2008… höga berg och djupa dalar … (del 1 forts..)

 

pict10521

… efter den 29 juni 2008 var världen inte sig lik…. och kommer aldrig att bli sig lik… De närmaste veckorna gick jag som i dvala trots att jag naturligtvis talade… pratade, kanske t o m skrattade.

På fredagen hade jag ringt efter Svärson II så att han skulle kunna hämta flickorna. Jag visste att jag inte ville åka hem till Nyköping med dom. Jag ville vara kvar hos Margith… På onsdagen den 2 juli åkte jag tillbaka…. Hela tiden surrade det i mitt huvud….

Den 24 juli  begravdes Margith i Gustafs kyrka… en strålande sommardag… Det var den vackraste begravning … koltrasten sjöng, … Knapp-Britta och Micke spelade och prästen talade … så inkännande … 

Vi åkte ut till Femöre och var där nästan hela sommaren….

Halva året har gått…

”Den som kysser glädjen i flykten, hon lever i Evighetens soluppgång” (Blake)

Såå… nu är middagen och Rapport avklarade…

… och jag kan sätta mig här en stund igen. Jag håller på att ta sats till Del II av min tillbakablick på 2008… kanske någon dag till… behöver jag…

Idag har jag iallafall planerat för januari-flaxet. Det blir först Örebro nu till helgen och själv stannar jag kvar till tisdag då jag flaxar vidare till Stockholm (the Healer och tandläkaren)… Den 22 åker jag till Borlänge och tillbaka till Nyköping den 27:e….

 Sedan är det en vecka kvar till vår STORA resa..i februari.. Sonen och Pa skall gifta sig en gång till… denna gång buddistiskt och enligt deras seder. Allt skall ske i den lilla by varifrån Pa kommer och jag kommer naturligtvis att ta massor av foton och berätta om allt …. Jag håller som bäst på att läsa in mig på allt.

Efter några dagar uppe i byn (nära en stad som heter Roi Et i nordöstra Thailand) åker vi till en ö som heter Koh Chang (Elefantön… ett passande namn eftersom Sonen kallar sig Chang = elefant… han är en STOR man… Sonen). Att vi reser just till Koh Chang beror på tips från andra Thailandsresenärer. Pruddelutt fällde avgörandet genom att berätta om hur fint det var där. Min halvbror, på min mammas sida, som jag träffade för första gången förra året reser också mycket till Thailand och hade också pratat om … just det.. Koh Chang, ett lugnare ställe än t ex Phuket… för oldies som vi. Sonen och Pa med sin moster Janta och Per kommer också dit men skall inte bo på samma resort som vi… men vi kommer naturligtvis att träffas längs den långa vita stranden…White Sand Beach…white-sands-beach-viewpoint

En del har haft problem med inloggning…

… och nu… hade jag det också och till på köpet var det svårt att ”komma till” och skriva ett nytt inlägg. Men det hastar…. för Mannen står i dörren med nyinköpt mat och väntar att Skatan skall laga till den…

Så jag återkommer inom kort… när maten är lagad och uppäten… och lugnet från guuuben återställt…

Jag vet bara inte hur jag skall hinna med….att besöka…

lolitar… .alla fantastiska människor som bloggar…. t ex Lolita Ray …. som gjorde en Mastodontvandring för Miljön i höstas. Men… hon är härmed införlivad i min blogroll … för hon är en klok kvinna som lever livet levande…. här och nu…

Nyårsdagen 2009  – Tillitens år …. skall det bli för Lolita och hennes livskamrat

TILLIT ÄR ATT VÄLKOMNA DET SOM HÄNDER

Det är inte lätt i alla lägen, och handlar det om sjukdomar och dödsfall är det sannerligen inte lätt. Men ju bättre man blir på att välkomna det som händer, detsto bättre blir man på att hantera situationer som uppkommer och göra något av dem….”

Tål att tänka på….

Jag vet bara inte hur jag skall hinna med….att besöka…

lolitar… .alla fantastiska människor som bloggar…. t ex Lolita Ray …. som gjorde en Mastodontvandring för Miljön i höstas. Men… hon är härmed införlivad i min blogroll … för hon är en klok kvinna som lever livet levande…. här och nu…

Nyårsdagen 2009  – Tillitens år …. skall det bli för Lolita och hennes livskamrat

TILLIT ÄR ATT VÄLKOMNA DET SOM HÄNDER

Det är inte lätt i alla lägen, och handlar det om sjukdomar och dödsfall är det sannerligen inte lätt. Men ju bättre man blir på att välkomna det som händer, detsto bättre blir man på att hantera situationer som uppkommer och göra något av dem….”

Tål att tänka på….

Vi lever i historieboken… just nu…

”Dette sterke ropet kommer fra Mads Gilbert, den norske legen som hjelper til ved et sykehus i Gaza: De bombet det sentrale grønnsakmarkedet i Gaza by for to timer siden. 80 skadde, 20 drept, alt kom hit til Shifa. Hades! Vi vasser i død. blod og amputater. Masse barn. Gravid kvinne. Jeg har aldri oppleve noe så fryktelig. Nå hører vi tanks. Fortell videre, send videre, rop det videre. Alt. GJØR NOE! GJØR MER! Vi lever i historieboka nå, alle! Mads G”

Detta klipp har jag tagit från Huskorsets blogg …. och … ja…. mer behöver inte sägas… men säg detta…

 

2008 … höga berg och djupa dalar… (Del 1)

2008 blev ett av de mest proppfulla åren i mitt liv… ett år mer än fullt av det livet är fullt av… glädje och sorg… berg och dalar…

Först och främst var det ett evinnerligt flaxande hitan och ditan, till Österrike, hem till Sverige, till Borlänge, till Örebro, till Skåne, till Femöre, till Kroatien och alla dessa tur o retur Stockholm. Skatan gillar att flaxa men … det blev kanske lite väl mycket flax…Symptomatiskt för min sinnesstämning år 2008.

Se´n bestod året av den djupaste sorg och den högsta glädje…

Året började med en försiktig glädje och ett nyväckt hopp… Margiths besök i Falun i december visade att hennes lungcancer gått tillbaka och inte syntes mer… vi träffades i början av januari och jag skrev i min nyinköpta anteckningsbok:

”Inköpte denna bok tillsammans med Margith (som också fick en av mig), en Halvar-Moleskine, att fylla detta nådens år 2008 med tankar, citat, skisser osv osv.
Är i Borlälnge, i ateljén hos Margith. Har målat akvarell och klockan är plötsligt 08.00 pm. Skall väl ut och ta en öl så småningom…
Två mellanöl först. (5)
Två stor stark och hot shots, två. (7)
Engelska puben (5)
Varken Stora B eller Henke dök upp. För trötta” (4 januari)

Se´n åkte Mannen och jag till Österrike och ordnade med vår nya lägenhet i Bad Ischl.

Den 23 januari fyllde Margith 59 år och jag for till Borlänge…Efter lunch i ateljén och målande bjöd lilla a oss födelsedagsbarn (mig i förväg för jag fyller inte förrän i februari) på middag på Bakfickan…Nästa anhalt var Engelska där vi drack hot shots, sambuca och mindes ”gamla goda roliga” tillfällen då vi druckit hot shots och sambuca… Lilla a gick hem och vi fortsatte till ”Lilla kinesen” där det var smockat med folk…. Väl hemma i ateljén gick Margith och la sig och jag satt uppe och målade till 3-tiden. Nästa dag målade vi och sedan åt vi lunch med Knapp-Britta, Milenka, lilla a, och Birgitta L. Och hade sååå kul… Det här visade sig bli sista gången som Margith kunde gå ut, bo i ateljén och sista gången vi hade riktigt sorglöst roligt tillsammans… Vi hade också en kväll tillsammans med Bonden denna sista gång, var det hennes födelsedag eller kvällen efter… vi åt och hade festen i ateljén förstås… vi fick presenter av Margith … en ljusstake i porslin. Plötsligt fick hon se att den förställde en ängel… vilket hon inte sett när hon köpte den. På nå´t sätt blev hon illa berörd. Vi sa att den mer såg ut som en tomteflicka men det var faktiskt en ängel som lyfte upp ett rött hjärta högt upp i luften….

Hela våren flaxade jag fram och tillbaka till Österrike…. var en del i Borlänge hos Margith…. målade pratade pratade grät skrattade och hoppades fortfarande… trots att cancern kommit tillbaka… nu i bukhinnan och i benhinnan och ??

I januari hade Sonen ochså träffat sin Pa som ju skulle bli hans fru… att de skulle gifta sig bestämdes redan i mars om jag inte minns fel och ett roligt planerande började…. Vi träffade alla Pa i tur och ordning … heela familjen…och Margith med… och alla tyckte genast om henne… Margith tyckte att de hade så´nt äktenskapstycke och gladdes med oss andra….

Den 24 maj gifte sig Sonen och Pa…i Frostbrunnsdalen med fest i bygdegården i Södertuna efteråt. Margith hade blivit dålig och orkade inte vara med men Djupingen kom och fotograferade akten. Kalle sjöng Ulf Lundells Kärleken förde oss samman t o m bättre än Uffe själv….calle-sjunger-karleken-forde-oss-samman-av-ulf-lundell1

Sonen och Pa for till Thailand och jag och Mannen for till Bad Ischl.

Hela tiden talade jag så gott som varje dag med Margith i telefon… långa samtal  för vi brydde oss verkligen inte om tid och rum den här tiden…. Vi hade båda på känn att det gick åt fel håll med Margith…även om jag hela tiden hoppades… och kanske försökte lura mig själv….

Den 7 juni skriver jag i min almanacka: ” Margith har tappat en del av sitt språk. Hon berättar att hon också har svårt att skriva. Stroke?” 

Den 12 juni är jag hemma igen från Österrike. Frågar Margith om jag genast skall komma upp men hon säger att det inte är bråttom…

Midsommar firade vi som vanligt hos U & P på Saltholmen… Margith tyckte inte jag behövde komma upp till Borlänge förrän Peace & Love-veckan. (Barnbarnet med kompis var bjudna till Borlänge och P & L med mormor som förkläde).

Nu var det helt klart att Margith till råga på allt hade fått en stroke som gjorde att hon inte kunde tala, att hon var förlamad i höger sida, att hon inte kunde skriva, inte måla…. inte leva

Hon skrev i sin Moleskine, sin svarta bok, ”Jan kan nog inte måla – dra åt helvete jävla sjukdom”         margith-1

Margith hade ett helvete sin sista tid på jorden och hennes man Djupingen gjorde allt i sin makt för att den skulle bli så bra som möjligt. Hon fick komma hem en sista gång dagen efter den här bilden togs… men efter en fasansfull natt var hon tillbaka i sin sjukhussäng.

Själv gick jag och lyssnade på musik på P & L-festivalen…Lördagen den 28 juni lyssnade jag på Stonecake tillsammans med Kalle… Se´n orkade jag inte mer utan gick hem…Som tur var hade jag inte druckit någon alkohol. G ringde. Margith yngste son ville att jag skulle komma upp till sjukhuset. Det var inte långt kvar. Vi vakade hela natten. Klockan 8.35 den 29 juni dog Margith utan att ha vaknat upp. Hon var så vacker där hon låg. Precis innan hon drog sitt sista andetag tittade hon upp och rakt in i mina ögon utan att se mig men med en förvånad lite överraskad min. Undrar vad hon såg. Jag är så tacksam att jag fick vara med henne hennes sista tid och vaka tillsammans med G och R. Jag är så tacksam att ha haft en sådan vän som Margith, en sådan vänskap…

Margith sa till mig flera gånger att jag skulle skriva om hennes sjukdom, om hennes vånda, och om det svåra…. så att alla får veta….

Då…

Då, när vi susade fram
i en blåvit Ford Fairline
trängde ihop oss i framsätet
lyssnade på Radio Luxemburg

Då, när vi klämde ihop tårna
i svarta lackskor
hade kortkort skinnkjol
lade ner timmar på svinryggen

Inte visste vi då
att sommaren var så kort.

(Margith Hadin)

In my dreams…

… jag försöker verkligen göra som lilla blå så pedagogiskt lärde ut när jag ”embedded” vill presentera musikvideos… Men det krånglar… jag håller på för fullt…. tålamod….

Det fungerade till slut…. men jag vet ta mig sjutton inte hur jag gjorde… fram och tillbaka…. hit och dit… och så vips…

Vi åkte till Stockholm idag… Mannen, StinaPinaFina och jag…

larslerin_1

Det var nämligen – 15 grader och pannan i huset hade pajat så det var iiiisande kallt inomhus. Inte ens en brasa kunde vi tända eftersom skorstenspiporna är det projekt som står på tur att åtgärdas i huset. Vi köpte lägenheten delvis p g a den härliga öppna spisen, hade knappt flyttat in förrän man meddelade att vi inte fick elda … ännu. Detta projekt har nedprioriterats allt eftersom andra, för andra i huset mer trängande behov …. poolen t ex…. måste gå före. Klagar Sura Skatan….

Nåväl … vi for till Stockholm för en museirunda (Nationalmuseum  med Lura ögat-utställningen och Waldemarsudde med Lars Lerin, en fantastisk akvarellmålare från Munkfors). Vi började med Lars Lerin och Waldemarsudde….

En lång lång kö av bilar… inte en parkeringsplats i sikte. Vi ställde oss lite fel men löste iallafall P-biljett och gick en sväng med StinaPinaFina. Då fick vi se en parkeringsplats nere vid vattnet och Mannen sa: Jag hämtar bilen så ställer vi den där. Du kan ju gå lite med StinaFinaPina  häromkring…. Jag gick och gick och Mannen kom aldrig med bilen. Till slut gick jag tillbaka. Han hade kört omkring och inte kommit fram nå´nstans. Så  nu hade han ställt sig lite småfel igen…. Men…. på väg till museet såg vi en lucka. StinaPinaFina och Skatan ställde oss där …. och Mannen hämtade bilen. Då kom en 08:a. Ursäkta att jag säger det men den arrogans och oförskämdhet som den här kärrringen visade är lite typiskt för Stockholmare… har jag upptäckt … fast jag har många trevliga 08-vänner som nu kanske blir upprörde. Men så är det.

– Flytta på dig.

– Nej, min man kommer med bilen alldeles bakom.

– Ja men vi kom hit först.

– Nej jag står ju här och håller platsen. Vi har redan löst biljett och har väntat på den här platsen.

– Flytta på dig annars kör jag på dig ….

Och så kör den idioten till karl .. Och hade inte jag och StinaPinaFina hoppat undan, hade han kört på mig. Mannen (min) hade också varit framme och talat snällt och behärskat med dom.

– Gott Nytt År skrek jag efter dom

Sedan gick jag heela vägen till utställningen och smidde hämndplaner. Fick jag se dom bland tavlorna skulle jag trampa kärringen på fötterna …. eller råka knuffa till henne rejält. Jag hade t o m hämndplaner på att rispa bilen. Som tur är lugnar man ju ner sig ….

Det jag inte förstår. Hur blir man så´n? Så himla otreeevlig och för ingenting, för en parkeringsplats en söndag när man skall gå och titta på konst och ha trevligt. Hur i all världen funkar sådana människor?

Hur var då utställningen? Jättebra. Lars Lerin målar motiv som ingen annan målar …. såsom bensinmackar, hyreshus, bonnalivet som finns kvar där i landsbygen i Värmland, från Lofoten, där han bott… och han målar akvarell som … som Skatan skulle vilja kunna måla akvarell…. lerinlarslerin1298

Och Nationalmuseum-utställningen? Där var kön till entrén så himla lång så vi struntade i den, gick och åt lunch och åkte till Farsguben istället som blev glad som alltid när vi kommer. Och nu är vi hemma igen.

Gå ut och var glad…

Stora B , snart en ”wordpress-are” påpekade mycket riktigt att Ulf Lundell har mycket att säga …. men han kan ju inte artikuleeera…. så man hör ju inte vsd han sjunger… så här kommer texten till Gå ut och var glad….

Fred Neil sjunger ”Everybody´s Talking”
och det är vad alla gör
Sjunk inte, sjunk inte ner
gå ut och var glad!
Om du tvivlar, om du tvekar, sitt inte bara där
rör på dej!
Om din dröm har dött, sjunk inte
gå ut och var glad!
Var glad att du lever, var glad att nån annan är där
som kan höra dej, se dej
Var glad att du andas ännu
Var glad att du finns

Ref::
Gå ut och var glad, din jävel!
Gå ut och var vacker och stolt hela vintern
Gå fort och le genom shoppingcentrat
Du kan om du vill!
Sluta nu, inte sen
Dra ett streck och gå vidare
Livet väntar därute
Gå ut och var glad!
Vad ska du annars ha allt det här till?

Vers:
Steve Earle sjunger ”In My Dreams”
men det är inte så det blev
Ah, sjunk inte, sjunk inte ner,
gå ut och var glad!
Du är vad du gjör, du är dina val,
dina handlingar
Stäng av tv:n nu, lämna ditt rum
gå ut och var glad, din jävel …

Lär dej italienska, planera en resa
sy en kostym, ta det lungt, sponsra en späckhuggar
Köp en bit regnskog, ta nye vägar, var inte lat!
Gör nåt annat, gör nåt annat!

Ref.: Gå ut och var glad, …

Ta reda på var du vill bo
Hitta en livskamrat igen
Töm alla hyllor, kasta, ge bort
Ett vackert, men enkelt hem
Odla vänskap, skaffa ett ställe i solen
Låt bedrövelsens väg gro igen
Ah, tänk dej lycklig, det går, din jävel!
Du kan inte tänka nånting sen (nånting sen)
0eedebc217154dede15028020bfd05cc Hunden som är på väg…. heter Skatan (fniss)… och bor här i trakten…

Nu har Skatan flaxat runt och fått inspiration…

… och ”knyckt” inspirationen från Pruddelutt och Bodil Malmsten från vilkens blogg jag ”knyckt”…några visdomsord som hon i sin tur ”knyckt” från Augustinus…

Om ingen frågar mig om det, vet jag vad det är; men om någon frågar mig om det och jag försöker förklara det, då vet jag inte vad det är.
Augustinus.

Det är inte Skatan som varit Stormästare i Jeppardy (det är Pruddelutt) men jag är en så´n där soffpotatis som kan aaallt… där i soffan… men som oftast blir stum om någon frågar mig. Kunde helt enkelt inte låta bli att knycka….  1418

Igår var det en riktig drönardag…..

… och jag var inte ens utanför dörren…

Efter lite diskussioner inför nyårsafton bestämde Mannen och jag att vi skulle ta bilen dit..till nyårsfesten.. och taxi hem…. iallafall. Det ääär ju gott att dricka champagne och goda viner till den goda maten (huvudrätten var älg- och rådjursfilé, potatismos med tryffelolja, brysselkål blandad med körsbärstomater … jättedekorativt och gott…).

Jag hade min nya tatuering…. och L och M sa… att Nej… du är väl inte riktigt klok… när gjorde du det…. det skall väl vara du som gör nå´t så´nt…. men M ….och de andra också förresten… förstod ju snabbt att det var båg… på ett eller annat sätt. Och det var det ju. Jag hade lånat armen (en strumpa i hudfärg målad som en tatuering) av Jo-Jo… som hade förälskat sig i den i Wien (Skatan också förresten). img_1867

När vi skulle inhandla den var affären stängd. Mannen fick boka om ett mellanlandningsflyg när han var henmma i Stockholm under vår Bad Ischlvistelse sist (det här blev krångligt)…. åka in till Wien…köpa tatueringen och … Det var bara det att Mannen köpte så meesig tatuering …. så vi skickade tillbaka den. Damen valde ut en mer färgglad och skickade den till oss… lagom till jul. Vad gör man inte ….Och så lånade Skatan den för Nyårsfesten.

StinaPinaFina hade fått sina droppar och även en tablett som veterinären skrivit ut… var rädd… men inte paniskt. Skatan satt med henne i ett badrum från 11.50 till 12.15 ungefär… Och se´n skulle vi ringa efter taxi. Vi ringde och ringde och ringde…. och kom helt enkelt inte ens fram för beställning… Så det var till att gå…. Och vi gick och gick…. Ibland smällde det till. Det hade varit närmast med promenaden efter ån … men där är det ju också lättast att hålla till och smälla… så vi gick genom sta´n. StinaPinaFina var ett litet darrande knyte om vi inte bar henne… så vi bar henne. Mest Mannen förstås. Och Skatan gick…stapplade…efter …i inte helt bra skor så nu har jag så in i h-e (ursäkta kraftuttrycket) ont i min fot… ”Börja om från början..”

Och jag drömmer… så knäppt hela tiden. I natt har jag varit på ett ställe där det var restaurang och vårdcentral och nattklubb i kombination …. Så jag kombinerade besöken…. När jag lämnade vårdcentralsdelen … och hämtade mina kläder i tamburen fick jag en lista med besökare till just vårdcentralen… Det var en lång lista som jag skummade, såg ett och annat bekant namn… Stommen i Stonecake bl a … och så …. med blått bläck som lyste upp hela sidan stod ….lilla blå…. Jag blev förvånad… t o m i drömmen… och försökte läsa vilken åkomma hon sökt för… men då vaknade jag….

Så…. nu börjar jag året idag… istället för igår…. och hoppas att det blir ett fint och ljust år…

Hemma igen och idag var Mannen också med på morgonrundan …

… med StinaPinaFina.

Vi hade inte kommit mer än ner på gatan så sa jag…. titta där… där i häcken… (Anm. 1 jan 2009: Bilden är målad av Ingemar Nyström… ära den som äras bör)koltrast

Där satt en koltrast. Vi stod blickstilla en lång stund och den satt blickstilla och se´n flög den in i en trädgård och när jag tittade dit… satt en liten skata (inte en stor tjock en som SkatanPratan… men ändock) och jag kände mig varm om hjärtat. Vi kommunicerar iallafall Margith och jag …. på ett eller annat sätt…

Innan jag reste tillbaka gjorde jag ett kort men kärt stopp hos Margiths yngste son med sin stora familj. Hallen var full av stövlar och hjälmar… så är det när man har hockeykillar i familjen… och Margiths första barnbarn  med kusin spelade ett ishockey-julklappsspel på datorn… Det kändes så bra att sitta och tänka tillbaka och småprata om Margith … om hur de har det där i Gustafs utan henne… om den glädje och värme hon fortfarande ger oss som ”haft” henne till mamma eller vän… om hur hon lever med oss… och om vår saknad. Även om vi inte haft så nära kontakt … Margiths son och jag förut… vet jag att jag inte kommer att släppa den nu… utan titta in när jag är i Borlänge och säga hej…

Ikväll skall vi fira nyårsafton tillsammans med vänner som vi har gjort i …. ja… hur många år som helst… men i år skall vi vara här i Nyköping istället för i Stockholm.. Jag tycker förstås att det skall bli roligt … men jag veet också att det kommer att bli jättejobbigt för StinaPinaFina som ju är så förskräckligt skotträdd. Vi har fått medicin från en veterinär som vi skall ge henne så att hon kanske t o m kan sova… men vi vet inte hur det kommer att fungera. Och se´n är det jag som för tillfället är en aaning labil… Så jag har bestämt mig för att inte dricka vin eller champagne eller sprit ikväll. Då kan vi ta bilen och vi riskerar inte att få gå hem. Taxi brukar ju som bekant vara hur svårt som helst att få tag i, StinaPinaFina gillar att åka bil… och jag själv är ”mer behärskad” utan alkohol i kroppen…

Nu skall jag lägga mig en stund  och ”dra mig” innan … kvällen bryter loss.

En riktigt trevlig nyårsafton önskar jag er alla…. och återkommer om …det nya året. Kramar!