blogroll…

Den är hemlighetsfull… och mystisk…

… och sorglig, melankolisk… 

Kanske har A Salty dog också mist en vän som stod honom nära…

”I can remember the sparkle of your reflection even now”

Veckans visdom 2009 (Majsan)

Varje vecka besöker jag Majsan och hennes Veckans visdom. Ibland får man vänta en vecka eller två… och så dräller de in…

Här är ett…. som Skatan inte tycker stämmer det minsta… mina tankar har jag då ingen makt över längre… 

Vecka 23

Förutom våra egna tankar finns det inget som vi har full makt över. René Descarte

Skatans tänk om sina tankar

Det känns ju konstigt egentligen att jag… tidigt på morgonen … när jag ännu inte har dragit på mig min  ”rustning”… skriver av mig… och skriver om mina ganska så privata känslor…

… och inte heller raderar inlägget när jag ”vaknat” ordentligt…. 

… och undviker datorn …. går lovar utan att gå in… är ute hela dagen …nästan… så att jag inte skall radera ….

Men… så här tänker jag om det…

Skatans tankar är min alldeles egna blogg… min ”dagbok” , mina tankar… där jag skriver om det mesta, stort och smått, om böcker som jag läser, om musik som berör, om min familj, mina barn och barnbarn, om StinaFina och lite om Mannen med… och så om mig själv… om den jag är… hur jag känner och tänker och tycker… 

… och jag ääär ”öppen” som människotyp … privat…utelämnande…  på gott och ont… 

Men varför kan människan inte bara skriva av sig… och inte publicera … kan man tycka och tänka…

Då tänker jag så här …att om det  nu får stå kvar… detta ältande…som jag redan har skrivit om många gånger när sorgen och saknaden ”vällt över mig”… och någon som också har en så´n här sorg… någon av de 40 – 50 dagliga besökare här hos mig läser och känner… att ja, att hon eller han inte är ensam om så´na här känslor… som ju kan vara väldigt svåra att förstå… att någon mer efter så lång tid… har så häftiga känslor… kan det ju kännas trösterikt och skönt… att ja… att man inte är ensam…

När jag skrivit ner allt i bloggen… och publicerat… och mina tankar har flugit ut… i rymden… känner jag mig genast mindre ensam.Jag har delat med mig ….och kanske någon annan också…känner sig mindre ensam…som läser det jag skrivit…

 Och så  alla fina kommentarer…

Skatans tankar

Det var inte riktigt sant…det där att Skatans tankar är … att de är tomma… dränerade.

Sanningen är den att Skatan … ” i denna ljuva sommartid”  måste använda all sin vilja och kraft  för att koncentrera sig på att inte den där klumpen i halsen … som puttas på ända nerifrån magen… som värker i bröstet… blir så stor att den spricker…

Nu får den där klumpen bara pysa ut, lätta lite…som tårar bakom de enorma solglasögonen när hon gör sina rundor där  i skogen med StinaFina…

Fast det… som den där klumpen  innehåller … ibland … faktiskt svämmar över när som helst. 

Först visste Skatan inte vad det var… vad det berodde på… att hon satte igång att lipa… att tårarna trillade på hennes kinder… när som… utan vidare… utan anledning…

Och att hon inte kunde höra en melodi, känna en doft…. eller… utan att …

Det skulle ju bli bättre… lättare…

”Det går bättre och bättre dag för dag…”

Det är inte sant. 

Utan förvarning… när hon stannade upp… när sommaren slog till igen…. med full kraft… i bakhåll låg den… 

Sorgen och saknaden och alla tankarna… om då… om ”aldrig mer”….om om om…

Att träffa sina barn och barnbarn… är förstås fantastiskt och då… känner Skatan sig rik… och att hon lever… men..

de bor ju inte nästgårds precis… och har ju sina liv… 

Att flaxa hit och dit… att måla …. att läsa… att träffa vänner… 

Men… 

Och Mannen och StinaFina tittar oförstående… .. på

Vad är det som händer….

Igen…

Flaggan i topp… förstås… denna Hänryckningens dag…

Svenska flaggan

 

.. som samtidigt är Mors dag….

Flera av mina bloggvänner har redan skrivit om dessa regler… eller vad man skall kalla dem… Anvisningar… t ex Znogge  och Mymlan…

Anvisningar till firande av Mors dag

  1. Svenska flaggan hissas från hemmets flaggstång.
  2. Mor hälsas om morgonen med sång av barnen.
  3. Hon bjudes före uppstigandet på gott kaffe och bröd, berett av barnen. Hon hedras med blommor och en liten gåva.
  4. Henne beredes, så långt det är möjligt, vila och frihet från allt hushållsarbete under den dagen. Barnen bädda, sopa, laga mat och diska.
  5. Vid eftermiddagskaffet eller på aftonen hålles en liten högtidlighet, där far i huset medverkar. Något vackert läses upp utantill, och hjärtats tack bringas Mor, som är hemmets sammanhållande kraft. Barnen utbedja sig Mors förlåtelse för ohörsamhet och bristande tacksamhet, för allt som vållat Mor sorg, suckar, bekymmer och svårigheter.
  6. Frånvarande barn hälsa Mor med brev eller telegram eller vykort, som särskilt gjorts och tillhandahålles för Mors dag.

Ett Frånvarande barn har idag telefonerat till Skatan-Morsan …. nämligen Sonen… hittills vill säga….

Jag tar det inte så allvarligt… det har vi aldrig gjort … egentligen …. i vår familj… även om Skatan tycker man skall ta alla chanser att ”fira” och ha det festligt … som man bara kan….

Dagens ord…. ”knyckta” … som vanligt ….

ANITANDE

Livet är kort, bryt reglerna, glöm snabbt, kissa långsamt, älska innerligt, skratta okontrollerbart och ångra aldrig något som fått dig att le.

 

Dessa …”knyckta” som sagt… levnadsvisdomsord har sitt ursprung … åtminstone för Skatan hos Moniqas eller Lightyliving en blogg full av vishet… 

Flickorna och Svärson I åkte tidigt i morse

…. för dag nr II i Norrköping på Norrköping Horse Show… där man hoppar högt och fort.

Fortast och utan att slå ner några hinder … gör att man vinner….

Många av Idas gästtränare…var här med sina hästar… och hoppade … och en av dem… skall hon träna för nästa fredag.. Skatan har förstås glömt hans namn …. Arvidsson… Niklas …. hmmm… vann i alla fall en klass där Youngsters tävlade mot varandra, 6-åringar och sjuåringar… 

Niklas Arvidsson( Niklas Arvidsson och Empire som Grand Prix-segrare 2008.   Foto: Roland Thunholm)

Det var nästan roligast att titta på… för som alla unga …djur som människor…. var de lite mer bångstyriga… och gjorde inte alltid som de förväntades göra… 

 

IMG_3150

Flickorna satt där och njöt av hästarna… blev hoppsugna… och hade sååå gärna velat vara med på banan…

IMG_3189Jo-Jo IMG_3188 med storasyster Ida som kamoflerar sig bakom sina jättebrillor för att kunna spana in … inte bara hästarna… utan en och annan ”gullig jättesnygg” ryttare också…

 

 

 

 

 

Som den här snyggingen…  som Skatan-mormor ju inte fick med i kameran  framifrån… men dock…

 

IMG_3157

Skatan

IMG_3202IMG_3204IMG_3205

Idag träffade jag en konstnär… en skrotkonstnär… som hade gjort en fågel……

– Vad är det för en fågel? frågade Skatan…

– Jaaa… inte vet jag… en fågel… vilken som helst.

– Kan det vara en skata tro?…

 – Kanske det…

– Visst …visst ser man att det är en skata på den långa stjärten…eller … Den har ju lite lång hals men… just den här Skatan kan ju vara lite mer än lite nyfiken… och kanske har halsen blivit liiite längre än normalt för en skata… ?

– Jooo … jaaa…hmmm… Jo, nu ser jag faktiskt att det ääär en skata

..sa konstnären Edgar Svensson och packade in skatan i tidningspapper medan Skatan gick till bankomaten….

Nedräkningen har börjat…

Min, inte så ofta besökta (det är fotbollen som gör det)… bloggvän,  Weman,  har en nedräkning i sin blogg… en nedräkning tills Han… the Boss… Bruce Springsteen… landar på svensk mark… igen….

Skatan skall inte besöka någon konsert i år… men kan inte hålla mig…. 

… så här kommer 

i en något annorlunda tappning… än jag lyssnat på tidigare…

Lyssna … och njut…

Och så fortsätter jag med min egen” tribute”  till Margith… som nu…saknaden efter och sorgen… på nå´t sätt har blivit mer …mer… nära nu när … sommaren… och allt börjar om igen… ett år snart… efteråt….

Everything is everything… but you´re missing…

Norrköping Horse Show

norrkoping_horseshow

Igår kväll… sent … kom Svärson I och flickorna från Skåne. 

Vi skall på Norrköping Horse Show… idag… i sommarvärmen… 

Skatan har aldrig varit på nå´t liknande evenemang… och ser fram mot det förstås… men allra roligast är att ha Ida och Jo-Jo här hos oss… 

IMG_1839

I morgon  bär det hemåt direkt efteråt…efter showen… så då följer inte Skatan med…

Men det blir i alla fall  en heldag och kväll tillsammans.  Skall bli jättekul…

Bloggvänner! Ha nu en riktigt skön och solig och varm sommardag… och njuuut!

Jag har verkligen svårt att försona mig med…

witch26

… att bli gammal… att bli äldre… att vaaara äldre… 

För det är ju det jag ääär….

Det hjälps inte att jag är ”ung i sinnet” när kroppen tydligt och bestämt ständigt påminner mig om att 

OK, ung i sinnet men i en lastgammal kropp, äldre än den skulle behöva vara, en värkande, något fetlagd, otymplig kropp .. Denna osmidiga massa skall jag alltså samtidigt släpa runt på medan

… sinnet är ungt… och skulle vilja göra så mycket meeer… flyga högt… springa, hoppa…. dansa (utan värk da´n därpå)… gå i höga klackar… böja mig ner utan att fastna i rörelsen… sitta på huk och komma upp smidigt och lätt… 

Jag blev påmind om att jag ääär äldre… när jag hade ett snack med Husläkaren… min RSL-medicin börjar avta i verkan… och så har jag ont och blir svälld och stel och handikappad i min opererade fotled… och inte bara där… utan i varenda dj-a led i heeela kroppen…. och så var det bla bla bla….

Jag har en mycket sansad, äldre (= i min ålder) husläkare och vi resonerade fram och tillbaka… och kom fram till att jag kanske fortfarande klarar mig på Alvedon (max 8 om da´n) mot min smärta… en remiss till röntgen för vidare ”transport” till ortopeden (kanske man kan ta bort några skruvar eller plattor eller nå´t…)… att jag får pröva en ny… alldeles ny medicin mot RLS-besvären… men…

… att mycket av det jag beskriver… stelheten, en del av värken… kanske beror på åldern… du ääär ju över 60 år… och ja, kroppen åldras, blir stelare…. 

Men…ska man verkligen behöva stå ut med en kropp som bara lyder en med hjälp av Alvedon… resten av sitt liv… 

Jaa, det… eller att ha ont. Vi är alldeles för rädda att ta medicin… som hjälper … när vi har ont… Uthärda smärtan är 40-talisternas mantra… och … framförallt … inte bli gamla och skröpliga…

Punkt och slut.

Nej, inte riktigt…. jag har varit hos Soldansaren och läst… och hittat min favorit-poet Edith Södergran som 1916 skrev Triumf att finnas till… och här citerar jag bara sista strofen…

Tid – förvandlerska, tid – förstörerska, tid – förtrollerska,
kommer du med nya ränker, tusen lister för att bjuda
mig en tillvaro
som ett litet frö, som en ringlad orm, som en klippa mitt
i havet?
Tid – du mörderska – vik ifrån mig!
Solen fyller upp mitt bröst med ljuvlig honung upp till
randen
och hon säger: en gång slockna alla stjärnor, men de lysa
alltid utan skräck.

Rim på liv och död

bokmal

”Det är roligt, gripande, tänkvärt och inte så lite pinsamt emellanåt. Som en förtätad och tragikomisk ingång till Amos Oz författarskap fungerar ”Rim på liv och död” alldeles utomordentligt” . ..

skriver bl a Erik Löfvndahl i sin recension i SvD den 26 februari 2009…

Jag vet inte det ..jag… 

”Den är på en gång stram och irriterande, skriver Steve Sem-Sandberg.” (DN 26 februari 2009)

Ganska så irriterande tycker Skatan… men en bok som hon säkert måste läsa flera gånger för att ”komma in i” och förstå … upptäcka alla undermeningar och skikt…

”Detta är ingen vanlig bok, det är en exceptionell bok. Det är en bok om hur en bok föds och om hur en bok skrivs. Det är en bok om skrivprocessen. Och jag vet inte om läsarna kommer att finna det lättsmält, svårt, märkligt, lockande eller motbjudande att läsa en bok om hur en bok skrivs.” (Amos Oz) 

Så nu har Skatan skrivit ner mer text om vad recencenter och författaren Amos Oz själv anser att boken handlar om… och omdömen om den…. 

Så nu får jag väl ge mig i kast med den själv….

Ytligt sett handlar den lilla boken… för det är en bok av ett mycket litet format, 118 sidor… om en författare som håller en föreläsning och innan föreläsningen väntar på ett café och börjar fantisera om människorna omkring sig… ge deras kroppar så att säga ”liv och berättelser” som författaren själv tycks hitta på. Verklighet och fantasier blandas på ett sätt så att man har svårt att ”hålla isär” …. och det är väl det som är meningen….T o m när den namnlöse författaren står där uppe på podiet och skall eller t o m hålller sitt anförande väljer han ut personer ur publiken att fantisera om… samtidigt som han kan tänka …

”Varför skriver du egentligen? Och för vem? Vad är ditt budskap, om du har något?”

Ett rikt persongalleri utkristalliseras … personer som finns i det verkliga livet… men som också har givits sina personligheter av ”författaren”… 

Vi får följa författaren under denna kväll och natt… tillsammans med dessa verkliga gestalter som också givits  andra ”liv”…. andra än deras verkliga… genom ”författarens”  fantasiskapande ögon…kanske inte….

Så… förvirrande…

Den viktigaste personen vars diktsamling givit boken sitt namn… nämns bara i förbifarten. Men författaren tycks ha fastnat rejält för denna poet som skriver patriotiska dikter… Det är en poet vid namn Tsefania Beit-Halachami som jag faktiskt inte vet om han har funnits  ”i verkliga livet”  eller ….

”Klokast av alla är dåren/den vise kan sakna sans./Lyckan har nära till tåren,/fast livet bjuder till dans.”

… och vår författare låter diktrader,skrivna av denne Beit-Halachami  accompanjera hela berättelsen…. om livet och döden…

Skatan ger boken 3 (tre) skator.

Så besvärlig… att jag måste läsa den på nytt … tror jag… kanske… om jag orkar… 

Den handlar ju …förutom om livet och döden… om skrivandets, författandets svårigheter och våndor… och det är ju det jag sysslar med ….vill syssla med… på mitt ”ringa” plan…orden… det skrivna ”budskapet”… 

Bredvid mig här ligger långt mer lättillgängliga böcker…som jag läst, läser om, bläddrar i… men det är ju handböcker och inte en roman… om så mycket mer än … ja, just det … än om hantverket. 

Joyce Carol Oates: En författares övertygelse  LIV HANTVERK KONST

Elizabeth George: Skriv på!  En handbok i skrivandets konst

Göran Hägg: NYA författarskolan