Kategori: Skatans Tankar

Hurry Harry…

SkatanTjatan hade tänkt ett litet inlägg om Harry och illustrera det med en sång av Harry… inbäddad här i inlägget liksom…. som man kan göra…. men som inte SkatanTjatan lyckats med trots väldigt fina instruktioner. Måste vara något inställning hos mig, i min blogg speciellt, som gör att jag inte lyckas. banan

Så här var det. På en hundkurs hörde jag en av deltagarna, en engelska, ideligen skynda på sin hund… hurry hurry…. lät det… och SkatanTjatan som lyssnade till det här funderade på varför jycken skulle skynda sig så …. Vi gick ju runt där i ringen eller kanske övade vi inkallning eller nå´t. Troligen var det ”hopp och lek” , en paus i lektionspasset när hundarna fick springa lite fritt. Hur som helst…. Jag tror det tog en tre-fyra lektioner innan ag förstod att hon inte ropade hurry hurry utan hon kallade på sin valp som hette Harry… Harry ropade hon… elller möjligtvis hurry Harry!

Wow… jag tror hon kan det …. jag tror hon kan det…. SkatanTjatan kan det …

Det är något… som gör det

… näst intill outhärdligt….att bli äldre… att bli gammal… Nej nu tog jag allt i.. men …

…det är det …att jag inte känner mig hemma i min kropp längre. Tidigare … före 55 års ålder så där … har jag haft en slank pojkfigur (med undantag för min yppiga byst förstås 🙂 ) …. har överhuvudtaget aldrig tänkt på min kropp i någon som helst riktning… för tjock eller för smal eller..Den var helt enkelt en förlängning av mig själv… jaget…. så´n jag helt enkelt ser ut… och

 Nu… nu tänker jag på den oupphörligen i stort sett … den har helt utan egen förskyllan förvandlats till huvudpersonen i mitt liv .. denna

matrona-ii

… Matronas kropp…. med svällande former som putar både här och där och Tyngdlagen har dragit sitt strå till stacken och gjort sitt… till råga på allt…

Jag kaan inte vänja mig och vara ”mig själv” i denna kropp. Hur skall jag kunna det när jag inuti är… fortfarande är pojksmal med yppig byst  🙂 … och nu ständigt påminns om att …neej du… det är du visst inte….allt är annorlunda nu förstår du väl….

Inte undra på att man är viktfixerad och … kroppsmedveten… eller rättare sagt kropps-o-medveten när man inte är där… i sin kropp…längre helt naturligt. Nu gäller det bara att hitta den här Matrona-känslan, landa i den, klä sig i den … och finna sig i den. Punkt slut… Eller?  … jo så är det nog…

kompisar

 Och den här… den här bilden togs ju för inte sååå länge se´n. Eller hur … lilla a… för inte såå länge se´n..

Det androgyna

har alltid lockat mig… Jag har alltid dragits till feminina män och maskulina kvinnor eller rättare sagt människor… Machomän och Marilyn Monroe-kvinnor har liksom skrämt mig… gjort mig osäker…

jansandahl(Jan Sandahl har gjort bilden)

och nu hittar jag David Bowie och David Sylvian …. (tack Huskorset).

Jag är nog inte en ytterligheternas kvinna… jag är nog en så´n där lite- lagom-kvinna, varken-eller-kvinna…

Jag haaar alltid dragits till det androgyna….  och i hemlighet till det dekadenta … och hur går det ihop med den där lite-lagom-kvinnan. Det går inte ihop. Det kolliderar. Så det dekadenta levs ut i drömmen…och… lite-lagom-kvinnan är verkligheten…

Så är det.

Men hitta på nå´t själv då männska…

Jag läser mina bloggar och blir inspirerad än här än där och så går jag tillbaka till min egen och citerar från än den ena än den andra bloggen…. Kan jag inte hitta på nå´t själv då att skriva om…. Jo då … men nu är det en gång så att jag fungerar som en svamp…. suger upp alla impulser…. tänker till…. blandar och ger tillbaka…. Det är så jag är helt enkelt…. Så …

nu kommer först ett citat från Bodil Malmstens blogg (se min Bloggroll) :

 ”Jag hittar en anteckning som jag inte vet vad den hänvisar till:
”Det man inte vet kan man inte prata om.””

Jag kan mycket väl prata om det jag inte riktigt vet… men tror mig veta… ända tills jag förstår att jag inte vet… då slutar jag att prata tills jag vet … bättre. Så´n är jag.

När jag lämnade tillbaka en hörbok på bibblan idag så kunde jag inte låta bli att spankulera runt lite bland hyllorna och har nu kommit hem med ytterlige två böcker till min olästa, redan kämpahöga, bokstapel. Den ena boken var Carolyn Cassidys Off the Road och den andra…  måste jag erkänna … letade jag aktivt upp i hyllan efter lästips från … ja ni vet vem förstås … (Halvar). Det var en bok av Richard Ford, richard-forden författare som jag helt missat förut, och som jag förstår kommer att stjäla (stopp! han är väl ingen Skata heller) mycket av min tid framöver. Den här boken heter Syndernas mångfald och består av 9 noveller och 1 kortroman om otrohet. Jag har redan läst den första novellen Avskildhet och… suck…. vilken fantastisk stil han har Ford. Avskalad men där mycket kan läsas mellan raderna …Tack Halvar för tipset! (Utropstecken)

Vi blir dom vi är….

96402014735605611

En liten tunn bok hann jag också med att läsa igår … en liten tunn bok av en stor författare, J M Le Clézio. Denne författare har numera  införlivats (naturligtvis) med mina favoritförfattare. Afrikanen Porträtt av en far …är bokens titel och så här inleds den:

”Varje människa är produkten av en far och en mor. Vi kan vägra att erkänna dem, älska dem, vi kan misstro dem. Men de är där med sitt ansikte, sina attityder, sitt uppträdande, sina egenheter, sina illusioner och sitt hopp, händernas och tårnas form, ögonens och hårets färg, sitt sätt att tala, sina tankar, kanske också med sin livslängd – allt detta har förts vidare till oss.”

Denna lilla bok beskriver hur Le Clézio som åttaåring för första gången träffar sin far som lever och verkar i Nigeria som läkare… hur denne främling och far där i Afrika ändå präglat Le Clézio som människa trots sin frånvaro och hur Afrika satt sina spår.. ”Afrikanen är lika mycket ett porträtt av fadern som av Afrika och av författaren själv.” Står det på baksidan.

Läs den! Den väcker många tankar hos en själv också… som en riktigt bra bok gör…
 

Till och med författare bloggar…

Jag upplever ständigt leenden i mjugg…. lite överseende skratt … att människor tycker att mitt bloggande ändå inte är nå´t  att ”pyssla med”. Att det tar tid som man kan använda till nå´t bättre etc etc….

Har just nyss kommit tillbaka från storsta´n och samtal med Svägerskorna efter museibesöket som ställde ut kända fotografers bilder på Ingemar Bergman i arbete och även lite filminslag. Det var kul att se. Det är alltid roligt att titta på bra foton vare sig de föreställer IB eller anonymt folk…. Vid lunchen kom vi att … naturligtvis… prata om bloggandet och båda tycker att det är roligt att läsa min blogg … att hänga med i mitt görande och låtande… att kanske få tips om böcker jag läser, få infall att läsa andras bloggar…. För ingen blogg är ju den andra lik. En del specialiserar sig på något… musik, litteratur, konst, konstigheter. Min är väl vad man kanske skulle kunna kalla en vardagsblogg … en dagbok kanske över stort och smått som händer mig och de mina och StinaPinaFina förstås.  Och nu skall jag citera från ett inlägg som Halvar har skrivit (han finns i min bloggroll här till höger om ni vill besöka hans blogg), Halvar, som i sin tur har citerat en annan författare som bloggar, nämligen Peter Englund. peter-englund

»Flera gånger har jag fått frågan om varför jag som författare bloggar. (Underförstått: varför räcker det inte med att skriva böcker?) Och jag har bara kunnat svara med ett “varför inte?” Det finns, som jag skrivit på annan plats, en oemotståndlig lätthet i bloggformen, i detta att kunna skriva om vad man vill, hur mycket man vill och när man vill, en ångestfri enkelhet som inte finns i dagstidningsartikeln och sannerligen inte i boken.
Själv är jag snarare förvånad över att så FÅ av mina författarkollegor bloggar.«
– Peter Englund, den ständige bloggaren.

Så det så…. Även författare som Halvar och Peter Englund bloggar.

Goood Mooorning Nykööööping….

… och redan klockan 7.20 kan jag utropa Goood Mooorning Stockholm.

Neej. Så här är det. Redan tre dar efter mitt förra Stockholmsbesök måste jag till tandläkaren igen…. Och idag skall jag också passa på att besöka Svägerskorna och gå på Nobelmuseumet, äta lunch och överhuvudtaget njuta lite storstadsliv. Passa på. Sååå….

Skatan flaxar hem mot kvällningen…..

Äntligen har jag fått min mobil… min nya….

min-nya-mobilDet var nämligen så att min gamla inte gick att sätta på eller stänga av eller överhuvudtaget hantera… så jag ringde till dom som jag har mitt abonnemang hos, beställde en ny med samma mobilnummer (lätt som en plätt för en gammal hjärna som min att komma ihåg.  Då vill man ju inte byta). Och…. nu har jag fått den…Men…. alla mina mobilnummer är väck…

Så … detta är en UPPMANING till de personer som besöker mig här på bloggen och som tror sig finnas i min gamla mobil att ringa till mig så att jag kan lagra numren. Jag har börjat så smått men saknar många som jag bara hade … just det… i min gamla trasiga mobil. Kram och God natt!

Har just läst klart….

… Elisabeth Georges Innan döden kommer… Och… den handlade faktiskt inte bara om ondskan utan om den vanmakt den här 12-åringen Joel kände och nästan ödesmättade väg  som han såg sig tvingad att ta. En disfunktionell (modeord men …) familj där inget blev som det kunde ha blivit … där rent onda människor blev dom som tog överhanden … och grabben blev dessas offer… Ja vanmakt är den övergripande känslan som den här boken lämnar efter sig.

Jag kanske skall ge mig i kast med några sidor till i tegelstenen De välvilliga….

Annars har jag en boktrave vid min säng med hittills olästa böcker  som bara står där och väntar… Kanske blir det en mellanbok igen…

Böcker som väntar på läsning:

Larry ”Ratso” Sloman: On the road with Bob Dylan; Hakon Långström (min syssling): Ljusår och mörkrum; Thomas Mann: Buddenbrooks; Haruki Murakami: Norwegian wood; John le Carré: Den trägne odlaren; Theodor Kallifatides: En fallen ängel; J M G Le Clézio: Afrikanen Porträtt av en far och Vandrande stjärna.

Visst är det förståligt att man blir smått stressad… Det är ju så många böcker man vill läsa. Ständigt dyker det upp nya böcker som t ex På väg en nyöversättning av On the road (På drift) av Jack Kerouac som jag naturligtvis läste i min ”djupa” ungdom… och Carolyn Cassidys bok om den här tiden som jag inte kommer ihåg vad den heter…Jo den heter förstås Off the road…

Jack Kerouac och Neal Cassidy eller Neal Cassidy och Jack Kerouacjack-kerouac-o-n-cassidy

Bloggstatistikens kurvor målar ett lika dramatiskt alpslandskap

… som börsstatistikens… altaussee-pa-varen-20081

Och vad beror det på? Att vissa dagar har man hur många besökare som helst… medan andra är det inte så många som knackar på dörren? Beror det på vilket ämne man behandlar, vilken veckodag det är, om man använder ”knäppa” ord som sedan någon får träff på när de söker ”knäppskalleord”? Vad beror det på?

statistiskt-berg

Jag får skylla mig själv….

… att jag inte är noga med att kategorisera mina inlägg. Nu hittar jag inte det jag skrivit tidigare om Jonathan Littells De välvilliga och onskan. Onskan som smyger sig på och dominerar i allt jag har läst på sista tiden… eller lyssnat på.

Jag började ju för ett bra tag sedan med Jonathan Littells De välvilliga som ju vältrar sig i onskans mekanismer… och blev så överväldigad att jag måste göra mellanspel med andra böcker…. och vad har jag då valt att läsa? Jo… andra böcker om människor som man helt enkelt inte kan se något gott hos. T ex har jag läst Michael Connellys Harry Bosch-böcker, Dennis Lehanes Gone baby Gone och Mörker tag min hand… och jag har mött världar som är fyllda av människor utan empati, som vill ont och som sprider våld och elände runt omkring sig… Just nu är jag snart på sista sidan i Elizabeth Georges bok Innan döden kommer.  E George har ju skrivit kriminalromanerna om Thomas Lynley och Barbara Havers och i en av dessa blir Thomas Lynleys hustru mördad. Av en 12-årig pojke. Innan döden kommer handlar om varför och hur det kunde komma sig att han gjorde det. ”Ödet och olyckliga omständigheter får Joel att sluta en pakt med djävulen – något som kommer att få ödesdigra konsekvenser för fler familjer än hans egen”… står det på baksidan av boken. Och djävulen är en grabb som också är ett rov för sin uppväxt och en eländig mjljö… Den maktlöshet som man står inför i de här böckerna.(”lättviktare” enligt många men som jag tycker lyckas skildra miljöer som ju finns där ute fast vi inte ser och drabbas av dem).. den maktlöshet man känner när det beskrivs hur  männskornas inneboende onska får ”fritt fram” när normer och ramar och famljer kraschar… eller krig och misär urholkar själen och man förvandlas till djur. Nej, inte till djur som jag har svårt att tänka mig kan vara utstuderat onda. Det är bara människan, kanske vi alla, förmögna till …om inte vår etik och moral sitter verkligt djupt rotade ….

I de De välvilliga har jag lyckats komma fram till sidan 409… det går långsamt eftersom jag sticker emmellan med alla de här ”lättare” deckarna eller kriminalromanerna och jag vet inte om jag någonsin avslutar den… Vi får se…

Krigets verkligheter behöver man ju inte läsa böcker för att ”hamna mitt i” idag. Det är bara att öppna vilken dagstidning som helst…. eller lyssna på nyhetsprogrammen i TV och se alla krigsbilder och inslag…. irakc448

Stop… in the name of love …Nåd ….

Vill bara… och Vill bara… vill och vill…

stinaVärst vad jag inleder mina inlägg varierat… vill hitan och vill ditan. Skall försöka variera mig i fortsättningen…

Men det är som förgjort. Jag håller med Prudddelutt om att man oftast har huvudet fullt med ”färdiggjorda” roliga tankeväckande inlägg… men… så sker någonting. När man väl sitter här är de ”Borta med vinden”.

En sak skall jag passa på att förklara för främst Emmelie (Nakenhunden) som frågade varför StinaPinaFina fått ett så långt och krångligt namn. Hon heeeter ju Stina förstås men… Jag och Margith brukade ibland larva oss och prata i rimmad form för skojs skull. EvaPeva, MargithPargith, BillPill och BullPull (kattorna hos Margith) StinaFina, StinaPina (beroende på)…. och så blev det StinaPinaFina och ibland StinaFinaPina.

Men när jag kallar på henne i skogen blir det ofta Stinis (inte Svennis utan Stiiiniiis)…

Vill bara kika in …

… och säga att jag är hemma igen efter en lååång dag i storsta´n. Vaknade tidigt i Örebro, tåg till Stockholm… gick från stationen till min Fot-healer som sa att jag nog överansträngt min fot på nyårsafton. Får lugna mig lite med alltför långa promenader… Gick och vaccinerade mig mot diverse sjukdomar inför Thailandsresan… åkte till pappa…. åkte tillbaka till stan…gick till vaccinationskliniken igen för att köpa Dukoral (eller vad det heter) år Mannen också …. gick till NK där jag letade efter ett par speciella byxor som jag sett hos en väninna… de fanns inte men jag blev tipsad om en affär uppe på Karlavägen… gick dit… Byxorna kostade nästan 3000 kronor !!! Avstod av naturliga skäl… Gick till tandläkaren… gick till tunnelbanestationen… åkte till Centralen och tog tåget hem…. Pust!

Min fot är inte vad den var efter healer-besöket… men jag har köpt liniment…. brochure_anklepatients

Nu skall jag läsa lite innan sänggåendet. God Natt!

Vill bara säga att jag …

… har det bra här i ÖÖÖrebrooou …fast vädret är storm och snorhalt väglag… (Det är nästan alltid dåligt väder när vi åker till Ööörebroou, Mannen och jag och StinaPinaFina).

Lille Kaxe är i sitt esse… pratar heela tiden och säger väldigt mycket roliga saker. Skatan skulle ha anteckningsboken redo och pennan i högsta hugg för att komma ihåg när hans tänkvärdheter trillar frambarnbarnen-i-orebro-042. Kaxe och Svärson II har bakat frallor som Svärson II skulle ta med till jobbet (en del)… Nej INTE … INTE. Pappa får inte ta med till kollegorna. Vi skall äta själva. När Svärson II frågade vilka som skulle få äta av frallorna pekade han ut mamma, pappa och Kaxe. Inte mormor och Agnes. Agnes förstår jag … men mormor? Snåljåp sa jag… och han upprepade med förstjusning… snåljåå, snåljåp… Dagens Eko som dom kallar honom här.

När Mannen och StinaPinaFina åkte hem körde han på ett rådjur. En bil stannade för att hjälpa till, som tur var en jägare utrustad med kniv… och mobil. De ringde markägaren som fick ta hand om det döda djuret och polisen. Mannen var riktigt uppskakad … det händer ju så fort. Man tror ju aldrig att det skall hända en själv… alltid någon annan. Han hade inte kört fort för han hade redan bromsat för två rådjur … men det tredje hade han inte sett. Det måste ha hamnat under bilen och blivit överkörd av ett hjul eller två… Turligt nog var StinaPinaFina fastspänd i sitt säkerhetsbälte som alltid….

I morgon är en annan dag… Föräldrarna har troligen somnat hos ett barn var… och jag skall göra lite i ordning…. läsa några sidor i min bok och ladda till ännu en barnbarnsdag… Det behövs….

68. Jag har för lite energi, hur kan jag få mer?

Kort svar:

Du har så det räcker, sätt igång.

Långt svar:

Enligt Einstein innehåller en normal människa energi motsvarande hundra rejäla atombomber (7 10 joule (10 skall vara upphöjt, Skatans anm.)). Det finns ingen brist på energi, bara problem att frigöra den. I en atombomb frigörs cirka en procent av energin i uranet. Med andra ord: ingen brist på energi bara brist på självdisciplin. Sätt igång, tänk ut något och gör det sedan. Energin finns där men kanske inte intresset? Byt då till något som intresserar dig. Lättast är det att göra saker som är livsviktiga.

ernst_billgren

Den här frågan är nr 68 av Ersnt Billgrens 100 jätteviktiga frågor ur boken Vad är konst och 100 andra jätteviktiga frågor ?

Jösses…. jag som absolut har 0 (nollll)  energi… Sätt igång… oj oj oj…. Nu måste jag öva mig i självdisciplin… och se´n kommer jag bli självlysande av all frigjord energi. Så många hugskott (fint ord va?) och idéer som ligger inlåsta i mig och bara väntar ….

Vänta bara…

2008 …. höga berg och djupa dalar…. (del 2)

… Min tillbakablick skulle bli en ny blogg… om jag skall fördjupa mig i mitt  innehållsrika år 2008… Nu kommer den, tillbakablicken i punktform… trots verkligen höga berg (en nytt barnbarn,,, att få träffa mina halvsyskon, Kroatienresan…)… och djupa dalar (mina halvsyskons far gick bort … men på begravningen fick jag ju träffa dem och mina syskonbarn…, och min fina svåger, Mannens systers livskamrat I lämnade oss också).

Höga berg igen…. Den fantastiska julen tillsammans med Storfamiljen inklusive  de två systrarna till Mannen.

31 juli: Fortfarande  väntans tider

1 augusti: Vår fina lilla Agnes Inga Elisabeth kom till världen (uppe på bergstoppen, helt klart … med en vidunderlig utsikt…) lillan_vii

13 augusti : N-E begravdes och jag fick träffa mina halvsyskon (dal och berg på en och samma gång)

Andra delen av september: Kroatienresa till vänner, segling och Djupingen anslöt sig till oss (berg helt klart….)

Slutet av oktober: Pa kommer hem tillsammans med Sonen…. (bergstopp… )

November: Bad Ischl igen….

Julen 2008: Med Storfamljen i Yngsjö…. (höga berg…uppe på toppen helt klart)…

31 december: Nyårsnatt hos Goda gamla vänner i Nyköping (ett avslut på ett innehållsrikt år högt uppe på berget…)

Le Fin…. The End…. Slut …